(S)-öndagsskola

Tjänstebilen körde fram timme T, dvs kl 06.00. Brigadspanaren och jag hade tilldelats en flyglotta, som skulle sköta sambandet. Jag antar att överste Olofsson ville förse oss med stabshjälp. Så gav vi oss ut i det vi kallar Milo Syd (gamla vanor sitter i). Efter lite mer än 800 km hade vi gjort vårt dagsverke, inspekterat och dragit slutsatser. I Hässleholm funderade vi över infanteribrigader m/66 och m/77. Jag gick igenom användningen av pansarbrigader i ett invasionssecenario. I BoMö talade jag vänligt om överstelöjtnant Olle Melin och så gick vi igenom sjöstridskrafternas ansvar i Hanöbukten. Jag redogjorde kortfattat för några av de klassiska stora övningarna i militärområdet. Utspisningen var helt ok i går, dvs inte fältmässig. Det var på många sätt en intressant dag. Varför gamlingar som jag ägnar oss åt detta? Därför att försvarsmakten vet var den beprövade kompetensen finns, vi som övat i en omfattning som inga nuvarande officerare har. Roligt att vi uppskattas någonstans när nu den gamla krigsplanläggningen uppdateras. Brigadspanaren hade all heder av körningen under mer än 8 timmar, dvs effektiv körtid. Annat fyllde ut tiden.

Lite seg känner jag mig allt denna tidiga morgon när det är söndag och tid för (S)-öndagsskola:
Olle Burell, S, talade så varmt om det socialdemokratiska arbetarepartiets insatser i Svenska kyrkan från 1920-talet och framåt. Jag kan säga 1918 också och läser Arthur Engberg.

"Så blev det ändå icke du, som vann segern, nasaré." Svaret på frågan ståthållaren Pontius Pilatus ställde, "vad är sanning?", "det svaret, nasaré, fanns icke och kunde icke finnas i ditt evangelium." (Arbetet 24 dec 1918). Utgångspunkten är klarlagd.

Vi som kan lite om svensk arbetarrörelse visste detta redan. Bengt Lidforss har vi ju läst och både Engberg och Lidforss var skeptiska till de nya försöken att göra tron salongsfähig/trovärdig. Professor Linderholms försök pekar hän, menar Engberg, "mot nyprotestantismens upplösning i ateistisk allmän religiositet". Det är den öppna hänsynslösheten som gäller: Vårt folk har alltför länge fostrats av präster och micklar. Den fira och manliga hedendom, som från Sokrates strålar genom historien, har behov av en renässans. Men dess seger, som är segern för en högre kultur, måste firas på den kristna livssynens ruiner." Linderholm får lite beröm dock: "Det är gott och väl, att de vidskepliga föreställningarna om Jesu gudom, övernaturliga födelse, uppståndelse, undergörareverksamhet o.s.v. avlägsnas." (Arbetet 14 juni 1919)

Nu har vi en möjlighet att förstå 1920-talet och då läser vi Arthur Engbergs kykopolitiska program modell S i Social-Demokraten den 29 juli 1925:
"Det program, som vi i detta stycke skulle vilja förorda, företer därför (för att inte hamna i en tvångsfostran till kristendom, DS) följande tågordning:
1) Den borgerliga och kyrkliga kommunen sammanslås;
2) rätt till fritt utträde ur statskyrkan beviljas;
3) kyrkomötets vetorätt avskafas;
4) bestämmelserna om bekännandet av den rena evangeliska läran utplånas ur R.F. § 28;
5) religionsundervisningen i skolan omlägges på principiellt samma grund som skolans övriga ämnen;
6) statskyrkan avskaffas."

Programmet är klart och tydligt och i vår tid väl genomfört med ett undantag. Partipolitiseringen ersatte tanken att göra en allomfattande kommun, men tanken är väl närmast densamma?

Ett slutligt citat, som kanske inte bara ska gälla högern?
"Men vidrigast och föraktligast äro de politikens hyenor, som inom Allmänna Valmansförbundet med kall beräkning göra valpolitik i religion. De äro bladlössen på den svenska kulturens träd." (Arbetet 1 juni 1920)
Låt oss nu fundera på på projektet att med kall beräkning göra valpolitik i religion, det som politikens hyenor ägnar sig åt. Arthur har talat!

De slutligaste citaten ska kanske inte undanhållas er. Det är Arthur i högform i Arbetet den 12 december 1919. "Det är absolut nödvändigt att avskaffa statskyrkan. Sker icke detta, kommer den officiella lögnen i religiösa ting att alltjämt prägla statslivet." Arthur slåss för religionsfriheten och vet hur det är:

"Det är och förblir ett oefterrättlighetssystem, att hederliga och högt förtjänta män skola degraderas och diskvalificeras, bara därför att de i religiösa ting omfatta och ge uttryck åt en annan övertygelse än statskyrkolärans, medan vilka moraliska ynkryggar som helst förklaras väl skickade, om de blott bräka med i den troende fårahjorden."

Där satt den, Arthur, mer klockrent mot S-partiet de gångna decennierna än du avsåg. Tack i alla fall. Och ett särskilt tack till Olle Burell, som påminde om partiets kyrkopolitiska insatser från 1920-talet och framåt.

Slut på dagens (S)-öndagsskola.