Uppburna nazister

Man noterar att nazisterna i Almedalen uppmärksammas medialt. Kostnaden för att ta sig till Visby, äta och kanske än mer dricka där, hitta någonstans att sova samt därtill ha bokbord och banderoller är nog närmast försumbar sett till den uppmärksaamhet de så kallade nazisterna skaffade sig. Det räcker att lägga ut en del kontroversiella böcker. Och så vandra runt i klump, kanske med marschanträde vänster fot och det är väl det vänstraste man kan tänka sig i sammanhanget.

Att saken rätteligen borde uppfattas handla om fyllskallar på utflykt i kamp om uppmärksamhet alternativt våldsbenägna skinnskallar som på gammalt drängvis vill slåss, kunde kanske dock anföras i sammanhanget? Inte som en förmildrande omständighet men som ett korrektiv.

När det handlar om påhoppen på vår kristne broder Jimmy Durmaz har alltså, informationen sipprar fram, en mycket stor del av kommentarerna mot honom avslöjats komma från automatiserade botar, Nu blir Bloggardag rädd på riktigt. Vem i hela världen kan man lita på? Fabrikation av vem och i vilket syfte? Går tankarna till S:t Petersburg? Riktigt vad som är vad går tydligen inte att veta. Är det i Almedalen som nazisterna verkar vara inte bara nazister utan en väldig politisk kraft?

Ska vil tala om nazister var väl ändå inte Herbert Tingsten fel ute. Hans bok om den nationella diktaturen (1935) kom som Aldusbok 1965 och hette då Nazismens och fascismens idéer. I den markerar han att han 30 år tidigare överbetonat de konservativa politiska dragen i nazismen och inte heller tillräckligt tydligt beskrivit de stora och viktiga skillnaderna mellan de olika fascistiska rörelserna. Det må vara. Grundläggande var Tingstens analys av nazismen i sitt tyska sammanhang och kanske påpekandet att antisemitismen från första början och detaljerat är ett ideologiskt grunddrag för rörelsen. Hänvisningen gäller förstås partiprogrammet 1920, det som sex år senare förklarades "oföränderligt".

Varför nazismen slog igenom diskuterar Tingsten försöksvis. Han ser ett komplext förhållande. (aa s 31-38). Tingsten granskar den nazistiska argumentationen och finner  när det gäller propaganda och kampmedel  "en brist på elementär  hederlighet, som blir moraliskt möjlig vid  stark trosvisshet". (aa s 36)  Detta är en insikt att bevara i trogna hjärtan. Skulle man jämföra NSDAP och NMR så har herr Hitler i vart fall en genomtänkt åskådning.

Var inte SA-folket av ungefär samma skrot och korn som de heilande i Visby? Antagligen, i varje fall tills motsatsen bevisats. Skillnaden var den att mot SA stod sådana kämpar som Ernst Thälmann och Röd Front med kapacitet att slåss på gatorna. Det var då martyrer av Horst Wessels slag skapades och kunde besjungas i den nazistiska rörelsen. Den svenska vänstern har inte mobiliserat på samma sätt, AFA tar inte kampen mot nazisterna på Visbys gator, torg och allmänna inrättningar. Det noteras. Den enda som gjorde något var en alert kvinna som tog tag i en banderoll och tydligen ville hindra att den skulle vecklas ut. Hon slängdes i backen eller ramlade. Vad hade hänt om inget hänt och nazisterna fått veckla ut sin banderoll?

Borde inte deras antisemitiska tankefigur tas på större allvar och de flintskalliga få uttrycka vad de menar? De tänker verkligen att judar styr världen och svenska medier. De levandegör myten. Obehagligt, ja. Men inte omöjligt att demaskera för den som vill anstränga sig. Betyder det att de nazistiska aktivisterna kommer att ändra uppfattning? Kanske inte. Men åhörarna kan förstå.

Här är annars det politiska problemet. Det är alltid förhållanden i samhället som kan bli grogrund för rörelser av detta slag. Det betyder att ansvariga politiker gång på gång måste analysera vad som sägs och inte bara hojta "usch och fy". Läs nazisternas eländeslista och gör något i demokratisk ordning åt eländet. Till eländet hör förstås också den importerade antisemitismen så som den gestaltas till exempel i Malmö. Kippavandringar hjälper föga. Riktigt vad som hjälper där vet ingen.

Att NMR syftar till etisk rensning av Sverige såg jag med viss häpnad över det spöklika i resonemanget. 2028 ska denna rensning vara fullbordad, menade talespersonen. Vi har sett sådan etnisk rensning i vår egen tid och detta påminns den om som läser boken av Samir Resic, Jugoslaviens undergång.  Historiska Media, Lund 2018. Inbördeskriget i Jugoslavien tedde sig obegripligt för många av oss, men det följer sin egen historiska logik. Man kan anta att Tingsten bedömt att de historiska förutsättningarna för något motsvarande inte föreligger i Sverige. Inte ännu i alla fall.

Sven Lidman återger vad "en djuopt levande och seende tysk andens man" en gång sa honom. Det som andligen sett var det farligaste och förfärligaste med den nuvarande situationen i Tyskland var allt var var "Tendenz, nicht Wahrheit": att allt är avsikt, tendens, agitation, åsiktspropaganda och intet och ingenstädes sökt och fattad sanning för sanningens skull. (Sven Lidman, Var inte förskräckt!, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1948, s 7) I ett sådant klimat trivs nazister.

Det farligaste och förfärligaste är inte fyllskallar eller skinnskallar. Det farligaste är en samtida mentalitet:Tendenz nich Wahrheit.
Now we are talking.