Pinsamhet I
Visst är det pinsamt med de svenska journalisternas okunnighet. Hur vore det med en liten forskningsuppgift, nämligen att undersöka hur svenska medier rapporterat och kommentarat påvevalen de senaste 50 åren, ett ungefärligt tal. Börja med Johannes XIII och ta sedan Paul VI, Johannes Paulus I, Johannes Paulus II, Benedictus XVI och Franciskus. Vill man vidga undersökningsuppgiften kan man också ta med respektive påves eftermäle.
För egen del undrar jag när frågan om kvinnliga präster började drivas i nyhetsrapporteringen (med förhoppningen att näste påve bestämmer sig ..) och när abortfrågan och enkönade vigslar kom upp - var det inför förra påvevalet?
I går var uppenbarligen temat att kritiken mot påven var en kritik för att han är katolik.
Och kritik måste det vara - bara det inte är sedvanlig källkritik. Gay-rörelsen i Argentina protesterade, fick vi veta.
Medieforskningsuppslaget vidarebefordras härmed. Sigtunastiftelsens klipparkiv kan sannolikt konsulteras. Men nog var det skillnad på rapporteringen från Agne Hamrin och det vi nu får höra, se och läsa! För att inte tala om när Gunnel Vallqvist rapporterade från Vaticanum II.
Pinsamhet II
Jag befinner mig å lantegendomen, eftersom den ligger kommunikationsmässigt väl till. 16 km till en flygplats, 10 km till en mindre järnvägsstation och dryga 20 till en järnvägens knutpunkt. I detta hus, byggt 1924, har det bott yrkeskvinnor: Mormor, faster Hulda /något år/ och så Moster Astrid i 50 år. De har alla varit kyrkliga och lärarinnor, startat kyrkokör, syförening mm. De gick inte obemärkta förbi. Men när forskningssekretariatet ger sig frågan om kvinnor i kast, så finns de inte.
De enda som finns är de kvinnliga prästerna - och problemet är att alltför få av dem blivit biskopar, domprostar, kontraktsprostar och kyrkoherdar.
Jag skäms. Inte för släktens kvinnor - det finns fler av den sorten som alla har det gemensamt att de varit och är yrkeskvinnor. Jag skäms över Svenska kyrkans forskningssekretariat. Jag satt dock med i Forskningsrådet från start till mål och sedan mögades forskningsfrågorna in i ett mer allmänt kulturkör. Jag påpekar inte särskilt att tjänsten som forksningschef aldrig utlystes när Anne-Louise Eriksson fick den. Jag gillar henne - men hur kom det sig att tjänsten tillsattes så i lönndom? Berodde det på att i omgången innan var Aleksander Radler en av de sökande? Tänk om Stasispionen blivit forksningschef! Tanken slog mig först i går, när jag vandrade i Lund.
Karin Sarja skriver alltså i boken Exploring a Heritage om kvinnliga präster. Hon har läst Dagblogg, där jag skrev serien Det lustiga året. Jag hör till dem som "regretted" både beslutet 1958 och firandet 50 år senare, heter det hos Sarja. Jag vet inte om jag just beklagade. Kan man inte säga att jag snarast var entusiastisk? Invändningen var den grundläggande frågan varför man skuklle fira kvinnliga präster 50 år när det bara gått 48½ år. Jag tycker fortfarande att det var en klok fråga.
Nu får den internationella läsekretsen veta att detta jubileumsfirande "attracted a great deal of attention and considerable financial support", vilket är sant i den andra delen. Att det trots allt inte var stora skaror som slöt upp i domkyrkorna för att fira att kyrkomötet 1958 fattat samma beslut som riksdagens två kamrar gjort ett halvt år tidigare, kan man notera.
Vilka är emot kvinnor som präster? Gammalkyrkliga kretsar på västkusten och laestadianerna i Norrland, får den internationella läsekretsen veta. Högkyrkligheten går fri! Hurra!! I Halland är det dock knepigt eftersom bara 16 av 99 präster är kvinnor. Orsaken till det så kallade kvinnoprästmotsåndet? Jo, "people have generally taken a conservative approach towards the role of women" - de är helt enkelt könskonservativa. (s 184 i Exploring a Heritage, om ni vill ha belägg).Och särskilt påpekas att kvinnliga präster inte celebrerar på OAS-möten eller på Bjärka-Säby. "Their function as priests has been met with silence in the Oasis Movement" (s 187. Men jag har ju läst inlägg om saken och hört kommentarer - är det "silence" verkligen?
Karin Sarja hamnar i en hoppfull trosbekännelse att eftersom en luthersk kyrka kan se Guds verk både i Kyrkan och världen så blir den statliga lagstiftningen en tillgång. Diskriminering är inte tillåten. Och beslutet om ämbetet ska vi alltså, om jag fattar saken rätt, tacka statsmakterna för, de som 1958 gick Guds ärende.
Ser ni, det tror inte jag. Jag ser bara pinsamheten. Men främst den att kvinnliga präster för eget bruk lägger beslag på själva kvinnofrågan. Finner sig kvinnor, som inte är präster, verkligen i det?
Pinsamhet III. Att Svenska kyrkan i en Blekinge-församling använder sej av RFSU för att utbilda ungdomar i kn-ll-ndets ädla konst, med prästen utvisad (eftersom det då blir för pinsamt). Att ett visst avdankat märke, inspirerat av simborgarmärket, sedan delades ut till de olovliga 14-åringarna var väl den minsta pinsamheten i det sammanhanget. Men det hedrar bloggaren att han är "fixerad" (som det heter) vid andra pinsamheter - också.
SvaraRaderaBortsett från sakfrågan om 1958 års beslut, som jag inte avser kommentera, är frågan om den lutherska synen på staten intressant liksom frågan om Guds vilja. Guds direkta vilja eller Guds tillåtelse, går alltid hand i hand dvs bör medtagas för att förstå att det intressanta inte blott är det som sker utan det som sker i det som sker. Den frågan på ett universellt plan är alltid en fråga om tankens spekulation, som kan söka stöd i Skrifterna och göra dessa till föremål för rannsakan, det är teologens uppgift i en luthersk kontext. Vad gäller samma fråga på individnivå blir den alltid till sist frågan om helgelse. / Magnus Olsson
SvaraRaderaHar med hänsyn till mitt mentala välbefinnande avstått från TV-rapportering om Frasse. Det man kunde läsa i svensk press borde i o f s vara tillräckligt f a riskera framkalla en stroke. Åtminstone fastnade skrattet i halsen.
SvaraRaderaDetta är inte okunnighet. Detta handlar om andliga fenomen. Kanske kan pekåvinklingen av påvevalet beskrivas socialpsykologiskt, men jag undrar om inte Paulus ger en rimligare fingervisning om sakernas natur:
Vår kamp är inte mot kött och blod utan mot makter och världsvälden här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.
Svensk och västeuropeisk socialliberal journalistkår - ondskans andemakter? Tja, varför inte??
Tant Svart
Den moderna eller postmoderna kulturprotestantismen är smärtsamt pinsam i sin samtidsanpassning och samtidseftergift. Annat var det med de gamla kulturprotestanterna. De hade i alla fall en lärdom och med dem gick det att föra dialog. Jag tänker på D F Strauss och Adolf von Harnack. Deras skrifter kan man med viss möda hämta hem från nätet. Med dagens kulturprotestanter är det lika lätt att föra dialog som med en kameleont.
SvaraRaderaDen sortens kvinnor har blivit osynliggjorda av sina ”medsystrar”. I mina mest dystra stunder tror jag att detta skett fullt medvetet. De tjänade och det är inte fint. Deras arbete ses snarare ett exempel på hur förtryckta de varit. Förspilld kvinnokraft, talades det om. Jämställdheten krävde att kvinnor fick bli lika högt uppsatta och fina som männen, dvs. bli präster. Då har man tyvärr missat både att det inte handlar om jämställdhet, utan om Guds vilja, och att prästen är tjänare och herde, inte herre.
SvaraRaderaGuds vilja kommer så småningom att verkställas eftersom han är allsmäktig.
RaderaKvinnor kan och män med ibland.
Men snart har patriarkatets sista fäste fallit, ying och yang-principens könsmaktordning, som säger att Skaparen har givit män och kvinnor olika uppgifter. Snart kan svenska män lagligen hyra en fattig kvinnas livmoder och bestämma över densamma i nio månader, för att den skall frambära hans barn. Så formas de judiciella förutsättningarna för livmodertransplantationer från kvinnor till män. Inledningsvis genom ett donationskort, och kanske på sikt en tvångslag: Skyldighet för varje kvinna, som har fött två barn, att avstå sin livmoder till en barnlös man. Varje naturlig orättvisa, som det står i mänslig förmåga att rätta till, ska människor rätta till. Något religiös grundat prat om en (av Gud) given ordning, kan inte accepteras.
RaderaDet är tvärtom kyrkans skyldighet (enligt relionssociologins rön) att "bekräfta" männs rätt att få del i kvinnlighetens mysterier, att känna det nya livet växa i sin egen kropp, helt enkelt bekräfta mäns önskan att få barn; även om man män som inte har fixat det med en kvinna, som "vill ge honom" barn. RFSU (ej att förväxla med RFSL) måste anlitas till kyrkans konfirmandläger, för att säkra kvaliten på sexualundervisningen. "Knullborgarmärkena" som delades ut på ett konfirmandläger i Blekinge, tillsammans med ett diplom till 14-åringarna om "rätt att ligga" är en bra början.
Förvånar att inte Dag har skrivit om detta djärva grepp av en framsynt församling. Låt RFSU ta hand om konfirmandundervisningen helt och hållet! Heja!
Instämmer helt och fullt med LFL!
RaderaDessutom vinner kyrkans personal, att man framöver slipper befatta sig med otäcka konfirmander. De lär sluta komma. Ännu mera tid till ostört kaffedrickande med likasinnade alltså. En arbetsmiljöfråga löst på köpet med ökad relevans och trovärdighet.
Tant Svart
Pinsamhet I: en undersökning finns påbörjad om påven och (sv) pressen. Angela Corsten disputerade 1996 på avhandlingen "Påven i spegellandet. Påvens ämbetsutövning via pressen, undersökt med hjälp av ett historiskt exempel: Pius XII och Johannes XXIII i svenska och tyska tidningar 1958".
SvaraRaderaMikael Löwegren
Ingenting i Sverige förvånar mig längre. Ett politisk grepp om kyrkan har gjort Sverige till en apartheid stat där om man inte har samma syn som etablissemanget har då är man inte välkommen. Manliga präster måste avlägga ed att dom har ingen problem med kvinnopräster annars det ingen anställning som präst eller annan tjänst. Detta är förödande!!! Lenin o Stalin skulle lovprisa Sverige för denna bedrift.
SvaraRaderaMen, ack, det finns nåt som förvånar mig: Dom som lider under denna politiska förtryck bara ligger stilla och tiger. Det finns inget som är mer ömkansvärd än denna feghet. Var finns kämparglödet som fanns på Gustav II Adolfs tid? Jo, jag misstänkte att den försvann under indoktrineringsåren då S satt som elitpartiet i regeringsställning.
Och allt vad +/-Wejryd kan haspla ur sig är ett lismande "dom gör det ledsamt enkelt för oss" ang Mekane Yesus kyrkan som bröt kontakterna med SveK. Jag tackar Gud att Mekane Yesus tog ett sådant klokt beslut. Nur ser vi vilka ruttna ledare vi har i det genompolitiserat Svek. Sedan 1958 har katastrofet i Svek rullat vidare med "välsignelser" av samkönad äktenskap och andra styggelser.
Nina Svensson
I NT är det bara ett enda prästadöme som nämns, det allmänna som tillhör oss alla. Det finns bara en överstepräst och det är Jesus själv. Han behöver ingen ställföreträdare utan finns mitt ibland oss. Jag är därför på bibliska grund helt emot manliga och kvinnliga "präster".
SvaraRaderaDet är verkligen underligt att man ens ids diskutera en sådan fråga i det oändliga, byt spår!
Ordet präst kommer av grekiskans presbyteros, vilket insätts av Paulus i alla församlingar han grundar. Läs på!
RaderaDu ,jag kan koinä-grekiska och måste nog få påstå mig vara just väldigt påläst vilket du inte tycks vara. Det prästämbete du talar om är inte det som presbyter var för Paulus. Vi är alla präster-eller så ingen, inte i din bemärkelse eller katolska kyrkans iaf.
RaderaDet finns mycket bra i högkyrkligheten, framförallt förnyelsen(återvändandet till den liturgiska festen) av gudstjänsten är jag tacksam för. Men den småsinthet som ni här ger uttryck för mot keretéer och peletéer, biskopar och lågkyrkliga "läsare" som jag, är pinsam och löjeväckande.
Var har ni er trygghet egentligen? Kärleken driver ut räddhågan. Här ser jag hur kärlekslösheten skapar en enorm skräck för minsta avvikelse från den egna gruppens trånga normer.
Det skulle vara nyttigt för Dig Alma att läsa NT i sitt rätta sammanhang dvs. som Helig Skrift och i den Ande vari den är skriven och låta Skrift tolka Skrift. Då kommer du upptäcka att det faktiskt finns ett apostoliskt ämbete sakramentalt grundat utöver de döptas allmänna prästadöme.
SvaraRaderaBibeln är för mig den enda heliga skrift som finna, du vet inget om min kärlek till Bibeln det är tydligt. Så uttala dig inte om den.
Radera