tisdag 20 juni 2017

Fanns Norge?

Tyskarna ockuperade Norge den 10 april 1940. Allt gick inte enligt plan men övermakten var för stor och Terboven tog över. Var var Norge då? Kungen med familj fanns i England, där fanns också regeringen och militärer. Var Norge i England? Och möjligtvis på ambassaden i Stockholm, för den var fortsatt trogen det gamla Norge om jag minns rätt. Ska vi tala om en post-norsk storhet? Eller fanns det i, med, under och över det Norge som nazisterna och Quisling styrde ett verkligt Norge?

Ingen ska låta lura sig av att Tredje riket föll samman och att Norge inte bara blev fritt igen utan hittade olja och blev ett rikt land. Hade det funnits ett autentiskt Norge det år som i år är om Tyskland blivit den allt dominerande stormakten efter en fredsuppgörelse år 1942, när Tyskland slagit ner Sovjetunionen, Sverige naturligtvis inordnat sig och vi fått leva i stortysk fred? Vad med Norge då?

Svaret är att Norge är något mer än ett land och det folk som just nu går på Karl Johan och viftar med norska flaggor (för det gör dom varje fdag året runt). Norge är ett sammanskott av människor sekler igenom, av historia, av geografi, kultur och av en mentalitet, präglad av ett språk och vice versa. Till denna folkliga mentalitet, det norska, hör också sedan mer än tusen år det kristna. Ockupationen kunde inte beröva människorna detta. Noregs skjønne land fanns alligvel. Ockupanterna kom inte åt identiteten.

Ockupanterna skadade mycket, förstås. Också enskilda människors omdömen. Somliga kristna spelade med ockupanterna. Johannes Bjaaland prästvigdes av NS-niskopen Lars Fröyland och blev kyrkoherde i Petrus församling, Oslo. Sonen Josef Bjaaland, född 1921, prästvigdes 1944 under kriget i Quslingkyrkan av Fröyland (före sina studier till teologisk ämbetsexamen, som misslyckades på den korta tid som stod till buds, men hade ett stipendium för fortsatta studier hösten 1945...) Josef var hjälppräst i Oslo stift. Josef Bjaaland prästvigdes på nytt år 1957 av biskop Malmeström för Växjö stift. Biskop Malmeström har antingen inte vetat om den tidigare prästvigningen eller underkänt den, jag tror det senare är vad som stämmer.

Quislingkyrkan behövde 1943 många nya präster då de gamla hedervärda avkragats. Så gick det till. Josef Bjaaland blev en uppskattad kyrkoherde i Skara stift år 1964.  Daniel Bjaaland hann inte prästvigas. I den desperata situation som rådde i Quislingkyrkan skulle detta vara möjligt, men född 1924 var han för ung. Den 7 maj 1945 skrevs kapitulationsdokumenten under. NS-folket som befolkat kyrkodepartementet fick besked att de den 9 maj inte behövde gå till jobbet. Man kan läsa Ragnar Norrmans bok Quislingkyrkan, Norma 1998. Vilka stod emot? De som höll ämbetet högt och visste något om bekännelsen! De visste således  något om Kirkens Grunn. (Norrman s 155)

Den poäng jag är ute efter fattar de som följt Bloggardag och läst kommentarer. Ett ockuperat land och en ockuperad kyrka behåller i det längsta sin identitet. Inte för alltid, men för rätt många år, tänker jag. Kritiken mot ockupanterna eller Quslingkyrkan kommer inte åt det kyrkliga liv som finns där innanför, där under eller där bortom. Och det var de ohavliga prästerna som var bärarna. Ungefär som vid den tid när arianerna var i flertal, men Kyrkan i sin katolicitet likväl var minoritet ihop med Athanasius.

Gunnar Rosendal skrev boken Den ockuperade kyrkoprovinsen. Året var 1982. Det handlade om den nya situationen där de gamla utfästelserna skulle bort. Det kan vara av intresse att följa f Gunnars resonemang, boken finns väl att beställa fram på sockenbiblioteket. En av slutsatserna var det nödvändiga kravet på en kyrka fri från staten, som missbrukat sin utnämningsmakt i fall efter fall och går, inte på meriter, utan efter de sökandes åsikter. Fader Gunnar var upprörd. Jag är inte säker på att han skulle varit mindre uppröd nu, men kanske mer förvånad över att så många accepterat att leva under ockupanternas villkor. Vi lever under villkor som sammanfattas så: med lögnen som vapen och sveket som verktyg. Så går det till och så har det gått till länge. Men bortom detta finns Svenska kyrkan, hon som har en bekännelse och som katolskt inte bara rapar upp utan formas av det hon bekänner; den nicenska trosbekännelsen, katolicitetens själva märke. Detta kan de andra, nominalisterna med sina metaforer och alternativa sanningar, inte upphäva ens om de skaffat sig all makt i kyrkoapparaten.

Se på Norge!
Norge fanns också under de mörka åren, också när det fanns en alternativ kyrkoledning. När ändringen kom var det dessa som livet ut levde förnedrade. Inte de som förnedrats fängslats , avsatts, avkragats. Dessa de tidigare var då de anständiga. Livet ut och därefter. Ett vet jag som aldrig gör, domen över död man.

Till alla som tycker att det varit för lite bidrag från Bengt Olof Dike på Bloggardag kan jag idag stolt presentera ett nytt aktstycke, ett litet under på sitt sätt.
http://www.ostrasmaland.se/insandare/sandahl-visar-brister-i-kyrkovalslogiken/

PS
Antje och Hans skulle välsigna ett monument i Akkavare, som uppförts till 60-årsminnet av tågkatastrofen. Initiativet var lokalt och de anhöriga tacksamma över insatsen. Jaja. Det är en pastoral konst att knyta an till människors förväntningar men förlösa dem till något mer än de först tänkte. Sådant tror jag inte biskopar är särskilt byxade att göra, men väl församlingspräster.
DS


42 kommentarer:

  1. Dä ä änndå nått mä dä metafåriska.
    Dagbloggaren är ihärdig med att hälla gammalt (surt?) vin i föråldrade läglar.Nicea rouge,Catholica blanco.
    Gunnar Rosendahl skrev in sig i högkyrklig återvändsgränd. Efterföljare finnes förvisso med både teologiska och ämbetsfrågemässiga utmattningssyndrom.
    Vad säger sommaren oss?
    Det är hög tid att göra allting nytt.
    Dä jäller så att säja att hålla sig cool i värmen. Kylt vin i kylda läglar...
    Ulf H Berggren Lund /Hälleberga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framför allt så gäller det att inte hälla nytt teosofiskt vin, om än ack så biodynamiskt, i kristna läglar. Tyska Steinervargar är likaledes, trots sina överdragna fårskinn, inget som heller hör till fårahjorden eller ska få leda den. / Markus

      Radera
  2. Det verkliga Norge – det som inte bara var ett minne eller en dröm under ockupationsytan – styrdes från England, där konge och regering befann sig i exil. Vi i Missionsprovinsen gör anspråk på att vara den verkliga Svenska kyrkan, trogen sin bekännelse och sina traditioner, i exil. Det är oss en glädje att samarbeta med den motståndsrörelse som är kvar i den ockuperade Svenska kyrkan. Fast vi upplever ju samma misstänksamhet, som alltid tycks finnas i samarbete mellan regering och trupper i exil och en inhemsk befrielserörelse.

    Regeringar i exil hade också bl.a. Polen och Estland. Jag har kunnat följa det på nära håll, eftersom mon svärfar, flykting med sin familj 1944, så småningom valdes in i estniska exilregeringen. Han var inrikesminister, och noterade ofta det i och för sig orimliga i att vara inrikesminister i exil. Men hans porträtt hänger nu bland andra inrikesministrar på departementet i Tallinn. När Estland blev fritt efter Sovjetockupationen, valde den nyvalde presidenten, Lennart Meri, att bli installerad av presidenten i exil, det var exilregeringen som förmedlade den äkta traditionen – på motsvarande sätt skedde i Polen.

    Kommer det om några decennier att bli på motsvarande sätt i Svenska kyrkan – att Missionsprovinsens biskop kallas in för att viga en biskop i den återupprättade verkliga Svenska kyrkan, och de av oss vigda prästerna kommer att ges tjänster?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om man kunde börja med att förena de övriga svenska fristående evangelisk-lutherska sammanslutningar som Lutherska Bekännelsekyrkan, Evangelisk-luthersk Mission, Lutherska Konkordiekyrkan och andra liknande. Skulle inte en sådan förening förhärliga Gud och komma belackarna på skam?

      Radera
    2. Inget baltiskt land var nånsin ockuperat av Sovjet, däremot av Nazityskland. En union består aldrig av ockuperade länder. Marcus

      Radera
    3. Bartholomeus P: Varför inte ta med också kyrkvännerna Sverigedemokraterna i mixen? Nej du, släng Luther-galenskaperna på historiens sophög!

      "Mitt rike är inte av denna världen". Marcus

      Radera
    4. Christer, präst21 juni 2017 19:36

      Marcus: Inte bara är det så att Gunnar Bartholomeus Peterson är min nära Vän och förebedjare, utan han är faktiskt också en rätt vigd biskop i den serbisk-ortodoxa kyrkan, och har prästvigt flera, - så då får kanske Dina eventuella oförskämdheter (?) vad gäller Luther en lite annan dimension...? Eller...?

      Radera
  3. Bara tanken på Bengt Olof Dike i kombination med logiska argument frammanar ett ROFL.
    Han inser ju inte ens det ologiska i att religiöst oberoende organisationer vill vara med och styra en bekännelsekyrka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bekännelsekyrka?
      Men är vi inte FOLKkyrka som helt enkelt ska tro o predika som folket vill?
      Det verkar ju i alla fall vara BODs tanke o vilja.
      Eva H

      Radera
    2. Eva H, även om du kan tyckas ha en poäng så nämner inte lagen om Svenska kyrkan folket, utan att verksamhet ska finnas i hela landet. Den teologiska bekännelsen nämns som evangelisk-luthersk däremot.
      Kyrkoordningen nämner bekännelseskrifterna som en huvudpunkt.
      Inte i vare sig öagrn, kyrkoordningen eller bekännelseskrifterna beskrivs någon befinition av flumbegreppet folkkyrka.

      Radera
    3. http://www.urbandictionary.com/define.php?term=ROFL

      Radera
    4. Jag tänkte ngt sarkastiskt.
      Eva H

      Radera
    5. Peter T och Eva H,

      -Men han inser demokratins väsen: att väljarna i fria val får utse kyrkans förtroendevalda. Och han kommer inte på tanken att vilja förbjuda vissa att ställa upp i kyrkovalen.

      BENT OLOF DIKE

      Radera
    6. Bengt Olof Dike uppmanas notera att inte i något sammanhang är alla möjliga namn på nomineringsgrupper tillåtna. Inte ens i SvK idag.
      Sedan är det viss skillnad på demokrati i en stat och i en medlemsorganisation.
      Utses förresten kandidaterna på kyrkömöteslistan i Dikes egna nomineringsgrupp genom direktval bland alla medlemmar nationellt?
      Nähä, trodde väl inte det!

      Radera
    7. Peter T,

      -Men förstår Du då inte, att det är väljarna, dvs de miljoner som tillhör Svenska kyrkan, som utser beslutsfattarna i kyrkan. Grupperingarnas val av kandidater är deras ensak.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. Kung Haakon med tysken hack i häl fick inte fly genom Sverige, på Stockholms order, han fick ta skydd i skogen i stället och senare räddas av britterna. Han lär inte varit glad över svenskarna, efter det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är ett agerande att skämmas för. Särskilt som den norska kronprinsessan Astrid ju faktiskt var svenska. Det finns en del andra tillfällen, då svenska regeringen var för räddhågad och därför uppträdde mindre hedervärt.

      Radera
    2. Vilka tillfällen då? Marcus

      Radera
    3. Man kan t.ex. nämna Sveriges halvhjärtade stöd på regeringsnivå till Finland, eller det omedelbara erkännandet av de baltiska staterna som sovjetrepubliker, eller utlämnandet av estniska flyktingar som av Sovjet ansågs som desertörer.

      Vad gäller den tyska permittenttrafiken har jag dock förståelse för regeringens beslut.

      Dessbättre finns det en del på plussidan, även om det inte var direkt offentliga initiativ, t.ex. hjälpen att rädda de danska judarna, eller skeppningen av kullager med snabba småtbåtar över Nordsjön till England.

      Radera
    4. Du har fel på tre punkter: Sveriges stöd till Finland var omfattande. De baltiska staterna var sovjetrepubliker. De utlämnade balterna var krigsförbrytare med nazitjänst bakom sig, varken flyktingar eller desertörer. Marcus

      Radera
    5. Marcus, jag önskar dig lycka till med att hitta något protokoll från en parlamentarisk omröstning daterad före 1:a september 1939 där en baltisk stat beslutat uppgå i Sovjetunionen.
      De tre staterna bröt sig ut Ryssland samtidigt som Finland 1917 och har lika lite som Finland sedsn dess ansökt om anslutning till Sovjetunionen.

      Radera
    6. Marcus, hur frivilligt och folkligt understött anser du att beslutet var att förvandla den demokratiska republiken Estland till en sovjetrepublik?

      Radera
    7. Marcus; din förvirrade och falska historieskrivning om Sovjetunionens ockupation, införlivande och terror i de baltiska länderna är ett hån mot de baltiska folken och ett flagrant förakt för folkrätten!
      Antony

      Radera
    8. "Skogsbröderna", som under tiotalet år bekämpade den sovjetiska ockupationsmakten, var alltså, som den sovjetiska propagandan utmålade det, terrorister?

      PP

      Radera
    9. Balthögern har mycket på samvetet. Antony är deras politruk. Marcus

      Radera
    10. Och vems politruck är du, Magnus?

      Radera
    11. Balthögern har mycket på samvetet. Antony och Göran är deras politruker. Marcus

      Radera
    12. Oraklet når oanade intellektuella "höjder"!
      Antony

      Radera
  5. I min läsning nu av "statskyrkodebatten" har kanske en sak slagit mig mer än andra - hur otroligt stolt o glad jag är över att allt som planerats för att rasera ändå inte kunnat genomföras. Att motståndet funnits om än det kunnat vara starkare/mer framgångsrikt.
    Mycket har förstörts av politikernas ambitioner att göra den svenska delen av Kristi kyrka till något helt annat än vad den bör vara, men trots allt inte allt. En uppbyggnad känns inte alldeles omöjlig även om jag stundom förtvivlar.
    Rosendals bok lockade så att jag genast klickade in på stora stockholmska biblioteket för att (åter) jaga ner bibliotekarier i magasinen. De har den inte :(
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolla på Gautede förlags, Helsingborg, hemsida! Lycka till!

      Jag i Halland

      Radera
    2. Tack!
      Hittades inte där men väl på bokbörsen.
      Eva H

      Radera
  6. Ett mycket intressant inlägg (men står det inte Norge på ett ställe i början där det ska stå England?)
    Den springande punkten är hur länge det aurentiska Norge kan bestå under ockupation för att ta det exemplet.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det blir det intressanta, hur länge kan det autentiska bestå? Hur länge bestod den romerska kyrkan i Sverige? 1595? Och i motståndsfickor? 1630-tal? /smun

      Radera
    2. Anders Lundberg20 juni 2017 21:35

      Bra kommentar av smun - tidsaspekten är viktig! Quislingkyrkan var faktiskt en kortvarig företeelse. Det var ingen utnötningskamp i generationer. Jag är tveksam till om detta exempel verkligen säger något om den nuvarande kyrkokampen, där efterföjarna till de som inledde dem nu är döda.

      Radera
  7. Dag, var det inte den 9 april 1940 som ockupationen av Norge började? Eller minns jag fel? Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är förvirrad! 9 ska det vara.

      Radera
  8. Dock måste väl de koloniserade folken själva bestämma om de tycker att fördelarna med kolonisationen överväger nackdelarna? Men jag håller med om att samefrågan tycks komplicerad.

    Men jag har en annan fråga till bloggaren med flera som använder uttrycket R.I.P eller Vila i frid. Vad menar man? Vad är motsatsen, tror man vissa spökar och knackar i väggar och spolar i toaletten fast "ingen är i badrummet"? Eller att de besväras gravgrannar som inte kan hålla snattran?

    Jag har som sagt aldrig förstått detta uttryck. Dock förstod jag att sfi-eleven som inför min kollegas semester överräckte ett kort där det stod "Vila i frid" tänkte på något helt annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brinna i helvettet är väl det andra alternativet.

      Radera
    2. Lagfaren: Nej det har jag svårt att tro. "Vilan" syftar väl på tiden i graven före den yttersta dagen? I himlen "vilar" man väl förhoppningsvis inte utan har det lite mer glatt än så?

      Radera
    3. Meeh - (som det stockholmska fåret sa.) Varför vill ingen som skriver "Vila i frid" svara på vad man menar? Menar man ingenting? Jag är uppriktigt nyfiken och skriver inte för att retas.

      Radera
  9. Om SvKy är ockuperad av främmande makter och Mpr exilregering, en syn som jag tillbuds del kan dela, vilka är då våra r-katolska från oss skilda bröder och systrar och vilka är de ortodoxa och de frikyrkliga? Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vore vi kloka såg vi dem som allierade, som vi tacksamt borde ta emot hjälp av! Ibland blir motståndaren så förfärlig att andra motsättningar får läggas åt sida. Kunde USA, England och Sovjet samsas för att förhindra att Europa lades under nazistiskt styre, så skulle väl de olika kyrkotraditionerna kunna förenas för att hindra att kristen tro och kultur i större delen av Europa läggs under den militanta sekulariseringens välde.

      Radera