Hur viktig är ärkebiskopen egentligen? En stiftsbiskop kan ingjuta mod i sitt stift, uppmuntra dem han möter. En ärkebiskop ska mer vid sammanträdes- och skrivbord få organisationen att gå runt. Stiftsbiskopen lever rätt oskyddad. Kring ärkebiskopen ska det finnas ett kansli med hög kompetens, som ser till att ärkebiskopen inte råkar ut för något.
Valet av ärkebiskop är ett val mellan en maktpolitiker eller en idépolitiker. Är ärkebiskopen ingendera, blir det inte mycket av gärningen. Är ärkebiskopen bådadera - och skickligt insåld i media - blir det genomslag.
Så var det med KG Hammar som Johan Hasslow avkrävde några målskrivningar, som sedan trummades in medialt. Har Johan Hasslow fått något tack för att han kreerade KG? Nu var inte KG så dålig heller: tygkasse och en kofta samt motionslöp på morgonen frammanar bilden av en mjukis med hälsosamma intressen. KG hade makt och visste hur man använder den men han var också idépolitiker. Fast så här i efterhand, när man tänker efter, vad finns kvar av KG:s gärning som ärkebiskop? Jag kommer inmte på något - men timmen är tidig. Men det är nog så det är. Ärkebiskopen betyder inte så mycket - mer än för stunden.
Anders Wejryd är en maktpolitiker. Han ser var opinioner och majoritet ligger och förhåller sig till det. Är majoritetsförhållanden oklara, väntar han. Han är inte känslokall vilket bland annat betyder att hans irritation över organisationsstrul är verklig, men kontrollerad. Hans entusiasm för tåg, där det går på räls, är en livshållning när det gäller tillvaron. I vart fall tillvaron vid sammanträden.
Nu då? En ärkebiskop som är en kompetent sammanträdesmänniska? En ärkebiskop som är en pastoral visionär och inte rädd för att se de problem Svenska kyrkan styr ut i och kraftfullt gör något åt dem, dvs ställa Svenska kyrkan på krigsfot? Det blir nog inte så. Det blir en ärkebiskop som fungerar som "den härskande maktens lydiga redskap", som formuleringen till Hovrätten över Skåne och Blekinge en gång löd. Hovrätten dömde uttrycket som brottsligt, vill jag minnas. Var det domstolstrots eller förargelseväckande beteende, jag minns inte, och har tappat namnet på den innovative skribenten/brottslingen också.
Den härskande maktens lydiga redskap - den som förkroppsligar och med ämbetets insignier bekräftar de samtida ideologiska sanningarna, det är vad det blir. Namnet? Frågan handlar inte så mycket om namn som att hitta den som är "havlig". Definiera först de ideologiska intressena, så avtecknar sig en eller flera gestalter. Men blanda inte in Gud i verksamheten utan behåll en helt sekulariserad syn på valet av ärkebiskop.
Om jag nu har fel, återstår först att tala Svenska kyrkans framtidsfrågor för att förstå vilka yutmaningar ärkebiskopen ska leda Svenska kytrkan in i och sedan vaska fram kandidater vars inte bara formella meriter (mycket kan svarvas ihop som ser fint ut) utan också deras reella funderas över.
Jag tror dock inte jag har fel och jag tror inte vi får en intressant och nydanande framtidsdiskussion. Räkna med en ärkebiskop som är den härskande klassens lydiga redskap.
Ingjutet mod är bra att få, det ges genom tilltro till Guds försyn och kärlek till Skrifterna, med fasthållande vid det löfte som getts den för människan osynliga kyrkan, om Kristi närvaro. Det förmedlas i Ordet och sakramenten. Det övas i bönen. Är biskopar därtill hjälp så är det gott, är de det inte, då får man väl fråga sig om man själv bett för dem. Fö är bönen det absolut viktigaste, för att leva i gemenskap med Gud, mer än tro på Gud, tro med Kristus, är tro i Kristus, liv i Gud. Det är en kraft och inte blott en lära även om läran är viktig. Nu kom jag visst mig för att blanda in Gud. Det är säkert postmodern, kanske pietistiskt, vilket som går bra, jag är inte knusslig vad gäller benämningarna. / Magnus Olsson
SvaraRaderaDet är inte bara frågan om vad som är viktigast, utan också om vad som är nödvändigt! Ett argument för kvinnor som präster har varit: Det är inte budbäraren som är det viktigaste, utan budskapet. Det är i och för sig sant, men samtidigt är det så att utan budbärare kan ett budskap inte föras vidare. Kyrkan är grundad på Herrens uppmaningar till sina apostlar: Gå ut, döp, lär, gör detta till min åminnelse!
RaderaDet berättas om Dom Gregory Dix att han svarade, när någon talade om biskopar som inte nödvändiga, men som kyrkans bene esse: Nej, de tillhör kyrkans esse, men dessvärre inte alltid till hennes bene esse. Motsvarande gäller om präster och diakoner/diakonissor.
Intressant. Att du nu biskop Göran fokuserar på
RaderaForm betyder det att du är postmodern då!? / Magnus Olsson
"Härskande klassens redskap" - Alltså, en "Manchurian Candidate"
SvaraRaderaNä, det hela har urartat till en fars. Teologi i ena hörnan och Ideologi i andra hörnan - Och Ideologien segrar. Varför? Mig tror att det flesta intelligenta på denna forum vet varför. Jag äcklas och spyr av tanken att det blir en "ärkebiskopissa" snart.
Nina Svensson
Det förefaller som den första förutsättningen är att han är sekulär. Man kanske kan tänka sig Hasse modellen " dom säger att han är religiös också"
SvaraRaderaRättegångsförseelse kallas det när man muntligen eller skriftligen uttalar sig otillbörligt inför rätten.
SvaraRaderaVisst. Det kan låta bra med att låta Gud avgöra:
SvaraRadera"Vi och den Helige Ande hafva beslutit..."
Jan Hjärpe brukar beträffande muslimska anspråk på Guds viljas genomslag i det världsliga sammanfatta, att det alltid och överallt kokar ned till VEM och VILKA som beslutar i Guds namn.
Själv skulle jag nog ställa mig tveksam till det mesta som tveklöst utger sig för att verkställa Guds vilja. Vestigia terrent! Bön om Ande och vägledning i det mindre pompösa formatet lär väl räcka?
Tant Svart
Hur är den härskande klassen sammansatt i Sverige enligt dig, f Dag? Analys!
SvaraRaderafm
En amerikansk exeget vid namn Gundry (minns ej förnamnet) har skrivit en kommentar över Mt. där han betraktar evangeliet såsom skrivet ur ett minoritetsperspektiv. Då blir orden om de två eller tre som är församlade, de få som blir frälsta, fienderna som sitter på Mose stol osv. förståeliga i ljuset av denna minoritetssituation. Detta kan vara en tröst när vi tänker på våra biskopsval och att vi måste lyda Gud mer än människor.
SvaraRaderaVarför skall vi ha den här sortens ÄB över huvud taget? Man borde behållit principen om primus inter pares och att ÄB skall vara stiftsbiskop fullt ut i Uppsala Ärkestift. Den nya ÄB-rollen är en typ av chefsskap som är främmande för svenska kyrkan./Gustaf Björck
SvaraRaderaTrond Henriksen blir en bra ny biskop. Den enda i Sverige jag känner som har direktkontakt med Gud och kan sammanfatta Bibeln på fem rader!
SvaraRaderaTa bort ÄB o ersätt med påven. Då blir det snabbt rättning o Klippfast ordning i den motkristna klassen...
SvaraRaderaPrecis som om det råder klippfast ordning i alla romerska provinser över hela världen?
Radera-Stiftsbiskopen lever rätt oskyddat, konstaterar Dag.
SvaraRaderaJavisst, särskilt biskopen i Växjö stift som är satt under ständig eld från nordost...
Iakttagare i kyrkan
Det passar ju bra för den som ogillar att se kvinnor på högre poster än köksa och husmor att börja bagatellisera ett ämbete den dag då det börjar närma sig en kvinna i omröstningar och slutligen val.
SvaraRaderaFinns det nu män som förlorat sin karriärssträvan? Surt sa räven om rönnbären. Är ni förvånade att en kvinna kunde vara så kompetent?
Då är det dags för er självrannsakan.
Jag gratulerar vår kyrka och alla dess medlemmar till vår nya kvinnliga ärkebiskop som med så stor majoritet valdes till ämbetet. Gud välsigne henne och er alla.
Maria