Graham Stevenson, Nottingham

Graham Stevenson i Nottingham är min vän och förser mig med nyheter och material. Ibland är nyheterna sorgliga, som att Sister Mary Michael avlidit och begravs av biskopen David Hope. Andra gånger är det oväntad information som meddelas, som att Nottingham egentligen heter Snottingham. Ungefär som Slem som blev Salem, alltså. Folk är känsliga. Graham förser mig också med ett informationsmaterial för varje månad, tänkt som församlingsblad. Jag läser och ser skillnader mot vad jag förses med av snälla bloggläsare.

Christian Life ges ut för varje månad  av Additional Curates Society och är nu inne på sin 37:e årgång. Åtta sidor disponeras så att de första sidorna ägnas åt ett centralt tema med en sida bild, mittuppslaget är förslag till "Mid-Week Meditation", två läsningar per dag, en meditationspunkt för veckan och så "Prayer Point". En bildsida till, en sida undervisning/instruktion och sista sidan med något som kallas "Scripture Search": uppgiften är att hitta markerade ord från ett bibelställe i en fyrkant med 144 bokstäver. "Korsordsvariant" skulle man kunna säga så att ni fattar. Tanken är att Christian Life blir ett litet pyssel och inte hamnar i pappersinsamlingen omedelbart, men också att bibelordet, som det knåpas med, rinner in i medvetandet.

Det anglikanska sinnet för humor ger nya insikter. I november 2018 (Bloggardag får läsa i förväg, som ni förstår) kommer en drapa som belyser problemet med gudstjänstagendor. Folk sitter och läser i stället för att följa med i bön och tillbedjan. Ibland firas Missa Tombola. Det är när gudstjänstordningen satts ihop så att någon då och då måste ropa ut vilken sida vi befinner oss på. "Regular shouting out of page numbers" som när vi spelar Bingo. Sådana analyser sätter Bloggardag oerhört värde på och infogas sålunda i minnesbanken begreppet "Missa Tombola". Det kan komma till användning, när vi nu begåvats med en ny kyrkohandbok och detta kan få sina följder för en församling, som försöker hänga med och tycka om det nya.

Bloggardag har fått exempel på församlingsblad från olika församlingar och intrycket är återkommande. Det är högsta anständiga blad, som gärna hänger sig åt musik och natur. Bladen vänder sig till alla. Då blir konsekvensen att bladen faktiskt inte vänder sig till någon. Något egentligt ärende har de inte. Men de stofferas vackert och kostar säkert mycket. Behållningen är att de som arbetar med församlingsbladen kan vara nöjda. Det syns att de gjort något. Men ingen utmanas att ta något steg in i trons mysterium, ingen får hjälp att upptäcka något och ingen bemöts som vore han eller hon en döpt medlem och en lärjunge till Jesus. Om trons verklighet inte återfinns i ett normalkyrkligt församlingsblad är Christian Life ett utomordentligt exempel på en annan hållning.

Bloggardag minns hur en av församlingarna i Kalmar hade en månadsbulletin, som skickades till dem som ville ha det. Det som överraskade prästen var berättelsen att grannen kunde komma in för att läsa det hopvikta A4-bladet, som gick från stencil till en produkt ur en modernare kopiator. Som väl var drabbades inte prästen av det välvillighetssyndrom som skulle tagit sig uttryck i att grannen fått sig ett eget blad tillsänt. Mycket bättre om grannen regelbundet kom in till en av de kyrkliga familjerna för att läsa och prata. Riktigt vad detta kan leda till i tidens längd, vet ingen. Men att det ointressanta inte leder till något, det vet alla.

Sommarkyrkoherden i Göteryd, Pjätteryds och Hallaryds kristna församlingar avser denna söndag att fira högmässa i Pjätteryd, därefteratt i blakhetta som kan förväntas spana för en pilgrimsvandring ("utan spaning ingen aning") samt därefter fira gudstjänst i Emanuelskapellet, Ängaholmen i Delary. Sommarkyrkoherden har lärt sig att säga som alla kyrkoherdar: "Det är nåt att göra mest vareviga dag."

Graham då, vad gör han? Kanske kollar han BBC än en gång för att se ledaren för världens största demokrati  reflektera över Brexit.
https://www.bbc.co.uk/news/uk-44802315