Jag får försöka svara på frågan om "ett enda bröd" och bruket av (små) oblater. Först: det vi tar emot när vi firar eukaristi är det bröd som kommer ner från himmelen för att ge världen liv, Kristus själv. Det vi bär fram är bröd, oftast små, men de är bröd i en gemensam handling som innefattar offertoriet - vi bär fram - tackbönen med instiftelseorden (Gud själv helgar brödet), brödsbrytelsen och utdelandet.
Att det framburna (oblaterna av offerro, oblatum est; det är framburet) i vår tradition är i miniformat beror på att klostret i Monte Cassino fick privilegiet att tillverka oblater - men om detta vet jag inte så värst mycket. Bruket med en större eller rentav stor oblat som präster bryter, gör tydligare vad som avses. Men i går hade vi vårt judiska påskfirande och det är knepigare att bryta brödet för 51 personer än för ett tiotal. Då kan man förstå varför vi fick små oblater, brödet färdigbrutet. Fast grundläggande: Det bröd som kommer ned från himlen gör oss till ett. I Honom.
För min del blir det lätt irriterande när prästen använder en stor oblat och - för att det ska höras ordentligt - bryter den precis framför mikrofonen.
SvaraRaderaFör övrigt kan man på goda grunder anta att alla de små oblaterna i en ask kommer från samma deg.
Uppbyggligt att läsa en blogg utan polemiska ord, stort tack! Ord är också viktiga. / Magnus Olsson
SvaraRaderaHar nu under februari vid några tillfällen mottagit nattvarden under en gestalt i form av oblat, enligt uppgift bakad i huvudsak på rismjöl. Detta var i Peking respektive Shanghai. Tre Själv-rörelsen, d v s de av det kinesiska religionsministeriet godkända katolikerna som brutit med Rom, tycktes inte ha problem vare sig med risoblater eller med protestantiska nattvardsgäster.
SvaraRadera"Are You christian?" frågades det, och därmed var de ekumeniska formaliteterna avklarade.
Det hela framstod som oproblematiskt och de kinesiska kyrkorna växer tydligen f n så det bågnar i kyrkobyggnaderna, trots bäde rismjöl och nattvard i en gestalt.
Erstas majsmjölsoblater lär nog inte bli en belastning för någon på uppståndelsens dag
Tant Svart
Personligen har jag lite svårt för de små oblaterna eftersom de är så perfekta, hela och uppenbart "obrutna". Det hjälper inte att säga att de är bakade ur samma deg som de stora, det känns ändå som en lögn att uttala orden "ty alla får vi del av ett och samma bröd".
SvaraRaderaDå jag berättade detta för en av våra präster löste vi det så att han enbart använde stora oblater som han bröt alla på samma gång. Vi räknade ut att varje stor oblat räckte till ca 8 personer och då var det relativt enkelt att ta fram så många som behövdes. Så några gånger i alla fall blev det så att vår församling fick uppleva att ALLA nattvardsgästerna fick del av ett BRUTET bröd.
Jag kände mig mindre ensam då än när jag fick en liten hel oblat själv och jag tror säkert att någon mer kände som jag, att det blev mer överrensstämmande med de ord som sägs både i instiftelsen och i vad församlingen svarar. Det är ju rätt viktigt att vi känner att måltiden är gemensam och sann. Jag är mycket tacksam över att ha fått upplevt det.
Dessutom gynnar det ett osunt magiskt tänkande när prästen delar ut små oblater till de flesta medan somliga får del av den stora brutna oblaten. Det är lätt att börja tro att det är för ett fåtal utvalda och att prästen har makt att favorisera eller av någon annan anledning urskilja och särbehandla somliga.
Det går ju inte att förneka att prästen gör ett val. Jag undrar om det ingår i utbildningen hur prästen ska förhålla sig till vilka som får små hela eller delade storoblater? Finns det någon kunskap om hur det påverkar människorna som utsätts för något sådant som kan upplevas som en bedömning?
Detta sagt utan att lägga någon värdering i valet av oblat. För mig går det bra med en liten oblat också, bara den är trasig. Förstår ni hur jag menar?
Men jag har ju aldrig rätt att välja, bara att hoppas.
Ska det vara så svårt att finna en bättre form för detta?
Maria