måndag 16 juli 2018

Förklaringen

Bloggardag ville bygga upp sig och kollade helgmålsbönen från Storkyrkan. Det var säkert fint och finstämt men gick Bloggardags grovhuggna andliga fysionomi totalt förbi. Vad fick han förklarat? Ingenting, tänkte han. "Själarotande" och ett försök att komma fram till att alla delade samma elände, tänkte Bloggardag när han ville analysera syftet. Kanske Bloggardag helt enkelt är förtappad bakom en vagn? Han ser att något är fint, men är oförmögen att ta det fiiiina till sig. Skulle Antje kalla honom "en andlig dvärg", kanske?
Den som nödvändigtvis vill, får väl kolla själv, men på egen risk.
https://www.svtplay.se/video/18635106/helgmalsringning/helgmalsringning-avsnitt-28-3?start=auto&tab=2018

Nu firade Bloggardag två gudstjänster på Kristi Förklarings dag och bedrev däremellan spaning i terräng inför nästa söndags pilgrimsvandring. Det blev en exkursion i förtvivlan. I den terrängen kan få gå. Volontären och Bloggardag tog varsin bil och sökte en enklare väg till pilgrimsvandring än ett manövrerande bland stock och sten efter skogsmaskiner, som dragit meterdjupa spår i skogen. Vi får nog ihop det till nästa söndag, men det är inte den ordinarie kyrkoherdens förtjänst, konstaterade Volontären och Bloggardag återkommande. Bloggardag visade flera ställen lämpliga för att bygga värn för att stå ryssen emot, men det är högst tveksamt om ryssen skulle hitta dit ut i Pjätteryds vildmarker. Dansken däremot. De två såta kamraterna såg spår efter arvfienden dansken!

Lite häpen var nog Bloggardag över mässordningen. Det var i lovsången två gudar som dök upp. Varför det? Är det nog att ett kyrkomötesutskott med röstsiffrorna 8-7 antagit ett kyrkohandboksförslag för att församlingarna sedan utan vidare ska köpa allt? Det fattar inte Bloggardag, som också noterar att 1. vi får en ny handbok och 2. det skrivs manifesta gudstjänstordningar, som folk följer slaviskt. Vad har vi då vunnit? Borde inte gudstjänstordningar förbjudas för att gudstjänstfirande skulle möjliggöras? Dyster tillsinnes funderade Bloggardag på vilken förtjänsten är att alla är förvirrade när det handlar om gudstjänstmusik (utom kantorn). Var det inte bättre när de flesta kunde sjunga med och de som inte kunde i vart fall hade möjlighet haka på? Den gudstjänstförnyelse som avsetts kan bli väldigt alienerande. Längtan till alienationen är måttlig i det svenska folkdjupet tror eller hoppas Bloggardag

Det var ju förklaringsdag och förklaring fick sannerligen Bloggardag. Det var lovsången som plötsligt stod fram i ett förklarat ljus och gjorde klart vad de kristliga tror och tänker.

Jord och himmel jublar i hänförd tacklsamhet, hette det. Varför det? "För du är här i allt som är". Ubiqviteten alltså. Men är det sant, att jag syndare, i mig bär Guds helighet? Bloggardag kom på sig själv om inte med att tvivla så att tveka. Bär är väl en aktivitet. "Vad bar jag mitt livs heligaste dag hittills, min dopdag? Inte ett skit", tänkte Bloggardag. "Jag var buren!"

Det fortsatte. Våra böner stiger, sjöng vi. Varför ? "Ditt liv, din död är nu vårt bröd" – oss emellan,  vad betyder det? Detta kan gamla missionsförbundare med entusiasm stämma in i, inga andra. Och detta skulle vara "försoningens hopp till vår värld". Men är detta något annat än tramsigt? Förklara finesserna! När våra böner stiger och död och liv blir bröd så kan grannar som inte går i kyrkan hoppas på försoning?

Nu ska ingen tro att de kristliga ger sig. Vi skriade vidare i poemet att själ och hjärta sjunger och att Andens vind dansar med liv och lust. Hur då? "Ger mod och tröst och sviker den otrygges kind." Tröst är rimord på lust, man tacka men frestas att sjunga "trust" på pin kiv ller för att få något roligt att göra.

Men hur är det? Den lristliga självbilden anas i orden om att det där brödet som är konsekvensen av liv och död är "försoningens hopp till vårt värld".Bloggardag greps av vedervilja. I vilken mening är detta bröd försoningens hopp till vår värld om inte genom de kristliga? Och nu blir det farligt. En sak är att kristna människor ber för världen. En helt annan sak är att de träder fram som agenter, de som verkligen vet och tar ansvaret att stå för försoningens hopp till vår värld.

Bloggardags vän Dr F skulle säga att de kristna visst har en ställföreträdande uppgift i förhållande till världen, helga sig för de andras skull och allt det där. Det köper Bloggardag. Det är det kalvinistiska han varsnar i det som nu ska framsjungas i Svenska kyrkan. Det köper han inte.

Förödande och farligt för var och en som ansvarigt vill praktisera kristen tro blir det när tanken på de kristligas ställföreträdande kristliga förnuft dyker upp när det hamdlar om hoppet i världen. Armbågs lucka minst till kalvinisterna och skuldra mot skuldra med alla andra! Givet att "de andra" inte vill vara fromma.

Bloggardag tror inte att kristen tro bara handlar om det privata och inte är en tro med politiska konsekvenser. Bloggardag omfattar  tanken på att helgelsen är till för andra. Men i den goda augustinska traditionen vet han något om människans elände också. När vi vill väl kan det bli fel, kanske riktigt fel ju mer väl vi vill. Och tror ni verkligen att Andens vind  dansar och smeker den otrygges kind och at den otrygge utan vidare märker det? Anden vår terapeut? Eller mer?

Och detta ska församlingen framsjunga söndag efter söndag. En gång i tiden härbärgerade Kyrkan vetenskap och kultur som en konsekvens av andligt liv, psaltarbedjande, mässfirande. Hur kunde detta stolta liv bli till pekoral och hur kommer det sig att ren dumhet gjort sig hemmastadd också i Kyrkans gudstjänstliv?

41 kommentarer:

  1. Mycket klargörande analys. Uttryck som "Ditt liv, din död är nu vårt bröd" gör att man förstår varför klanterier som nu senast med Antjes himmelsfärdskristologi passerar tämligen obemärkt. Om det bara är att några få utvalda samlas för att tänka på Jesu liv och död vid ett nattvardsfirande duger den arianska Jesusuppfattningen väl och detta verkar "fungera" utmärkt i församlingarna.

    Till de viktiga frågorna i slutet av bloggtexten kunde dock en ännu mer rannsakande fråga ha lagts till: Vad är det som gör att bloggaren och de flesta av kommentatorerna fortfarande firar sina söndagliga gudstjänster i församlingar som har infört den nya kyrkohandboken? Varför inte i första hand vägra att använda skiten, i andra ansluta sig till sådana gudstjänstgemenskaper där den gamla alltjämt är i bruk?

    Som en del minns, lovade jag i pingsthelgen mig själv och alla andra att aldrig deltaga i det elände som Bloggaren beskriver. Det har jag hittills hållit (kanhända att ett planerat dop inom familjen snart gör att jag måste göra ett tillfälligt undantag) och det har varit till stor uppbyggelse

    SvaraRadera
  2. Alphadeltagaren16 juli 2018 kl. 09:54

    En svensk tiger. Knyter möjligtvis näven i fickan under psalmsången, men inte mer. Frågar man runt så tycker folk att det är bedrövligt, men nu är det så "tesagt" och "prästen har ju inga problem med det så det ska väl inte jag heller ha".

    Jag har frågat om det kommer att bli variation mellan pastoratets olika kyrkor, men det ska tydligen vara samma utförande enligt handboken överallt. Men om man menat allvar med sitt tjat om mångfald så hade kyrkorna fått utveckla lite mer egna identiteter. Vi som behövde nåd och frälsning kanske kunde fått samlas någonstans där vi fick hjälp med det, och de som vill leva efter att Jesus var förste sossen och anden en dansande bris kan ju samlas runt den devisen om de vill. Men det är inte rätt att en grupp ska påtvinga alla oss andra sin verksamhetsidé. Jag ska ju stå inför Gud en dag och förklara hur jag valde att leva och tro. Om nu inte Gud är "större" och har slutat bry sig om detaljer(?!)

    Man skulle så klart behöva "märka upp" kyrkorna i en app, så att jag kan hitta en "Nåd & Frälsningskyrka" om jag är på resande fot. Man vill ju inte gå fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det är serie A i hela pastoratet kanske jag inte skulle klaga. Alternativen är värre.

      Radera
    2. Alfadeltagaren. Tycker ditt förslag låter bra för alla parter. HBTQ-, MTD-,N&F-certifiering. Det kan finnas flera certifieringar. OAS-, LBK-, EFS-, EFK-,ELM- MP-, PK-, mm, ja det vore bra inte bara i semestertider att veta vad inte bara mässa eller Gudstjänst, det kan vara vad som helst. Allt från liturgiskt rik klassisk högmässa enligt gammal ordning till tango eller Astrid Lindgren mässa med snickeboapredikan, mingel med korv och bröd runt altaret efter mässan. Frihet att välja var man får sin andliga näring.

      Syster Kerstin som DS understundom konsulterar gav förra veckan ett gott råd. Att skilja på rikskyrka och lokal församling. Gå ur Rikskyrkan lägga sitt ekonomiska bidrag till den församling där man har sitt hjärta och finner det meningsfullt att delta och engagera sig. Det är allvarligt när prästerna inte själva går före, en sak är att ha urskillning och ifrågasätta, en annan sak är att låta det få konsekvenser.

      Var går gränsen? Borde inte alla som kallar sig kristna ha fostrats och tränats i sitt lärljungaskap att kunna urskilja rätt och fel och vad som är av den Helige Ande, bekräftas i Ordet och vad som är mänskliga tankar?

      Radera
    3. Alphadeltagaren16 juli 2018 kl. 18:32

      Precis min tanke. Man kryssar i N&F och får upp förslag i (förhoppningsvis) närområdet. Den som gillar överraskningar kan ju välja "Hemlig Mässa" eller "Prästens Val".

      Det ska ju vara en kyrka för alla, det säger man ju vid varje kyrkoval. Då borde det finnas plats för oss som vill ha trygghet också.

      Bra idé att sponsra sin lokala församling, men de begraver mig ju inte i kristen ordning om jag går ur rikskyrkan? Mentalt däremot är jag redan ur den.

      Radera
  3. Med tanke på dagens text är det inte utan att jag undrar om sommarkyrkoherden omfattar den anselmska försoningsläran framför den klassiska?
    Den subjektiva förkastas ju ordentligt som sig bör.
    En lika intressant fråga är nog vilken av de tre försoningslärorna som företräds av respektive trätobröder John & Bengt Olof?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kreativt att tolka bloggtexten utifrån försoningsläran. Men kan du förklara lite tydligare vad du menar, vilka avsnitt i texten som du bygger på och hur du värderar Dags text teologiskt?

      Radera
    2. Djävulen bor i detaljerna.
      /John

      Radera
    3. "Försoningens hopp till vår värld" antyder att bloggaren inte uppskattar den subjektiva försoningsläran.

      Radera
    4. Också på annat håll, John!

      "Djävulen bor i detaljerna", skriver John ännu en gång.

      Men ibland ser det faktiskt ut som om den lede kan finnas också på annat håll.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Det är väl lite symptomatiskt att vare sig John eller Bengt Olof orkar svara på en fråga om den egna teologiska preferensen.
      Så jag antar att frågeställningen är dem obekant.

      Radera
    6. Peter T,

      -Är diskussionen om försoningsläran relevant i sammanhanget?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. I gränslinjen mot missionsförbundarfromhet finns det väl knappast någon mer relevant teologisk fråga att behandla?
      Något man vet om man har koll på hur EFS och Missionsförbundet bildades.

      Frågan är viktig åtminstone för oss som anser att teologi borde vara en kyrklig paradgren, långt viktigare än demokrati.

      Radera
    8. Peter T,

      -Du glömde bort att kristendom och demokrati inte är varandras motsatser.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. Bengt Olof undviker återigen att svara på en fråga med ett påstående.

      Tanken på att Gud skulle tycka lika mycket om demokrati som krisusföljande människor är befängd.
      Demokrati i en kyrka måste vara så begränsad att sekulära intressen (läs S & C) inte ens i teorin kan köra över biskoparna i lärofrågor.
      Tyvärr så är det möjligt i Bengt Olofs kyrka, även om det aldrig ställts på sin spets p.g.a. en följsam läronämnd.

      Radera
  4. Mja, den svenska eliten är numera relativt fördummad, och kyrkan följer med sitt folk. Kyrkan påminner om den styrande klassen av politiker, och mediefolk. Floskler, moralism och till intet förpliktande känslobrus köper kortsiktig anhängare. Allt annat blir för jobbigt för svensken, tror man. Och så retar sådant få. Kyrkans anställda blir som annan personal i det omsorgsindustriella komplexet. Där är vi. I t ex Schweiz har näringslivsfolket fortfarande respekt för bildning. Lärare och präster är respekterat folk. Så alls icke i Sverige. Det märks i rekrytering och självbild, samt inte minst i samhället.

    C L-x

    SvaraRadera
  5. Är bara de kristna församlingar?

    -Efter BloggarDags måndagstext, där han betonar samhörigheten mellan den kristna tron och politiken - precis som undertecknad femtioelva gånger har slagit fast (historien, kulturarvet, de humanistiska värderingarna, kyrka-statäktenskapet) - noterade jag i gårdagens bloggtext en beskrivning, som tarvar förklaring.

    Han kallade nämligen Göteryds, Pjätteryds och Hallaryds församlingar för "kristna församlingar". Jag gläder mig förstås åt att BloggarDag erkänner Svenska kyrkans församlingar som "kristna". Det finns ju annars de på bloggen som inte gör detta.

    När det konstaterandet är gjort, uppkommer den logiska frågan om just de nämnda är mer kristna än andra. Tillsammans har de några hundra färre medlemmar än min egen församling och cirka sjuhundra färre medlemmar än Mohedas.

    Enligt snabbt tillgänglig statistik - ni vet sådan som missionsprovinsen utåt sett säger sig inte ha men som finns internt - är medlemsprocenten i Göteryd 79, i Pjätteryd 76 och i Hallaryd 75.
    I Moheda församling är den däremot 80 och i min blekingska församling 79.

    Är då inte de två sistnämnda församlingarna lika kristna som sommarkyrkoherdens? Eller hur räknar BloggarDag? Själv förlitar jag mig på statistiken.

    Jag kan ju vänligen nu passa på att be om siffrorna över antalet gudstjänstbesökare i de tre Älmhultsnära och aktuella kyrkorna. Som jag har påmint om finns ju också sådana siffror i Svenska kyrkan.

    Och skulle någon kyrkvärd eller vaktmästare ha glömt att notera siffrorna i går, kan förstås BloggarDag meddela dem: från predikstolen ser nämligen prästen utmärkt över de närvarande i bänkarna.

    För det måste väl, slutligen, vara så att bloggaren med benämningen "kristna församlingar" menar antalet kyrkomedlemmar? Har jag fel i detta, såväl på evidens som det sunda förnuftet baserade antagande, får han vara vänlig att berätta för oss hur han annars har kommit fram till slutsatsen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cirka 1500 kyrkotillhöriga. Alla var inte i gudstjänsterna i söndags, alla kunde inte. Men räkna med att 40% hade tillfälle (biskop Giertz gjorde den skattningen), då skulle vi varit 600 i gudstjänsterna. Det var vi inte. Hur många? Uppskattningsvis mellan 60 och 75 men det finns sådana som inte räknar folk så mycket som de blott räknar de lyckliga stunderna.

      Radera
    2. Bengt Olof, du har glömt statistiken för kyrksamheten i nämnda församlingars kärnverksamhet, söndagens gudstjänst!

      Radera
    3. Tack för (det ofullständiga) svaret!

      Jag tackar bloggaren för svaret, som - märk det, kära läsare! - fiffigt: räkna med att 40 procent av de cirka 1.500 kyrkotillhöriga "hade tillfälle" att vara på kyrkbänkarna.
      Det hade de nu inte, erkänner bloggaren, som lika klurigt för den uppmärksamme hänvisar till att räkning inte alltid görs.
      Jodå, hr bloggare, en sådan skall göras. Hur skall vi annars få veta hur många personer, som deltar i Svenska kyrkans gudstjänster årligen?

      summa summarum kan jag emellertid konstatera, att församlingstrion inte är mer kristen än min egen och Mohedas, vilket bör noteras med tanke på att bloggaren kallade sin skötebarn för
      "kristna församlingar".

      Tack, kär Herre för att du finns också i Mörrum-Elleholm som i Moheda!

      Och tack BloggarDag för kommentaren. Den gav ju i alla fall något, som kan kallas ett normaltillstånd i Svenska kyrkans församlingar.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Alphadeltagaren16 juli 2018 kl. 22:07

      Jag fattar inte. Hur mäter ni kristenheten?

      Radera
    5. Troligen på helt olika sätt.

      den Lea

      Radera
    6. Alphadeltagaren, det finns två rimliga sätt att räkna inom kristenheten.
      1. Antalet döpta
      2. Antalet gudstjänstfirare

      Kan jag göra mitt dop ogjort genom att sluta betala medlemsavgiften till SvK?
      Knappast!
      Kan jag skada mitt andliga väl genom att utebli från gudstjänst och nattvardsbord?
      Högst troligt.
      Det skadar en kristen mer att utebli från gudstjänst än att utebli från kyrkskattelängden.

      Radera
  6. Det är modigt av Bloggardag att ställa frågor.
    Frågor som kanske kan av en del, med inflytande och makt (?), kanske kan uppfattas som varande motfalls frågor? Som störande frågor? Som upplevt som innehållande viljor till att kritisera (kanske enbart för kritiserandets egen skull?), av vissa..?..

    Nej, Bloggardags frågande, och ifrågasättande, är en värdefull aktivitet.
    Det vill utreda, klara ut och sätta fokus på samt urskjilja skillnader och därmed försöka skapa klarheter och tydligheter, i ett kristet sammanhang.

    Det är intressant.

    Men det är lite som att (modigt, dumdristigt?) vilja gå utanför en flock?
    Att gå emot en flocktendens, där en flocktendens är, för de flesta flockmedlemmar, att just vilja försöka hålla sig inom en flocks styrande, eller dominerande, regelsystem...?

    Det är inga enkla och lätta saker, inte ens på Jesu tid, och inte heller idag, att kritisera vartåt en lära, eller en flock, vandrar.
    Om läran, eller om flocken, verkligen vandrar åt det håll som den verkligen vill, eller om den vandrar åt fel håll.

    Alltså om läran vandrar åt ett håll som inte kan leda den fram dit den menar sig vilja, och menar önska sig...

    (Läs mer om flockars beteende på https://educaremm.wordpress.com/...).

    SvaraRadera
    Svar
    1. korr.

      anonym 16 juli 11:14.

      Glömde min signatur...

      JB

      Radera
    2. Är bara bloggaren modig?

      Anonym tycker att det var "modigt" av bloggaren att ställa frågor.

      Var det inte lika modigt av undertecknad att ställa nödvändiga spörsmål rörande skillnaderna mellan å ena sidan Dags nämnjda tre församlingar å ena sidan och ett par andra församlingar å den andra.

      Det var ju inga skillnader, visade Dags svar.
      Svenska kyrkan lever alltså överallt.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Om en Kristus vill anses och menas vara just ett - Centrum- i en lära (i en kristendom), som då anses kunna medföra ut till en slags - Periferi- , eller som en konsekvens, s.k. - goda frukter - , (genom vilka människor då menas kunna bedöma om - läran - i sig är eminerad ur en s.k. - God källa - eller om den inte är eminerad ur en s.k. - dålig källa - ), så är det kanske olyckligt om en sådan lära vill fokusera mer på en s.k. - Periferi - än på själva - Källan - ?

      Källan, vlken då menas kunna bära s.k. - goda frukter - , eller s.k. - goda konsekvenser - , alltså en kristendom, kan då riskera att gå fel?....

      Att alltså vilja fokusera mer på en s.k. - Periferi - , (dvs. - goda konsekvense - av en lära), istället för att vilja fokusera mer på själva - Källan- , (dvs. en Kristus inom en kristendom), medför då kanske ett slags missriktat fokus för själva läran? Alltså för själva kristendomen?....

      Om man inte fokuserar på - Orsaken - till s.k. goda konsekvenser, (vilka alltså kan ses befinna sig i just en - Periferi - , eller ses befinna sig som konsekvens av just ett fokus på själva - Kristus - ?), alltså inte ses befinna sig inte i ett - Centrum- för själva - läran - ?), så riskerar kanske själva - läran - (kristendomen), att kunna gå lite vilse?....

      När Bloggardag talar om att - Bli Buren - , (istället för att själv - bära sig - ?), så är en sådan beskrivning kanske en mer korrekt inställning i en kristendom, än en s.k. MTD- religions utformande (som då verkar vara mer villig att sätta i - Centrum - , eller i Fokus, just olika slag av konsekvenser, med ett fokus på vad människan - själv - kan åstadkomma?....

      DÄRFÖR kan det alltså vara av intresse, och av värde, samt också ses som modigt, av Bloggardag, att försöka att just utröna var och på vilket sätt som eventuellt Svenska Kyrkan sätter mer fokus på just konsekvenser, alltså på en s.k. - Periferi - , mer än att sätta Själva - Kristus - i ett s.k. - Centrum -, eller i ett s.k. - Fokus - ?...

      Att alltså en kristendom vill sätta en Kristus i ett Fokus, eller som en - Grundorsak - för just (alla) de eventuella goda konsekvenser som människor önskar sig själva och sina familjer, för sina kyrkor och för sina länder osv., mer än fokus på en s.k. MTD-religion, blir då ett alternativt s.k. - Fokus - att just kunna förvänta sig Liv från, för en kristen?...

      Eller att kunna hoppas och tro att s.k. - goda frukter -, kan komma från, (mer än från vad människor själva då kan åstadkomma? Att de kan ses som just i behov av att kunna - Bli Burna - av just en - Kristus - istället för att just - själva - tro sig om att kunna åstadkomma några särskilt - goda frukter - av sig själva? ....)...

      Som jag då tolkar det som att Bloggardag formulerar det hela.... ....

      "- Varför kallar Du mig God? Jag kan ingenting göra av Mig Själv"...(....- Det är endast - Min Fader - , som är god.....Detta menas väl Jesus säga till lärjungen som tilltalar Honom med orden - Gode Rabbi - ....?)
      JB


      Radera
  7. Hur kommer det sig?

    Ja, förklaringarna är nog många men en är den nutida oviljan att lita på någon auktoritet utom sig själv. En läkare som kan fina ord för ens sjukdom och kan svinga en skalpell kan man väl till nöds lita på och kanske lyssna på, men en teolog eller präst? Dessa kan säga vad som helst och de förtroendevalda vet bättre, ja bäst, i alla fall tror de det.

    Handboksarbetet, det ack så hemliga, synes ha blivit i huvudsak skött av människor utan grundläggande liturgisk kompetens. Bloggaren ger ett gott exempel – det finns värre. Möjligen har kompetenta människor funnits med, men fått lämna utrymme eller makt till de som tror de kan något. Resultatet är mycket skräp och en del vettigt – och vi som hade en i mycket bra handbok!

    En fundering kring handboken – den moderna teologin (MTD, som bloggaren skriver) verkar snarare vara släkt med neologin än liberalteologin. Okänslan för teologi, viljan att vara överpedagogisk – visst finns likheter åt båda håll, men jag känner att det mer är neologi – eller har jag fel?

    86:an

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, att påstå att HB 86 var "mycket bra" är att ta i.
      Den kunde ha varit mycket, mycket bättre. Det är mycket pladder och skräp i den. Nu har ni fått mera av den varan. När är marknaden mättad?

      Radera
    2. Jag vill ändå säga att 86:an var "mycket bra", med vissa skönhetsfläckar. En del formuleringar var alltför tidsbundna, t.ex. i förbön 6 om "de hetsade och utsläpade". Så kan man inte be 2018. Apostolicum borde avslutas med "Amen" precis som Nicenum. Jag hade gärna sett sångnoter till Herrens bön och Nicenum, en komplettering av det gregorianska ordinariet med ny bra mässmusik. Fler exempel finns. Men det hade räckt med en varsam revision i stället för den undermåliga produkt som vi nu dras med.

      //Robert

      Radera
  8. Helgsmålsbönen bygger på det namn helgdagen har fått på svenska. Den bygger på Luther, som översatte grekiskans μετεμορφώθη (Vulgata transfiguratus est) med ”war verklärt”. Den översättningen övertogs av Karl XII:s bibel: ”vardt förklarad”. Numera är det, i både 1917, B 2000 och Folkbibeln ”förvandlades”. Men helgdagen fick behålla sitt antagna namn.

    Fast helgsmålsbönen ställer frågan om hur vi skall få frågor förklarade. Helgdagens evangelium handlar om att Jesus blev förklarad/förvandlad.

    Beskrivningen av lärjungarnas reaktion roar mig, be blev ”förbryllade”. I evangeliet blev de först glada (”det är bra/gott …) sedan skiträdda. Till sist såg de ingen utom Jesus. I helgsmålsbönen handlade det om ”Kristusljuset”.

    Jag undrar om en (äkta) kalvinist skulle acceptera vad som sades. Det är ett exempel på äkta MTD-religion!

    SvaraRadera
  9. När jag var i tjänst i Svenska kyrkan gällde enligt KO om ansvaret för gudstjänsten: domkapitlet anger mista antalet mässor, kyrkorådet vilka gudstjänstformer som ska användas, den tjänstgörande prästen väljer själv bland de olika alternativ. Finns inte denna bestämmelse kvar?
    +Arne

    SvaraRadera
  10. Underbar blogg! Det är några år sedan jag var här. Men allt är sig likt. Dags variant av högkyrklighet är rätt och riktig. Kyrkans avfall beskrivs lite snårigt men i grunden korrekt. Stackars missionsförbundare får som vanligt en extra slev ovett ibland. Och så den där katoliken i kommentarerna som i sitt högmod kallar alla dop i lutherska sammanhang för nöddop, om han nu inte var ironisk (men det brukar inte romerska katoliker vara så ofta). För en lekman blir det givetvis teologiskt nörderi ibland. Vi fokuserar ju på annat än de exakt rätta formuleringarna och den rätta liturgin. Finns ju som väl är ganska många miljoner som tagit emot frälsningens gåva långt ifrån de högkyrkliga sammanhangen. Men jag ska nog börja läsa bloggen regelbundet igen, dock utan att kommentera mer.

    SvaraRadera
  11. Per Harling alias Pelle Pekoral har diktat. Det är väl fint?

    SvaraRadera
  12. Bloggaren bör betänka om det verkligen är de lägre prästerskapet som bloggaren skall ge sig på, oavsett om de i sak har fel eller rätt.

    Det är menat som kritik och skall uppfattas så. Kritik som syftar till att uppmärksamma bloggaren på något bloggaren bör fundera på.

    Tacksam åhörare av helgsmålsandakten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även det lägre prästerskapet har ansvar och ska en gång stå till svars för vad de gjort.

      Radera
    2. Anonym har kommenterat. Anonym är säkert en mycket fin människa.

      Tacksam åhörare av helgsmålsandakten

      Radera
    3. Eget beröm luktar illa.

      Radera
    4. Sen kan man fundera på om en domkyrkolektor tillhör det "lägre prästerskapet". (Jag vet ärligt talat inte vad en domkyrkolektor är för slags. Förut benämndes hon domkyrkoteolog.)

      Just denna präst får väl ses som något extrem. Under några minuter från den 46:e beskriver hon sig här som inte särskilt religiös utan "kanske mer professionellt religiös". Det är inte som att hon går i kyrkan ständigt och jämt när hon är ledig. Det kan vara en lika stor upplevelse att få vara i naturen med sina barn.

      I min lilla hjärna infinner sig frågan varför andra ska gå på hennes gudstjänster, när de istället kan vistas i den (f.n. visserligen ganska förbrända) naturen, med eller utan medhavd avkomma.

      https://youtube.com/watch?v=_tvpgKudCQc



      Radera
  13. Vid ett tillfälle när jag var besviken på stiftet lekte jag med tanken att dra ifrån stiftets andel av kyrkoavgiften i självdeklarationen. Jag hörde med pastoratsförbundet vad som skulle tänkas kunna hända och man hade förstås inget svar att ge. Deklarationen skulle förstås bli underkänd på den punkten (siffran är ju förtryckt) men om jag insisterade med att inte betala stiftsdelen - vad skulle hända? Ingen har veterligen kunnat ge svar på frågan. Skulle kyrkan försöka driva in pengarna med hjälp av kronofogden? Vore pinsamt för kyrkan. Nu hävdar ju ”systemet”’ att den som är medlem i SvK är det i alla nivåer (lokalt, stift och riks) men är frågan utredd om man inte vill vars medlem på en eller annan nivå (t ex stift och riks)? Vore intressant om Bloggardag ville dryfta frågan och - som han själv uttrycker det - brottas med frågan.

    SvaraRadera
  14. Det som gör mig mest förvånad är den entusiasm och glädje kollegorna känner över psalmer/sånger med floskeltexter. Alltså, melodin på den du beskriver i inlägget är det ju inget fel på, men texten säger mig ingenting. Jag förstår den inte. Den beskriver inte den Gud jag känner. Ge mig vad som helst istället, ”Jag går mot döden var jag går” eller ”Aldrig blir du insläppt i himmelens land, tro mig, o själ, vad jag säger”. Eller ”Gud är mitt ibland oss, med sin tjänarskara, Kerubim med röster klara.”
    Och ska det vara på lovsångens plats i högmässan finns mycket att välja på, det ska vara Fader, Son och Ande. Det ska vara nån ordning. Jag fasar för när dom ska börja röra i psalmboken, men innan dess är jag nog pensionär eller döer. /Musiker ä jag

    SvaraRadera