I de blindas rike

Roligt att få komma också med enögda nyheter. Det är då inte Bloggardags problemformueringsprivilegium som gläder mest utan anskrina från dem som vet sig ha rätt, men inte omdelbart får rätt eftersom någon säger något annat eller bara undrar. De ropar då "högerkristna". Därmed är saken avgjord. Själva tanken att placeringen i det franska parlamentet skulle kunna ha  bäring på teologiska uppfattningar eller på kristen tro och kristet liv, skulle utan eftertanke annars kunna uppfattas som rätt vrickad. Inte här. Det vill säga: inte i det kyrkliga.

Förvirringen mellan vad som är väder och vad som är klimat tycks dock manifest. Vi kan med egna ögon se hur klimatet förändras, heter det. Nå, det är just detta vi inte kan se. Vi kan se att vädret förändras. Bloggardag lutar sig mot prosten Pehr, som kunde undslippa sig kommentaren: "Också med tanke på att det är väder, är detta ovanligt uselt." I vårt omskrutna kunskapssamhälle är det inte så lätt för oss som aldrig fått resa på klimatkonferenser i Paris och annorstädes att orientera oss. Kan man lita på medierna eller är det en dogm som förs vidare till oss, en sådan som om några år kommer att omprövas får då, men först då, vet man hur fel analyserna var år 2018? Är det verkligen  bara några få som blir tveksamma? Då motiverar det än mer tveksamheten, som vi vet som läst Barbara Tuchmann. I varje tid är det någons röst som säger vad sant är medan majoriteten vägrar lyssna. Och ännu har inte någon i en kommentar tipsat om någon lättläst bok som förklarar det där med klimatkatastrofen, noterar Bloggardag. Vad läser ni egentligen? Hur fick ni veta allt ni vet?

Donald Trump är president i världens största demokrati, heter det. Bloggardag har aldrig röstat på honom. Men vad säger han och hans administration i klimatfrågan och vilket sakligt underlag redovisar Vita Huset för det fall att agendan innebär omprövningar av avtalet från Paris? Ingen vill berätta detta för Bloggardag. Ingen publicerar lägesanalyser som gör resonemang och kontroverser begripliga. Man kan tydligen enkelt bestämma sig ändå.

På ett sätt är ämbetsfrågan i Svenska kyrkan förebildlig. Alla vet vad som är rätt, men ingen argumenterar för denna uppfattning, som blivit "självklar". Det är det farligaste som kan hända när en kontrovers endels blir självklar och ifrågasättande bortvalt. Vem lurar vem? Bloggardag har kommit ut som skeptiker och det var nog, handen på hjärtat, rätt länge sedan. Om via det statliga utbildningsväsendet de hyfsat utbildade inte kan ställa kritiska frågor – talar vi då inte om" wasted money" vad utbildningen beträffar? Kanske finns det någon enögd uppfattning som likväl är mer klarsynt när alla andra väljer att blunda?

Bloggardag beslöt sig för att gå till kyrkomötesprotokollet från år 2012. Saken gäller Israel-Palestina-konflikten och Kairos-dokumentet och hur man bestämmer sig utan att ha läst materialet. Daniel Tisell (C) gjorde en handuppräckningsövning. Man kan läsa här, men jag förklarar för att få fram poängerna.
https://www1.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/protokoll-med-person--och-sakregister-2012

Nu är det på sidan 139 debatten börjar. Tisell gör sin gallup på sidan 141 och konstaterar att nästan hälften läst. Det blir i ett nytt inlägg av Tisell på sidan 162 i protokollet om dokumentet "som många inte läst". Man kan förmoda att kyrkoherden häpnade lite när han insåg att hans gallup inte fått önskat resultat. Han hade faktiskt trott att ledamöterna läst Kairos-dokumentet.

Dag Sandahl klev frimodigt upp och rättade Tisell, som han fann "räknade som en kyrkoherde". Det betyder att kyrkoherdar alltid ser fler än vad som finns i lokalen och nu såg Tisell nästan 50% där det var 10%. Sandahl kan man läsa på sidorna 145 och 167 i protokollet. Då ser man också att korrekturläsandet av protokoll inte längre håller högsta klass. Till Ashdod och Ashkelon kan man inte stava. Förr i världen fick talarna läsa utskrifter och se till att det blev rätt. Inte längre. Vi från klarhet går till klarhet, den saken är uppenbar i det kyrkliga. Vi sjunger ju så!

I sak förhöll det sig på det viset, att Kairos-materialet närmast var oläsligt och bara med ansträngning gick det att få fram studiematerialet. Dag Sandahl berättade om problemen på pedagogiskt vis och var mån om att påpeka att det var Eva Danielsson som hjälpt honom. Men det hjälpte inte i sak. Kyrkomötet framträdde som de ignorantas kongress. Hur kul är det på en skala till 2? Då kan ni förstå hur det är att vara enögd i miljön och än värre för de klarsynta.

Annika Borg har för övrigt i fredags avhandlat Svenska kyrkans hållningar i Israel-Palestina-frågan. Hon skriver Fredagsblogg på Kristen Opinion. På Bloggardag verkar det som om Antje inte är riktigt populär rent kristligt opinionsmässigt. Bloggardag noterar, att Antje utan omsvep anklagas för "hyckleri och cynism". Antje "dribblar med orden" och det hon påstår "är så nära en lögn man kan komma".Nu får Bloggardag det svårt och undrar om inte detta förslag från Anders Nihlgård var vad kyrkomötet år 2012 röstade för? Har protokollet fel?

"Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att fortsätta sina ansträngningar att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza och i att rekommendera församlingarna att följa uppmaningarna i Kairos Palestina-dokumentet att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem samt i att stödja de krafter i Gaza som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter och kräva att den pågående israeliska blockaden av Gazaremsan hävs."

Naturligtvis är detta beslut en glasklar illustration till hur politiseringen i Svenska kyrkan fungerar. Gruppledaren Bertil Murray, Frimodig kyrka, markerade den saken. 

Vad är det Antje inte förstått eller är det Bloggardag som, som vanligt, ingenting begriper? Vad menar Antje att kyrkomötet 2012 beslöt? Men har verkligen beslut i ett kyrkomöte, där majoriteten av ledamöterna inte läst det dokument vars uppmaningar de för vidare till församlingarna,  legitimitet? Eller är det till sist bara dumt, horribelt dumt?
Kyrkomötet sammanträder i Uppsala.