Vårt evangelisk-lutherska arv

Från Forskningssekretariatet har boken Exploring av Heritage (Church of Sweden Research Studies, volume 5, Pickwick Publications. Editors är Anne-Louise Eriksson, Göran Gunner och Niclas Blåder. Jag läser boken med ohöljt intresse. Att undersöka det evangeliskt-luhreska i de nordiska kyrkorna lovar förstås bara att bli intressant. För att lugna nerverna mellan varven läser jag dock hemska kriminalberättelser med mord och våld som huvudingrediens. Man kan - trots fastetiden - inte bara läsa nyutkommen teologi utan måste söka sig till det uppbyggliga också. Mord och våld, alltså..

På vilket sätt är Svensak kyrkan luthersk? Thomas Ekstrand besvarar frågan med några korta sammanfattande ord. T ex därför at Svensak kyrkan "is an open church that acceptes the religious maturity of every human being" - en öppen kyrka som accepterar att varje människa är religiöst myndig. Det kan man kanske tänka - men kunde Luther? Varje människa - eller varje kristen? Och var då inte auktoriteten alltid Den Heliga Skrift?

Ekstrand föreslår också att Svenska kyrkan är luthersk därför att den "is constantly developing and reformning itself, accepting a 'refreshing relativism'" - den ständigt utvecklar och reformerar sig själv och accepterar en uppfriskande relativism. Att denna uppfriskande relativism är en hållning hos Martin Luther är dock svårt att ta till sig. Ett par belägg vill jag nog ha - likgiltigt om det är E eller WA-utgåvan av Luthers skrifter bara jag får referenserna. Eller är det lutherska frikopplat från Luther?

OAS och Alpharörelserna analyseras. De är ganska perifera rörelser i Svenska kyrkan och avhandlas endast på 16 sidor, vilket är 5% av hela boken. De påverkar dock kyrkolivet i Svenska kyrkan, men bedriver ett evangelisationsarbete utan samhällsanalys, i vart fall samhälls analys "at any length".  Det är säkert illa. Gärna evangelisation men först en rejäl samhällsanalys. Detta är kanske inte det värsta. Rörelserna bedriver kamp mot Svenska kyrkan - tydligen på ett våldsamt sätt: "The violent expression of the two movements can be interpreted as emerging out of a conflict: a conflict of ideas, life, truth and power. Oasis and Alpha are antagonistic discourses figthing over the correct interpretation." Det räcker inte bara med att rörelserna står i konflikt om de rätta tolkningarna av tron. De utmanar också Svenska kyrkans ledning. Ulrika Svalfors har sannerligen något att berätta. Och jag som alltid tyckt att OAS-folket och Alfakurserna varit rätt fredlige feniomen - så fel jag haft. Här är rörelser i konflikt. Uttrycket "violent expression" säger allt. Ska det översättas "våldsamma uttryck"? Har OAS-mötena ett pass fysisk träning och vapenövningar för att rusta mötesdeltagarna? Jag vill gärna höra Svalfors berätta mer - och kan läsa mina hemska kriminalberättelser för att komma i stämning för den spännande fortsättningen om OAS och Alfa.

Karin Sarja skriver om kvinnors situation i Svenska kyrkan. Det är ett avsnitt jag naturligtvis läser emd intresse. Kand et handla om småbarnsföräldrars situation också - eller om kvinnors frivilliginsatser i församlingslivet - eller om den historiska processen dä männen lämnade kyrklivet och ansvaret för det och därmed gjoree Svenska kyrkan till en kvinnlig domän? Vi får se. Introduktionen som våra editors försett läsaren med förklarar att de fyra kapitlen i avdelningen lyfter fram ("highlight") särskilt lyfter fram kvinnliga präster och inklusivt språk. Detta är alltså frågan om "The Role of Women". Hade jag varit en kyrkokristen, yrkesarbetande kvinna hade jag häpnat över ämnesbehandlingen. Det var alltså detta det blev av det hela? Jag ska be att få återkomma till boken. Jag är en känslig man, jag får ta det försiktigt. Men ter sig inte saken - oavsett det mesta - lite märklig? Kanske rentav lovande, om man är som jag? Jag ska åka tåg några timmar. Då ska jag läsa.