Depressionen vägrar släppa

Bloggardag kan inte vara den ende som får torsdagsdepression. I går överraskade en man på gatan med ett utbrott över den fine domprosten Hermansson. Jag är glad att Hermansson inte hörde, ty han är en vacker själ. Nu släpades den själen i smutsen, men gärningsmannen, en vänlig lärare, menade nog att Hermansson själv vältrat sig i den. Det var inte läge för att närmare analysera. Hoppet låg för den vänlige läraren i att många skulle anmäla Hermansson, som sågs som en ockupant av Svenska kyrkan. Men Hermansson har inte vänner överallt, det går att förstå.

Därefter tog jag mig till affären för att inhandla kronärtskockor à 10:-/styck. Jag fick för mig att köpa en liter tomatjuice också. Jag insåg att torsdagsdepressionen i någon mening var begränsad, den gjorde Bloggardag inte helt handlingsförlamad. Tillfälle till dyrkan av Maria sålunda. Men inte förmår Antje pigga upp. Hon tog sig bort från frågan om Hermanssons tilltag på enklaste sätt. Svagt. Men på Facebook läste jag att 2 vice ordföranden i kyrkostyrelsen gladde Karin Perers och Wanja Lundby-Wedin med ett klassificera dem som Svenska kyrkans "två främsta spjutspetsar". Då begrep Bloggardag att Antje håller på att bli uträknad och kanske anas här den regering som kommer att ta över efter valet. S+C. Då blir Karin kulturminister. Glöm inte var ni läste det först. Men Daniel Tisell markerar att Antje räknas ut nu. Kan vara intressant att lägga märke till.

Johansson & Johansson fortsatte föra fram distinkta invändningar.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/inkarnation-handlar-om-kropp
De fick svaret att det inte enkelt kan svaras på frågan om Jesu uppståndelsekropp är samma kropp som Maria födde.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/de-sa-inte-vad-fint-att-du-ar-tillbaka

När Antje konstaterat detta tycks hon funderat över Herren Jesu toalettbestyr och det kan väl bara uppfattas som omtänksamt. Varför kunde Antje inte svara? Därför att de bibliksa berättelserna och elementär cellbiologi förbjuder, hon skrev så, ett enkelt svar på den frågan, liksom vittnesbörden om den tomma graven tydligen förbjuder ett enkelt nej. Jag förstår det. Hade jag inte förstått, hade frågan kunnat ställas om Bloggardags kropp. Är det samma kropp fast större som för 50 år sedan? Något enkelt svar gives inte, eller? Om den enfaldige Bloggardag då skulle svara att det var han hela tiden så är detta väl bara en högst subjektiv upplevelse. Enkel cellbiologi! Paul Ricoeur kallas in som understöd åt Antje. Det är nästan att ta i. Kunde inte Antje helt enkelt förklara att hon är kalvinist för då blir hennes piruetter begripliga.

Det hör till formulär 1A att Johansson & Johansson på ett klurigt sätt av Antje ska avvisas som fundamentalister allt medan Antje själv på just fundamentalistiskt vis hugger enkla bibelord. Bloggardag är inte imponerad. I ordmassor döljer sig intigheten. Hur vet förresten Antje att ingen lärjunge sa: "Så fint det är att du är tillbaka, Jesus". Bibelreferensen kan ges mycket enkelt. Jh 21:25. Men medge att det Ricoeur fått till låter bra, särskilt på franska. Mémeté poch ipséité. Innehållet Jesus är detsamma men i en annan form än Jesus-formen. Det blir för en lutheran betänkligt för hur ska Jesus kännas igen om det är han men ändå inte utan  närmast en Jesus-myling? Johansson & Johansson slår vakt om en själavårdspoäng som de skitviktiga kalvinisterna, av en annan ande än vi, inte bryr sig om.

Den poäng Antje försöker göra av att lärjungarna inte kände igen Jesus faller. De kände inte igen honom när han tog en liten promenad på sjön heller. Mt 14:26f

Det mest intressanta är kanske ändå det förstuckna, just ett sådant där litet budskap som kremlologer brukas analysera. 2 vice ordföranden Tisell (C), ingen obetydlighet alltså, identifierar sålunda Svenska kyrkans två främsta spjutspetar och ingen av dem är Antje. Insubordinationen är uppenbar och nästa sammanträde med kyrkostyrelsen – för att inte tala om arbetsutskottet – kan bli inte så lite frostigt.Vad händer då om Anders Wejryd öppet säger vad han menar om Antjes sätt att fullgöra ärkebiskopspysslet och berättar vad han, som tidigare i sysslan, förstår att Antje inte fattat? Vad händer om journalister får vittring på att kritiken mot Antje växer och att hennes nonsenssvar om Hermansson är typiskt. Jag säger som gubben: Jag befruktar det värsta. Då förstår ni att torsdagsdepressionen vägrar släppa.

Till alla som undrar över vad som hänt säger jag: horror vacui. Det finns inga tomrum, själva tillvaron fruktar sådana. Marginalisera högkyrkligheten för att eliminera den och det ger plats för just de maklthavare av annan tro som tagit sig fram men också plats för de pissträngt lågkyrkliga. Någondera i kategorin kan kata sarka vara svenskkyrklig. Ingen är numera kata pneuma sådan. (Rm 8 och Gal 5 för de bibelstudiemotiverade). Förutom de högkyrkliga som vägrat simma över Tibern förstås. Till de gammalkyrkliga ber jag att få återkomma,

Journalister som upprörs över Hermansson ska ni betrakta vänligt. Den enda lilla frågan är förstås om några av dem drar slutsatser om hur det då kan se ut bakom kulisserna i Svenska kyrkan och försöka förstå den där politiken att marginalisera för att eliminera. Ställs den av sanningssökare blir det inte särskilt roligt i kyrkosystemet. Tänk om de får för sig att nysta upp sammanhang och läser En annan Kyrka? Hur kul är det för Hermansson att bli omskriven i en artikel med rubrik Dumprosten i tryckta Svenska Dagbladet denna morgon? Och hur kul är det om folk uppfattar att Maria Ludvigsson har slagit huvudet på spiken med sin analys, då är det väl bara för de svenskkyrkliga att dra från Almedalen?
https://www.svd.se/mats-hermansson-prosten-fran-1800-talet

Jag undrar om inte depressionen börjar släppa lite nu.