Christoph Andersson har nu gett ut boken Operation Norrsken, Norstedts 2013. Det är en berättelse om Stasi och Sverige under kalla kriget och läsvärd inte minst genom berättelsen om Aleksander Radler, krutsmugglingen från Bofors och en hel del annat inte att förglömma. Vill man inte köpa boken finns väl fortfarande ett sockenbibliotek?
21 år gammal rekryteras Radler, som är en duktig student. Vad som sedan händer efter år 1965 går att utläsa av Stasis egen dokumentation; mer än 1000 sidor som väger 5,3 kg handlar om agent 682. Materialet finns alltså till stor del kvar även om en del tuggats sönder och efterhand sätts samman.
Radler har ett österrikiskt medborgarskap eftersom hans mamma blev österrikisk medborgare 1938. Detta kan visa sig vara till nytta för Aleksanders verksamhet. 1966 skickas han till Västberlin för att om möjligt identifiera flyktingsmugglare som hjälper flyktingar från öst och få koll på vilka som står på tur att fly. Han får strax därefter instruktioner att spionera på sin dåvarande flickväns vänner.
Alerksander ska resa till Sverige. Lite förvirrad står Radler i Trelleborgs hamn och undrar vart han ska för att träffa Anders Törvall. Gistad? Det ligger utanför Linköping. Snälla människor hjälper honom och han får jobb som som trädgårdsarbetare i Lund några veckor. Han rapporterar senare hur lätt det är att få ett ligg i Lund. man betalar bara inträdesavgiften till en studentklubb och letar upp en villig tjej.
Aleksander kommer efter en odyssé där han också till sist besökt Anders Törnvall tillbaka till DDR, förråder sju personer som vill fly (de straffas med fängelse i 20 månader till 3 år och 8 månader, en frikänns efter att ha samarbetat med Stasi och på så vis kan man dölja vad Radler gjort.) Nu är det 1968 och Radler ska skickas till Lund för att ersätta en agent som polisen avslöjat. Vem var det?
Radler rapporterar ett fyrtiotal namn på personer han möter till Stasi, bland dem en professor Gustaf Wingren i Lund. Det blir Törnvall som får koppla samman Radler med Wingren så att Stasis mål kan förverkligas: Radler ska doktorera och på lång sikt infiltrera det svenska samhället.
Wingren låter Aleksander skriva en uppsats och blir entusiastisk. Aleksander Radler blir doktorand. Som sådan kan han påverka Gustaf Wingren att bjuda in professor Hans-Georg Fritsche, en känd Stasiman, för att förbättra bilden av DDR i Sverige.
I januari 1969 kan Aleksander berätta i brev att han nästan känner sig som en Don Juan. Men Stasi gillar inte att Radler exponerar sig så mycket. Svensk polis kunde ju öppna hans brev och uppfatta att här var en man med svaghet för sprit och kvinnor och med en nedlåtande syn på asylsökande och invandrare. Via den kortvågsradio Radler han fått kallas han till ett möte med Stasi i Polen. Kortvågsradio - ja, han är verkligen en agent, en spion.
När Aleksander doktorerat år 1977 prästvigs han och hamnar i Norrland - men Stasi vill hellre ha informationer från Lund, inifrån Svenska kyrkan och de ekumeniska förbindelserna med Västtyskland. Kyrkliga motsättningar är också av intresse för med dem kan olika personer spelas ut mot varandra. Stasi vill nämligen att Svenska kyrkan ska vara vänligt inställd till DDR-regimen. inte minst viktigt som den evangeliska kyrkan i DDR alltmer framstår som ett regimkritiskt forum. Aleksander kommer alltså tillbaka till Lund för att kartlägga svesnkt kyrkoliv.
I mars 1988 får Radler träffa ärkebiskop Bertil Werkström och rapporterar att den underjordiska östtyska tidningen Grenzfall ligger på hans skrivbord. Ärkebiskopen har fått tidningen via svenska ambassaden, rapporter Aleksander till Stasi. Radler försöker fiska fler uppgifter av Bertil Werkström - som ingenting säger. När jag läste den uppgiften skrattade jag. Detta är Bertil, det! Däremot markerar Bertil Werkström att svenska kristna borde solidarisera sig med dem som protesterar i DDR!
Radler söker också upp biskop Sven Lindegård i Växjö - men det han får veta är nedslående. Svenska kyrkan överväger att bryta sitt traditionella utbyte med den evangeliska kyrkan i DDR och i stället fokusera på att hjälpa de kristna, som är förtryckta i DDR
Jag nöjer mig med detta kortreferat - annars behöver ni ju inte skaffa er boken. Frågan om vad Stasi ägnade sig åt i Svenska kyrkan måste upp till granskning. Var Radler ensam agent? Vad kan vi lära för framtiden?
Växjö stift ordnar ett seminarium om underrättelseverksamhet och vänstiftsrelationer den 22-23 november med program på stiftets hemsida från och med den 15 juni.
Jag påpekar inte att det var Frimodig kyrkas motion i ämnet som gav detta resultat.
Men vad ska vi säga om Aleksander Radler? Han var en Stasiagent som blev kyrkoherde i Svenska kyrkan och som via Kristdemokraterna hamnade i kyrkomötet. Det han har att berätta, vill vi höra - men han har dragit sig tillbaka till Tyskland. Han säger sig vara ångerfull. Och är han ångerfull är det lika bra att tala ut, menar jag.
Radlers sexande och trixande hör samman. En psykopatisk personlighet, som njuter av dubbelspelandet, den systematiska trolösheten. Jag förvånar mig inte, om Radler även upplevde sig stå fri gentemot Stasi. Det mesta blev för honom rimligen till lek, ett antal rent Wittgensteinska språkspel, tankelekar, rollspel. Här möter vi en player. En som spelar på relationer, medmänniskor, ideologier och allt som är heligt. Och som inte lyckas se sig själv som den ständigt sympatiske, psykopatiske förrädare han är. För Radlers del väntar inget rep. De trettio silverpenningarna har han redan erhållit. Försöket att dölja sig i die Heimat lär lyckas erbarmligt illa. I Tyskland vet man att sätta strålkastarljuset på och minnas sina Spitzler, inte minns i den evangeliska kyrkan. På den yttersta dagen lär inte psykopati räknas som förmildrande omständighet. Exit, also, der Stasi-Pfarrer Radler!
SvaraRaderaTant Svart
Att analysera Radler avser jag inte göra, det finner jag bortom min kompetens och tillåtelse av Gud men själva fenomenet du belyser kring personlighetsdrag är detta i sig angeläget. Ett narcisistiskt drag finns hos alla människor, det ingår i konceptet men det finns medicin, teologisk medicin. Detta borde vara föremål för mycket analys och samtal inte minst i relation till sådana begrepp som syndakännedom och skarp varning av Guds Helige Ande, relaterat till begreppet vilja, som numer lyser med stor frånvaro. Detta är kyrkans ärende att med nådemedlen och Ordet förvandla människan, inte här till god men väl med självinsikt och öga för det eviga. En biblisk antropologi formulerad så den blir till hjälp för människan, så hon drabbas av det fulla evangeliet, det som förändrar. Den själavåtdsskatt Svk har i arv har här mycket att ge, om frågorna lyfts fram. Tyvärr aktualiseras de lätt när någon framstår som dåligt exempel men vi har väl alla erfarit detta när vi mött oss själva i skilda situationer. Hur skall förändring ske, helgelse äga rum, om inte det sakramentala ordet når oss? Vårt ärende måste bli att gång på gång lyfta fram det viktigaste av allt: vem Jesus var och är. Vi vördar han som vandrade här men vi skall tillbedja honom som himmelsfaren är kung, och samtidigt tillbedes redan i krubban, så att historien i en bemärkelse är avskaffad och vi fördolt redan tillber vid lammets tron, varför kyrkan på jorden framträder med anspråket om att ha räddningen att tillhandahålla, bara för oss att ta emot, men det tar emot pga att synden är så stark. Hur bryts syndens makt om inte hela evangeliet förkunnas och sakramenten ger som medel nåden? Att vi inte mer når ut med detta borde ge oss än mer lust att nå fram med orden som öppnar upp. De finns där brödet bryts. Men då måste vi brytas ned. / Magnus Olsson
RaderaAtt som präst är det viktigt inse liknelsen med bonden en bonde skulle aldrig drömma om att försöka så innan han har förberett marken för sådd men många (inget riktat mot dig Magnus känner dig inte utan ger bara ett tillägg till ditt inlägg) präster försöker så där de inte har tagit sig tid att förbereda för sådd.
RaderaLilian
Svarta elaka kommentarer. Illa gör vi alla. Förlåtelse är det vi som kyrka är satta att förvalta. Strålkastarljus – ja visst, men framför allt på det pågående onda. Sverige är ett märkligt land där exempelvis den som förskingrar en Toblerone är värre än den som utvisar någon till tortyr och död.
SvaraRaderaVad beträffar Monas Toblerone, var schokladen bara toppen på ett isberg av utnyttjande. Små stölder förvisso, men tecken på hur den härskande klassen av 'goda' ser som en självklarhet att de små, därnere skall betala för 'oss' godhetsentrepenörer häruppe. Småtjyvar bör inte ens efter timeout bli statsministrar. Samma självklara och skamlösa utnyttjarmentalitet finns numera på sina håll i SvK. Att sätta strålkastarljuset på pågående roffande är aldrig populärt.
RaderaVad beträffar charmknutten Radler, har facit inte funnits tillgängligt förrän nu. Kanske är en kristlig, "förlåtande" attityd här förödande? Om fler hade talat och vågat vara klarsynta, kunde bluffen ha avslöjats tidigare. Listiga som ormar och oskyldiga som duvor skulle vi vara. Inte korkade som duvor och farliga som ormar. Visst kan vi gå vidare, men först måste korten på bordet. Tystnad gynnar bara medlöparna och förrädarna. Bäst vore om Radler själv nu trädde fram i TV-sofforna och som memoarskrivare. Ett konstruktivt sätt att visa sin nypåkomna insikt och ånger.
Är det inte märkligt hur tyst det är runt medlöperi med realsocialismen? Man skulle kunna tro att ett talrikt följe av Guillouar och Radlerar, numera i samhällstoppen, håller varandra om ryggen. Vem vill däremot visa nåd och förbarmande mot f d nazistmedlöpare, om de nu ö h t lever? Vem vågar avstå från att spotta och ropa 'tvi' åt en livs levande Sverigedemokrat eller ännu värre påstådda 'kvinnoprästmotståndare'? Särskilt inom den ack så förlåtande och allt inklusiva Svenska Kyrkan!
Tant Svart
Instämmer. Det fjantiga fromleriet som söker dölja det genuint onda är förödande. Det gör kyrkan medskyldig. Om det funnits klarsynthet så hade detta inte behövt inträffa sannolikt. Naturligtvis har kyrkan en skyldighet att utreda, klargöra genom att forska i Stasi-dokumenten och låta vittnen berätta. På samma sätt som gäller för pedofila gärningar där mycket doldes genom fromt överseende och så kallad förlåtelse.
RaderaHur många farliga vargar har inte trängt in i den öppna demokratiskt styrda folkkyrkan? Sv Ps 90 har därmed fått en ny innebörd. Den uppmuntrar vargar att tränga in.
SvaraRaderaBoken ska omgående införskaffas. Inte minst för att jag själv en kortare tid tillhörde Alexanders vänkrets, om än i utkanten.Det sista känner jag nu stor tacksamhet över. Helt klart är att han skötte sitt uppdrag med professionell skicklighet. För egen del misstänkte jag inget vad gäller Stasi-aktiviteterna, men inte heller utsvävningarna förde han någonsin på tal i de lundasammanhang jag mötte honom. Allt var på ytan fromt och fint.Dock inser jag nu att de teologiska handböcker jag kunde inköpa genom Alexander från DDR för en spottstyver rimligen var sponsrade av Stasi. Nå, de är för ett bra tag sedan utrensade ur biblioteket. Men mer inträngande frågor borde ställas till de som tillhörde Alexanders inre krets i Lund och i andra sammanhang i Sverige, de som gjorde honom följe på resor till DDR, anade de verkligen ingenting? Hur vill de i dag försvara att de utan förbehåll gick i god för honom, försvarade honom mot minsta kritik och aktivt medverkade till att bana väg för honom in i de sammanhang där Stasi ville se honom placerad? Till denna inre krets hörde åtminstone en f.d. biskop i SvK.
SvaraRaderaIntressant! Var det inte du som skrev nått om hur det gick till när folk inte hälsade, eller missminner jag mig? Om så blir ju din utsaga nu intressant. / Magnus Olsson
RaderaVill Du förtydliga Dig! Vad är intressant i förhållande till svårigheter med normal hövlighet?
RaderaDDR-Biskopen Horst Gienke var under Lindegårds tid en ofta återkommande gäst i Växjöstiftet . Vart tog han vägen efter murens fall? Föll han också?
SvaraRaderaBF
http://de.wikipedia.org/wiki/Horst_Gienke
Radera