Brutalkristendom

Det var i Emanuelkapellet, Ängaholmen (Delary) ordet om "brutalkristendom" lades ut av predikaren. Han påpekade att i anledning av dagens helgon, Olav den helige, så kunde man förstå att brutalkristendom var kristendomen för dagen. Så var det också när det begav sig och Norden kristnades. Det skedde inte med kyrkkaffe och kakor, inte hembakade men inte heller sådana från Gillet i kartong.

Med viss (märkbar) förtjusning återgav predikaren att Olav också kallades den Digre. Bredbukig, tjock alltså. Nu var han i 35-årsåldern och började alltså vuxna till på karlaktigt sätt. Olav var en sådan karl med ett sådant gäng som i vår tid skulle komma i väst på Harley-Davidson-motorcyklar till söndagens högmässa. Men den sortens karlar kommer inte till högmässan. Här är en tydlig förändring bland kyrkfolket. Predikaren använde inte ordet "kvinnlig domän" om det kyrkliga, men om detta var en lapsus, ren taktik eller något annat, kunde Blogardag inte utröna. Att ordet var insagt i det utsagda kunde Bloggardag enkelt fatta. Han är inte så obegåvad, som många skulle önska att han vore.

De finkristna blir förstås till sig, när brutalkristendomen gör sitt. Men en käftsmäll eller evig fördömelse, vad ska egentligen rekommenderas om alternativen klargörs så enkelt? Bloggardag kan för egen del tänka sig enklare former av mission och kanske mer framgångsrika sett till det andliga, men osvuret är bäst. Nordens kristnades med manlig brutalkristendom och den höll i 1000 år och påstås ha slagit rot i folksjälen. Så varför tveka? Det var män som bar upp den, sådana som ville hålla sig till den segrande Kristus, Christus Victor. Om det bakom dessa män stod en uppsättning förvånade kristna kvinnor, kan här lämnas osagt. Men dopkällan i Husaby var en Brigida-källa. En annan Olof, nämligen Skötkonung, döptes där.

Bloggardag funderar över vad som händer för det fall de finkristna, syföreningsdamer och prästänkor lika, efter den yttersta domen hamnar i himlen och fattar att där sitter Olav den Helige fint placerad. Känner de igen honom, helgonhuliganen, som en älskad kristen broder? Det finns två skäl att önska sig få se detta. För egen del förstås, det är väl där Bloggardag vill hamna. Men det betyder att Bloggardag, för att inte missa denna underhållning, vill att de finkristna också ska hamna där. Om himlen bara blir en plats för de bredbukiga av typ Olav (andra att förtiga) blir det inte intitalt lika roligt.

Bloggardag ska nog föreslå den kristna motorcykelklubben att anta ett gott namn. Hur vore det med Olav den heliges pack? OHP. Aj då, OHP är upptaget av Order of the Holy Paraclete, en kvinnlig orden. Så det kan bli.

Ungkyrklighetens teologer hade segermotivet klart för sig. De kunde tala om "manlig" kristendom och om detta att "manligt" strid och i tron vara "män". Det går inte längre. Kanske är detta det avgörande. När det blev Kirche, Kinder und Küche kan man/måste man hålla sig med kvinnor i professionerna. På alla nivåer. Men få funderar över vad som faktiskt gått förlorat och vad fenomenet är uttryck för. En förlorad värld? En förlorad Kyrka, som blev ett sektorsintresse?

Bli inte förargade eller arga rentav. Fundera ett par varv. Det kanske inte bara är som biskop Nygren sa, ett annat teologiskt val där gnosticismen föredras. Det kanske också är fråga om sociologi? Vem vill egentligen ett helt liv gå på dagis och förskola? En liten förändring fick stora konsekvenser. Först nu skulle detta, rent teoretiskt naturligtvis, gå att upptäcka. Hade Olav den Helige trivts i Svenska kyrkan? Fråan ställs på allvar. Har vi fått en kyrkostruktur, där halva mänskligheten är oförmögen att käna sig hemma och beror det på att riksdagen mixtrat med en anordning som är Herrens?

Ovälkomna frågor är aldrig välkomna, det hörs på namnet, men nödvändiga. Fast det kan alla inte begripa. Men vi, som fattar att en huligan blev det populäraste helgonet i Norden, kan fatta. Maria är självklar i altarskåpen och Olav nödvändig.

Brutalkristendom är väl vad Annika Borg praktiserat på Kristen Opinion så denna kristendomstyp är inte bara macho utan snarare realistisk, sanningssökande kristen tro. Vad händer om antalet sanningssökare/sanningssägare når den kritiska massan? Och hur många behövs?

Pastor B kom ut som en som säger "ja" till kv*nnl*g*  pr*st*r. Detta piggade upp Bloggardag, som har all anledning i världen att tänka att pastor B inte har en aning om vad han talar om. Han har en bakgrund i ett helt annat sammanhang än det svenskkyrkliga och borde inte så tanklöst binda upp sig för den officiösa hållningen, den som grundas i ett riksdagsbeslut, som ska tros vara – gudomligt! Vad händer om någon till pastor B säger: Gör räkenskap för din förvaltning! Vad har han att säga då? Har han gått ad fontes, läst in sig på materialet. Bloggardag tror att den begäran om redovisning av argument som efterfrågats här, faktiskt ska villfaras. Men först ska bilen på verkstad. Bromsarna! Detta förstår Bloggardag lika lite som klimathotet. Han kan inte minnas sig ha använt bromsarna. Han står mest på på vägen mellan Pjätteryd och Göteryd. Två skyltar med 70 på varje triggade honom att försöka köra 140, för räkna kan han nödtoftigt, Bloggardag. Det måste medges att han kom upp i 138, men då fick han hålla sig hårt i ratten i alla dessa kurvor och backar. Tur att han inte mötte någon. Eller nåd?

Nå, har man kommit på det där med brutalkristendom blir det lite yvigt, det kan alla begripa.

På tal om klimatHOTET så brann det 400 meter från lantegendomen i fredags kväll. Var detta ett brutalt tecken som de klentrogna ska ta till sig? Bör Bloggardag helt enkelt omvända sig?