torsdag 26 juli 2018

48 mer än 68?

I dag firar Christian Braw att han fyller 70. Han har präglats av något som kallas "1968" men räknas självklart inte till vänstern men en 68 års man är han, formad av aktioner och reaktioner förstås men också av skiftet från den gamla kunskapen förmedlad från kateder till det nya ifrågasättandet. "Det finns mer att veta än vad vi bibringas så låt oss ta reda på det" är hållningen för somliga. För andra är hållningen "oj, här händer något som jag måste haka på". Det är skillnad på folk som tar reda på och folk som tar sig fram.

Bloggardag har med ohöljd entusiasm återgett aktionen. Socialetik skulle bibringas dem som gick "prakten", den praktiska prästutbildningen i Lund. I Svenska kyrkan fanns socialetisk reflektion i två former, en mer socialdemokratisk företrädd av Karl-Manfred Olosson och som motvikt en mer borgerlig, företrädd av Ludvig Jönsson. Det var Jönsson som under två dagar skulle orientera de blivande prästerna. Han utgick från att hans borgerliga syn var normaltillstånd. Kapitalismens styrka var att det som inte fungerade föll bort, men det som konsumenterna uppskattade bestod och utvecklades. Bloggardag minns inte om Jönsson använde ordet "dynamik", men så kunde Jönssons trosbekännelse sammanfattas.

Christian gjorde ett inpass om Svängstaskorpor. Bageriet i Svängsta skulle läggas ner och lokalerna göras om till affärslokaler. Om detta undrade Christian. Hur kom det sig eftersom konsumenterna uppskattade skorporna? Ludvig Jönsson avslöjade osäkerhet, han var uppenbart inte riktigt uppdaterad på ämnet "Svängstaskorpor", men saken var likväl begriplig. Svängstaskorpor hade inte klarat konkurrensen och därför las bageriet ner. Christian kom igen: "Men Svängstaskorpor är ju goda." Ludvig försökte ta sig ur denna fälla genom att föra bort ämnet från det kulinariska till marknaden och dess krav. Kapitalismen var fortfarande den förträffliga formen. Man kunde köpa annat än Svängstaskorpor.

I detta läge blev präststudenterna uppbragta. Några av de erkänt fromma svor över Ludvig. Det var på sitt sätt en fröjd att leva och Christian satt oskyldigt belåten. Custos, latinets ord för ordningsman, försökte gripa in och lugna stämningarna. Det gick så där. Gruppen meddelade nämligen att det inte fanns någon som helst lust att lyssna till Ludvig Jönsson påföljande dag. Kursledningen fick gripa in, Ludvig och ledningen samtalade och löfte gavs att undervisningen skulle bli modererad dagen efter. En klart nedtonad Ludvig Jönsson slutförde därefter sitt kurspass. Han hade inte pejl på studenter som satte ifråga och gjorde enkla men avslöjande aktioner. Året var 1971, men fenomenet var 1968. Det är rätt att göra uppror, men lika rätt att lyssna kritiskt, reflektera och resonera. Allt med sinne för komiken, det lundensiska lynnet ni vet.

När en annan man född 1948 funderar över Johan Sundeens bok 68-kyrkan vill han ifrågasätta tesen om marxismen som inspiration och verktyg i kyrkolivet. Inspirationen kom från kyrkorna själva, menar han. Det kan man förstås säga. Men om kyrkorna öppnar sig för världen och året är 1968 blir påverkanseffekten likväl inte försumbar. Detta gäller inte för Wejryd förstås, men för en sådan som Per Frostin och en sådan som Jonas Jonson. Wejryd identifierar något han ser som kyrkornas uppvaknande, men utan att dra i trådarna och se att de frågor som saken gäller kommer från 1920- och 30-talen som frågor om både samhällsansvar och liturgi.

Det som föregick det berömda året 1968 är det intressanta. Därefter blir det av intresse att se hur folk, generationseliten, håller ihop och föser fram varandra i sina nätverk till karriär i det kyrkliga, men också av intresse att se hur de föser bort andra. De socialetiker som häckade på Diakonistyrelsen gillade uttrycket att något skulle "ställas under strikt observation". De som tog hand om kyrkosystemet och förde det ut i något som vi nu ser konsekvenserna av var inte bara 1958 års män. Det kom havligt folk, tågentusiaster, som såg till att tåget skulle fortsätta sin färd på främmande spår.

Här finns något att sätta under strikt observation. Folk bakom skrivbord kan oavsett ideologisk inspiration ställa till med en hel del. Folk bakom skrivbord är eklektiker i den meningen att de tar det som passar dem. Ideologer är de i klart mindre utsträckning. Passar det med lite som verkar vänster går det bra, passar det att stoltsera med Marx går det också bra, svänger tiden så att detta inte längre går bra, går det bra med något annat också. Ni förstår.

Bloggardag får nog ta sig till ett 70-årsfirande. Så långt har det gått med folk födda 1948.




20 kommentarer:

  1. Ska BloggarDag åka till Varberg idag?
    Det kanske skulle kunna ge lite nya intryck?
    BOD kanske också skulle ta chansen att åka dit han med?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkomna att delta i smyg genom streama deras direktsändningarna kl10 och 19.

      Radera
    2. Gärna Peter, om det medgavs!

      -Jag har absolut inget emot att åka till Varberg, om tid och praktiska omständigheter det medger.

      Peter T tror kanske att jag tillhör den kategori människor, som inte vill lyssna till andras åsikter.

      En gång exempelvis deltog jag i en mässa, som celebrerades av Dag Sandahl. Det var i gamla Hjelmseryds kyrka. Dag var som vanligt ett trevlig sällskap vid kyrkkaffet och detta med tillhörande kaffebröd smakade utmärkt.

      Tyvärr predikar Dag enligt uppgift av någon anledning inte mer i denna kyrka. Men, Peter T, om Du tror att jag befinner mig i harnesk gentemot Hjelmserydsstiftelsen eller missionsprovinsen tar Du miste. Jag försvarar inte deras åsikter och teologiska inriktning men försvarar givetvis deras existens.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Man kan ligga i hammocken och lyssna eller se och delta!
      http://oasrorelsen.se/listen-and-download-1/101-foredragshallare-1/712-direktsandning-fran-varberg
      http://oasrorelsen.se/listen-and-download-1/101-foredragshallare-1/712-direktsandning-fran-varberg

      Radera
    4. Existera kan bara de som ges bröd.
      Tala väl om den hungrande är vackert.


      Själ utanför både MP, HjSt

      Radera
  2. Fyller du år? I så fall - grattis Dag!

    SvaraRadera
  3. Wejryd fyller 70 den 8 augusti och Sandahl den 14 oktober. Så ni som missade Braw har fortfarande chansen att gå på kalas. Grattis Christian! Din dikt till Hjelmserydsstiftelsens 50-årsjubileum tål att begrundas vidare: http://diktarna.blogspot.com/2014/09/kyrkan-i-ruiner-lag.html

    SvaraRadera
  4. Christian Braw, skorpor och bloggarens efterkommentar!

    -Utläggningen av bloggtexten i dag har sina brister. Om vi börjar med Braw, noterade jag redan i går min respekt för honom och erinrade då om att han aldrig, som många kommentatorer här, har pläderat för utträde ur Svenska kyrkan och aldrig använt kyrkan som spottkopp. Är vi överens om, hr bloggare, att detta är bra? Bloggaren förbigår denna sanning totalt i sin text.

    Sedan skall han rättas i uppgiften om Svängstaskorpans flytt från Svängsta; fakta var, har jag just fått veta från en som var med då och hade arbetat där, att företagets lokaler var för små och att en flytt därför gjordes till Sölvesborg. Nu finns Svängstaskorpan i Halmstad enligt uppgiftslämnaren. Så skorptillverkningen lades alls inte ned utan utökades kraftigt i stället.

    Det om detta i orten en dryg mil från min bostad.
    Sedan kommenterar bloggaren - också i efterhand - Anders Wejryds replik i DN i går men verkar något förringa marxismens betydelse för vissa kyrkliga företrädares naiva politiska utflykter. Att Jonas Jonson och Per Frostin nämns är riktigt; jag tog själv upp den förstnämnde som exempel i den tidigare nämnda heta KM-debatten år 2000 om kyrkan och kommunismen och hans Kinaresors resultat i en hyllningsbok.

    Men då - och även i dag - saknar jag instämmande stöd från ledande kyrkliga profiler, som i demokratins och frihetens namn vill gå till botten med de politiskt vilsegångna kollegernas botaniserande i kommunistregim.

    Aldrig har jag hört eller läst från exempelvis bloggaren dessa ord:
    -Jo, Dike har rätt i sin strävan att blottlägga kontakterna och dem som initierade och länge uppehöll dem. Vi får väl skriva tystnaden på den mänskliga psykologins konto: dvs att det alltid tar emot att erkänna att de har gjort något bra som man normalt inte sympatiserar med.
    Detta sagt ingalunda av personlig förhävelse men av en grundmurad vilja att sopa kyrkans trappa ren från demokratiska smutsfläckar, vilka försöker döljas så länge som möjligt.

    Jag erinrar mig i detta sammanhang också Ansgarslidsskandalen, där jag år 2005, tror jag det var, utlovades en slutlig ekonomisk redovisning av de enorman förlusterna. Trots påminnelser lyser den ännu med sin frånvaro. Och även här saknar jag instämmanden från dem som borde vara angelägna om att fakta kommer på bordet.

    Apropå Svängstaskorpan igen, kom jag att tänka på risken att kyrkan i en framtid får leva på skorpor och vatten med tanke på den successivt urholkade ekonomin.

    Ja, den finns. Ack alla ni, som lade all er energi på att spräcka det ekonomiskt trygga kyrka-statäktenskapet!
    Det var också en uppvisning i naivitet, ekonomisk sådan.
    Men som man bäddar får man som bekant också ligga.

    En kyrka utan ekonomisk trygghet är som en bil med en lätt punktering på ena hjulet: det går att köra den några mil. Sedan är det stopp.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dike väljer att missa poängen bortsett från den filosofiska frågan om Svängstaskrpor bakade i Halland verkligen kan vara just Svängstaskorpor. Poängen var att Jönsson utifrån dåvarande kunskap om Svängstaskorpanns öde valde att försvara just det ekonomiska system som fick sådana konsekvenser. Detta upprörde av år 1968 motiverade och ifrågasättande teologer. Vanan sitter i för somliga. De ser och inser, skådar och genomskådar. Också falska leenden, typ Gösta Boman.

      Radera
    2. Det väl då tur att kyrkan fick ekonomisk trygghet i slutet av 300-talet, för den hade ju inte lyckats attrahera speciellt många följare före dess.
      Kristna blev ju fredade först år 315 från statlig förföljelse och en olaglig religiös sekt som kristna kunde väl inte någon vara intresserad av att gå med i?
      Lite som många kyrkor i Kina idag då, men tack och lov så finns ju Tre-själv-kyrkan där så statskyrkokramarna kan ha något att se upp till. Nomineringsgrupper saknas dock, men staten garanterar dugliga kyrkoledare och biskopar ändå.
      Är det någon som vet om Tre-själv-kyrkan har kvinnliga präster?

      Radera
    3. För en gångs skull har man nytta av Dike. Och nog är det rätt talande att den antikapitalistiska debatten - i detta fall från höger, men väl mest från vänster - i Lund 1968 visade sig basera sig på felaktiga fakta.
      Canutus Hahn

      Radera
  5. Mick Jagger är född 1943 och adlad 2003 om jag minns rätt. Det ger perspektiv på både det ena och det andra. Detta gäller även de absoluta uppfattningarna som kyrkans företrädare levererar. Och då exempelvis ämbetsfrågan. Först absolut inte att man kunde vigas tillsmammans med en kvinna. En bekännelsefråga. Sedan var frågan istället att man skulle vigas av en manlig biskop. Nu tror jag det är att det är ok att man är vigd, men att man är man (kanske inte i teorin, men dock i praktiken). Men hur skulle man förhålla sig när det blev en kvinnlig ärkebiskop? Ligga lågt i strukturen och tänka att ärkebiskopen inte är den giltiga? Men då blev ju den så viktiga bekännelsefrågan något diffus. Vad är det för bekännelse om man inte bekänner? Rockrebell igår, adlad imorgon. 68hjältarna rebeller igår, makt idag men imorgon så sjukt yesterdays news.

    SvaraRadera
  6. Vi fick aldrig veta om du fick fatt i församlingsexpeditionen. Gick det för vik kyrkoherden?

    SvaraRadera
  7. För den som inte vet: Docent Braw har skrivit en egen psalmbok utan nödrim och ur vilken somliga kristna sjunger
    .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  8. Det minst klara och gedigna på denna blogg kommer när det ska marxistas.
    Då dimmas analysen av dammet från gulnade 68-klichéer och taskigheter mot folk som inte på länge varit bland de levandes tal. Och lyskraften sjunker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller fullständigt med.
      Och hur kan Bloggardag hylla en sådan skälm som Jan Myrdal, bara för att denne gett honom medhåll ibland?

      Radera
    2. Ja usch! Hur kan han! Vuxen Karl och doktor. Vete fan själv om han inte är vän med bögar också.

      Skulle inte förvåna mig.

      Bodil

      Radera
  9. Skorpan är god! Mer lejonhjärtan. Lejonet av Juda kommer.

    Alias 28:5c

    SvaraRadera
    Svar
    1. Törnrosdalen och inte Snövits dvärgar och Askungens goda kärringar.

      Alice

      Radera