Wejryd och Hermansson, några insikter om sådana som folk tycks bli arga på numera

Anders Wejryd analyserade 68-kyrkan i DN.
https://www.dn.se/kultur-noje/anders-wejryd-darfor-ar-pastaendena-om-svenska-kyrkan-som-en-marxistisk-68-kyrka-absurda/

Det kan finnas skäl att minnas hur det var. Av den stora demonstration Grenholm & Co skulle ordna blev en liten procession med plakat i Uppsala domkyrka. Den är flitigt återgiven på bild. Här var demonstranterna som gjorde som de blev tillsagda. Därmed blev de ett pittoreskt inslag. Wejryd försöker styra bort från år 1968 och det gör han rätt i. Kul nog för han fram folkpartiets (FPU:s) engagemang i Sydafrika-frågan och det beror väl på att han därifrån har sina erfarenheter. Det tycker somliga av oss är lustigt. Vi andra kunde i just frågan om Sydafrika peka på Svenska Kyrkans Mission, tidningen Vår Kyrka och POGO-produktion, som var en resurs för folkrörelser/socialdemokrati. Hans Haste drev företaget. Men perspektivet måste vidgas till flera år före och det politiska likväl beskrivas. Det är ju samma lilla gäng som tagit sig fram på det sätt Rudi Dutschke beskrev: "den långa marschen genom institutionerna". Wejryd har inte legat på framkant i debatter eller studier men han har varit duktig på att samla in vad andra tänkt, det som kan kapitaliseras, och idogt drivit den sortens frågor; de redan avgjorda.

Bäst av alla exempel är den lördagsintervju Sveriges Radio gjorde med Anders Wejryd och detta måste ha varit vårvintern 2009. Kyrkostyrelsens arbetsutskott hade fått ihop en vigselordning för enkönade och om den skulle Wejryd tala. Det lilla problemet hade intervjuarna upptäckt. Det var en annan ordning för vigsel, närmast en elaborerad partnerskapsvälsignelse. Frågor avslöjade obarmhärtigt att Wejryd inte riktigt sett detta och förstått kraften i just traktan efter vigsel. I direktsändning bytte han fot. På måndagen fattades ett annat beslut, det politiskt möjliga. Intervjun borde letas fram och göras just så kyrkohistorisk som den är.

Hur mycket vänster var det hela? Jag funderar. Men det heter i mötestidningen Uppsala 68 om gruppen bakom ungdomstidningen Hot News att "Visst är det en vänstergrupp inom kristenheten som står bakom. Det märker man tydligt på innehållet. Men analyserna är vederhäftiga och kommentarerna berättigade." Sture Gustafsson skrev reportaget Presslägningsdags som återfinns i nr 4 av tidningen på sidan 16. Bild på Martin Lind, Per Frostin och Carl-Johan Evander, som är mest ihågkommen därför att Jesper Svenbro kastade ut honom från sitt rum. Jesper tålde inte frasradikalismen. Det var minnesvärt. Jag undrar vad som hänt om Wejryd suttit på Svenbros rum dåförtiden. Och nu når kritiken honom i ärevördiga Svenska Dagbladet.
https://www.svd.se/socialismen-och-kyrkan-och-gamla-arkebiskopar

Avgörande är nog att det alltid finns folk som fattar vad de ska säga och säger det. Sådana går det väl så länge det håller. Därmed tar vi oss till Visby.

I går var det dags. Domprosten Hermansson beslöt sig för att tysta Thomas Gür dymedelst användande av kyrkklockor, som skulle överrösta de förgripliga synpunkterna. I uppföljningarna står det klart att Hermansson inte riktigt hört vad som sagts, han blev mest upprörd och så fattade han ett beslut som han i efterhand fick förklara var överilat och Antjes tog sig från det hela genom att citera självaste domprostens ord. Då behövde hon inte mer ställas till svars för vad Svenska kyrkan sysslar med. Biskop Petersson får väl ett ärende på domkapitlets bord. Då blir det på nytt spänt mellan biskop och domprost i Visby. Eller ska Hermansson klara sig med sitt uttalande?
https://www.svenskakyrkan.se/visby/nyheter/uttalande-av-domprost-mats-hermansson-med-anledning-av-dagens-handelse-vid-domkyrkan

Nu är det inte första gången domprosten Hermansson vill försöka komma åt de förgripliga.
http://bloggardag.blogspot.com/2011/12/nog-ar-nog-nagra-ord-om-domprosten-mats.html
En minnesgod kommentator påminde om saken. Och de vetgiriga kan se ett återkommande mönster: Mats Hermansson agerar och tror sig bäras av uppåtvindar men ett stycke upp i luften märker han att vinden inte bär och han drattar på ändan. I det klipp som Thomas Gür la ut hörs Hermansson konstatera att han förstår att han inte befinner sig bland vänner. Då vill han kvickt ta sig därifrån. Bloggardag finner repliken lika minnesvärd som Wejryds insats i lördagsintervjun 2009. Sedan kom alltså ett uttalande från domprosten.

Är skillnaden den mellan det som är och det som var att det som journalister tidigare inte varsnade nu står fram i hela sin ynkedom? Är det då stor risk att vi, de under många år dokumenterat insiktsfulla får rätt och att vi blir högmodiga och omöjliga att umgås med eftersom vi bara tjatar vårt "vad var det vi sa?!" Bloggardag vet inte men lögnväsendet håller inte – aldrig – i längden. Om ni går försiktigt på övergångsställena och inte blir påkörda kan det visa sig att vi har våra bästa år framför oss.

Torsdagsdepressionen har för övrigt anlänt.