Dumprosten och Kent Wisti

Smaklöst och rent vedervärdigt var Kent Wistis sommarprat. Grova könsord var det gott om. Jesus kallades "åsneryttaren": finansmannen Olof Hedengren, vars memoarer Bloggardag faktiskt läst, lyssnar nästan aldrig på radio, men nu olyckades det så han lyssnade och blev uppbragt "Smaklöst och rent vedervärdigt" var Wistis sommarprat finner Hedengren, men observerar också lovorden över Wisti. Bloggardag har ingen egen mening. Han lyssnade inte. Han lapade antagligen sol. Hedengren backar inte, drar sig inte för att kalla denne Wisti "'äcklige' kanalje". När Wisti nominerats till biskop, finner Hedengren att Svenska kyrkans dödsdans pågår.
https://samtiden.nu/2018/07/vulgarfeminism-och-grova-konsord-i-svenska-kyrkans-namn/

Lika eländigt är det med Dumprosten i Visby, som betecknas som "den infantile". Det lilla problemet med Hermansson, för det är Mats Hermansson som åsyftas, är att han anklagas för att mena att en prästkollega som haft sex med unga kvinnor i kyrkorummet skulle få tillbaka sitt jobb. Här har Hedengren faktiskt inte fått en siffra rätt, vilket skulle kunna komma att uppfattas som ett problem för en finansman. Men också Dumprosten har nominerats som biskop. Vilket lysande menageri av biskopar skall vi inte få." Skall få, tänker Puristen.

Antje får en släng av sleven. Hon studerade teologi i Östtyskland fast hon kom från Västtyskland, heter det. Och så kopplas hon samman med biskop Carlzon, ordförande för vänskapsförbundet Sverige–DDR och Antje hade flera möten med Stasi-agenten Radler, vet Hedengren berätta. Här lever en berättelse sitt eget liv.

KG Hammar får också bära hundhuvudet för talet om profetisk diakoni – men detta tal är inte KG:s utan ett sätt att styra bort från de gamla snälla diakon issorna, som botade konsekvenser av eländiga system men aldrig kom åt grundskadan. Om detta kan det resoneras förnuftigt.

Till sist kommer Hedengren till slutsatsen att det är en skam att inte fler präster vågar träda fram. Varför skulle de? Det kostar både i lön, anseende och pension. Det där med att "säga ifrån" är ett mycket dyrbart nöje. Hedengren borde ha skaffat sig boken En annan Kyrka (Gaudete) för att läsa de långa linjerna som en förklaring till vad som skett och sker.

Då är det tid att försvara. Antje först för Bloggardag är gentlemannamässig. Hon har aldrig läst i Östtyskland, men hon är faktiskt vigd av Carlzon och självklart måste hon ha träffat Radler vid fler tillfällen än vid en tentamen. Sant är dock att Antje inte har de breda kontaktnäten bland de svenskkyrkliga och har inte formats av församlingsprästeriet. Det finns fler frågor att ställa, t ex den om hur många som egentligen röstade på henne i ärkebiskopsvalet. Färre än 300 var de och de flesta röstade som gruppen avgjort. Basen är smal. Det är ett problem som antingen blir alltmer besvärande eller en omständighet som ingen betydelse har eftersom Antje blir alltmer uppburen som ärkebiskop, älskad rentav. Bestäm själva vad ni tror.

KG Hammars insatser som ärkebiskop borde analyseras. Det var något som överraskade när kyrkosplittringsteologin från Lund torgfördes, den som senare blev normalteologi för hela Svenska kyrkan. Men det är där larmet ljuder, faktiskt mer än om det politiska som en socialdemokrat som KG för fram. KG gör inga revolutioner och inte eller han hjar i nämnvärd utsträckning varit församlingspräst. Den som vill kan skriva avhandlingen Ärkebiskopar som mediala ikoner. En studie av ärkebiskoparna Hammar och Jackelén.

Wejryd då? Han är inte ett annat kapitel. Men inte heller någon avhandling.

Återstår Wisti. Han vet sig ha en kort tid i berömmelsen och har bestämt sig för att utnyttja tillfället. Han fungerar som Ingemar Simonsson på sin tid. För båda gäller att ställs de inför handfasta frågor, har de inga svar. Det låter mycket men är lite. Hans tanka är att Kyrkan består men Svenska kyrkan förgår. Är det ens en tanke. Det finns sådana som tror att Kyrkan då är den romersk-katolska som träder fram i ära. Vi andra mer apokalyptiskt sinnade kanske tänker ett helt sekulariserat Europa eller ett där muslimerna tagit över. Då består Kyrkan någonstans i Asien och Afrika men diskussionen om detta blir en nonensdiskussion för inte ens Wisti kan skåda in i denna framtid. Att samfund kommer och går är hans insikt. Jaha? Det var Svenska kyrkan till obegriplig skada när den trodde sig kunna amputera bort högkyrkligheten och leva lika glatt trots denna förlust. Hade Wisti tillgodogjort sig vad de högkyrkliga debatterade på 70-talet eller på 40-talet kunde han haft något att komma med.

Inget ont ord om Wisti, som förklarat att han vill bjuda Dag Sandahl på middag. Det betydde, framkom det, att han undrade om Sandahl hade någon timme över. Då insåg sagde Sandahl att hans mått för middagar närmast var måttet för en ordinär lunch. Middagar ser han som halvdagsengagemang.

Nu glömde Bloggardag Dumprosten. Shit happens! Men behövs det efter Sofia Lillys insats?
https://sofialillyjonsson.com/2018/07/14/skillnaden-mellan-logn-och-litteratur/

Jag tror att Olof Hedengren skulle ha behållning av att läsa några av de högkyrkliga prästernas analyser. Då kan han förstå att han i decennier blivit lurad.