Lite fascinerad av talet om näthat är jag - för näthatet är ju bara det gamla vanliga hatet på ett nytt forum. Ibland är hatet kristligt, andra gånger bara okvalificerat dumt.
Det är en fördel om det kristliga hatet kommer ut på nätet. Annars frodas det i slutna miljöer, som när en av döttrarna kom till Lund och såg att studentprästerna ordnat information om feministteologi. Hon gick dit, nyfiken ny student mån om att skaffa sig egen kunskap, kan man förmoda (hoppas, om ni ska vara så kinkiga!) Ingen visste vem hon var men snart stod det klart att mötet var ett "hata Dag Sandahl och hans anhang-möte". Sandahl och hans änhängare var som råttor, som sprang i de mörka hörnen. Anklagelserna mot dessa råttor i mörkret tog till. De hatade förstås kvinnor. Efter ett tag ställde dottern frågan om det verkligen var som det berättades. Då frågade de varifrån hon kom och svaret var "Kalmar". "Då har du kanske varit i hans kyrka?" löd följdfrågan. "Jag är faktiskt hans dotter." Det blev tyst och deltagarna satt och snurrade sina tekoppar.
Några dagar senare skrev jag ett brev till Lunds stifts biskop och han kallade in studentprästen Lotta Miller, vilket hedrar KG Hammar. Det blev beklaganden och så. Allt var olyckligt. Men medge att det på sitt sätt var utmärkt att få en inblick i en rådande mentalitet! De goda deltagarna är säkert präster i Svenska kyrkan numera...
"Mobbing" mot den fine biskop Stiglund och vi som kritiserar beter oss "PINSAMT småsint och elakt" blev omdömena i en kommentar här. "Högkyrkliga snobbar" kallas vi."Hata kvinnliga präster och mobba dem som tycketr annorlunda, det är ni bra på." Under fastetiden skulle vi ta ett steg tillbaka och besinna oss.
Nu är ju boken Gränsland just en fastebok och då får väl den studeras och reflekteras kring. Måste man tycka att boken är utmärkt och att Hans Stiglunds agerande föredömligt? Eller blir det nu så pinsamt när alla kan se att Stiglunds omvändelse inte hade ett endaste dugg med ämbetsteologi att göra utan bottnade i att han varit skitaktig mot Karin Burstrand? Är det därför kritikerna ska hoppas på? Fastetiden handlar för den delen om andra som tänkt om, kan man se av passionshistorien. Och kanske lite, medges, också om hat och mobbing.
Tillmälet "högkyrkliga snobbar" är något oklart. Jag anar för egen del att det i sak beskriver en underlägenhetskänsla inför påläst folk, men jag kan ha fel. Jag hörde, för att förklara min aning, nämligen i början av 1960-talet kyrkoherde Sundberg tala om hur de högkyrkliga var och det var, fattade jag, den utanförståendes och teologiskt rätt obildades fördomar som redovisades. Alltså utslag av det gamla, goda kristliga hatet. För det är väl i det närmaste axiomatiskt att högkyrkliga är snobbar som snobbar med klädedräkt och helt irrelevanta böcker de läst. Skriver gör dom jäklarna också. Och bloggar. Samt hatar kvinnliga präster, förstås. I mitt hat tänkte jag sätta fram frukost till en nu.
Historien om Sandahl är helt enkelt för bra. Är den inte sann, berättas den ändå. Den tros beredvilligt, därför att den behövs. Dotterns, kollegornas, gudstjänstfirarnas och hustruns vittnesbörd är av noll och intet värde, liksom den rikhaltiga skriftliga produktionen. Människohataren Sandahl behöver helt enkelt konstrueras, för att därefter kunna avfärdas med en rysning.
SvaraRaderaSå går det när man vågar utmana både den Heliga Inkvisitionen, Folkets Mening och Tidens Tankar!
Tag Varning! Denne Kristian kallas överallt Tyrann och ingenstans den Gode, för att nu anspela på en annan populär faktoid.
Tant Svart
Har man vilket jag gjort besökt högkyrkliga samlingar så förekommer det lika illaluktande kommentarer där. De få ställen där det faktiskt när sådant dök upp utdelades skarp varning var de samlingar jag som studerande i Lund besökte när Lutherstiftelsen arrangerade möten för teol stud. De leddes av emeritipräster från Göteborgs stift företrädesvis och där odlades inte sjargong. Det förekom att jag då log i mjugg åt det, det var ungdomlig omedvetenhet om självgodhetens synd och för stor tilltro till egen begåvning. Tiden visade att det inte höll. Finns mycket att lära av den traditionen också för högkyrkliga. / Magnus Olsson
RaderaVisst Magnus, även jag har förundrats över en del (mindre) lustiga fenomen under min studenttid, då jag faktiskt kände en och annan teolog. Men vet'uva? Övertramparna har alla i likhet med +Hans tänkt om. Kanske symptomatiskt för svagt grundade övertygelser och rollspelande??
RaderaTant Svart
Lutherstiftelsen?
RaderaFeminismen, mer eller mindre militant, tar till sig vänsterns gamla klasskampstänkande. Det för dem avskyvärda hatobjektet är vita män i maktposition. Liksom RFSU och RFSL har feminismen under lång tid infiltrerat samhället och inte minst sv ky. Det blir lite problematiskt för dem med Mekane Yesus eftersom feminismens hat kan spilla över svarta kvinnor. Men som Wejryd tycks säga: Så länge man inte ser storheten i svenska kyrkans självbild att vara en profetisk kyrka som modigt vågar vidga och omtolka blir det ledsamt enkelt att upprätthålla schismen.
SvaraRaderaInte helt ovanligt med vänsterideologi och dess idéhistoriska grund i högkyrkligheten heller. Finns väl även de högkyrkliga som kritiserar det och ansetts som kufar i de egna leden. Internkritik är inte högkyrklighetens starkaste gren. / Magnus Olsson
RaderaSvarta kvinnor och vita har annat för sig än att hata er stackare till vita män. Överleva könsstympning,överleva sin egen förlossning, jobba dubbelt så mycket för betydligt mindre , eller ingen, lön, klara misshandel från den äkta maken och föda barn med livet som insats, exempelvis.
RaderaI vissa länder finns det speciella passköer för enbart män och de övriga är blandade, så män som vill får kortare kö och slipper "tjepest". Hade det varit okej med speciella köer för vita och övriga, tycker du?
Feminismen är tyvärr den mest nödvändiga ideologin i världen just nu, inte minst i Etiopien.
En kyrka som intellektuellt talar om behovet av det som kompletterar det intellektuella har svårt för att intellektuellt skilja på sak och person, och härbärgera olikheter som möts i det paradoxala. Den avslutande meningen i bloggen är utmärkt. Om vi vinlade oss mer om att i en enda delad pepparkaka se något av det som ryms i en bruten oblat skulle förmodligen något ske, en förvandling, en överkommen rädsla och ett steg i riktning mot det som förenar. Det kräver ju mod att söka minsta gemensamma nämnare och samtidigt kunna sakligt disskutera skillnader. I det avseendet DS kan du inte blott kritisera andra. Du är en del av det också. Smit inte undan den frågan som gäller oss alla. Självklart, och jag har sagt det förr, har högkyrkligheten ett underläge i avseende på makt men det innebär inte frikort från att se sin egen del i det som gått sönder. I sak delar jag den analys DS gör men jag förvånas över den ständiga oförmågan att se hur språk också påverkar i negativ riktning. Den kritiken innebär inte att jag försvarar att släpa DS namn i smutsen, absolut inte. Det har mitt eget namn också utsatts för om än inte i dignitet med det DS beskriver men jag har erfarenhet nog för att se mönstret. Som en passus till biskop Göran ( vi brukar ju disskutera den saken här) så beror denna inledningsvis beskrivna situation på att fotatvagnings(sakramentet)handlingen lyser med sin frånvaro. Sannolikt har den romersk katolska kyrkan lyckats bättre med sina ordnar än den protestantiska versionen med riktningar. När skall seriösa försök göras för att bygga broar? / Magnus Olsson
SvaraRaderaDet kanske är fallet att den intellektuella delen av befolkningen kan komma fram till vad en trosuppfattning är?
SvaraRaderaNi kanske kunde avhända Er den ickeintellektuella befolkningen till ett land som enbart tror!
Eller skall man tänka, att vår biskopar utgör den intellektuella eliten i vårt land.
Uppriktigt satt tror jag inte det.
Du har väl ögon att se med och öron att höra med. Svenska Kyrkan vill inte i sin beslutsapparat vara en brobyggarkyrka längre, snarare en återvändsgrändskyrka där förnekelsen frodas. Lycka till att försöka betrakta fotatvagningen i termer av sakrament när det inte ens går med avseende på ämbetet.
SvaraRaderaJag är synnerligen påläst herr Snobb-har inga mindervärdeskomplex för det på något om helst sätt. Det var du som kritiserade min biskop för att vara ytlig och för att inte duga intellektuellt.Det är snobberi och du och andra mobbade honom pga av att han "biktar sig offentligt". Osmakligt i allra högsta grad.
SvaraRaderaJag förstår att du och dina vänner nu bara får ännu mer att gotta er åt i era små kotterier, men du publicerar dig på Dagens kyrka och får nog stå ut med en läsare (i dubbel bemärkelse) från norr också och att vi också tycker att mobbing är vedervärdigt mot vem den än bedrivs. Exempelvis har jag alltid tyckt att just du behandlats illa, men det är då ännu mer fel att betala tillbaka med samma mynt mot helt andra och oskyldiga människor.