Kände dom henne?

Den teologiskt välutbildade men pensionerade diakonissan, läste, talade och sade: "Men kände dom henne?" Jag svarade på mitt timida sätt: "Nä, det gjorde dom inte." Och detta var väl en dialog som visar mänskligt skarpsinne? Till skillnad från kommentarerna efter Tom Alandhs film om Inger Svensson, den som fick en titel efter en replik av biskop Johansson.

"Jag kände henne inte heller men jag hade i alla fall sett henne på några kurser vi gick och vet att bilden av henne som väldigt duktig i studierna inte riktigt stämmer". Diakonissan släppte inte ämnet helt utan vädrade sin förvåning över en som biskop på Gotland. Jag såg krönikan i Kyrkfack som komminister Karin Långström Vinge fått ihop. Hon har inget att anmärka på Inger Svenssons fysiska (arbets-)miljö. De öländska prästgårdarna och kyrkorna var vackra. Men det är väl ett märkligt sätt att beskriva miljö - fanns det möss i den enda prästgård som komminister Svensson bodde i? Fanns det en social miljö på östra Öland, ett Öland utan broförbindelse? Fanns det rätt utrustning på pastorsexpeditionen. Karin Långström Vinge vet över huvud taget ingenting om det hon skriver om. Och hur var det med motståndet mot kvinnliga präster på Öland år 1969, året då Inger Svensson missiverades till Norra Möckleby?

Det kom unga präster om vilka det gäller att de kommit att gilla läget men inte övertygats av reformen. Varför ska det vara så svårt att röja undan de teologiska frågorna kring 1958 års politiska riksdagsbeslut? Vills det inte - eller kans det inte?

"Förstod kvinnoprästmotståndarna vilka konsekvenser deras styvnackade uttalanden kunde få?" Frågan Karin Långström Vinge ställer, bär långt. Men vilka styvnackade uttalanden vändes mot Inger personligen? Och var några uttalanden mer styvnackade än Skriften och Bekännelsens ord? Finns det ett fastslaget samband mellan Ingers alkoholism och det som kallas "kvinnoprästmotstånd" var detta samband inte påtalat i filmen. Att Inger Svensson långt tidigare kunde fått stöd, t ex genom en vettig missivering, är vi många som sagt sedan 1969 och framåt.

Karin Långström Vinges drapa leder till konstaterandet att det fortfarande går Inger Svenssons omkring i Svenska kyrkan. Om detta vill vi kanske veta mer. Sättet att hantera saken är systematiskt arbetsmiljöarbete och - "lika viktigt: en kopp kaffe" med frågan "hur har du det?" Det finns kanske en hel del mer att göra. T ex allvarligt tala om vad Gud kallar oss till och omge prästerna med förböner, för att ta till en metod innan det systematiska arbetsmiljöarbetets tid. Och så skulle jag vilja veta vad som avses med meningen: "Jämställdhetslagen och barnkonsekvensanalys banar väg: i första hand förälder, i andra hand anställd." Den luttrade diakonissan sa: "Så är det förstås men på arbetet går arbetet i första hand, i Svenska kyrkan som på alla andra arbetsplatser."

Jag citerade flitigt den ärrade diakonissan, som ni märkte. Vi firar ju den bolsjevikiska internationella kvinnodagen!