Forskningens vedermöda

83 år gammal har Elisabeth Djurle Olander avlidit, alltså den sista bland de tre första kvinnliga prästerna (som det hette dåförtiden om det inte hette "kvinnopräst"). Eva Brunne skrev några rader om henne i Svenska Dagbladet den 10 mars, vilket föranledde mig att forska.

Forskning betyder att börja sortera i det i höstas flyttade arkivet och den mödan är detsamma som att slå huvudet i snedtaket, känna svetten under bärande och knogande av material samt efter ett tag erfara en viss muskeltrötthet, allt detta tillsammans med försök att bedriva något litet intellektuellt arbete i materialsamlingen. Jag lyckades självfallet, och hittade de kapslar jag letat efter. Nu ska jag ta nya tag med arkivfrågorna, tror jag.

Det påstående jag ville följa upp var detta från Eva Brunnes i SvD runa: "Den 10 april 1960 omgavs hon av sin familj och många förtrogna präster. Utanför Storkyrkan demonstrerades det högljutt och ilsket."

Jag letade bland klippen. Ingenstans i de klipp jag har, finns en rad eller någon bild som skulle visa sådana som på Palmsöndagen demonstrerade högljutt och ilsket. Detta påstås i boken Du ska bli präst (2008), som Lina Sjöberg skrivit. Jag går till texten.

De förtrogna präster Eva Brunne skriver om var de som assisterade vid vigningen. Många och många. Fyra var de. Men hur var det utanför Storkyrkan? "Präster och teologer demonstrerade utanför Storkyrkan, högljutt och ilsket."
Brunnes passivform är i texten tydligare men likväl otydlig. Är det troligt att det fanns präster och teologer utanför Storkyrkan Palmsöndagen 1960? Skulle slagorden hörts in i Storkyrkan då - och inte kommenterats när ledarskribenterna berättade om vad som hänt? TV var på plats - och missade demonstrationen? Är det troligt att präster en Palmsöndag kunnat vara utanför Storkyrkan och inte haft gudstjänster hemma? Och verkar det vettigt att de skulle demonstrera - eller är det
1. ett rent påhitt eller
2. något Elisabeth sagt som handlar om hennes lugn vid prästvigningen kontrasterat mot debatten, dvs i symbolisk mening inne i och utanför Storkyrkan?

Eva Brunne torgför en uppgift som tycks väldigt obestyrkt och mest är det av intresse att hon kritiklöst för den vidare. Den passar in i hennes bild av verkligheten.

Den andra kapsel jag tog fram handlade om år 1971. Jag ville se massmedias behandling av "särvigningen" av Tuulikki Koivunen Bylund. Jag hittade ingenting. Skrev tidningarna om saken? Alltså gick jag också här till boken Du ska bli präst, där Tuulikki berättar.

Hon kunde inte prästvigas i Finland, som inte då hade en ordning med kvinnor som präster i den evangelisk-lutherska kyrkan, utan skrev till Olle Nivenius i Lund och förklarade att hon skulle vilja vara präst för finska invandrare i Skåne. "Med vändande post kom ett entusiastiskt svar. Kandidat Koivunen var hjärtligt välkommen. Ända tills Nivenius dagen efter kontaktade en finsk präst och fick veta att Tuulikki var ett flicknamn. Då blev det annat ljud i skällan." Efter flera turer vigde han ändå Tuulikki i en särvigning. Tuulikki var nöjd. "Då spelade sådant ingen roll."

De minnesgoda funderar förstås lite extra. Tuulikki Koivunen Bylund har påstått att Olof Sundby inte ville ha henne i Växjö stift - men det var ju till Lunds stift hon ville komma? Så var kommer Växjö stift och dess biskop in i handlingen? De teologiska finlirarna funderar också lite extra. Var det verkligen så att Olle Nivenius rakt av sa ja till en prästkandidat han inte kände - och hur prövades då kallelsen, inte minst om det är sant att han missuppfattat något och därmed - hur eller hur - sagt ja till en annan kandidat (en tänkt manlig) än den kandidat Tuulikki var? Man kan förfalla till dysterhet av enklare orsaker än denna, må jag säga.

Men särvigningen? Om Tuulikki hade vederbörlig utbildning, kunde hon väl prästvigas utan att behöva vänta ett par månader? Var det så att hon prästvigdes utan att behöva gå prakten i Sverige, alltså? Då var väl det en favör, att få lön och inte behöva leva på studiemedel? Men detaljerna gör att jag bara blir mer undrande. Varför gick hon inte prakten höstterminen 1971 i Lund? Var det för att hon skulle bli präst åt invandrare från Finland och därför inte behövde studera sådant vi fick studera eller resa på pastoralteologiskt bildande resa till Stockholm samt åka med poliserna i Malmö en natt? När jag rannsakar minnet vill jag minnas att vi som då gick den s k prakten var undrande och såg att hon fick en favör vi andra inte fick. Varför ska detta nu framställas liksom mot oss, som gick den vanliga studiegången? Är inte den mycket enkla sanningen att Tuulikki fick en gräddfil?

Mystifierande är det. Och boten heter forskning även om denna leder till nya gåtor. Forska vidare då!