Begärelser, del 1

Bloggardag vill gärna villfara begärelsen att ge positiva argument i ämbetsfrågan, den om kv*nnl*g* pr*st*r. Nu är detta alltså en begäran i en bloggkommentar, inte något på grund av egen traktan. Men Bloggardag bärs av villighetens ande och ställer upp med en genomgång i två delar. Först en bakgrund, som blir inte bara en tidsbild utan en mentalitetsskildring. Här kan man förstå en del.

Bloggardag har alltså besvärat Dag Sandahl och bett honom berätta. Han var lite ovillig med tanke på att han borde skriva memoarer där allt sådant här ska fram, men han lockades inför utsikten att få skriva ut vilka aktörerna var. Så då kom berättelsen:

- Det var  om våren 1993. I Kalmar fanns fem församlingar i pastoratet och kyrkoherde Torsten Mårtensson fick idén att utröna vad kyrkoråden tänkte i fråg om kv*nnl*g*a pr*st*er. Han nämnde sin avsikt för kontraktsprosten, som avrådde. Vad kunde komma ut av detta mer än frustrerad oenighet eller en majoritetsenighet och bara så? Men frågan ställdes. Fyra kyrkoråd sa på sittande sammanträden omedelbart "ja" till kv*nnl*g* pr*st*r. Kyrkorådets ordförande Åke Svensson (s) i Två Systrars ville inte lämna frågan så slarvigt utan tyckte att kyrkorådet skulle höra argumenten från två sidor. Kyrkorådet beslöt så och jag skulle ringa någon som sa "nej" medan Åke Svensson skulle ringa någon på ja-sidan. Komministern i Örsjö, Gunnar Blidö, hade ett engagemang den aktuella kvällen, men trodde sig kunna flytta på det och kom för att ge nej-sidans argument. Det blev ett sakligt samtal i kyrkorådet, artigt och respektfullt.

Nu hade dock Åke Svensson fått problem. Han hade ringt Bengt-Olof Roos, som var kontraktsprost i ett närbeläget kontrakt, och talat med honom. Roos hade velat ha betänketid och svarade "ring igen!" Det gjorde Åke Svensson, men då hade Roos kommit på att han inte var så inläst på frågan så han tackade nej och hänvisade till Lena Olsson Fogelberg, som hade ett antal timmar från stiftet för att vara expert på jämställdhet och kvinnofrågor, oklart nu vad titulaturen var. Det blev ett långt samtal, som mynnade ut i att hon skulle tänka på saken, så Åke Svensson fick ringa tillbaka. Han gjorde så. Då sa hon nej och hänvisade till biskop Jan Arvid Hellström: "Jag har ingen anledning att försvara det som är Svenska kyrkans gällande ordning." Nu fick Åke Svensson problem. Det berodde på att han är intellektuellt redlig och folkrörelseman, en sådan som är van att läsa och argumentera och inte tror att det finns någon annan väg för att vinna vidgad kunskap. Men ringa biskopen var kanske att ta i?

"Du får bli Mr Hyde eller om det är Dr Jekyll, men du får ge argmenten för ett ja till kv*nnl*g* pr*st*r vid nästa kyrkorådsammanträde!"

Så fick det bli. Men innan jag ger argumenten kan två bekymmer återges: En reform som på goda teologiska grunder blir ifrågasatt, men en majoritet som inte vill eller kan ge argumenten – är inte det ett alarmerande tillstånd? Men konsekvent. Dessvärre. Det blir så när man försummar det teologiska samtalet eller inte förmår bedriva det. I en evangelisk kyrka är nåden bara Guds. Skulle då nådens medel självklart vara något som människor bestämmer över eller är inte nådens medel just Guds och hör inte prästämbetet samman med nådens medel? Biskoparna står alla med fingrarna djupt ner i syltburken för de blev biskopar för att de sa "ja". Det är en sak. Men ämbetsteologin kan de inte hantera. Kanske har de inte läst på. Kanske kan de inte dra upp linjen mellan ämbetsteologi och jämställdhet i en kyrka där dessa två frågor blandats samman till förväxling och förblandning.

En sak som slog den beredvillige, som hederligt skulle redovisa skälen för ett "ja", var hur enkel uppgiften var. Han blev förvånad. Varje punkt kunde stå för sig själv. Nej-argumenten var del i en helhet. Är detta skillnaden mellan slagordsförståelse och analys? När somligt ter sig som alltför enkelt kanske man inte alltid ska dra slutsatsen är saken är klar?

Så långt Dag Sandahl. Det får bli mer om begärelsen i morgon. Tills vidare kan ni meditera över de två som inte ville ställa upp. En med stabilt EFS-engagemang och den andra med bakgrund i Svenska Missionsförbundet. Bloggardag vet inte vad det säger, men något säger det. Det kanske säger mer än vi vill veta?

Om någon undrar, men också om ingen undrar, så finns en version (utan namns nämnande) av händelserna denna vår för 25 år sedan i boken Vems ärende går Svenska kyrkan? Verbum 1995. Med brutalkristendomen förhåller det sig så, att den gärna håller fram inte bara omständigheter utan de fina aktörerna också.

Bloggardag tackar för den beredvilliga redogörelsen. Det är en omtänksam men inte utan sakskäl omtänkande man den där Dag Sandahl. Bloggardag vill gärna låta sig räknas till hans vänner.

I går kväll ägnade för övrigt Bloggardag sin tankemöda åt begreppet "abnormt". Riksdagsledamoten Hanif Bali hade använt ordet om antalet flyktingar/migranter och rättades i faktagranskning av DN. Men DN uppfattade att "abnormt" betydde /statistiskt/ onormalt. Så hade dock inte Bali använt ordet. Han använde ordet "abnormt" för att beskriva migrationstal som låg över vad t ex Norge tar emot och då räknat per invånare, om Bloggardag alls förstått. Vad är det för poäng med att faktagranska om det inte blir definitionsmässigt rätt? Nog undrar man. Och det behöver man inte vara docent för att göra. Sedan såg Bloggardag en klimatdebatt i Rapport. Den gjorde honom inte gladare och kanske inte heller klokare, om detta ens varit möjligt.