måndag 30 juli 2018

Brutalkristendom

Det var i Emanuelkapellet, Ängaholmen (Delary) ordet om "brutalkristendom" lades ut av predikaren. Han påpekade att i anledning av dagens helgon, Olav den helige, så kunde man förstå att brutalkristendom var kristendomen för dagen. Så var det också när det begav sig och Norden kristnades. Det skedde inte med kyrkkaffe och kakor, inte hembakade men inte heller sådana från Gillet i kartong.

Med viss (märkbar) förtjusning återgav predikaren att Olav också kallades den Digre. Bredbukig, tjock alltså. Nu var han i 35-årsåldern och började alltså vuxna till på karlaktigt sätt. Olav var en sådan karl med ett sådant gäng som i vår tid skulle komma i väst på Harley-Davidson-motorcyklar till söndagens högmässa. Men den sortens karlar kommer inte till högmässan. Här är en tydlig förändring bland kyrkfolket. Predikaren använde inte ordet "kvinnlig domän" om det kyrkliga, men om detta var en lapsus, ren taktik eller något annat, kunde Blogardag inte utröna. Att ordet var insagt i det utsagda kunde Bloggardag enkelt fatta. Han är inte så obegåvad, som många skulle önska att han vore.

De finkristna blir förstås till sig, när brutalkristendomen gör sitt. Men en käftsmäll eller evig fördömelse, vad ska egentligen rekommenderas om alternativen klargörs så enkelt? Bloggardag kan för egen del tänka sig enklare former av mission och kanske mer framgångsrika sett till det andliga, men osvuret är bäst. Nordens kristnades med manlig brutalkristendom och den höll i 1000 år och påstås ha slagit rot i folksjälen. Så varför tveka? Det var män som bar upp den, sådana som ville hålla sig till den segrande Kristus, Christus Victor. Om det bakom dessa män stod en uppsättning förvånade kristna kvinnor, kan här lämnas osagt. Men dopkällan i Husaby var en Brigida-källa. En annan Olof, nämligen Skötkonung, döptes där.

Bloggardag funderar över vad som händer för det fall de finkristna, syföreningsdamer och prästänkor lika, efter den yttersta domen hamnar i himlen och fattar att där sitter Olav den Helige fint placerad. Känner de igen honom, helgonhuliganen, som en älskad kristen broder? Det finns två skäl att önska sig få se detta. För egen del förstås, det är väl där Bloggardag vill hamna. Men det betyder att Bloggardag, för att inte missa denna underhållning, vill att de finkristna också ska hamna där. Om himlen bara blir en plats för de bredbukiga av typ Olav (andra att förtiga) blir det inte intitalt lika roligt.

Bloggardag ska nog föreslå den kristna motorcykelklubben att anta ett gott namn. Hur vore det med Olav den heliges pack? OHP. Aj då, OHP är upptaget av Order of the Holy Paraclete, en kvinnlig orden. Så det kan bli.

Ungkyrklighetens teologer hade segermotivet klart för sig. De kunde tala om "manlig" kristendom och om detta att "manligt" strid och i tron vara "män". Det går inte längre. Kanske är detta det avgörande. När det blev Kirche, Kinder und Küche kan man/måste man hålla sig med kvinnor i professionerna. På alla nivåer. Men få funderar över vad som faktiskt gått förlorat och vad fenomenet är uttryck för. En förlorad värld? En förlorad Kyrka, som blev ett sektorsintresse?

Bli inte förargade eller arga rentav. Fundera ett par varv. Det kanske inte bara är som biskop Nygren sa, ett annat teologiskt val där gnosticismen föredras. Det kanske också är fråga om sociologi? Vem vill egentligen ett helt liv gå på dagis och förskola? En liten förändring fick stora konsekvenser. Först nu skulle detta, rent teoretiskt naturligtvis, gå att upptäcka. Hade Olav den Helige trivts i Svenska kyrkan? Fråan ställs på allvar. Har vi fått en kyrkostruktur, där halva mänskligheten är oförmögen att käna sig hemma och beror det på att riksdagen mixtrat med en anordning som är Herrens?

Ovälkomna frågor är aldrig välkomna, det hörs på namnet, men nödvändiga. Fast det kan alla inte begripa. Men vi, som fattar att en huligan blev det populäraste helgonet i Norden, kan fatta. Maria är självklar i altarskåpen och Olav nödvändig.

Brutalkristendom är väl vad Annika Borg praktiserat på Kristen Opinion så denna kristendomstyp är inte bara macho utan snarare realistisk, sanningssökande kristen tro. Vad händer om antalet sanningssökare/sanningssägare når den kritiska massan? Och hur många behövs?

Pastor B kom ut som en som säger "ja" till kv*nnl*g*  pr*st*r. Detta piggade upp Bloggardag, som har all anledning i världen att tänka att pastor B inte har en aning om vad han talar om. Han har en bakgrund i ett helt annat sammanhang än det svenskkyrkliga och borde inte så tanklöst binda upp sig för den officiösa hållningen, den som grundas i ett riksdagsbeslut, som ska tros vara – gudomligt! Vad händer om någon till pastor B säger: Gör räkenskap för din förvaltning! Vad har han att säga då? Har han gått ad fontes, läst in sig på materialet. Bloggardag tror att den begäran om redovisning av argument som efterfrågats här, faktiskt ska villfaras. Men först ska bilen på verkstad. Bromsarna! Detta förstår Bloggardag lika lite som klimathotet. Han kan inte minnas sig ha använt bromsarna. Han står mest på på vägen mellan Pjätteryd och Göteryd. Två skyltar med 70 på varje triggade honom att försöka köra 140, för räkna kan han nödtoftigt, Bloggardag. Det måste medges att han kom upp i 138, men då fick han hålla sig hårt i ratten i alla dessa kurvor och backar. Tur att han inte mötte någon. Eller nåd?

Nå, har man kommit på det där med brutalkristendom blir det lite yvigt, det kan alla begripa.

På tal om klimatHOTET så brann det 400 meter från lantegendomen i fredags kväll. Var detta ett brutalt tecken som de klentrogna ska ta till sig? Bör Bloggardag helt enkelt omvända sig?

33 kommentarer:

  1. Är vikarierande kyrkoherdens 138 knyck på 70-väg brutalkristendom eller bara brutalt? Fast Olav den Digre och hans pack skulle nog manligen varvat sina HD i än högre hastigheter?
    /C L-x

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren30 juli 2018 09:12

      Äh, vik KH bryter trista normer, det är ju snarare ett svenskkyrkligt påbud. Man kör före, helt enkelt.

      Bromsarna har nog drabbats av psykisk ohälsa, det blir så när ens tillvaro känns meningslös och det man är skapad för inte tas i bruk.

      Radera
  2. Finns det en kristendom som inte är brutalkristendom? Varje dag är som en julkalender i det avseendet, svaret framstår allt tydligare.

    De flesta vet svaret på det nu. Ingen verkar veta vad nästa steg är. Som det ser ut, vankas halv-intentionell brända jordens taktik i två-tre decennier. Eller finns det någon plan?

    SvaraRadera
  3. Jag har länge tyckt att det är för mesigt nuförtiden. Hur ofta predikas det om den dubbla utgången?
    Hörde faktiskt en utläggning om det en gång. Om det inte finns ett helvete och alla kommer till himlen så kan vi lägga ner missionerandet. Ojdå, det har visst Svky redan gjort. /Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren30 juli 2018 10:28

      I Gnosjö var det en gång en präst som pratade om dubbla utgångar. Det blev ett himla liv och genererade en ilsken insändare i Värnamo Nyheter där någon tyckte att det förstört kyrkupplevelsen (av en begravning).

      Prästen är inte kvar, en snabb blick på hemsidan idag visar en kvinnlig dominans och välkomnar till jazzkväll.

      Radera
    2. Jaså, tanken gick lite längre men inte längre än så.

      Logiskt.

      Som bloggaren menat många gånger. Det finns inte uttryckt i dagens blogg. Jodå. Det återkommer.

      Instämmer gör

      Stonewallflicka

      Radera
  4. Klarspråk bättre ord.

    -Brutalkristendom är inget lämpligt ord, tycker jag. Hellre då klarspråk, en klar och tydligt kristendom, det redan och oförfalskade Ordet.
    Kristendomen är nämligen aldrig brutal.

    Bloggaren skriver om Husaby källa. Den är mig faktiskt obekant. Däremot såg jag en annan källa häromkvällen, "Jungfrukällan" av Ingmar Bergman, där pappan (Max von Sydow) lovade bygga en kyrka på den plats, där det klar rinnande vattnet bröt fram under den ihjälslagna dotterns huvud.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren30 juli 2018 11:58

      Kan hålla med om att man skulle vilja ha lite mer klarspråk och mindre flum och fjoll. Men konceptet i stycke två känns lite väl barbariskt och inte helt 2018.

      Radera
    2. MTD är aldrig brutal. Den håller som snuttefilt genom livet. Men kristendomen är nog inte så lite brutal: Kors, blod, förnekelse, misshandel, död, hån, fattigdom, misslyckande.

      Bäst att trofast hålla sig till kära, söta, goa MTD! /smun

      Radera
  5. När det tilldrog sig, på 1950-talet, var ett av argumenten för kv*nnl*g* pr*st*r att man annars skulle förlora kvinnorna i kyrkan. Detta vid en tid då pastoralt medvetna präster (redan då) var bekymrade över att det var svårt att nå männen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt, men det var väl då som det är nu; när man ser till vilka personer som "räknas" i SvK är det bara ett visst skikt i den övre medelklassen med medial och politisk genomslagskraft som man bryr sig om. Och just i denna övre medelklass är det väl tänkbart att kvinnorna i mitten av 1900-talet höll på att lämna SvK? Och männen, de hade väl redan lämnat...

      Radera
  6. Evengelietexten i söndags handlade om att man får göra räkenskap för sitt förvaltarskap på yttersta dagen.
    Det är att predika om den dubbla utgången, vilket kan vara ett nog så brutalt budskap.

    SvaraRadera
  7. Lite förvirrat tycks det mig när brutalkristendom framställs som manlig och sedan kopplas till 'realistisk och sanningssökande' med Annika Borg som exempel. Vad menas då med manlig respektive kvinnlig? För min del vägrar jag bestämt att betrakta fjåpighet som någonting naturligt kvinnligt. Jag är inte vidare tilltalad av vare sig Machomannen eller Lilla Våpet. Ganska tröttsamma karaktärer i mitt tycke. Nog handlar frågan om kvinnor som präster om något helt annat än detta?

    Sedan är det ett uruselt argument att säga att "vi fått en kyrkostruktur, där halva mänskligheten är oförmögen att känna sig hemma". Det finns två frågor att ställa här. Den ena är vilka som egentligen känner sig hemma i den nuvarande kyrkan? Kommer osökt att tänka på artikel i Expressen med rubriken: "Man ska inte behöva vara kvinna för att man har en vagina". Den andra är varför det inte gör något att mannen är norm i hela samhället, ses som överordnad, bättre och förmer? Den 'riktiga människan', både man och människa, medan kvinnan alltid bara ses som just kvinna. Det skrev redan Dorothy L. Sayers om.

    Hur ska någon någonsin kunna övertygas om att frågan om kvinnor som präster inte handlar om jämställdhet, när positiva egenskaper kallas manliga och negativa kvinnliga, när mannen även i kyrkan konsekvent framställs som norm och kvinnan som sekundärvarelse? Fattar ni inte?!?

    den Lea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säger Bloggaren egentligen något om positiva, manliga egenskaper?

      Och säger han något om kvinnan som sekundärvarelse och om negativa, kvinnliga egenskaper?

      Är det inte snarare så, att när det manliga försvinner, blir människan halv? Kyrkan blir mest stämningsskapare för finkristna.

      I medeltida kyrkor fanns ofta en Olofsstaty med yxa på manssidan och en Mariastaty med Jesusbarnet på kvinnosidan. Förebilder och identifikationsobjekt för den hela människan. Kristi stridsman och den kloka modern. Båda behövdes. Den principfaste kämpen Helge kong Olav åkte oftast ut. Maria blev ibland kvar som symbol för kyrkan, som bär fram Jesus för människorna.

      Här den Medeltida St Olof från vallfartskyrkan i just St Olof på Österlen, placerad på korvalvets högra sida:

      https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/7a/St_Olof_Olav_d_Hellige.jpg

      /Kretin

      Radera
    2. Ja Lea, vilka känner sig hemma i vår kyrka?

      -Har Du glömt siffran sex (6) miljoner? Här får Du en påminnelse om den då?

      Har Du någon jämförelsesiffra från annan kyrka?
      Påminn då mig om den.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Tja, Bengt Olof,
      1,3 miljarder är väl en jämförelsesiffra så god som någon. Hur blir det nu med ditt konverterande till majoriteten, som du så ofta åberopar? (Vad far gör ju alltid rätt, eller?)
      https://www.katolskakyrkan.se/katolska-kyrkan-i-varlden

      Radera
    4. Elisabeth,

      -Vi kan ju hålla oss inom vårt lands gränser, Elisabeth. Eller är det kanske så att Du måste gå utanför dem för att finna ett plausibelt svar på min fråga till Lea?
      Glöm då inte att också Svenska kyrkan tillhör den världsvida kyrkan.
      Gör missionsprovinsen det?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Inom vårt lands gränser?! Ja, det är väl den gräns man måste använda om man vill spela elefant när man egentligen är en myra. Varför ignorerar du, som den majoritetsföljare du är, de 1,3 miljarderna?

      Missionsprovinsen (ditt eviga hatobjekt) tillhör i sanning Kristi Kyrka, vilken Svenska kyrkan dessvärre alltmer fjärmar sig från.

      Radera
    6. Nåja, BOD - många inom SvK hoppas och vill förstås tro att den tillhör den världsvida Kyrkan - men det gör den inte! Varken katoliker, ortodoxa eller orientaler tror det... Men det hindrar inte att man kan se en del av dess enskilda medlemmar som syskon i tron./Paul

      Radera
    7. Alphadeltagaren31 juli 2018 19:29

      Va? Vad är den världsvida kyrkan egentligen? Är det inte de kristna? Varför skulle inte Missionprovinsen vara med där? Och alla vill väl inte heller ha med oss svenskkyrkliga att göra, för den delen.

      Radera
    8. Alpha - Din fråga är för stor för ett bloggsvar. Dag kan kanske återkomma med en litteraturlista?/Paul

      Radera
  8. Nu undrar Bloggardag om det inte finns kärringar av båda könen men i dessa Pride-tider är detta inte så lätt att veta. Men att Annika Borg kan vara karl för sin hatt, betvivlar väl ingen – fast hon är en moderatkärring? Ja, nu ser ni hur svår tillvaron ter sig. Kanske ska vi göra som Emils mamma, tycka om varandra precis som vi är men inte skapa exkluderande falskhetskulturer? Något gjorde att Olav och Maria stod samman i altarskåpen när det begav sig.

    SvaraRadera
  9. Får mig att tänka Nils Bolander. Visserligen engagerade han sig inte i bloggarens favoritfråga 1958 (vi Lundabispar är ofta rätt pragmatiska..), men denna dikt skrev han:


    Kristendomen var ett örnevangelium,
    sprunget ur den högsta klippspetsens näste
    på blanka störtflyktsvingar.
    Men vi tuktade dess djärva fjädrar,
    rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb,
    och se - det blev en svart fågel,
    en pratsam och tam korp.

    Kristendomen var ett lejonbudskap,
    ständigt på jakt efter varmt och levande byte,
    ett ungt lejon av Juda.
    Men vi klippte dess skarpa krökta klor,
    stillade dess törst efter hjärteblod
    och gjorde det till en spinnande huskatt.
    Kristendomen var en ökenpredikan,
    snål och vass som den pinande africus,
    brännande som ökensanden.

    Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll,
    aster, reseda och fromma rosor,
    ett stämningstycke i örtagård.
    Herre, tag hand om vår fromma ynkedom!
    Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor!
    Giv den doft av vildhonung och samum
    och säg sedan med döpare-röst:

    Detta är den seger som övervinner världen.
    Detta är kristendom!


    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  10. Manlighet, ανδρειος, och varianter, är nytestamentliga honnörsord, med bakgrund i läsvärd grekisk filosofi. Adverbet, ανδρειως, översätts av Heikel -Friedrichsens ordbok som "manligt, fast" BDAG lägger till "courageous" vilket knappast faller de vingliga på läppen. "Μαnlig godhet", andragathía ( ἀνδραγαθία)"heroism och dygd" är synnerligen behövlig och ingen behöver bli avskräckt av att det kan gå snett även med det, någon gång: den syditalienska maffian "N'drangehta" är en lokal förvrängning av såväl ordet som innehållet. Men sann, i Gud Sonen -den godaste av män! -förankrad ἀνδραγαθία är något för både kvinnor och män att studera, tillägna sig -och utöva.

    SvaraRadera
  11. Helig Olof finns avbildad högmedeltida, i stort format, på en av pelarna i Fördelsekyrkan i Betlehem. Ses tex. här. här:https://arneberge.wordpress.com/2015/07/29/st-olav-bethlehem/

    SvaraRadera
  12. "...fast hon är karl för sin hatt?"

    -Ja, är Annika Borg det, hr bloggare, fast hon förstås är varm kvinnoprästanhängare?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Fader Mikaels inlägg livar upp min ofta tröga själ!
    Därtill påminner han om en person som nog de flesta av idag ej kommer ihåg, nämligen Fader Sune. Att jag har den lyckan beror på att Fader Alf Corell bjöd honom på församlingsaftnar i Kortedala församling (Göteborg). Om jag minns rätt var det då som Fader Misja var på missiv och beundrades som en särdeles omtyckt ung präst. Själv var jag då redan i Försvarets klor, efter grundutbildning i Skövde och Karlsborg förlagd uppe i det kalla Norrland. Enda fördelen var att jag ibland kunde smita iväg på laestadianskt färgade gudstjänster och bönemöten. Ack, vilken underbar tur jag har haft i mitt liv.
    Gud vare tack för allt!

    GAF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns mina helgon, en av de främste var min konfirmationspräst. Stabilare grund att stå på finns nog inte, och han kom från laestadianska sammanhang.
      Och nu? Då och då dyker det upp någon yngre präst som är bra och då tänker jag: det är inte kört. Faktiskt inte.

      Radera
  14. Mig tycks att ingen här riktigt förstått mitt problem här. I min värld är realism och sanningssökande goda, positiva och bra saker. Nu påstås de vara manliga, om än de kan förekomma hos kvinnor. Att vara en 'kärring' är negativt - och definieras som kvinnligt, för allt man talar om kärringar av båda könen. Att vara 'karl för sin hatt' är positivt och definieras som i grunden manligt.
    Nog vet jag väl att 'manlighet' konstant framställs som något positivt i såväl, Bibeln som i andra sammanhang. Som om inte kvinnor kan vara starka, modiga, heroiska etc.

    Tydligen är kvinnor 'de finkristna'. Vad innebär det? I mina öron låter det inte som något positivt. Mer som något rätt ytligt, ängsligt korrekt och försiktigt, och samtidigt lite nedlåtande förnämt. Det tycks mig kopplat till flummet och mjäkigheten i dagens kyrka. Ska det föreställa att vara kvinnligt? JAG känner mig inte hemma i den kyrkan.

    Nu tror jag verkligen inte att något av detta 'finkristna' som jag uppfattar det, på minsta sätt kan förknippass med Jungfru Maria. Hos henne kan vi väl snarare tala om goda egenskaper i mängd, vare sig dessa nu stämplats som kvinnliga eller manliga. Varför de nu ska stämplas!

    I grunden tror jag att kvinnligt och manligt handlar om något helt annat än mänskliga egenskaper. Och Olav får så gärna för mig stå i altarskåpet och vara krigare, det är inte DET det handlar om. Förvisso betraktar jag Maria som stående långt över honom, inte för att hon är kvinna, utan för att hon är Guds mor. Ingen människa, som är bara just människa och inte Gud, har gjort en så stor insats för mänskligheten och tjänat Gud så fullkomligt. Men inte har det med egenskaper att göra!

    den Lea

    SvaraRadera
  15. Nu finns det väl en del brutala kvinnor också. I varje fall om man frågar Holofernes. Men det kan man inte. Han fick huvudet avhugget och en kvinna stod för den bedriften. Till exempel.

    SvaraRadera
  16. Det är ju precis det jag säger.

    Judit var för den delen en hjälte som räddade sitt folk med den bravaden. Jael är väl ett annat bra exempel.

    den Lea

    SvaraRadera
  17. På återbesök som den pensionerade ju gör något halvår (eller fyra-fem inlägg) efter pension eller som den långtidssjukskrivnes oefterfrågade besök på arbetsplatsen:

    "Har vi fått en kyrkostruktur, där halva mänskligheten är oförmögen att käna sig hemma och beror det på att riksdagen mixtrat med en anordning som är Herrens?"

    Om det inte framgått tidigare så har du till slut Dag lyckats banka in i mig fullständigt och hundraprocentigt att ditt kvinnoprästmotstånd Dag, (jag påstår inte allas här) till stor del handlar om problem med din kvinnosyn. Även en man som läst 177 800 böcker kan nämligen ha ett sådant problem och din fullständiga brist på förståelse och dina tankar om att om inte männen tillåts dominera till tvåhundra procent i kyrkan så kan de "inte känna sig hemma" är - bedrövligt!

    Och till den Lea, som jag måhända varit lite orättvis mot - du formulerar dig stundtals, som i kommentarerna ovan, alldeles utmärkt!

    SvaraRadera
  18. Bloggardag! Har nu reflekterat över brutalkristendom och finner benämningen klargörande och användbar. Synonymerna sträcker sig över ett spann av tankar. Ordet "provocerande" till exempel, som i sin tur kan ha synonymen "utmanande", se där, tron som stötesten och dårskap. Det känner vi igen som äktkristen sanning. Brutalkristendom. Har också ett annat förslag på Olavs den heliges sällskap: OHT, Olov den Heliges Team, lite mer modernt. OHT ger annars träffar på verkstadsteknik, Offshore Heavy Transport och smörjgropar. Känns faktiskt inte helt fel i sammanhanget. Bästa hälsningar, Annika B, sanningssökande realist

    SvaraRadera