Inget evangelium för biskoparna

Ni läser förstås Tidskriften Evangelium, som man numera i sin helhet kan avnjuta utan restriktioner på nätet. Man får bara hoppas att biskoparna inte läser, särskilt inte mejlväxlingen Från Ludvig till Evelina.  Det handlar om en pastorsadjunkten Ludvig i Göteborg och komministern Evelina i Västerfärnebo-Fläckebo  som fick i uppgift att reflektera över den så kallade ämbetsfrågan. Det är i år 55 år sedan beslutet fattades. "Ändå ligger den kvar på bordet." Formuleringen skulle ge biskoparna usel nattsömn i åtta dagar - för detta var något alldeles otänkbart. Hade frågan innan besluten 1957-58 profetiskt presenterats som en fråga på bordet också efter två generationer och efter ett synnerligen handfast kyrkopolitiskt agerande (i strid mot givna löften!), hade stor tveksamhet infunnit sig. Nu är det som det är. Och förnekas att frågan fortfarande är en fråga, beror det antagligen på att frågan inte får vara en fråga ... Bäst är om biskoparna inte läser mejlväxlingen.

Gjorde de, skulle de få möta två som är för reformen. Evelina betydligt bättre påläst och reflekterad. Ludvig gör dock en förödande insats när han berättar om den ögonöppnare mötet med andra prästkandidater blev. Det torde betyda att det fortfarande bland prästkandidater finns dissidenter i ämbetsfrågan. Hur är detta möjligt? Ludvig är göteborgare, dessutom - 33 år gammal men det dröjde alltså innan han fick pejl på frågan om kvinnliga präster. I Göteborg!! I det kyrkliga livet i Göteborg!!! Det är uppenbarligen skillnad mellan sken och verklighet.

Evelina, 28 år, kommer från Ångermanland, prästvigd för Härnösands stift och upptäckte ämbetsfrågan vid 10 år ålder. För henne blev det en grundläggande självklarhet att var och en måste ha rätt till sin uppfattning i frågan och finner det nu märkligt "att denna fråga skulle vara något slags främsta sållningskriterium vid prästvigning, tjänstetillsättningar, tilldelning av församlingskollekter med mera".

Ludvig försöker ta sig ur detta uppenbara dilemma genom att ställa frågan om inte många av konflikterna i vår kyrka "bara är en undanflykt". Kvinnoprästmotståndet förekommer fläckvis i landet. "Det får i alla fall mig att ifrågasätta frågans grundproblem, för om det hade varit en verklig fråga hade den väl varit lika aktuell överallt?" Logiken överraskar, det medger jag glatt. Den överraskar på ett uppmuntrande sätt. Men Ludvig medger att han är dåligt insatt i frågan och tycker att det är mycket besynnerligt att människor får för sig att jämföra kön på varandra". Det tyckte jag också var roligt skrivet. Hur kan man få för sig det? Förrättar Ludvig vigslar - och hade han sexualkunskap i skolan?

På Ludvigs inlägg svarar Evelina med bibelteologi (vilket får Ludvig att konstatera "Jag känner att vi börjar snurra in oss i stora och komplicerade frågeställningar"). Hennes poäng är att bevisbördan ligger på reformivraren, inte hos den som pekar på vad Kyrkan alltid gjort. Och hon pläderar för en inklusiv kyrka, en där vi har utrymme för båda uppfattningarna och där det inte kan vara någons uppgift att förklara varför det inte ska vigas kvinnliga präster utan uppgiften är att förklara varför de ska vigas - "om de nu ska det - annars har man avsvurit sig kontinuiteten med Kyrkan tiderna igenom."

Evelina fortsätter i ett efterföljande inlägg med lite reformationsteologi och hävdar att vi måste lära oss leva med oenigheten. På detta svarar Ludvig att frågan kanske av kyrkoledningen ses som "tämligen central" eftersom den handlar om en teologisk grundprincip eller så är det på det viset att "kyrkan som institution måste sätta ramverket,gränserna för vår kristna gemenskap och kanske därför inte lika mycket fokuserar på trons centrum.

Så kan det vara, tänker jag muntert. Jesus står i centrum och tittar på när kyrkoledningen sätter upp staketen och är så fokuserad på staketfrågan att kyrkoledningen inte hinner fokusera på Jesus. Fast Ludvig kanske inte har pejl på att det var riksdagen som fattade besluten i fråga våren 1958 efter det att kyrkomötet på hösten 1957 sagt nej? Det är väl ändå en liten, låt oss säga teologisk, komplikation.

Och de stackars biskoparna. Evelina blottställer hela eländet. Och Ludvig "känner att ämbetsfrågan är en perifer fråga och att jag inte riktigt förstår vad den har med den kristna trons centrum att göra."Biskopar, biskopar! En kvinnlig präst ställer avslöjande frågor och en manlig präst deklarerar sig inte förstå. Nu har ni problem. Eller vi? Nej ni - för ni måste ju hålla frågorna om frågan från er. Vi andra kan tänka och tala mer fritt. Och vad händer när Ludvig ser att Evelinas frågor bär?

Om sakskälen inte höll när riksdagen fattade beslutet 1958 kunde man tänka sig att det efter lång tid skulle visa sig. Är vi i början på den processen nu?