Göran Peterson, Hovmantorp

Lägg namnet på minne. Göran Peterson i Hovmantorp är en av få som med namnunderskrift öppet ställer de avgörande viktiga frågorna om Svenska kyrkan och om sig själv. Vart ska han ta vägen?
http://www.smp.se/debatt/vart-skall-jag-ta-vagen/

Jag känner inte Göran och jag kunde vara böjd att diskutera hans analys, men hans existentiella fråga är överordnad detaljerna. Vart ska han ta vägen? Modéus II svarade inte i dagens Smålandskompost, annars brukar han vara snabb. Ingen kommunikationsstrateg heller.

Jag tog Görans fråga till norra Öland i går och han fick instämmanden. Jag frågade syster Kerstin också. Hon sa rätt kallt att Göran kan göra som många andra. Lämna Svenska kyrkan, men fortsätta fira gudstjänst och se till att pengar motsvarande kyrkoavgiften går till det lokala, till välgörenhet mm. Fortfarande är det så många som betalar utan att ta del av den s k verksamheten så det gör inte så mycket om några tar del av den utan att betala. Syster Kerstin har lite småländska gener men inte som ett dominant inslag, det kan man förstå. Om någon väljer att vara kyrklig lokalt och nöjer sig med det, struntar i nationell nivå eller markerar mot den, borde detta kompletteras med att man skriver ett brev och förklarar att man som döpt och konfirmerad och kyrkokristen vill ha en kyrklig begravning. Då får de något att bita i, de kyrkliga översåtarna. Jag menar som tidigare (men det menar inte kyrkomötets majoritet) att Kyrkan begraver sina döpta och det är det hela. Avgiften är lappri, som kung Carl XII skulle ha sagt.

Poängen är förstås att vi ser oss tillbaka;  till dopet och konfirmationen. Då handlar det om mer än begravning. Vad var det för fel på den kyrka där vi döptes och konfirnerades och vad fel lärde vi oss då och där av präster, som nu skulle vara helt främmande för vad som sker i Svenska kyrkan? Det handlar faktiskt inte bara om kv*nnl*g* pr*st*r, den frågan är en detalj i sammanhanget just som det sas för 60 och 70 år sedan. Nu handlar det om sammanhanget, det vi kan se. Möjligtvis, det är hypotesen, var det för 60 år sedan som Svenska kyrkan växlade in på främmande spårmed logiska konsekvenaer som går att upptäcka alltmer. Ser vi det som biskopen och professorn Anders Nygren talade om utan att så många fattade vad han menade? Vi har facit. Sug på den! Och Göran Peterson i Hovmantorp står så fri att han kan skriva fritt och sant och beskriva sin villrådighet. Tesen kan upprepas: Ämbetsreformen hör på något sätt samman med allt det andra som hänt när vi fått en annan Kyrka eller en Annan kyrka.

Göran Peterson har ingenstans att ta vägen.Han kan förstås begära att få samtala med kyrkoherden om frågor men kyrkoherden kommer att sno sig undan så fort han säger något för Göran måste förstås ha missuppfattat allt. Han kan göra motsvarande med biskopen (någon kontraktsprost finns väl inte i dagsläget) men Modéus II kan självklart inte säga: "Göran, du har helt rätt. Du är med i ett kyrkosystem som helt tappat kompassriktningen." Nu skrev han en insändare. Det är egentligen det ovanliga. Andra som funderar håller allt för sig själva. Göran kan visa att en fråga inte är fullt så privat som folk trodde och därmed utlösa något. De som vill hålla fast vid fördomarna om det fina i Svenska kyrkan håller sig till Jonna Sima (född 1980) som ser domprosten i Visby ("Visbys domprost") som ett föredöme. Där blev Thomas Gür helt ogenerat brunsmetad. Jonna Simas pappa Jonas var en kompetent journalist.
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/bK21PB/visby-domprost-ar-ett-foredome

Jag känner som sagt inte Göran. Han kunde ta tåget till Moheda och dricka några pilsner och prata om läget. När det gäller domprosten Hermansson kunde jag kanske uppbygga Göran med berättelsen om hur domprosten falskt deklarerade att arbeten slutförts på vinden till Visby domkyrka och att pengar alltså skulle utgå. Moderatpolitikern (sedermera POSK-aren) Inger Harlevi fick Hermansson att skriva på detta falska intyg. Det var inte alls så som han intygade. Det blev inga följder av ett enda skä: Statens man på Länsstyrelsen var med i komplotten. Han fick sluta jobbet. Hermansson fortsatte. Hans klockringning borde i detta perspektiv inte överraska. Dåligt omdöme kan ligga i ens DNA, antar Bloggardag. Annars är det dåliga omdömet förvärvat. Hermanssons metod att jaga Markus Hagberg följer samma mönster: Dåvarande komminister Hagberg höll ett föredrag och så skulle han nitas i en annan fråga av provokatören Hermansson. Media har aldrig brytt isg om att följa upp och belysa skumrasket i Visby med ett betydande undantag; Sofia Lilly Jönsson. Hon framstår närmast som ett verkshelgon sett till vad som nu sker.

Göran är antagligen rätt ointresserad av fortlöpande kyrkliga skandaler i Visby. Hans enkla fråga är ju den om vart han ska ta vägen. Det är en fråga som visar sig allvarlig nog. Bloggardag vet att också präster ställer den frågan för egen del. Men mera i lönndom än som ett inlägg i en tidning.

Om lusten för en seminarieövning faller på denna onsdag, kan Margot Wallströms artikel jämföras med Antjes insatser i frågan om förföljda kristna. "Obeskrivliga övergrepp" heter det i Wallströms text. Under långliga tider ville Antje inte tala om specifika förföljelser av kristna, okm Bloggardag minns rätt. Seminarieövning tarvas.
https://www.svd.se/margot-wallstrom-religionsfriheten-maste-sakras