Fallen, fallen är tuppen. Om Verkligheten i Svenska kyrkan

Bloggardag trodde sig ha anledning ringa en församlingsexpedition. Den hade öppet från kl 10 så när klockan lite drygt var klocka ringde han. Han förstod plötsligt att detta var en församlingsexpedition för tre församlingar. Då slog flashbacken till. Egentligen var det åtta tidigare församlingar som fylkades under denna enda expedition. Men dåförtiden hade det i dessa åtta varit otänkbart att slå igen därför att medarbetarna hade semestre fyra veckor och bara erbjuda en telefontid ett par timmar i veckan för preliminärbokningar av dop och vigsel och kanske andra preliminära bokningar också. Bloggardag häpnade. Detta är en folkkyrka med klientfokus eller vad? Bloggardag kan försöka ringa på onsdag och se hur det går. Kanske blir det ett fall framåt?

Lika illa med ett dop. Nog borde det vara ett dopsamtal innan dopet men den nya vanan är tydligen den, att folk inte svarar på sina mobiltelefoner om det är ett okänt nummer på displayen. Ju mer tillgängliga vi blir, desto mer otillgängliga! Egentligen skulle frågan ställas varför de som vill ha dop, vigsel eller begravning inte också är de som ska ringa prästen. Präster svarar väl i mobiltelefonen om det ringer och då kan alla beslut snarliga träffas. Är det inte grundfel tänkt när präster ringer och vill ha samtal? Förklara tanken! Är det den gode herden som är ute och söker? Eller är detta tecknet på hur en produktionsapparat och inte en levande gemenskap fungerar? Därmed inte ett ont ord sagt om dopfamiljen. Den kommer att visa sig vara en underbar bekantskap som charmar den gamle församlingsprästen. Som vanligt alltså.

Detta sagt har Bloggardag kommit på sig själv med dystra funderingar över MTD-religionen. I Härlunda kyrka fanns en önskan att "förstärka känslan av sommaren" med musik och lyrik. Pär Lagerkvist och Marianna Agetorp med sommartema, där naturen är det stora. "Väldigt behagligt" och 50 minuter tar det hela: "man får något med sig hem, en musikupplevelse så att man mår bra." Det är en skön sommarkänsla ,man är ute efter i Härlunda kyrka. Det ska vara "sommarljuvligt".  När det fromma folket i Härlunda församlats till sina fäder transformeras vår allara heligaste kristna tro till något sommarljuvligt och det är naturen som gäller. Inte nåden i Kristus. Vi är tillbaka i ett läge som det i Lystra, Apg 14:16-17. Efter 1000 år med kristen tro i Småland borde folk veta mer än hedningarna i Lystra, men icke. Och nu ska denna religion praktiseras i kyrkorummet. Ingen undrar väl över Bloggardags dysterhet i ett sådant läge, får man hoppas. Nog är det relischöst det hela men vad hade apostarna sagt eller biskoparna Stadener och Brilioth? På fredag,läser Bloggardag i Smålandskomposten denna tisdag, bjuder Marianna Agetorp in oss att uppleva och fira fullmånen tillsammans. Det handlar om vördnaden för naturen och insikten hur oändligt små vi människor är i detta gigantiska kosmos. Det är sant på det sätt som Ps 8 återger saken. Det bibliska perspektivet återställer något som hedendomen inte har pejl på. Nyandligheten är inte så och vemodigt är det att Svenska kyrkan inte kan svara på människors längtan. Är detta problemet med en kyrka som är andelös vorden? Fallen liksom?

Bloggardag har dock fått en ny favorit, kyrkoherde Jan Bonander. På Youtube kunde han höra honom be. Kyrkoherden tramsade inte. Han bad rejält i brandkatastrofen. Det kan tyckas märkligt, att man ska bli förtjust över en kyrkoherde som vet att be, men det kan man. Det ska antingen förklaras med att Bloggardag inte väntat sig detta eller att Bloggardag för egen del inte riktigt vet hur han ska be. Välj själva. Båda förklaringen kan vara rätt förresten. Ett framfall, liksom.

I den svenskkyrkliga verkligheten väcker en fallen tupp i Flemmingeland starka känslor. Tuppen blåste ner i stormen Gudrun och har inte kommit på plats. I maj stod nio personer från byn uppspetade framför Barometerns fotograf och meddelade att det har ett stort symbokvärde att tuppen kommer på plats. Kapellet används främst för skolans terminsavslutningar . Kyrkoherde Ström i Nybro kan inte se att det finns bruk för kapellet men förstår länslorna hos människorna i byn. Det är inte uteslutet att kyrkan gör sig av med kapellet.

Kapellet byggdes 1933 och invigdes av biskop Stadener och folksamlingen på invigningsdagen var väldig. Detta var en trakt med många glasarbetare och stort jordbruk, så många att det faktiskt fattades beslut om församlingsbildning. Beslutet återkallades. Viktoriaförsamlingen förverkligades aldrig. Flemmingelands kapell hörde till Madesjö och hör nu till Nybro.

För 50 år sedan redovisades 42 gudstjänster i kapellet per år. Svenska kyrkans reträtt från landsbygden borde vi tala om. Det heter att folk inte längre bor på landet och därför blir det som det blir. Verkligheten kanske också är den, att inte ens på landet vill folk gå i kyrkan och när prästerna befinner sig allt längre bort finns inte ens det personsamband, som gjorde att man gick i kyrkan om inte annat så för skams skull. Beskedet till dem som bor i Flemmingeland är dock glasklart (förlåt, men Flygsfors och Flerohopp ligger i nejden så frestelsen var oemotståndlig). Tuppen ska inte på plats och framtiden är oviss. Detta är verkligheten i den stabila folkkyrkan. Tuppen har ramlat. När Svenska kyrkan avvecklar är det inte med tuppen i topp.

Så oerhört stimulerande att kunna konstatera att Svenska kyrkan idogt ville göra sig högkyrkliga församlingsbyggare kvitt och satsade på andra. Folk fattade inte vad som var på gång. Prästerna var inte så angelägna att förklara för dem som inte ville veta heller. Nu kan alla veta vad som hände. Fallen, fallen är tuppen!

Vi dissidenter piggar nu upp oss med dagens understreckare om Cynthia Fleury. Pläderar hon för något annat än att vara trogen insedd sanning? Den egna uppfattningen ställd mot gällande lag, det är väl en hållning att utmanas av för att rädda folkstyret? Bloggardag tjusas av termerna imaginatio vera, pretium doloris och vis comica – se verkligheten, vara beredd att betala priset för sanningssägandet och vara medveten om komikens kraft ("pigg, käck och munter"). Clarence Crafoord (som Morsan satte stort värde på) introducerar Fleury. Vi dissidenter är verkligen inte så fel ute, vi är närmast intellektuella av franskt snitt, förstår Bloggardag.
https://www.svd.se/demokratin-bars-upp-av-medborgarnas-mod
Här har vi något som faller oss på läppen i alla fall.