Söndagstankar

Boken En annan Kyrka anmäls här och var. Därtill kommer vänliga brev och meddelanden till författaren från läsare som tyckte boken var spännande men deprimerande. För er som inte läst kan Bloggardag meddela, att "det är trädgårdsmästaren som är mördaren", som hon sa, som på tåget la märke till att en medpassagerare läste en deckare hon själv just avslutat.

I en anmälan noterar anmälaren dr Gustaf Björck att författaren – om han förstår Sandahl rätt – menar "att det inte längre finns något troget kyrkfolk och därmed ingen levande gammalkyrklighet". Detta citerar stackars Håkan Sunnliden inte riktigt rätt. När han återger resonemanget blir det "Sandahl menar att". Doktorer förmår skära tunnare skivor är licentiater, det är uppenbart. Detta menar dock inte Sandahl så vad menar Sandahl och var i boken påstås det som Sandahl påstås mena? Sunnlidens motargument är att han varit i Hjortsberga kyrka och där fanns tydligen 200 gammalkyrkliga. Alltså finns det en vital gammalkyrklighet?

Till skillnad från Håkan Sunnliden är Dag Sandahl konsekvent svenskkyrklig av högkyrkligt snitt, men i den kronobergska tappningen liksom i delar av det gamla Kalmarstiftet, ingår arvet från kyrkväckelserna i högkyrkligheten. Dessvärre tror Sandahl inte att det finns en uppsjö av vitala högkyrkliga församlingar. Det finns anständigt församlingsliv här och var och det administreras av högkyrkliga präster, det går att tro. Men har de medvetandegjort vad de sysslat med i sitt församlingsarbete? Finns det någon enda gudstjänstfirande församling, bortsett från "ställena", som öppet identiferar sig med en kyrkligt förnyad pastoraloch högkyrkliga (katolska) hållningar?

Om jag ska uppfattas tänka något om församlingslivet, tänker Bloggardag som Olov Hartman tänkte i sina dystraste stunder år 1956. Hartman har fått rätt. Det tog sin tid, men det hela är käpprätt och går käpprätt!

Gammalkyrkligheten i dess klassiska utgestaltning lyckades inte trostradera. Sannolikt var detta religionssociologiskt omöjligt. Förvärva – ärva – fördärva är själva mönstret i denna fallna värld och det gäller också tron. De som tror sig vara gammalkyrkliga är detta påfallande ofta på ambition, inte som gjord erfarenhet av levande kyrkliv. Den småländska högkyrkligheten integrerade på ett mer självklart sätt arven från kyrkoväckelserna. Det var dess styrka. Den som vill kan ånyo gå igenom verket Redlig kristendom som Samuel Adrian gav ut år 1960. (C.W.K. Gleerups förlag, Lund) Det framstår som om högkyrklighet lättare infogar gammalkyrklighet i sin modell än motsatsen.

I en tidning jag inte längre håller mig med (eftersom den tidningen lovade en el-cykel men bröt sitt löfte) såg jag trots allt en stiftsadjunkt från Strängnäs stift konstatera, att prästrekryteringen är problematisk. Det var en trosskyldig adjunktssjäl som tryckte ut sig väl. Det han dock inte klargjorde var att ett stift av Strängnäs slag, som under många år hade en stabil rekryteringsbas av högkyrkliga, med nödvändighet tappar det mesta när de högkyrkliga prästerna i stiftet förstår att de inte längre ska prästrekrytera. Ska och ska –inte av moraliska skäl kan prästrekrytera för de kandidater de har, kommer aldrig stiftet av kyrkopolitiska skäl att acceptera. I stället för unga präster får då stiften andra karriärens prästkandidater och när det kommer till dem, är det inte ett jämställhetsperspektiv som överraskar. Det är faktikskt tämmeligen enkönat.

Efter Almedalen kan väl Antje få lite ledigt. Hon fascinerar med sitt mångfaldsengagemang, men det kyrkosystem hon förestår har en utomordentligt selektiv mångfaldspolicy. Mångfalden är limiterad till de accepterade, inte till de andra. Hon är mångfaldsvänlig också när det kommer till migration, fattas bara annat. Bloggardag vände sig därför till Dag Sandahl med den gängse journalistiska frågan hur det kändes när Svenska kyrkan presenteras som så flyktingvänlig. Svaret gavs efter en eftersinnande tystnad:

"Det känns egendomligt.
Hållningen var ju för det första att inga särskilda insatser behövdes. Då skrev jag den 9 juli år 2014 en motion (KMot 27) i kyrkomötet som bifölls. Generalsekretaren tog sig verkat an och plockade fram 5 miljoner. Det räckte inte särskilt långt. Var det här jag började misstänka att generalsekreteraren inte riktigt håller måttet fast jag uppfattat henne som en förträfflig person?

Året efter, våren 2015, sa kyrkostyrelsen att resurser enkelt kunde hämtas ur kassan utan särskilda åtgärder eller beslut. Det trodde tydligen generalsekreteraren och då blev detta också beslutet. Under sommaren insåg jag att detta var fel i sak, de utbetalda pengarna hade gått ambitiöst flyktingarbete förbi, och skrev den 22 juli en motion (KMot 89) med förslag om 35 miljoner, motsvarande siffran som faktiskt äskats året innan och därtill några synpunkter i sakfrågan. Då blev politikerna glada på politikervis och övertrumfade beloppet till 75 miljoner. Jag sa några kloka saker i kyrkomötet den 16 november detta år vill jag minnas.

Mitt ärende med motionerna var att hela Svenska kyrkan skulle ta ansvar, inte bara de små församlingar (typ norra Öland) eller lite större (typ Rävlanda), som fick ett stort mottagande av flyktingar/migranter med det ansvar detta innebar. På sommaren år 2015 såg jag också en del faror. Jag tror jag såg  rätt. På hösten hade kyrkomötet insikter om en mängd människor som kom till Sverige.

Aldrig har jag hört Antje tacka Frimodig kyrka, som mycket konkret säkrade att flyktingsfrågan inte försummades, när hon, arbetsutskottet och kyrkostyrelsen alls inget gjorde. Nu stiger hon fram och solar sig.
Hur det känns? Den som ser hennes solbrända anlete tänker på glödande kol. Å andra sidan är biskopar och ärkebiskopar vana vid att stoltsera med lånta fjädrar.
Detta är mitt svar på Bloggardags insiktsfulla fråga."

Bloggardag bestämde sig för att inte fråga mer.
Kyrkomötesprotokollen finns på nätet om det blir någon regnig dag. De finns där också om det inte blir en regnig dag.

Med tanke på Krim bestämde sig för örvigt Bloggardag att inte resa till fotbolls-VM i Ryssland. Markeringen uppfattade han själv som viktig. Till skillnad från regeringen håller Bloggardag fast vid sin föresats och kommenterar inte heller resultaten. Niclas på ICA Grytan i Moheda utlovade dock 10% rabatt den dag Sverige spelar semifinal. Det visade sig bli ett billigt löfte.