Den enkla frågan

Den enkle komministern ringde i går kväll och ställde den enkla frågan: "Är domprosten korkad? Förstår han inte vad han skriver?" Jag drog förstås omedelbart ut till domprosten Hermanssons försvar och sa skarpt: "Han är inte korkad. Han bara framstår så." Vi måste tala väl inte bara om Kyrkans Tidning utan också om vår kyrkliga överhet. Den sitter inte på sina ansvarsfulla positioner hipp som happ utan därför att överheten är kompetent och klarsynt. Det behöver inte betyda att den alltid framstår så - skenet kan bedra.

Så vad då? Domprosten Hermansson tror sig förstå att Svenska kyrkan helt enkelt är ett privat hatobjekt för Jenny Nordberg. Det kunde man läsa i blogginlägget den 28 februari. Man kunde också förstå att domprosten läst lite slarvigt, och upprepat den slarviga läsningen, när han uppfattar att det är absurt att Svenska kyrkan har 6.5 miljoner medlemmar. Jenny Nordberg skrev att "från den här sidan av jorden framstår det som alltmer absurt..." - och detta är ett fullständigt korrekt konstaterande.

Nu ville domprosten lyfta fram att det finns fler bilder än kolumnistens bild av verkligheten, får vi veta. Fast egentligen borde han som 55-årig manlig präst lägga sig platt, meddelar han. Varför det? Han undrar också om det är värt att bemöta sådant som uppenbart är oriktigt in en artikel - och det kunde man kanske ändå tycka att det skulle vara för en domprost eller ärkebiskop - men domprosten vet att "den mediala dramaturgin gör att det egentligen inte är möjligt". Då hade det väl varit lika bra att gå förbi Jenny Nordberg med tystnad - men så blev ju inte fallet. Fallet blev att domprosten deklarerade att drivkraften bakom red Nordbergs krönika helt enkelt var hat. Så återställdes ordningen.

Domprosten undrade i går varför reaktionerna på hans blogginlägg blir så hårda i tonen. Det var då den enkle komministern ringde och ställde frågan om domprosten var korkad. Domprostens ambition var, meddelar han i ett blogginlägg den 3 mars, att utifrån sitt perspektiv modifiera det som står i den
stora morgontiden. Modifikationen består i analysen att red Nordberg drivs av hat, Svenska kyrkan är helt enkelt ett hatobjekt och det var det också i höstas, när hon uppsökte Svenska kyrkan i New York men avvisades.

Den som är minnesgod kanske kommer att tänka på sedermera kyrkoherden Bengt Samuelsson. Han skulle hämta barn på dagis men gick fel och hamnade vid en lucka med en argsint dam, som i vresig ton undrade vad han ville. Han förklarade att han gått fel men undrade nu var han var. Svaret var att detta var pastorsexpeditionen. Av erfarenheten blev en liten religiossociologisk undersökning kring bemötandet i Svenska kyrkan. Vi talar nu 70-tal, om ni undrar. Och Stockholms stift.

Den enkle komministern fick svar på sin fråga och jag hoppas han blev nöjd. Han ställde inte den filosofiska fråga jag kunde fått större problem med: "Föregår inte essensen existensen?" Vilken är alltså essensen om man framstår som någit i sin existens?

Jenny Nordberg skriver ny kolumn i SvD idag. På något sätt blir Karen Armstrong hennes auktoritet. Så går det när en kyrka inte har vett att öppna för den som söker. Ny eller gammal fnoskighet är alltid ett alternativ till Uppenbarelsen. Dessvärre. Svenska kyrkan genom åtbörder och tal tycks kratta manegen för nyfnoskigheten i vår tid. " (Åtbörder och tal" var den samlingsformel vi som unga furirer lärde oss, när det handlade om rätten att visitera påverkade persones väskor...)

Jenny Nordberg är värd ett helt annat bemötande än det vår kyrkliga överhet visat, det är min övertygelse. Men kan det vara så att vår kyrkliga överhet inte förmår möta henne anständigt? Det är vad jag förmodar - och jag har en del erfarenhet i ämnet, tror jag. Och nyckelordet är "inte förmår".