söndag 23 mars 2014

Marksisterna

Jag kan inte släppa tanken på marksisterna, invånarna i Marks kommun.

Här kommer journalisten från den fina tidningen i Stockholm och ställer ut kommunens invånare som lätt efterblivna. "Fortfarande" är de kyrkliga och så. Det finns något undantag, i klassisk upplysningstradition är det läraren. Högstadieläraren. Skratta inte. Magister Chrounschough - stavade han så? - går igen och står för moderniteten. Men avgörande är förstås att journalisten från Stockholm överlägset betraktar marksisterna.

Sverige är dels de framgångsrikas Sverige - och då talar vi om Stockholm, Göteborg och Malmö. Vi övriga blev kvar. Och "bli kvar" är definitionsmässigt just "efterbliven".

Nu återstår det intressanta, nämligen att se hur Borås Tidning och Markbladet hanterar situationen. Står de upp till försvar för Marks kommun och invånarna där? Eller blir det en parad för de rättfärdiga mot den lilla minoriteten, alltså den känslostämning som demonstrerar de politiskt korrektas rika känsloliv?

Kan man på något sätt hantera att misshandeln och skadegörelsen ska förstås på det gamla sättet, nöjesliv för drängar, och inte hatbrott? Det finns inte så många drängar längre, jag vet det, men glädjen att jävlas med de avvikande är väl manifest? Jag visste att pojkarna från Slätthög gärna slog pojkarna från Hjelmseryd ("hjelmsingarna") på käften men fattade inte riktigt sambandet förrän jag lärde mig att Hjelmseryd kolonialiserades under medeltiden av från Slätthög frigivna trälar. Hjelmsingarna skulle ha på käften också när käftsmällarmönstret förlorade sig i ett dunkelt fjärran. Något allmänmänskligt finner man här. Syndafallet tar sig många uttryck och det är bara att konstatera. Är det förresten samma mönster vi ser när journalisten från Stockholm reser till Mark för att utdela publicistiska käftsmällar?

Jag ser verkligen fram emot lokalpressens behandling av saken!
Kommer det att påpekas att de anmälda hatbrotten är fler i Stockholm än i Mark?

Och vad säger biskopen i Göteborg, när de honom anförtrodda i församlingarna i Marks kommun utan skymten av bevis kopplas samman med skadegörelse och misshandel?
Kräklan han bär är ju påken han försvarar hjorden med.
Så vad händer nu?

Sitter prästerna och läser Matteus evangelium 5:11-12 för att få perspektiv på vad som händer?
Det vore i så fall en klok marksistisk hållning.

9 kommentarer:

  1. Dag Sandahl! Detta är väsentlig samhällskritik med högt nöjesvärde!

    Precis det som skolan kunde lära ut, om man bara inte vore så upptagen med att behandla elever och föräldrar som kunder. Kunder skall hållas nöjda. Är bara kunderna nöjda, kan man kränga på dem vad skit som helst. Till och med lura dem rakt av, t ex med att propaganda för det samhällsbärande egentligen är kritiskt sinnelag.

    KJ







    SvaraRadera
  2. Jag har tänkt lite, Dag Sandahl, på den påstådda mobbningen av kvinnoprästmotståndare. Kan man på något sätt hantera att mobbningen inte ska ses som mobbning utan förstås på det gamla sättet, nöjesliv för drängar? Ni är ju avvikande nuförtiden, och är det då inte ganska oförargligt att del tycker det är lite roligt att jävlas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis är det så, Anna.
      Här i Kronobergs län brukade vi alltid slåss byarna emellan efter dansbanekvällarna när jag var ung. Det var oftast rätt livat. Numera letar de unga i stället upp nån högkyrklig präst eller kyrktant att ge sig på. Vi har ju tyvärr inte så många bögar eller muslimer här ute "i skoojen" att roa oss med.

      Man tager alltså vad man haver!



      Församlingsbo i Asa

      Radera
    2. I min version av blogginlägget beskrevs det hela som "syndafallet", inte som "oförargligt".
      /Per H

      Radera
    3. @Per H: Ok, men i min version av blogginlägget syntes en väldig ovilja mot att använda det starka ordet "hatbrott", då ju ett sådant ord skulle kunnat väcka sympatier för de äckliga och omoraliska, och det vill man ju inte. Bättre då att göra sig av med sådana beskrivningar, som ju dessutom skulle kunna sammankopplas med lite värre grejer som händer i övriga världen, och i stället föra in det i fållan där Emil i Lönneberga och drängslagsmålet på auktionen i Katthult håller till.

      Fienden oskadliggjord och inte blev det två veckors sjukskrivning inte, bara lite charmigt och lättavtorkat näsblod!

      Och det småländska gemytet lade sig åter över bloggen.

      Radera
    4. Om man använder "synd" i den Bibliska betydelsen, vilket jag uppfattar att DS gör, finns inget som helst behov av att varken undvika eller använda sig av begrepp som "hatbrott". Saken är illa nog som den är - något som skiljer mig från Gud här i tiden och som, vad värre är, riskerar att i evighet skilja mig från min Skapare och Herre, om det inte får komma till en uppgörelse innan det blir för sent. Nä, charmigt och gemytligt är det då verkligen inte.
      /Per H

      Radera
    5. Per H: Jo fast DS ville ju just undvika ordet hatbrott och i stället tala om "drängars nöjesliv" som du ser.

      Radera
  3. Varför så förvånad Dag? Och du tror väl verkligen inte att lokalpressen skulle ställa upp för lokalbefolkningen? Ingen fritt tänkande människa kan väl vara ovetande om hur medierna fungerar här i landet? Läste du inte senast för ett par dagar sedan om hur SVT på besök i Borlänge inte kunde hitta några stadsbor som var villiga att låta sig intervjuas utan sprang för sina liv när kameran kom nära. Ingen vågar säga sanningen i mediesverige längre, eftersom alla vet att det kan kosta hus hem och arbete. Och har man väl en gång släppt anden ur flaskan för att politiskt korrekt slå mot sverigedemokraterna -- som ju alla kan inse förtjänar vårt förakt -- hur kan man sedan tro att det går att få anden tillbaka i flaskan... för det kommer ju alltid att finnas fiender till "godheten" därute (för utan fiender står sig ju godheten slätt...), och att då låta några efterblivna troglodyter till kristna solka bilden av godhetens paradis, det går verkligen inte för sig. Nej, tyvärr så är kriget redan i gång, mediekriget mot allt och alla, för är man inte för "godheten" så måste man vara mot den. Och som alla vet är krigets första offer sanningen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Våra statsvetare får lära sig att man underordnar sig och stödjer all ordning så länge man är i underläge. När man väl själv har erövrat makten, definierar man ordning och agenda enligt eget skön, och omvärlden fogar sig i goda, demokratiska samhällen i god demokratisk ordning. Ett visst tryck mot avvikare måste föreligga för att undvika kaos. Ett fattat beslut gäller, under förutsättning att ordningen för beslutsfattande var demokratisk.

      Historiskt har man alltid klämt åt avvikande. Morer och judar i Spanien. Hugenotter i Frankrike. Gammaltroende i Ryssland. Kristna i islam. Troende som inte insett att demokrati gäller även i trosfrågor, får helt enkelt finna sig i att vara samhällsfiender.

      När inför vi f ö TV-omröstning om Nobelprisen på samma sätt som om vinnande låt i Eurovision Song Contest? Ett demokratikrav helt enkelt. Låt inte en samling elitistiska, auktoritära naturvetare tillåtas sätta sig på Folkviljan längre!


      M Gunnesson

      Radera