Det var nog fel

Stadsmissionen tackade nej till 85 000:-. Det var fel givare. Och jag som från det romerska kommunala beslutsfattarsystemet fått lära mig, att pengar inte luktar. Här luktar de. Stadsmissionens direktor, med en lön per månad i häradet av den erbjudna gåvans storlek, förklarade: "Vi väljer att avstå från gåvor/sponsring från företag och organisationer vars verksamhet eller målsättning strider mot Stockholms Stadsmissions människosyn."

På morgonmässan i Kalmar domkyrka togs varje fredag kollekt upp. Det ogillade en person. Nattvarden var helig och så la vi smutsiga pengar i en skål på altaret. Vem vet vad de pengarna använts till? Vi sa väl att "NU bärs de fram för att användas till något Gudi behagligt ändamål",  Poängen var att det var vanliga pengar. Den protesterande lät inte riktigt övertyga sig. För att övertygas, krävs nog en betydande del av världslighet, kan jag anta. Så var pengar varit tidigare och vad de använts till är inte mitt problem.

Nu var inte själva pengarna ett problem för Stadsmissionen heller, om jag fattat saken rätt. Men givaren! På vilket sätt strider då Sverigedemokraternas verksamhet eller målsättning mot Stadsmissionens värdegrund och vilken är den? Vi tar frågorna en efter en.

SD ägnar sig åt politisk verksamhet. Det kan inte vara ett problem, för detta hör till samhällsbygget. Vi ber för  politiker och för politiskt ansvarstagande i kyrkoböner och kanske enskilt också. Det måste alltså handla om SD:s målsättning.

SD är ett högerparti, som fick plats på den yta som moderaterna lämnade efter sig när det partiet blev nytt och liberalt. På det utrymmet har SD en målsättning, som strider mot Stadsmissionens människosyn. Men om det är främlings-frågan saken gäller, på vilket sätt skiljer sig SD:s människosyn från den syn som lagt grunden till dagens migrationspolitik? Börjar vi inte få problem nu? Med sanningen. Eller finns det några punkter i partiprogrammet som utsäger, att SD har en särskilt vedervärdig människosyn? Det har jag aldrig hört. Borde inte de andra politikerna tagit upp den saken och dissekerat den sortens resonemang i så fall? Jag har bara hört påståendet att människosynen är "en annan". Det kan man alltid säga, men verkar det troligt?

SD-folket har gått i samma skola som vi andra. Somliga grundläggande för nationen gemensamma värden har bibringats oss där. Andra har förtigits, det där om att människan är skapad till Guds avbild, t ex. Men det har sagts i konfirmandundervisningen och där har antagligen en hoper SD-are gått. Hur eller hur har vi i Sverige velat ha en socialpolitik, som ser till att ingen faller utan skyddsnät. Har SD särskilt drivit tanken på nattväktarstaten eller mer betonat folkhemstanken? Vad säger det om människosynen i de olika partierna.

Nu gäller saken kanske mer Stadsmissionens människosyn. Vilken var den på pastor Kejnes tid bland gubbar och gränder? Pastor Kejne skulle i vår tid obönhörligt klassats som "homofob", men sa Stadsmissionens dåvarande direktor pastor Jiwe Johansson något i människosynsfrågan som skulle inneburit ett avståndstagande från Kejnes människosyn? Nej, det gjorde han inte. Själva grejen var att Stadsmissionen skulle hjälpa människor. På sitt sätt var frågan om människosyn enkel då. Har Stadsmissionen ändrat hållning? Skulle en utsatt, som uttrycker sympati för SD, vara välkommen till Stadsmissionen och få hjälp? Antagligen.

SD hade aen avsikt med sin gåva, kan man tänka. "Vi ville bara ge bort pengar", heter det. Inte sätta upp en SD-banderoll framför Stadsmissionen. Man kanske dock kan anta att gåvan till understöd för fattigpensionärer inte skänkts så som Jesus tänker, att den ena handen inte vet vad den andra gör. Hade Stadsmissionen tagit skada av den olämplige givaren, ett politiskt parti med 18% väljarstöd i opinionsundersökningen senast, landets näst största. Då är det väl något fel på lika många medborgare, om vi skulle fråga Stadsmissionen.

Vi borde kanske lusläsa vilken värdegrund Stockholms Stadsmission har och jämföra den med SD:s. Menar SD något annat än att ett välmående demokratiskt samhälle bygger på medborgarnas tillit, respekt, ansvar, inflytande och empati? Jag vill faktiskt veta svaret på den frågan för jag läste på Stadsmissionens hemsida.

Själv avviker jag nog från Stadsmissionens rättighetsresonemang. Kan man ha "rätt till kärlek och värme"? Kan jag stämma någon om jag inte fått ut min rätt då? Nå, jag har alltså rätt "att bli bemött med öppenhet, nyfikenhet och lyhördhet"? Det är önskvärt, medges, men är detta en rättighet? Är det inte snarare en skyldighet för andra mer än min rätt? Nu får vi fundera. Är min gåva välkommen om jag tvekar inför denna värdegrund?

Jag tänker vidare. Vi kanske ska införa en slags gåvospärr? När kyrkvärden kommer för att ta upp kollekt säger jag först att jag är homofob eller kv*nn*pr*stm*st*nd*r* och frågar om min kollektgåva verkligen är välkommen. Det skulle förvirra. Svenska kyrkans internationella verksamhet eller SKUT - vad säger de om kv*nn*pr*stm*st*nd som skulle göra min gåva välkommen? Ni förstår det konsekventa i resonemanget.  Och det borde vara ett problem, att SD har samma människosyn som majoriteten av de andra politiska partierna. Inte minst i migrationsfrågan, tycks det. Men jag avviker kanske på ett sätt som gör min gåva ovälkommen?

Nu blir det till att tänka en stund.
Denna tidiga morgon ska jag med en brigadspanare på plats (i terränglådan) gå igenom en del av de gamla stridsplanerna för Milo S. Nu förstår ni det tidiga klockslaget. Det nya svenska försvaret kan lita på de gamla kämparna. Vi ställer upp när vi behövs. Och vi behövs. Vi har ju samtränat med militära styrkor långt utöver vad nya officerare kan föreställa sig. Jag läste några av utvärderingar av dessa storslagna övningar och blev, som jag anförtrott er, inte förvånad av analyserna. Detta ska jag anförtro brigadspanaren, som framför tjänstefordonet.