måndag 24 mars 2014

Ska man svimma? Måndagsreflektioner

Jag skrev ett litet inlägg i ett helt annat ämne och när jag skulle lägga ut det, försvann det. Ohjälpligt. Jag uppfattade saken paulinskt och med 1917 års bibelöversättningen: Anden tillstadde det inte. Jag skulle i stället fortsätta mitt Mark-arbete.

Kanske är det av intresse att få veta hur Svenska Dagbladets journalist arbetade. på tisdagen var han i Kinna och talade med folk, också med kyrkoherden. På torsdagen ringde han och ställde frågor om bibelord och undrade upprepat om kyrkoherden inte ville läsa något sådant ord för honom. Vad ska en präst svara på en sådan begäran? "Jag läser inte Bibeln" verkar inte vara ett bra svar och i kyrkoherde Johanssons inte ett sant ens en gång. Så kyrkoherden läste och journalisten var nöjd för nu stämde något in på hans förförståelse. Hur stod det sedan i SvD? "Han läser högt ur Romarbrevet, första kapitlet. Paulus ord är populära bland dem som är negativt inställda till homosexuella handlingar." Knepet är detsamma som journalisten som intervjuade den engelske biskop som just steg i land i New York. "Ska biskopen gå på nattklubb här i New York?" Biskopen svarade: "Finns det nattklubbar här i New York?" Rubriken var given: "Biskopens första fråga. Finns det nattklubbar här i New York?" Och nu vet ni Svenska Dagbladets nivå. Jag är inte riktigt glad. Undrar hur chefredaktören har det?

Biskop Åke Bonnier läser Svenska Dagbladet. Det gjorde nog ärkebiskop Gunnar Hultgren också. Hur jag vet det? Jo, han hade tidningspapper i mitran för att den skulle passa bättre och det var just Svenskan. En alert pressfotograf fick det på bild och så illustrerades dåförtiden "högerkyrkan".
Tillbaka till min vän och ärkebiskopskandidat Åke.

Varje mässa borde vara en kärlekens mässa, skriver han. Alla skulle känna sig inkluderade. Det kan man säga. Ica i Källa, där Åke har sommarviste, har byggt ut igen. Kanske skulle Åke lära sig av Ica för det viktigaste är att behålla gamla kunder eftersom det är svårt, kostsamt och mödosamt att skaffa sig nya. Behålla gamla kunder är att hålla ihop det kyrkliga så att de som är med inte blir emot och sköta sina präster så att de inte tappar sin frimodighet. Hade jag varit präst i Skara stift, hade jag i dag självanmält mig till domkapitlet för att få svar på den fråga biskopen ställer:
Frågan är om en, som bärare av vigningstjänstuppdraget i Svenska kyrkan, kan lära ut (i t ex undervisning och själavård) att utlevd homosexualitet är synd och samtidigt vara trogen Svenska kyrkans tro och lära?" Ja, biskopen satte ett frågetecken efter den satsen men jag är inte den som svenskrättar en biskop. Däremot fattar jag att ärkebiskop Bertil Werkström varit illa ute om frågan ska besvaras nekande. Och det kanske den ska. Åke Bonniers fråga kan utan vidare uppfattas som en invitation till en kyrkomötesmotion. Mönstret från behandlingen av ämbetsfrågan pekar på det.

Glömskan är också förändringsarbetets bästa vän. För det verkar som om biskoparna Eckerdal och Bonnier glömt hur splittrade biskoparna var i synen på enkönad vigsel för att inte påminna om alla försök att slippa ta i frågan och när man väl måste, hitta alternativa former för att undvika enkönade vigslar.

Insikterna från England verkar inte heller ha satt sig. Om biskoparna Eckerdal och Bonnier skulle ta planet från Göteborg till London för att möta de engelska biskoparna och ha kyrkoherde Johansson med i släptåg (ja, jag vet allt det där om sparv i tranedansen men i dessa tider och hänvisning till Skara stift och Honborgasjön ...), så skulle Owe Johansson vara den som de engelska biskoparna delade syn med, inte biskoparna Eckerdal och Bonnier.
I Lambeth Palace skulle kyrkoherden i Kinna sättas på den finaste platsen och betjänas som en kyrkoherde att känna igen som en Kyrkans herde och i samklang med vad Kyrkan tror och lär. Festen kan börja!
Eckerdal och Bonnier skulle få gå på puben på andra sidan Themsen, äta på egen bekostnad och trösta sig med de giftiga drycker som där ger tröst för stunden.
Kyrkoherde Johansson skulle få nypa sig i armen för att förstå att detta är verkligheten, den ekumeniska verkligheten.

På något sätt är mönstret bibliskt.

20 kommentarer:

  1. Kyrkan borde inte få ha någon vigselrätt alls. Sådant ska skötas av någon världslig myndighet. Däremot kan ju alla ha vilka vigselseremonier de vill inom sina egna religioner. Kyrkan har rätt att tycka vad den vill i olika frågor precis som alla har rätt att välja om de håller med eller inte.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför ska en myndighetsperson alls vara inblandad? Räcker det inte med avgivna löften inför två vittnen (som får signera vigselbevis vilket skickas till skatteverket)? Så var seden länge i vårt land med följd att man då kyrklig vigsel införts istället kom att betrakta förlovningen som viktigare än vigselceremonin. Ur kristet perspektiv torde väl ett trolovat par som förenats sexuellt vara att betrakta som gifta?

      Radera
  2. En modig en ställde sig upp på egna ben redan på femtonhundatalet och talade mot den tidens kyrkas tro och lära.Är namnet Martin Luther bekannt frågas...
    Dessa SSS SYND SKAM SKULD SKILD
    OCH Sandahl. ..
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  3. Det har hänt mycket sedan 1951 och det samlade biskopsbrevet. 1952 inleddes den så kallade Helanderaffären. Vi skulle kunna fortsätta med Kejneaffären och Haijbyaffären. Rättsrötan är en verklighet. I de yttersta av dessa dagar är det uppbyggligt och upplysande att umgås med profeten Hesekiels texter särskilt kap 33 och 34. Den helige Ande talar genom profeterna. Att biskoparna Eckerdal och Bonnier påminner mer om Cajetan än Luther i sitt hävdande av den lokala provinsiella "kyrkliga" auktoriteten gentemot uppenbarelsen övertygar varken romare eller lutheraner. Luthers kritik gällde missbruk och det har täckning även idag med tanke på den långtgående politiseringen vilken nuvarande "väktare på Sions murar" inte rår på. En strategi tycks vara att söka nödhamn hos vissa rörelser. Med hbtq-rörelsen i ryggen kan man kompensera utanförskapet och då kan man hävda det som Hesekiel kritiserar när man säger: Herrens väg är inte alltid densamma, men det är deras egen väg som inte alltid är densamma (Hes 33:17)

    SvaraRadera
  4. Om bloggaren svimmar får han väl
    Vända sig till SSB för att få luktsalt, eller söka bland de ev småländska herrgårdarna, men de är väl komferanslokaler utan både herrar och mamseller, antar jag. Nåväl historisk analys och dogmatisk är ju inte bloggarens starkaste gren så han får väl klättra i nån småländsk gran för att träna upp sin yrsel. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  5. Men varför kan jag aldrig få något svar på frågan som jag hade redan från början på den här bloggen? Vad är det som är så svårt att svara på?
    "Utlevd sexualitet är synd" enligt Bibeln. Fine. Jag säger inte emot, det står så.'
    Att skiljas och gifta om sig flera gånger är också synd, säger Bibeln. Men bloggägaren skriver inlägg efter inlägg som fortsätter att påpeka det syndiga med homosexualiteten och Bibelns syn på äktenskapet men skriver aldrig någonsin om varför han själv inte följt Bibelns ord om äktenskapet. VARFÖR ska synden påpekas bara hos andra på denna blogg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla är vi syndare och beroende av Guds nåd och förlåtelse men alla syndar inte på samma sätt. Att ge upp "kampen mot synden" eller att omdefiniera synd till dygd är i sig en allvarlig synd som förblindar och förvirrar.

      Radera
    2. Mycket enkelt: den högkyrkliga spiritualiteten är i hög grad präglad av Thomas ab Aqvino och på senare tid också Jean Calvin, då blir det så. Sedan är det ett utpräglat akademiskt synsätt där all kritik kan viftas bort med sk humor, inget nytt, samma metod har de högkyrkliga kört i mer än sjuttio år. De högkyrkliga som tänkte annorlunda ex Elis Schröderheim, Jean Gondret, Per Olof Sjögren, osv, glömdes snart bort, någon dammades av i enstaka frågor som ex Nils Johansson, men till mer dög de inte när de storkäftade höll hov. / Magnus Olsson

      Radera
    3. "Utlevd homosexualitet är synd" skulle det givetvis stå i första meningen.

      Radera
    4. Anna

      En protestantisk förmån är att klippa o klistra ihop sin egen tro o moral. Den kan användas överallt.

      Ett problem bland högkyrkliga har varit att det funnits många syndare. Och i mitt fall är jag livrädd för synden. Då är det bättre att bli katolik på riktigt o arbeta rejält med synden (för i Kyrkan finns både enorma syndare, men ffa riktiga biktfäder, helgonskolor o rikligt med nåd). I högkyrkligheten får man kanske nöja sig med att leka Kyrka (och man gör det väldigt bra), men helgelseresultatet uteblir tyvärr ofta.

      Ja normen för helighet växte rejält, när jag såg in i Kyrkans stora famn.

      Jag beundrar dock fortfarande Fr Gunnar, Fr Bosse, Fr Henrik et al.

      Ni visade att Kyrkan fanns. Ni tog ifrån mig många fördomar. Ni lärde mig älska det sköna, sanna o rätt liturgiska.

      Men tack gode Gud för Kyrkans skimmrande fullhet.

      Anders Gunnarsson

      Radera
    5. En svensklärare råkade felanvända något ord. I skrift dessutom, så att alla kunde beskåda fadäsen. Några år senare kunde man på den småländska byskolan roa sig åt ett pinsamt uttrycksfel, signerat av högstdensamme stackars pedagogen. Så småningom bar det sig inte bättre, än att rent av en oklarhet smugit sig in i en liten av svenskmagistern formulerad pressrelease, riktad till den lokala blaskan.

      Sfi-anna, nordisten, såg sig i ljuset av den uppkomna presskandalen tvingad att rycka i nödbromsen:

      -Skall sådana få undervisa våra barn, frågade hon raljerande och kanske rentav upprört.

      Saken var väl bara den, att under tiden hade lärarkollegiet bytts ut, och snart sagt ingen av skolpersonalen kunde numera varken läsa, tala eller skriva en mera korrekt svenska, eller ens brydde sig längre om saken. Föräldrar i synnerhet och elever i allmänhet blev nu mestadels kränkta om någon kom och försökte lära dem hur de skulle uttrycka sig. Och om de uschliga skolpolitikerna skall vi bara inte tala!

      Det fanns ändå en och annan ute i obygden, som var glad att åtminstone någon fanns kvar som både kunde, ville och orkade kämpa för det goda språket. Dessa ställde sig frågan om de kränktas stora skara av jag-gör-som-jag-vill-och-du-skall-inte-komma-här-och-tala-om-för-mig-vad-jag-skall-göra-människor skulle få sista ordet på den lilla ortens skola.

      Och någon frågade sig t o m vad Sfi-anna kunde ha för drivkraft.


      Församlingsbo i Asa

      Radera
    6. Anders Persson24 mars 2014 22:00

      Va? Utlevd sexualitet är synd. Var står det?
      //Anders

      Radera
    7. Vad jag vet har Dag aldrig hävdat att kyrkan ska välsigna skilsmässor. För det är väl så jämförelsen borde göras.

      Vi lever alla i en brusten tillvaro och syndar med tankar och ord, gärningar och underlåtelser. Ingen av oss är perfekt, inte heller du, Anna

      //Robert

      Radera
    8. Robert: Men vad är detta? "Ingen av oss är perfekt, inte heller du Anna". Ett typiskt "fromt" svar som inte säger någonting mer än skribentens vilja att få ge igen.

      Men det är klart att jag inte är! Och jag har heller aldrig hävdat det, så klart. Jag sitter dock inte (utom just i det här fallet men det har ju sin anledning) och talar om för ANDRA på vilket sätt de bryter mot bibelordet när det gäller äktenskapet.

      Men varför inte denna "förlåtande" inställning mot de homosexuella i så fall, när man nu så gärna tillämpar "ingen av oss perfekt" i de fall man ger sig själv tillåtelse att bryta mot bibelordet? I stället ska det rotas och rotas och rotas i all oändlighet i deras "synd" - vilket kanske är praktiskt så man slipper ta i tu med sin egen?

      Radera
    9. Församlingsbo i Asa: Jag förstår den "djupt symboliska" berättelsen men inte riktigt vilken roll du anser mig spela i den, och jag är först och främst naturligtvis intresserad av mig själv, även här. Am I the bad guy eller the nice guy? Och om jag är det första, bör jag då byta namnet på min blogg till "A bad guy"?

      Radera
    10. @Anders G: Jag själv tillhör dem som klipper och klistrar men medger att jag gör det. Ska man uttrycka sig "snällare" så har jag inte en "fundamentalistisk bibelsyn". Men jag tycker inte att bloggägaren själv medger att han också "klippt och klistrat" och det stör mig.
      Kanske är det med tanke på det du säger om katolicismen/protestantismen som jag kan respektera "kvinnoprästmotståndet" inom den katolska kyrkan, där prästerna har påtagit sig också det som innebär ett offer när det gäller att vara präst, nämligen att leva i celibat. Man har inte "plockat russinen ur kakan" utan är konsekvent. När jag ser en kvinnoprästmotståndare med två ungar på armen och fru nr 5 vid sin sida skär det sig alldeles förskräckligt för mig.

      Radera
  6. Ärkebiskop Werkström är död och begraven och man låtsas inte om att han dog bitter och besviken över att hans arv och gärning förskingrats av Hammar & Co. Det var lika lätt förgängligt som den kristna studentrörelsens pengar när det begav sig. Att vi haft en Ärkebiskop som ansåg ungefär samma sak om homosexuella vigslar som anglikanerna gör i dag gör nog att biskoparna Bonnier & Hammar vill låsa gravvalvet och kasta nyckeln i Hornborgarsjön!!! Lika bortglömd som Werkström är, lika långt in i glömskans land vill man förpassa de präster som inte ställer upp på samkönade vigslar. Något möte i denna fråga med anglikaner som ställer kritiska frågor och, ve och fasa, säger emot, tror jag inte de självgoda svenska prelaterna klarar av!!! Nu har de dessutom tillsammans med allsvenska partikongressen kyrkomötet talat om hur vi andra ska läsa Bibeln och förstå den. Problemet är att vi har för mycket pengar. Biskop Bonnier kan bjuda både sig och kollegan Eckerdahl på mat och annat och staga upp den kyrkliga budgeten med koncernens aktier om det kniper. Tyvärr består detta korrupta system som en ihålig Potemkinkuliss och en karikatyr av vad en kyrka ska säga, vara och stå för!! Men kyrkans Herre är det som ställt ljusstaken i kyrkan och som också har makt att flytta densamma när man inte hör Ordet, älskar och efter fattig förmåga lyder det....
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Problemet är att vi har för mycket pengar." Är inte det tvärtom det stora hoppet, för när pengarna väl är slut och Mammons tjänare avgått, då finns det kanske någon enskild kvar som inte tjänar två herrar...

      Radera
  7. Efter samtal med kyrkoherden konstaterar stiftschef Eckerdal att artiklarna i SVD inte gav en rättvisande bild (http://www.kyrkanstidning.se/notis/kinna-forsamling-star-upp-mot-homofobi). Läge för en offentlig ursäkt från journalisten samt stiftscheferna Eckerdal och Bonnier som hetsat mot kyrkoherden på sin blogg?
    Det är nog en from förhoppning som aldrig kommer slå in...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nog helt rätt, de höga herrarna Eckerdal och Bonnier kräver nog bara ödmjukhet från andra!
      /Antony

      Radera