torsdag 8 juni 2017

Sex i Göteborg och hyckleri därtill!

Jag tänkte att temat kunde intressera. Jag läser nämligen Per Eckerdals ämbetsberättelse Glädjen längs vägen. Längs eller på? Längs vägen finns väl dikena och det kanske kan vara roligt i dom också. Men jag märker inte ord.

Per pläderar för gästfrihet och passar på att klaga över att biskopsparet lidit av begränsningar när det gäller representation i biskopshuset, där det ligger ute i ödemarken (s 57-58). Tungarbetat har det varit. Oh det är omöjligt för en rullstolsburen person att komma i huset. Då är Per glad över att det ska bli en ny biskopsboning och detta måste vara ett stort framsteg om man ser saken bibliskt. Frälsaren själv hade ingenstans att vila sitt huvud och när de lama skulle in till honom, fick man bryta upp taket. Så långt har man inte gått vid fester med biskopen i Göteborg.

En trött suck återges. Den handlar om strukturfrågor. När ska vi få ägna oss åt innehållsfrågorna? Per ser ett både-och. Det kan han kanske göra, men då är man av en särskild skapnad för saken ter sig för en i tjänsten grånad vara på det viset, at nya strukturfrågor kommer att avlösa de gamla i en aldrig sinande ström. Apparater fungerar så. Jag har sett det i 50 år. Den enda möjligheten är att bryta sig loss, göra uppror eller göra något annat än fastna i nätet. Bygga församling till exempel. Men de som inte kan eller vill det, vad ska de göra annat än att lägga all tid på strukturerna och mena att häri finns relevansen?

Per skickar också en ny signal om strukturer. Han vill se över stiftsindelningen. Det har vi varit några som velat i många år också - och motionerat om i kyrkomötet redan 1979. Han vill också överväga stiftsanställda kyrkoherdar och den saken är ganska brådskande för en ny struktur med kyrkorådet som styrelsen och kyrkoherden som VD växer sig fram (s 76-78). Struktur igen och sammanträdes/ledningsperspektiv. Jaha. Men det gemena prästerskapet ska vara kyrkokommunalt?

En biskop är en professionell optimist. Alltså deklarerar Per frankt att Kyrkan gått från lag till evangelium och det beror på distanserandet från statsmakten som gett Kyrkan en tydligare profetisk röst i samhället, som värnar nåden (s 96). Det tror jag inte ett ögonblick, men tanken var vacker. "Kyrkan står för nya möjligheter och nystart." (s  99). Hur många gånger har jag hört detta i episkopal retorik under mitt liv? Jag kan icke räkna dem alla!

Då kommer jag äntligen till de präster i Göteborgs stift som under de sex år Per varit biskop bestämt sig för att lämna och simma över Tibern till biskop Anders och våra vänner Bengan och Frasse. Nu talar jag inte om de präster som brytt sig om att vårda Missionsprovinsens medlemmar och inte om dem som klivit av för att bli präster i Missionsprovinsen, de första var ju mer utsatta än de senare när Domkapitlet i Göteborg skulle hålla rent, zauberhalten. Vi talar om sex präster som, också de, sett nya möjligheter och nystart i den romersk katolska kyrkan. Inte i Göteborgs stift fast de varit vigda för stiftet. Det borde väl bekymra.

Per slutar med frågan om trovärdighet och vikten av att skapa ett "vi". Det kan man göra, men just trovärdigt är det inte i löftesbrottens Svenska kyrka, den som i grunden är så exklusiv att den stenhårt markerar, så stenhårt att det sätter avtryck i utvecklingsmöjligheter för präster och diakoner samt förstås avtryck i lönebesked och pensionsbesked. Det var inte sagt så. Det blev så. Trovärdigt är det inte. Och de som talar om trovärdighet och vi-känsla ska konfronteras just här. Inte minst Per, han var ju en sådan själv. Han vet hur de tänker. Han har inte gjort en ansats för att övertyga i sakfrågan. När det finns många kompetenta präster och diakoner, många pensionerade eller på väg att pensioneras (efter åratal av inlåsning i befintliga tjänster, för andra tjänster än de hade, kunde de inte få) som kan säga att glädjen försvann längs vägen är det inte dessa som har problem utan Per. Med trovärdigheten. Detta ska han leva med som pensionär. Och då kanske artigheten inför stiftschefen far sin kos. Vad har han gett för stöd för att motverka missmodet, det som är så viktigt när hans ämbetsberättelse slutar? Jag är allvarlig för Per har rätt. Yta och innehåll är viktiga.

Hyckleriet då? Polisen hade trafikkontroll i Moheda i går. Jag kollades inte. Men vem sattte inte på sig säkerhetsbältet innan han startade motorn och började köra i stället för att som vanligt sätta i bältet när han börjat köra? Jag! Detta var rent och skärt hyckleri. Som bäst ett privatekonomiskt övervägande, men jag misstror denne potentielle missdådare. Hans beteende i går har dock alls inget med själva laglydnaden och vikten av den att göra. Bara så ni vet. Avslöja hycklaren!


29 kommentarer:

  1. Frågan är hur treden kan vändas. En möjlihget är rimligen en prästväckelse. Inte i individualistisk mening utan vad prästämbetet är. Ursprunget till nuvarande inriktning är av allt att döma delegeringen att presidera vid eukaristin som hos S:t Ignatius. I så fall gäller det att envetet våga fira eukarostin där två eller tre är närvarande och låta annat i församlingen skötas av andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Broder Björn, vad är det för "prästväckelse" du menar ska komma bland horderna av de allmänt religionsintresserade yogaprästinnorna? Som ser ut att vara fullt nöjda med den ängsliga flärpen under hakan och lön fram till pensionen. Som på sin höjd kryddar sitt svammel med en diffus ”gud”.

      Och vad är det för "ämbete" som åsyftas? Har en yogaprästinna ett "ämbete"? Vad grundar det sig på 2017? Ämbete pratade man om på statskyrkotiden men ter det sig inte smått löjeväckande att ännu klamra sig fast vid gamla avskaffade statskyrkoförhållanden? /John

      Radera
    2. En väckelse börjar väl i det lilla, med några få. Det får bli bland dem som är medvetna om att de har en "exousia" i kraft av biskoplig vigning att fira eularistin, som är det sammankittande i ecklesian, kyrkan. De finns faktiskt, fler än som märks, men de är inte i majoritet. Kyrklig förnyelse började ju förra gågen med några få. Det är dags igen. Lekfolket ansluter, när de finner relevans.

      Radera
  2. Det är ju befriande ärlugt av bloggaren att avslöja sig själv som hycklare i trafiksäkerhet. Igen, även om det var ett tag sen senast.

    Per Eckerdal är nog sur för att stiftet (på storebrors initiativ?) sålde det fina biskopshuset till LM Engströms gymnasium. Den gamla fina biskopsstolen är en av alla imventarier som andas historik, även om man blir lite överväldigad om man råkar få en privat visning av Fredrik Sidenvall.

    Det den gode Per glömmer bort i glädjen längs vägen är vart vägen bär. Att tro att en annan stiftsindelning skulle ändra färdrikting är både naivt och förmätet av någon som inte på något sätt styrt stiftet in på en gemensam väg åt rätt håll. Han har knappast fått överbetyg av överprövandenämnden heller med två beslut om stoppade avkragningar. Inga direkta guldstjärnor från inblandningen i handboksarbetet heller.
    Ett värre fiasko som biskop får man leta efter länge.

    SvaraRadera
  3. Jag börjar tänka på den arbetsgivare jag hade före sjukpens.
    Vilken kan kvitta annat än att det inte var SvK (o inte heller annat trossamfund) men likheterna är mycket stora.
    Jag arbetade där bara några få år men hann uppleva ca 2.5 totala ommöbleringar i organisationen. För om vi bara ändrade på det o det o det o så DET så skulle allt bli så bra SÅ. Alla skulle känna sig delaktiga o inkluderade o arbetsglädjen skulle stiga till oanade höjder.
    Några av oss försökte föreslå vissa innehållsmässiga "slipningar" men se det behövdes ju inte alls inte. (Eller så skulle det vänta till "se'n" i betydelsen "Hoppas de glömmer det där!")
    Är det verkligen för mycket begärt att vilja ha en kyrka där biskopar tar hand om sina anställda (o i förlängningen då alla med-lemmar)?
    Några exempel på senaste tiden tyder åt det hållet.
    Strukturer o organisation behövs, men för mycket tid åt sådant tar tid från Gud. O utan Gud fungerar det inte ändå. Borde förstås i en kyrka men jag undrar jag...
    Eva H

    SvaraRadera
  4. Stig Walldin8 juni 2017 10:24

    Minnet kanske sviker mig vad gäller tiden. Men Per hade inte varit länge i tjänst, förrän han tågade med fana i ett s k Pridetåg. Och med en illa dold uppmaning till prästerna att ställa upp i samma tåg.

    Strax därefter angrep han OAS-rörelsens sommarkonferens på Västkusten. Varför? Jo, för att ledningen inom OAS ville att det skulle finnas ett forum, där kristna med olika uppfattning i ämbetsfrågan skulle kunna mötas. Och Per var upprörd över att man inte hade kvinnliga präster som huvudtalare.
    Bland huvudtalarna kan man märka bland andra Bo Brander, Bengt Holmberg och många fler. Förutom Berit Simonson, den ene av de s k inspiratörerna, en av Sveriges bäste bibellärare, fast irritationen i stiftsledningen säkert finns, att man inte lyckats klämma fast en prästkrage på henne!

    Jag har jag genom åren sett en hel del kvinnliga präster, som varit med som deltagare i konferensen. Varför? Kan det bero på att man inom svenska kyrkan i gudstjänster och seminarier kan få ge uttryck för sin glädje tillsamman med andra tusentals deltagarna? Och för att man tror på både Ordet och Anden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag åker vanligen inte på OAS-möten. Jag har inte det minsta emot dem, men det är inte riktigt min 'cup of tea'. Och det finns mängder av folk i ledningen som man kan ha förtroende för.

      Men på mötet som Eckerdal fördömde åkte jag faktiskt. Jag meddelade OAS-ledningen att jag ville uttrycka min solidaritet. Jag fann mig väl tillrätta, och träffade många goda vänner.

      Radera
    2. Tyvärr har besökande kvinnor i prästkrage bemötts illa av andra deltagare som undrar vad de gjorde där.
      Det är inte vackert, klokt eller själavårdande att sätta sig till doms över andras tro, inte heller vällovligt att dessa prästers barn inte längre kan ta del av Youngsters(f.d. barnoas) fina samlingar.
      Om jag som manlig frikyrkist välkomnas som betalande konferensdeltagare utan att möta misshaglighet, så borde kvinnliga präster kunna få åtnjuta detsamma.

      Radera
    3. Stig Walldin8 juni 2017 15:02

      Visst är det så, att vi föredrar olika slags te. Jag själv dricker gärna te av engelskt snitt.

      Jag gillade Även Fountain Trust som i många år anordnade konferenser som var öppna för karismatiken. Jag var med på ett flertal, både Ministries conference och öppna samlingar.

      Det var också gott att på TV under Pingsthelgen via Youtube få lyssna till både Påve Franciscus och Raniero Cantalamessa. 30.000 människor var samlade i Rom för att fira att det var femtio år sedan den helige Ande berörde ett katolskt universitet på ett märkbart sätt. Både Påven och "hans" hovpredikant syntes trivas!

      Radera
    4. Stig Walldin8 juni 2017 16:14

      P.S.Kyrkan är i sig själv karismatisk. Annars är det ingen Kyrka. Med karismatik tror jag vi menar olika yttringarna av Andens verk. D.S.

      Radera
  5. Ingen "depressionsartikel" i dag!

    -Nej, idag har bloggaren uppenbarligen inte drabbats av depression på grund av något artikelinnehåll i Kyrkans Tidning.
    Bra!
    Annars rekommenderar jag ledaren där om demokratin och Christina Grenholms svar till Sofia Jönsson i SvD - om politik i kyrkan.

    Å andra sidan är det mig fjärran att med artikelråd förorsaka depressionstendenser hos den flitige bloggaren i Moheda.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fullständigt intetsägande kommentar av tjafsaren Dike som inte har något som helst med bloggtexten att göra. Menar Sandahl att detta skulle vara läsvärt bara för att Dike anses representera POSK? Berit

      Radera
    2. Gillar ni inte att ett kyrkovalsår få inblickar i POSK:s tankevärld?

      Radera
    3. POSK:s tankevärld???? Berit

      Radera
    4. Jo, Dag, Dikes alster är mycket intressanta och belyser tydligt tillståndet i Svenska kyrkan. Han bör därför publiceras.

      Vad gäller Berit undrar jag om inte vederbörande också uppträder under annan signatur. Gnället verkar åtminstone bekant.

      Radera
    5. Missnöjet med Dike är konstant och kompakt. Läs själv! Berit

      Radera
    6. Berit,

      -Visst är missnöjet konstant och kompakt - hos Dig!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  6. Förutsägbar och tröttande fann jag tidningen vara. Jag hade inte ens ork att bli deprimerad. Orden steg men riktigt vad de grundläggande begreppen handlade om vet jag inte. Jag har inte återfunnit 68-kyrkan i den politiskt medvetna vänstern, dvs ihop med ateisterna. Jag har inte heller köpt talet om det allmänna prästadömet, det är inte allmänt, det är de troendes allmänna prästadöme, och vad det där med alla människors lika värde skulle kunna betyda, har inte klarlagts. Jag ogillar det pretentiösa, viljan att komma sig upp och fram. Det är tydligen Kyrkan som ska ta hand om demokratins kris. Formidabelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apropå det allmänna prästadömet så vill Eva Brunne enligt en artikel i Dagen uppmuntra till en större mångfald bland prästkandidater.
      Texten är utmärkt, men det rimmar ganska illa med hennes väl kända hållning att eliminera prästkandidater som har en traditionell äktenskapssyn.
      Så väl känt att prästkandidaterna i stiftet är märkbart färre än för tjugo år sedan relativt andra stift.

      Återigen har teori och praktik visat sig vara svårare att kombinera i praktiken än det var i teorin.

      Radera
    2. Dessutom måste man utifrån Skriften och allmänkyrklig katolsk och apostolisk Tradition ifrågasätta de prästvigningar som Eva Brunne har utfört i likhet med hennes företräderska Caroline Krook. Roland K

      Radera
    3. Alphadeltagaren8 juni 2017 22:44

      Kyrkan ska ta hand om ALLA kriser, verkar det som. Det är en slags avlastande myndighet åt andra myndigheter.

      Radera
  7. Ett genidrag att ersätta sauberhalten med zauberhalten!

    GAF

    SvaraRadera
    Svar
    1. 'Zauber halten'

      https://previews.123rf.com/images/luzitanija/luzitanija1112/luzitanija111200001/11596840-Magician-H-nde-in-langen-schwarzen-Handschuhen-halten-Zauberstab-und-Casting-Zauber-Lizenzfreie-Bilder.jpg

      Ack ja! En biskoplig uppgift så god som någon numera?

      /smun



      Radera
  8. Finns det verkligen någon präst i Svenska kyrkan som är emot kvinnor i ämbetet som av teologiska skäl skulle motsätta sig en kvinna som är präst i Svenska kyrkan att hålla ett Bibelföredrag på t ex ett OAS-möte? Icke präster kan ju tillåtas hålls en homilia när det är Ordets gudstjänst och då kan man eller kvinna inte spela någon avgörande roll.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon tosing går säkert att hitta, men de är nog i så fall just
      tosingar ... /smun

      Radera
  9. Nej, typ de som sympatiserar med LBK och liknande.

    Jonas M

    SvaraRadera
  10. Vad är man "tosig" ifall man tar Paulus på orden, t.ex. vad han skriver i 1 Tim. 2:11-13?

    Lars Borgström

    SvaraRadera
  11. Tosig eller inte, man delar inte Läroämbetets tolkning av den Heliga Skrift och Traditionen.

    Jonas M

    SvaraRadera
  12. Vilket Läroämbete? RKK's? Om "Läroämbetet" tolkar Paulus ord "Jag tillåter inte att en kvinna undervisar" som att de betyder "Jag tillåter att en kvinna undervisar" måste det ju vara Läroämbetet som är "tosigt".

    Lars Borgström

    SvaraRadera