Ska man svimma? Måndagsreflektioner

Jag skrev ett litet inlägg i ett helt annat ämne och när jag skulle lägga ut det, försvann det. Ohjälpligt. Jag uppfattade saken paulinskt och med 1917 års bibelöversättningen: Anden tillstadde det inte. Jag skulle i stället fortsätta mitt Mark-arbete.

Kanske är det av intresse att få veta hur Svenska Dagbladets journalist arbetade. på tisdagen var han i Kinna och talade med folk, också med kyrkoherden. På torsdagen ringde han och ställde frågor om bibelord och undrade upprepat om kyrkoherden inte ville läsa något sådant ord för honom. Vad ska en präst svara på en sådan begäran? "Jag läser inte Bibeln" verkar inte vara ett bra svar och i kyrkoherde Johanssons inte ett sant ens en gång. Så kyrkoherden läste och journalisten var nöjd för nu stämde något in på hans förförståelse. Hur stod det sedan i SvD? "Han läser högt ur Romarbrevet, första kapitlet. Paulus ord är populära bland dem som är negativt inställda till homosexuella handlingar." Knepet är detsamma som journalisten som intervjuade den engelske biskop som just steg i land i New York. "Ska biskopen gå på nattklubb här i New York?" Biskopen svarade: "Finns det nattklubbar här i New York?" Rubriken var given: "Biskopens första fråga. Finns det nattklubbar här i New York?" Och nu vet ni Svenska Dagbladets nivå. Jag är inte riktigt glad. Undrar hur chefredaktören har det?

Biskop Åke Bonnier läser Svenska Dagbladet. Det gjorde nog ärkebiskop Gunnar Hultgren också. Hur jag vet det? Jo, han hade tidningspapper i mitran för att den skulle passa bättre och det var just Svenskan. En alert pressfotograf fick det på bild och så illustrerades dåförtiden "högerkyrkan".
Tillbaka till min vän och ärkebiskopskandidat Åke.

Varje mässa borde vara en kärlekens mässa, skriver han. Alla skulle känna sig inkluderade. Det kan man säga. Ica i Källa, där Åke har sommarviste, har byggt ut igen. Kanske skulle Åke lära sig av Ica för det viktigaste är att behålla gamla kunder eftersom det är svårt, kostsamt och mödosamt att skaffa sig nya. Behålla gamla kunder är att hålla ihop det kyrkliga så att de som är med inte blir emot och sköta sina präster så att de inte tappar sin frimodighet. Hade jag varit präst i Skara stift, hade jag i dag självanmält mig till domkapitlet för att få svar på den fråga biskopen ställer:
Frågan är om en, som bärare av vigningstjänstuppdraget i Svenska kyrkan, kan lära ut (i t ex undervisning och själavård) att utlevd homosexualitet är synd och samtidigt vara trogen Svenska kyrkans tro och lära?" Ja, biskopen satte ett frågetecken efter den satsen men jag är inte den som svenskrättar en biskop. Däremot fattar jag att ärkebiskop Bertil Werkström varit illa ute om frågan ska besvaras nekande. Och det kanske den ska. Åke Bonniers fråga kan utan vidare uppfattas som en invitation till en kyrkomötesmotion. Mönstret från behandlingen av ämbetsfrågan pekar på det.

Glömskan är också förändringsarbetets bästa vän. För det verkar som om biskoparna Eckerdal och Bonnier glömt hur splittrade biskoparna var i synen på enkönad vigsel för att inte påminna om alla försök att slippa ta i frågan och när man väl måste, hitta alternativa former för att undvika enkönade vigslar.

Insikterna från England verkar inte heller ha satt sig. Om biskoparna Eckerdal och Bonnier skulle ta planet från Göteborg till London för att möta de engelska biskoparna och ha kyrkoherde Johansson med i släptåg (ja, jag vet allt det där om sparv i tranedansen men i dessa tider och hänvisning till Skara stift och Honborgasjön ...), så skulle Owe Johansson vara den som de engelska biskoparna delade syn med, inte biskoparna Eckerdal och Bonnier.
I Lambeth Palace skulle kyrkoherden i Kinna sättas på den finaste platsen och betjänas som en kyrkoherde att känna igen som en Kyrkans herde och i samklang med vad Kyrkan tror och lär. Festen kan börja!
Eckerdal och Bonnier skulle få gå på puben på andra sidan Themsen, äta på egen bekostnad och trösta sig med de giftiga drycker som där ger tröst för stunden.
Kyrkoherde Johansson skulle få nypa sig i armen för att förstå att detta är verkligheten, den ekumeniska verkligheten.

På något sätt är mönstret bibliskt.