fredag 26 april 2013

Exkluderad, ute helt enkelt

"Kära läsare" hette aktstycket i Dagens Seglora. Helle Klein tackade för sig. När jag läste, uppfattade jag mig vara exkluderad från det kärleksfulla tilltalet. "Läsare" är jag, förstås - men utanför Kleins älskligheter.

Hon kanske är upprörd över att jag svarade sanningsenligt på frågan vad jag tycker om Dagens Seglora? Men har vi kommit till den punkt där vi ska repetera något?

Jag fick en fråga om jag ville skriva en kommentar i Dispatch International om en (kristen) gudstjänst i Jönköping med muslimska bönerop. Om detta kan man på denna blogg läsa "Oren, oren, oren" från den 25 okt 2012. Artikeln finns också på denna blogg: "Här tigs inte, Helle Klein", 11 dec.Men då var förstås "Sandahl-skandalen" ett faktum på Dagens Seglora. Den höll sig några dagar - läs denna blogg i december - men sedan tog Dagens Seglora juluppehåll. Den 10 febr var det tydligen dags igen, blogginlägget "Ren humbug" kan läsas. Sedan tror jag man kan följa inläggen från den 4 april för att se hur det som sagts nu upprepas tills det får karaktär av sanning.Men ingen har mig veterligt kritiserat min text utan styrt in på att den publicerats i fel forum - nämligen av dem som frågade mig.. Varför ska somliga inte få svar när de frågar? I vart fall om prästen har tid att svara?

Dagens Seglora "har avslöjat och ifrågasatt, när präster och företrädare för kyrkan medverkar till att sprida främlingsfientlighet och ge islamofoba krafter legitimitet". Riktigt så propagandistiskt enkelt är det inte.
Vad handlar debatten om? Helle Klein vet besked: "synen på kyrkans förhållande till andra religioner, främst Islam, om den sk identitetsdebatten och om främlingsfientligheten". Om allt detta kan man förstås samtala.

Jag läste siffror. 1950 fanns det ett fåtal muslimer i Sverige. 1980 var siffran 100 000 och 20 år senare 350 000. 4% av befolkningen är muslimer. I Stockholm finns ungefär hälften av landets muslimer, I Malmö 50 000. 3000 "ethnic Swedes" har konverterat till islam. Antagligen har Svenska kyrkans präster ingen vidare kläm på islam. Det borde de ha. Och när de svenskar som blivit muslimer klagar över att de får lida för sin tros skull och stöts ut från sina familjer, kanske vi skulle fundera ett varv.

Vad blir det för samhälle där (2007 års siffror för Stockholms kommun) 83% av de etniska svenskarna i åldern 20-64 har arbete medan motsvarande siffra för födda i Asien är 53% och Afrika 52% - och där är de flesta muslimer. Man kan väl fundera över det framtida svenska samhället utan att vara islamofob? För riktigt bra ser det väl inte ut?

Nu blev det helau lite omskakande med Omar Mustafa och allt i den affärens köklvatten - inte minst som den beramade familjefesten i påskas välvilligt refererats av Dagens Seglora. Men vi ska inte grotta ner oss i sådant utan komma till själva den kristliga poängen i Helle Kleins "Kära läsare"-artikel. Anders Wejryd hade olyckligtvis svarat på en fråga och sagt om Helle Klein och mig att vi var "färgstarka personligheter".

Helle Klein: "Jag betackar mig för att liknas vid herr Sandahl." Men liknas hon vid mig? Om hon till exermpel är färgstark i vitt och jag färgstark i svart så är väl likheten endast en kategori, nämligen kategorin "färg"? Nu skriver pastor Helle Klein något mer i en undertext. Hon drar en bestämd gräns mot mig, Det är kristendom i praktiken, bortom den högstämda retoriken. Bra att veta.

Först bekljuger man mig, ger osanna bilder av mig och när jag säger vad jag tycker om detta kritiseras jag för mitt fullständigt begripliga språkbruk. Jag skulle haft vett att inte skriva där Helle Klein inte tillåter mig skriva för att svara på en fråga som ställts och jag skulle valt sällskapet bättre, som Anders Wejryd menade i en kommentar. Vad är detta? Kristendom!

Nå, var lugna. Dagens Seglora har "avslöjat allt". Självbilden är dock grandios. Egentligen har Dagens Seglora ljugit ihop den bild och förställning man behövt för sin världsbild. Helle Klein skriver "tack för mig". Det är det bästa hon skrivit på länge. När tackar bidragsgivarna för sig?

11 kommentarer:

  1. Helle Klein lämnar. Hon var ingen präst på riktigt och klarade aldrig av att bidra till försoningen mellan den troende församlingen och Gud. Inte heller var hon någon god herde för de kristna utan snarare en gammal hederlig farisé besjälad av att döma sina trosbröder. Dag Sandahl står dock kvar vid sin post. Sådan trosfasthet tror jag att vår Herre uppskattar...

    SvaraRadera
  2. Här ser vi tydligt skillnaden mellan sakramentalt grundad kristendom (fader Dag försvarar Klein när hon angrips från höger genom att betona enheten och likheten i dopets nåd) och politiskt ideologiskt grundad (Klein betackar sig för att liknas vid "herr Sandahl").

    SvaraRadera
  3. På Brännpunkt, SvD, finns en mycket bra artikel om ordet islamofobi.
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vad-menas-med-islamofobi_8118066.svd

    SvaraRadera
  4. Vi är många som står bakom dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många anonyma? Nu tycker jag synd om, inte DS, utan dessa " många". / Magnus Olsson

      Radera
  5. Ibland har jag en stilla undran... till eftertanke!
    Hur skull Paulus brev till de kristna i Sverige sett ut???
    Fantisera kan man göra. Prästänka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra fråga! Har vi tur skriver någon av de lärda något om det. Vi får vänta och se om vi får några smulor från bordet. / Magnus Olsson

      Radera
  6. Nä.

    Några större likheter utom de rent mänskliga finns kanske inte mellan offret Sandahl och inkvisitorn/anstiftaren Klein. För ideologiska rovdjur är val av jaktmark med god bonitet ett måste. Ännu var SvK tydligen inte så förfäad, att Helle kunde värma sig vid autodaféebrasornas sken i tillfredsställande och ostört lugn. Det blir nog inte heller någon ärkebiskopsstol för ideologimaskinen Helle.

    Så tråkigt bara, att inte DDR-staten finns längre. Helle hade enligt mitt förmenande blivit en utmärkt åsiktspolis i Arbetare- och Bondestaten.

    Man får väl då bara önska god jakt på nya, sälla jaktmarker framöver!

    Tant Svart

    SvaraRadera
  7. Och så i separat kommentar:

    Också jag har sökt läsa de få siffror som finns. För drygt tolv år sedan fanns enligt beräkningar ca 130.000 muslimer i triangeln Trelleborg-Malmö-Landskrona. Antalet lär inte ha blivit mindre. Förnamnsanalyser må vara trubbiga instrument, men ger vid handen, att den muslimska befolkningsandelen i landet ligger på >7%. Bland unga troligen det dubbla, vilket ger en fingervisning om framtiden.

    Sekularisering och grad av aktivism varierar från konvertering till kristendom, avståndstagande från all religion, via något som liknar normalsvensk likgiltighet, till varierande grad av engagemang.

    Islam är knappast ett "hot" i Sverige. Varken idag eller i framtiden. Dock kanske islam inom några generationer blir den dominerande svenska religionen. Rimligen kommer korset att försvinna ur flaggan redan om någon generation. Nationalsymboler får ju inte vara kränkande för stora befolkningsgrupper, och Jesus(nr 2 inom islam) dog ju enligt islam INTE på ett kors. Inte blir det väl i framtiden heller något större problem, om en framtida svensk regent heter kung Mustapha I?
    Under alla omständigheter behöver islam moskéer till en växande muslimsk befolkning i Europa. SvK kan gå före och kostnadsfritt överlämna övertaliga och föga brukade kyrkor till våra muslimska trossyskon. Kanske centrala St Jakob i Stockholm vore en passande början? Från regnbågskyrka till moské. Kanske rent av ett färgbyte från djuprött till islams friska, gröna färg kunde bekostas av Stockholms stift? En vacker symbol för tolerans och välkomnande, dessutom.

    Vad säger biskop Brunne?

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tant Svart!

      Du siar om framtiden och jag tror att du kommer att få alldeles rätt i det du skriver. Men vårt svenska folk sover vidare och ser inte alls vad som håller på att ske. Först när vi har fått en grön fana med en halvmåne på vaknar de kanske, men då är det för sent, då har vi redan en regeringskoalition med muslimsk majoritet. Och aldrig mer får vi sjunga J.A. Eklunds psalm om "Fädernas kyrka" som kämpat sig fram, Kristus var med den på banan, visade vägen för trofast stam: "Kristus är trofast, och svek är skam: Korset stod tecknat på fanan."
      Korset nu ersatt med halvmåne och Kristus är nummer 2 i rangordningen.
      Så kan det gå när man vänt Gud ryggen.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  8. Stämmer siffrorna? Vi har ju inget officiellt religionsregister i Sverige vad jag vet, och det påstås ju innebära att icke-muslimer från länder som antas vara muslimska också räknas som muslimer. Grek-ortodoxa syrier eller iranska ateister kan finnas tillsammans med muslimska landsmän i statistiken. Dessutom vet man inte (vilket numera många förstår är viktigt) vilka riktningar inom respektive religion som människorna tillhör. För att komplicera det hela ytterligare så finns frågan hur stor del av "muslimerna" som verkligen utövar religionen i någon form, och hur många som är ungefär lika aktiva som normala medlemmar av svenska kyrkan ... . Det finns en kulturell bakgrund som gör att man tycker att Ramadam är viktig, ungefär som julen för kristna, men inte mycket mer. Det som jag tror är kritiskt är en liten grupp islamister som finansieras från de stenrika reaktionära staterna på Arabiska halvön. Dem skall man se upp med. Där hittas de farliga fanatikerna. Inte i den stora massan, såvida inte massan drivs åt det hållet.

    SvaraRadera