Förklaringen

Bloggardag ville bygga upp sig och kollade helgmålsbönen från Storkyrkan. Det var säkert fint och finstämt men gick Bloggardags grovhuggna andliga fysionomi totalt förbi. Vad fick han förklarat? Ingenting, tänkte han. "Själarotande" och ett försök att komma fram till att alla delade samma elände, tänkte Bloggardag när han ville analysera syftet. Kanske Bloggardag helt enkelt är förtappad bakom en vagn? Han ser att något är fint, men är oförmögen att ta det fiiiina till sig. Skulle Antje kalla honom "en andlig dvärg", kanske?
Den som nödvändigtvis vill, får väl kolla själv, men på egen risk.
https://www.svtplay.se/video/18635106/helgmalsringning/helgmalsringning-avsnitt-28-3?start=auto&tab=2018

Nu firade Bloggardag två gudstjänster på Kristi Förklarings dag och bedrev däremellan spaning i terräng inför nästa söndags pilgrimsvandring. Det blev en exkursion i förtvivlan. I den terrängen kan få gå. Volontären och Bloggardag tog varsin bil och sökte en enklare väg till pilgrimsvandring än ett manövrerande bland stock och sten efter skogsmaskiner, som dragit meterdjupa spår i skogen. Vi får nog ihop det till nästa söndag, men det är inte den ordinarie kyrkoherdens förtjänst, konstaterade Volontären och Bloggardag återkommande. Bloggardag visade flera ställen lämpliga för att bygga värn för att stå ryssen emot, men det är högst tveksamt om ryssen skulle hitta dit ut i Pjätteryds vildmarker. Dansken däremot. De två såta kamraterna såg spår efter arvfienden dansken!

Lite häpen var nog Bloggardag över mässordningen. Det var i lovsången två gudar som dök upp. Varför det? Är det nog att ett kyrkomötesutskott med röstsiffrorna 8-7 antagit ett kyrkohandboksförslag för att församlingarna sedan utan vidare ska köpa allt? Det fattar inte Bloggardag, som också noterar att 1. vi får en ny handbok och 2. det skrivs manifesta gudstjänstordningar, som folk följer slaviskt. Vad har vi då vunnit? Borde inte gudstjänstordningar förbjudas för att gudstjänstfirande skulle möjliggöras? Dyster tillsinnes funderade Bloggardag på vilken förtjänsten är att alla är förvirrade när det handlar om gudstjänstmusik (utom kantorn). Var det inte bättre när de flesta kunde sjunga med och de som inte kunde i vart fall hade möjlighet haka på? Den gudstjänstförnyelse som avsetts kan bli väldigt alienerande. Längtan till alienationen är måttlig i det svenska folkdjupet tror eller hoppas Bloggardag

Det var ju förklaringsdag och förklaring fick sannerligen Bloggardag. Det var lovsången som plötsligt stod fram i ett förklarat ljus och gjorde klart vad de kristliga tror och tänker.

Jord och himmel jublar i hänförd tacklsamhet, hette det. Varför det? "För du är här i allt som är". Ubiqviteten alltså. Men är det sant, att jag syndare, i mig bär Guds helighet? Bloggardag kom på sig själv om inte med att tvivla så att tveka. Bär är väl en aktivitet. "Vad bar jag mitt livs heligaste dag hittills, min dopdag? Inte ett skit", tänkte Bloggardag. "Jag var buren!"

Det fortsatte. Våra böner stiger, sjöng vi. Varför ? "Ditt liv, din död är nu vårt bröd" – oss emellan,  vad betyder det? Detta kan gamla missionsförbundare med entusiasm stämma in i, inga andra. Och detta skulle vara "försoningens hopp till vår värld". Men är detta något annat än tramsigt? Förklara finesserna! När våra böner stiger och död och liv blir bröd så kan grannar som inte går i kyrkan hoppas på försoning?

Nu ska ingen tro att de kristliga ger sig. Vi skriade vidare i poemet att själ och hjärta sjunger och att Andens vind dansar med liv och lust. Hur då? "Ger mod och tröst och sviker den otrygges kind." Tröst är rimord på lust, man tacka men frestas att sjunga "trust" på pin kiv ller för att få något roligt att göra.

Men hur är det? Den lristliga självbilden anas i orden om att det där brödet som är konsekvensen av liv och död är "försoningens hopp till vårt värld".Bloggardag greps av vedervilja. I vilken mening är detta bröd försoningens hopp till vår värld om inte genom de kristliga? Och nu blir det farligt. En sak är att kristna människor ber för världen. En helt annan sak är att de träder fram som agenter, de som verkligen vet och tar ansvaret att stå för försoningens hopp till vår värld.

Bloggardags vän Dr F skulle säga att de kristna visst har en ställföreträdande uppgift i förhållande till världen, helga sig för de andras skull och allt det där. Det köper Bloggardag. Det är det kalvinistiska han varsnar i det som nu ska framsjungas i Svenska kyrkan. Det köper han inte.

Förödande och farligt för var och en som ansvarigt vill praktisera kristen tro blir det när tanken på de kristligas ställföreträdande kristliga förnuft dyker upp när det hamdlar om hoppet i världen. Armbågs lucka minst till kalvinisterna och skuldra mot skuldra med alla andra! Givet att "de andra" inte vill vara fromma.

Bloggardag tror inte att kristen tro bara handlar om det privata och inte är en tro med politiska konsekvenser. Bloggardag omfattar  tanken på att helgelsen är till för andra. Men i den goda augustinska traditionen vet han något om människans elände också. När vi vill väl kan det bli fel, kanske riktigt fel ju mer väl vi vill. Och tror ni verkligen att Andens vind  dansar och smeker den otrygges kind och at den otrygge utan vidare märker det? Anden vår terapeut? Eller mer?

Och detta ska församlingen framsjunga söndag efter söndag. En gång i tiden härbärgerade Kyrkan vetenskap och kultur som en konsekvens av andligt liv, psaltarbedjande, mässfirande. Hur kunde detta stolta liv bli till pekoral och hur kommer det sig att ren dumhet gjort sig hemmastadd också i Kyrkans gudstjänstliv?