lördag 15 september 2012

Det milda vanvettet

Ibland ges de hialösa beskrivningarna av tillvaron och tacksamt tar man förstås emot dem. De eggar fantasin eller känslolivet, rätt likgiltigt vilket.

Jag struntar i herr Tramsbyxa för stunden bara jag fått återge hans precisering vid Världens fest i Malmö att teologi handlar om maktanalys. Kyrkans uppdrag är att urskilja vem som har makt och vem som är maktlös och solidarisera sig med den senare i kampen för mänsklig upprättelse. Nu måste väl ändå en precisering till? Maktlöshet är inte säkert lika med rätt lika lite som makt är rätt. Skulle man alltså t ex vara emot nazisterna från år 1933-maj 1945 men för nationalsocialism därefter? Obstridligen handlade det politiska programmet om mänsklig - Tysklands - upprättelse. Kunde man inte helt enkelt säga något annat än herr Tramsbyxa - nämligen att teologi i grunden handlar om Gud?

Nu har jag på flera rader struntat i herr Tramsbyxa, som ni märker. Låt oss övergå till Svenska kyrkan utan att förlora Världens fest ur sikte. Vi läser Ewa Lindqvist Hotz på Seglora Smedja.

"Det finns många olika berättelser om Svenska kyrkan. Till de allra vackraste hör tveklöst den som förmedlades under Världens fest i helgen. När Svenska kyrkan med biskop Antje Jackelén och ärkebiskop Andersv Wejryd i spetsen bjöd dryga tre tusen deltagare från hela landet på globalt kalas var det i form av generöst gästabud med gäster och föreläsare från världens alla hörn." Den röda tråden  var "berättelse om kyrkan som ett sammanhang för vidgade livshorisonter och perspektiv, som en öppen gemenskap som inspirerar till liv i mångfald i både andlig och samhällelig bemärkelse, som en mylla för det mod som krävs när människans och skapelsens värdighet hotas."
Man noterar artikelns slutord: "Festen var världens. Inte kyrkans", även om den vackraste berättelsen om kyrkan inte hör till historien utan kommer oss till mötes från framtiden. "Framtidsberättelsen om kyrkan vilar på insikten om att vår egen och vår kyrkas delaktighet i Guds mission för världen i grunden handlar om att värna och verka för ett gott samhälle för alla."

Berättelsen kunde förstås mot bakgrund att pastor Ewa Lindqvist Hotz kommer från Värmland och en värmlänning kan inte riktigt skilja mellan det som var och det som kunde ha varit. Men skulle också kunna förstå pastorns framställning som ett uttryck för hur Svenska kyrkan får en viktig roll som ideologiproducent.

Det handlar uppenbart mindre om Gud och helgelse och mer om demokrati och mänsklig värdighet - och det är ett problem. "Social gospel" var en i USA aströmning som kom ur de reformerta leden och blir, som bäst, viktiga markörer och påminnelser men som sämst blott och bart ideologi. På Facebook skrev en kyrkoherde att han i Malmö saknade psalmen "Låt mig få höra om Jesus", vilket jag uppfattar vara mer en längtan efter Jesus i sammanhanget än psalmen.

Generöst var säkert gästabudet. Fortfarande finns pengar. Och kollekten blev ungefär 66 000:- på dryga 3000 gudstjänstfirare. Vad kostade festen och vad omsatte den? Ska man räkna transporter, mat, logi, kostnader för festutrymmen, medverkande, kringutrustning, arbetstid och löner så vågar jag inte här demonstrera mina matematiska ofärdigheter, men mer än 66 000:- blir det för 3500 deltagare, siffran som uppgavs. Men solidaritet måste få kosta, det fattar alla och varför bli snål när det handlar om den mylla varur mod gror.

I valet mellan vackra berättelser om Svenska kyrkan och den handfasta verkligheten, ter sig ändå verkligheten mer lockande. Trots allt. I valet mellan Selma Lagerlöf och August Strindberg väljer jag Strindberg. Och fest? I går kväll var det en liten råbiff med tillbehör. Det känns alltid bra att lura el-bolagen på den förtjänst de skulle haft om man stekt.

16 kommentarer:

  1. Råbiff är inte det sämsta, när man konstaterar att det kokta fläsket är stekt.
    Låt oss gå 500 år tillbaka i tiden. Var inte kyrkorna väl besökta under söndagsgudstjänsterna?
    Hur många präster strök omkring varje samhälle, hur ofta kom Biskopen på besök? Förmodligen inte mer än någon gång under århundradet.
    Men kyrkan levde och om inte frodades så var den välbesökt varje söndag.

    Vi skulle kanske må bra av en mer jordnära förklaring av den egna prästen som under Söndgsmässan predikar om bibelns innehåll.

    Biskopar inblandade i politiken har en förskräckande erfarenhet ibland. Tänk på biskop Brask! De kunde ju mygla även då. Det finns det papper på.

    Tillbaka till de lokala församlingarna och koncentrera mer på budskapet.

    Byråkratkyrkan har sina brister.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur ofta kom biskopen på besök? Eftersom det då, före reformationen, var biskopen som skulle konfirmera, kom han nog minst en gång om året till åtminstone varje kontrakt.

      Hans Brask, och tidigare biskopar av Linköping, hade också Gotland som del av sitt stift. De skulle besöka ön vart tredje år. Hur det var med ärkebiskoparnas besök i övre Norrland vet jag inte.

      Brask lämnade förresten Sverige genom att åka på sin sedvanliga resa till Gotland. Han återvände dock inte till fastlandet, utan reste vidare till Polen.

      Radera
  2. Strindberg är klart bättre än Lagerlöf. Ave crux spes unica!
    Thomas A

    SvaraRadera
  3. Har du läst tomhetens triumf av professor Mats alvesson i Lund? Om inte gör det. Googlar man bokens titel hittar man många recensioner som ger mycket. Han sätter fingret på viktiga frågor. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mats Alvesson föreläser:

      Lyssna främst på "grandiositet" ss3 och 11! Bläddringsfunktion t h.

      Tant Svart

      Radera
    2. Oouuppss!

      Länken föll bort:

      http://www.digitalmedia.st/webbtv/news/17.html

      SS 3 + 11

      Tant Svart

      Radera
    3. Stort tack för tipset/ Magnus Olsson

      Radera
  4. Världens fest kan sägas vara enbart mänsklig "con gregatio" till skillnad från Kyrkans "con vocatio". Kyrkans sammankallande är den sanna katoliciteten "för alla" till skillnad från den skenbara "från alla" vilken bara är mänsklig ideologi.

    SvaraRadera
  5. Kollekt: En dryg tjuga per skaft.

    Kostnader: Mellan 12 - 25 miljoner. Svårt att veta om majoriteten av deltagare verkligen fick lön och kringförmåner. Hur många timmar räknades? Arvoden till funktionärer. OB? Restider? Troligen är även den högre siffran i underkant, dock.

    Även i Führerbunkern i Berlin festades det, medan kanondånet kröp allt närmre.

    Tant Svart

    SvaraRadera
  6. Finner det obegripligt med dessa anonyma kommentatorers behov att kommentera med tillspetsade associationer. Är det fruktbart? Leder det till en ökad förståelse för andra? Visst det är bara ORD och visst TOLKAR vi människor ord olika, en del, troligen en majoritet av människor låter ord tolkas utifrån en subjektiv erfarenhet ex säg ordet " ko" och många fyller ordet med den egna erfarenheten, där en del levt med kor i en lantbruksmiljö, andra sett en ko i en hage, medan förre ser ordet "ko" och associerar till kyrkoordning osv dvs överförd betydelse, en "dold " signal. För en annan kan det vara just ordet bokstavskombinationen "ko" som ses. Bristen på consensus är knappast nödvändig men naturligtvis en möjlighet för kommunikation om man försöker och vill kommunikation. Om man inte vill så väljer man ord som stänger. I grunden ät detta naturligtvis en bildningsfråga och med bildning menar jag då både skolning och erfarenhet. Tyvärr verkar kristna människor ha en tendens till att skapa system som inte bara omöjliggör detta utan försvarar motsatsen, rent av gör den till en trosutsaga men i grunden är det bara brist på helgelse,vilket väl var vad DS efterlyste? /Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Denna snåriga text tillerkännes inte segern på ko (dvs knock-out)
      LG

      Radera
  7. Jag läser både Strindberg och Lagerlöf med glädje och som komplement till varandra; båda är bäst i det korta formatet (d.v.s. de lysande novellerna!) och även deras romaner formar sej som regel till en samling korthistorier inom en ganska vid ramberättelse, se t.ex. Röda Rummet eller Gösta Berlings Saga (eller Nils Holgersson). Den ogifta Selma Lagerlöf har ofta en fantastisk skarpblick för kärlekens och äktenskapets komplikationer, som föga står Strindbergs efter (men boken "Anna Svärd" urartar efter det fantastiska inledningskapitlet "Karlstadsresan" - en lysande novell i sej själv - till rena pekoralen; Selma Lagerlöf kunde inte komma på något vettigt slut på sin urspårade romantrilogi (men "Lövensköldska ringen" och "Charlotte Lövensköld" är klart läsvärda!) och publicerade sej sedan vad jag vet bara i memoarform.

    (Undantag: Hemsöborna som faktiskt är en väl genomförd längre berättelse, om än den väl snarast är att hänföra till novellerna även den, ungefär med samma längd som En dag i Ivan Denisovitjs liv som ju med rysk definition är alldeles för kort för att få kallas roman).

    Både "Svenska öden och äventyr" och "Osynliga länkar" är lysande novellsamlingar (jodå, en del av "Giftas" med).

    SvaraRadera
  8. Ursäkta den irrelevanta litteraturbetraktelsen - kunde bara inte hålla mej! Jag förstår ju och delar bloggarens åsikt att lite eller t.o.m. mycket handfast realism á la Strindberg (s.k. naturalism) stundom är av nöden.

    (Dock inte så mycket att vi börjar förneka att det på Systemet inköpta vinet i mässan verkligen kan vara blodet från "folkförföraren" Jesus av Nasaret).

    SvaraRadera
  9. När ELM BV Syd hade sitt sommarmöte i Örkelljunga insamlades under två dagar över 300.000 kronor. Detta som en jämnförelse till kollekten som samlades in på Världens Fest i Malmö.

    SvaraRadera
  10. Tack, Andreas, för den litterära urspårningen: fler sådana från alla! fm

    SvaraRadera
  11. Jag missunnar inte Dag en god måltid, men man kan låta bli kött på fredagar: det är apostolisk sedvänja och har varit länge observerat också i det lutherska Sverige. Fader Gunnar och andra riktiga högkyrkliga följde förstås den sedväjan som egentligen också gäller onsdagar. Det är en kristen modifikation av de judiska veckofastorna (måndag,torsdag) varför kan ni räkna ut själva. I öst följs detta alltjämt på båda veckodagarna.
    En av många sätt att kämpa på, och förhimdra att veckorna blir gråa! fm

    SvaraRadera