fredag 14 mars 2014

The Mentalist

 Är det sex säsonger och 116 avsnitt?  och jag har inte sett ett enda och vet sålunda föga om The Mentalist. Jag tänkte att det måste vara en som undersöker vad som rör sig inuti brottslingen med en förmåga som gör att The Mentalist kan lösa de mest komplicerade fallen. Han tar sig in i folk och skrynklar upp hjärnor och sammanhang. Tänker jag. Och inte ett enda avsnitt har jag sett, vilket gör det lättare för mig att bilda mig en egen föreställning. Det är nämligen The Mentalist jag är ute efter nu. Hur står det till inuti det kyrkliga?

Jag undrar mest över komministrarna. Kyrkoherdarna bedriver sin  vanliga låtsasverksamhet, tror jag. De träffas nu i egna kyrkoherdegrupper /kyrkoherdekollegier!/ och talar om allt som ska till. Planering är deras starka gren. Biskoparna träffar dem - eller träffar kontraktsprostarna, som träffar kyrkoherdar. När en kyrkoherde ska till (att tjänstgöra, alltså) kommer biskopen. Och då är det festlig gudstjänst. Hur det egentligen är med kyrkoherdarnas altartjänst i övrigt, känns mer diffust. Jag vet av egen erfarenhet hur upptagen en kyrkoherde kan vara måndag-fredag och då behövs helgens vila. Likväl är det nog ett rätt sentida fenomen att kyrkoherdar har så få gudstjänster som nu. Och en stiftshandläggare förundrade sig idag över hur självklart och snabbt centraliseringen i Svenska kyrkan går nu. Detta var inte vad Strukturutredningen syftade till, sa han. Jag sa inget. Jag log. För somliga av oss som hör tikll de frimodiga menade ju, att så här måste det gå.

Välan, det är komministrarna som bekymrar mig. Hälften av barnen döps numera. Och Östran i går hade bildtext i pappersupplagan som sa: "Det är tunga tider för Svenska kyrkan som fortsättar tappa medlemmar i hela Kalmar län." Vore det en poäng att påpeka att en hel del medlemmar förlorar vi därför att de tar fegvägen ut ur Svenska kyrkan - de dör. Och en hel del på landsbygd och glesbygd förlorar vi där eftersom de som bor där flyttar. I en stadförsamling, vars komminister jag åtsporde, fick jag veta att 80-talisterna aktivt går ur. Men han sa också att kyrkoherdarna gärna sammanträffar och fattar gemensamma planer. Så vad händer då inuti komministrarna, den grupp präster som proletariseras allra tydligast?

Detta är något nytt. För alls inte länge sedan jobbade kyrkoherdar och lomminsitrar tillsammans, rådslog, läste problem och delade den pastorala vardagsmödan. Nu är klasskillnaden uppenbar. Fina präster och andra. Så vad händer inuti komministrarna, de som fattar att det kyrkosystem vi nu har inte fungerar och att den enda framgång som kan inregistreras är nya rekord när det gäller minussiffror?

Har jag nämnt att jag är pensionist och kan strunta i alltihop? Men jag ömkar något horderna av präster som inte får en arbetsmiljö där man kan ta itu med problem. Jag ska inte jämföra med marinen, men där jag var krigsplacerad visste både brigadchefen och alla kamraterna att vi kunde dö tillsammans - inte minst som vi fick klart för oss att hela vår anläggning lämnats ut av spionen Bergling till den styrka som kunde ha intresse av att anfalla. Insikten skapade sammanhållning. Jag tror inte det är så i Svenska kyrkan längre. Jag kan ha fel - men lönegapet mellan kyrkoherdar och komministrar tror jag är en värdemätare. Och då återstår mitt önskemål om The Mentalist, den som klargör vad som händer inuti komministrarna, det gemena prästerskapet.

Nu ska ni inte bli oroliga. Eftersom det är jag som skriver, kan man utgå från att det är fel och läget är säkert positivt och framtidsinriktat. Känns det inte skönt - eller har the Mentalist ytterligare en uppgift att ta sig an? Hos er som på förhand övertygats om att jag har fel och därmed kan gå in i den stora vilan? Osvuret kanske är bäst.

Verkar jag lite på hugget kan det bero på gårdagens firande av 1,5 miljoner sidvyer. På de återhållet ilskna kommentarerna verkar det som om det var många. Alltför många. Så det kan bli. Så vad hände i mig efter mitt firande i går kväll? Kalla in The Mentalist! Men se mest till att tycka om era komministrar och fråga hur de har det. Inuti.

47 kommentarer:

  1. Det borde inte heta komminister längre, snarare subpräst, i analogi med subdiakon.

    SvaraRadera
  2. Fredrik Fernbom14 mars 2014 kl. 15:31

    Som förutvarande kyrkoherde och nybliven komminister till gagnet är den skillnad jag ser att jag har fler "lediga" söndagar. Under första halvåret ifjol var de enda helgdagar då jag varken predikade eller celebrerade två, Jungfru Marie bebådelsedag och Söndagen före Pingst. Jag har redan under första kvartalet i år lika många. Visserligen hade jag två till inplanerade våren 2013 men då fick jag rycka in på grund av sjukdom (alltså inte min egen utan andras). Kommande påskhelg (skärtorsdag-annandag) har jag två gudstjänster i min almanacka mot tio under fjolåret. Kyrkoherden i vårt nya pastorat tjänstgör minst två helger i månaden, vilket är mer än många komministrar, om inte här så annorstädes. Även om jag respekterar hans chefskap ser jag honom i första hand som kollega. Jag ser dock en skillnad växa fram, som Dag inte tar upp: den mellan arbetsledande komministrar (som på många håll kallas församlingsherdar, en benämning som kyrkoordningen inte känner, i varje fall inte ännu) och övriga. Det är de senare som blir det verkliga proletariatet, hjälppräster likt kyrkolagens kaplaner om vilka vi vet att de skulle ha det måttligt. Fram till 1989 var utvecklingen den att det blev ett alltmer utjämnat förhållande, sedan dess har det med ilfart gått i motsatt riktning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söndagen före Pingst, heter det verkligen så?

      Radera
  3. Efter dryga 30 år på samma komministertjänst infinner sig en trötthet. Inte för att ha varit oföretagsam utan för att det var annorlunda och bättre förr. Kyrkoherden de första 14 åren jobbade som komminister så långt han bara hann med själavård konfirmander gudstjänster hembesök och jordfästningar. Det var ett kollegium där vi delade väldigt mycket. Något hände vid ungefär denna tid. Kyrkan blev något annat och så har det fortsatt. Herden blev chef. Fokus gick från helg och gudstjänst till vardag. Det märktes på medarbetarsamlingar. Egentligen inte så konstigt. Man fortsatte prata om det som fungerade och tonade ned det andra. Fast nu var det annat som lyftes. Kurser, nätverkande och projekt av olika slag. Glädjen hade svårt att infinna sig eftersom det kyrkliga livet blev otydligare.
    Ekumeniskt har isoleringen blivit tydligare. Svenska kyrkan är inte längre förstahandsvalet för ekumeniska samtal, om vi ändå hade räknats med vore det en tröst men nu finns knappt kvar på kartan.

    SvaraRadera
  4. Komministrar som inte är arbetsledande blir vad kyrkoadjunkterna en gång oftast var. Varför inte kalla dem kyrkoadjunkter i stället?/Gustaf Björck, som en gång var kyrkoadjunkt i Vännäs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fredrik Fernbom15 mars 2014 kl. 11:34

      Det stämmer, men främst i större församlingar där dessa tjänster ursprungligen hörde hemma. Vid pastoratssammanslagningen 1962, som handlade om att spara pengar i en statligt reglerad kyrka med lönegrader (jag vet att resurser tillfördes i storstäderna, men nu talar jag om landsbygden), förvandlades ett antal komministraturer till kyrkoadjunkturer. Det innebar lägre lön och sämre anställningstrygghet, men innehavarna hade ofta egna församlingar att ansvara för, med kyrkoråd et cetera. I praktiken var skillnaden alltså inte så stor.

      Radera
  5. Det är mycket som är snett inom SVeK idag. Det helt partipolitiskt styrda organet fungerar effektivt som raserare av vad de hycklande menar sig vilja bevara. De vill säkert -åtminstone tills vidare ha kvar organisationen och den "nytta" de tycker sig se inom organisationen som påtryckare och "föregångare" för all slags modern "humanism". Ge en slags yttre etisk polityr till olika människopåfund och om de visar sig inte fungera kunna avsvära sig ansvaret för dessa misslyckanden genom att hänvisa till att "kyrkan" ju har omfattat dessa ideér.
    Kyrkan är dock Kristi , den är varken politikernas, biskoparnas eller ens den vanlige kyrkobesökaren utan just Kristi Kyrka. En Kyrka öppen för alla men vars budskap är tidlöst och utanför politiskt och annat käbbel. Framförallt fri.

    Detta passar dock inte den makthungrande politikerskaran, framförallt inte de som ser inblandandet i kyrkopolitiken som en språngbräda att komma in i den "riktiga maktsfären". Avancera till riksdagsman eller hög kommunalpolitiker t.ex.

    Tillsvidare gäller det dock för dessa politiker att kunna visa framfötterna. Visa på resultat. Visa på att de lyckats reformera kyrkan i "sund" partipolitisk riktning och göra den till ett lydigt redskap för staten. Alltså en avsikt diametralt motsatt den som åtminstone i teorin förr hävdades som självklar. Detta att "staten "såg sig som - ett redskap för Kristi Kyrka och som beskyddare av organisationen kyrka men alls inte över dess lära. Tvärtom kan man erinra sig meningen- Ja, då har Konungen intet att erinra.,, Den och sammanhanget.

    Nå, nu gäller helt enkelt inte den synen längre. Nu gäller att kyrkan skall bli ett lydigt redskap för staten och agera som megafon inte för Kristi lära utan för tidsandans påfund. Detta görs genom att styra hela tillsättningsförfarandet. Från allra första början avtvingas och kontrolleras dessa präster /blivande präster avsteg från den rena apostoliska läran som man ännu falskeligen har mage att påstå att kyrkan är bunden av.

    !, Prästvigd kan Du kanske bli om du accepterar 1958 års beslut under tystanad och att denna prästvigning görs av åtminstone en kvinnopräst officerande.
    2, Kyrkoherde kan du sedan bli om du visar entusiasm för 1958- års beslut och med tystnad och utan protester accepterar att kyrkan kallar samkönade äktenskap för kristna äktenskap.
    3, Kontraktsprost kan du sedan bli om du t ex i handling visat att du accepterat att betrakta samkönade äktenskap som kristna .officierat som präst i detta eller tvingat din underlydande att officiera .
    4. Biskop blir du sedan vald till av politikerna om du visat dig passera karriärstegen ovan med entusiasm. Gärna visat iver att spåra upp och fördriva resterna av gammaltroende omoderna svartrockar...

    Väl, detta är inte helt populära metoder staten / kyrkan måste tillgripa för att få sådant folk. Därför tillgrips trots ständigt snyft om kyrkans besvärliga ekonomiska situation Mammon. Varje karriärsteg och därtill hörande avsteg från Kristi lära belönas med rikligt pekuniärt tillskott.
    Dessutom lättar man åtminstone till en början ivrigt på plånboken för att köpa ut misshagliga eller bara icke havliga personer. Numera är man inte lika villig men det beror mest på att man inte längre ser något behov av detta. Man tenderar att helt enkelt avkraga dem och därmed har man löst problemet.
    Ack ja. Stackars vår kyrka. Enda trösten är att det inte är Kristi Kyrka även om det som jag brukar påpeka - ännu finns det öar , remanencer kvar av Kristi Kyrka på sina ställen inom organisationen SVeK men de blir färre och färre . Jakten och lusten/ behovet att urtrota de sista fortsätter oförtrutet.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste skratta! Har någon som har sett kyrkopolitiker sett någon som har kyrkopolitiken som en språngbräda till en politisk karriär? Den personen skulle jag vilja se! Den hemska sanningen är väl snarast att Svenska kyrkan inte är så intressant att driftiga politiker skulle satsa på denna! Men några undantag när, så klart!
      För mig har Svenska kyrkan idag dragit ut konsekvenserna av kärleksbudskapet, som måste innebära alla människors lika värde och att kärlek ska vara tillåten, även om det handlar om kärlek mellan samkönade par. De finns, de har alltid funnits, men nu behöver de inte längre bli osynliggjorda! Om man som kyrklig företrädare tycker att det hemskaste som har drabbat Svenska kyrkan är beslutet dels om kvinnors rätt till prästämbetet, dels om människors rätt att juridiskt/kyrkligt sanktionera sin kärlek, då tycker jag att man ska ta sig en rejäl funderare på vad som är viktigast i den kristna läran. Samtidigt tiger man rätt rejält om att mellan 30000- 40000 tusen foster berövas sitt liv i Sverige årligen. Tala om att sila mygg och svälja kameler! Vakna! Den dagen kommer kanske då inte bara kyrkopolitikerna blir dömda, utan en högre instans dömer oss alla! Vad ska sådana som HH säga då? Vem som helst kan väl inte få älska varandra! Skulle vi som kyrka bara acceptera detta? Och inte kan väl en kvinna föra fram Guds ord och sakramenten! Det kan väl inte Kristus ha menat? Eller var det Paulus? "Vi tror på Paulus allsmäktig..." ???

      Radera
    2. Den lila tanten både yrar och hycklar! Vem som helst får inte "älska varandra", inte ens i den postkristna och hedonistiska organisationen Svenska "kyrkan"!
      Om Svky var konsekvent i sin hedonism och "kärleksbudskap" så borde den väl inte diskriminera mot incestuösa, kusin och polygama giftemål, om det handlar om "vuxna människor och ett fritt val"?!
      /Antony

      Radera
    3. Antony, jag gillar inte din stil mot en äldre kvinna! Har du den respektlösheten också i verkliga livet ansikte mot ansikte?
      Varför drar du fram sådana sjuka tendenser som incest? Kusinäktenskap är tillåtna i Sverige och inte ovanliga i invandrargrupper. Och polygama förhållanden finns lite här och var i det här samhället, säkert också bland prästerskapet. Mer eller mindre öppna! Nej, jag tycker inte att sådana ska sanktioneras!

      Radera
    4. @tant lila. Du säger att vissa typer av äktenskap som Bibeln inte sanktionerar är en konsekvens av kärleksbudskapet, men tydligen inte alla. På vilken grund menar du att kyrkan ska dra den typen av gränser? Tillfälliga politiska majoriteter? Sekulära ideologier? Verkliga teologiska resonemang i en kristen kyrka förutsätter att man har Skriften och kyrkans tradition med i resonemanget, vilket du inte har i detta fall. Ett klargörande vore på sin plats. Fram för alla kärlek, eller fram för den kärlek Jesus välsignar - vilket vill du egentligen?

      Radera
    5. Den lila tanten ger ett "goddag yxskaft" som svar på min fråga och har även fått en ytterligare en fråga om varför en viss form av hedonism ska "välsignas" medan andra former ska anses som förkastliga. Beror det på filosofisk/teologisk oförmåga eller hyckleri?!
      /Antony

      Radera
    6. Vilken kärlek välsignar Jesus? Ge mig gärna bibelorden här! Jesus, inte Paulus. Jag trodde, i min enfald, att det handlar om tvåsamhet, som kyrkan välsignar. Sedan har jag ju sett en ganska så märklig flathet inför pedofili hos en del präster och andra också för den delen! Inte bara i katolska kyrkan. Men detta och polyamorösa förhållanden har ju inget med äktenskapet att göra, eller hur? Såvida ingen är gift!

      Radera
    7. Nya tant lila. Jesus undervisar om äktenskapet mellan man och kvinna i Matt 19. Ingenstans inkluderar äktenskapet något annat än en man och en kvinna i Jesu undervisning!
      Dina godtyckliga gränsdragningar är minst sagt märkliga!

      Radera
    8. Den lila tanten fortsätter med sitt hyckleri och sitt obegåvade resonemang. Hon är verkligen en representant för den nya religionen!
      /Antony

      Radera
  6. En realistisk dystopi av HH i gryningen 15 mars? Men HH glömmer den kyrkohistoriska insikten att kyrkans läge alltid varit förtvivlat - som en gång Engeström ska ha sagt. Träffsäkra karriärsfrågor ja men egentligen så banala att de är mer luft än många äldre prövostenar av betydligt svårare slag, som t.ex. de gammaltroendes i slavisk miljö... Eller vår egen neulogiska, nyttofixerade, förkunnelsevåg för mer än två hundra år sedan. Eller förtvivlande romares insikter både innan pedofilskandalerna blev offentlighet och likaväl mitt i dem... Men med den reformatoriska formalprincipen - skriften allena - ihop med materialprincipen - Kristus allena - så står sig den gemenskapen i betydligt hårdare köld. Dina klagoverser förefaller ganska patetiska. Vänta tills du själv blir prövad. Det kan vara större risk att du själv går under förr än SvK.

    SvaraRadera
  7. Dopfrekvensen är det för Svenska kyrkan och Sverige verkligt alarmerande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det som är verkligt alarmerande är Svenska kyrkans försök att omdefiniera dopet för att uppehålls dopfrekvensen!

      Radera
    2. Vad annat kan man förvänta sig av ett samfund vars nomenklatura utgörs av ding-dong heretiker?!
      /Antony

      Radera
    3. Jag kan bara konstatera att den lila tanten vägrar att svara på min fråga. Hyckleriet och hedonismem är uppenbar!
      /Antony

      Radera
  8. Den mest nattsvarta kommentar jag läst på bloggen!

    Jag vill späda på:

    Politikerna agerar inte som politiker, utan som företrädare för Folkmeningen. Politikernas tankar överensstämmer alltså väl med vad som tänks bland de ännu betalande medlemmarna. Förgäves strider en krympande och mestadels åldrande, traditionell skara. Trots all anpassning går ändå åttiotalisterna ur. Det räcker inte för kyrkans företrädare att spegla en fallen värld. Världen vill inte bli påmind om att den är fallen och att dess tid är kort. Även en utprånglad kristendomsförfalskning blir för magstark för världens barn. Vi är mitt uppe i ett religionsbyte.

    KJ

    SvaraRadera
  9. Lilla Tant Lila,
    Skratta gärna , det bjuder jag på. Vad jag däremot direkt protesterar mot är förvrängningar av den kristna tron och läran . Du ger medvetet (?) exempel på detta när Du ironiserar över Paulus. Så gör många som vill hävda att de minsann är kristna fast det då alltid ligger ett underförstått "men" bakom. Jag tror visst på Jesus men.. Jag tror visst xxx.. men osv,osv. Metoden man sedan använder för att motivera sina "men" går ut på att i första hand ifrågasätta apostlarna - i andra hand och om man kan visa på att det stämmer hävda att Jesus inte sagt något om saken . I tredje hand hårdrar man bibelverser och använder förvrängd logik för att försvara sina teser ur tidsandans hopplock. Idag handlar det om att hårdra kärleksbudskapet.

    Det fjärde är att hela tiden försöka vända fokus och hävda att så länge man har problem "A" behöver man inte bekymra sig om problem "B" , "C" ,"D" eller vad det nu kan vara man anser vara av lägre dignitet. ( Detta är föralldel en princip som fungerar hyggligt i det vanliga livet men är ytterst förrädisk och farlig inom Kristi Kyrka där gäller snarare att sviktar man på en punkt har man gett upp allt. Kristi kyrka utkämpar alltid en strid såväl internt som externt och med en liten släng till Anonym som passade på att varna mig att jag kanske själv förr skulle gå under. Att hänvisa till tidigare svårigheter som övervunnits är kanske en tröst för ett tigerhjärta men det är sannerligen ingen garanti av något slag för att det skall gå "bra" denna gång också. Självaste bibeln är tydlig med detta.

    Slutligen går man sedan på Jesus själv och hävdar utan ett uns av bevis att Jesus om han skulle komma nu visst skulle sanktionera dessa olika tidsandeideér. (Medan det mest sannolika är att han inte ens skulle bli insläppt i någon kyrka inom organisationen SveK- allra minst få agera som präst). Det är på många ställen där vi redan är nu vilket jag ser som mest remarkabelt. Det och att kyrkans problem här i väst huvudsakligen kommer från de som är tänkta att vara Sions väktare.

    Abortproblemet är fruktansvärt och det "gläder?" att Du nämner det som problem men har Du funderat över hur få av dina gelikar(?) som håller med Dig däri? Av de fertila skulle jag tro knappt någon och ändock är många av dem -eller anser sig vara kristna.
    //HH


    SvaraRadera
    Svar
    1. Självaste Bibeln är tydlig med att hur det faktiskt slutar vet bara en. Där är det också tydligt att den som tror sig stå stadigt ska se till att han inte faller. Prövningar är inte över ens förmåga. Där är det också tydligt att Herren själv förhärdar vem han vill, det kan gälla SvK, det kan gälla SvK:s kritiker. Huruvida det "gått bra" tidigare är en så mager sammanfattning att den är felaktig. Det går inte "bra" genom några prövningar. Riktiga prövningar överlever man till nöds. Riktiga prövningar är något mer än ett tufft skrifteord. Prövningar tvingar oss till eftertanke och omvärderingar, vare sig man vill det eller inte. Vi ska be om att slippa dem.

      Radera
    2. Ja, lille HH, vem du nu är! Jag har säkert inte din respekt för Paulus. Och som jag brukar säga så anser jag att det är tur att Gud/Kristus finns TROTS kyrkan. Jag tror inte att Jesus hade velat vara präst i Svenska kyrkan, men det beror inte på utvecklingen, utan på den diskriminering som förekommer och på alla tvistigheter! För övrigt vet jag inte alls vilka som är "mina gelikar":

      Radera
    3. Och sedan, HH, så har jag absolut inget behov av att prickas av för någon sorts rätt och äkta etikett vad gäller min kristna tro! Jag är inte präst, och jag är fullständigt övertygad om att Gud inte kräver full lydnad inför Paulus! Fyrkantighet är inte riktigt min livsmodell, ser du!

      Radera
    4. Men Paulus kräver "full lydnad inför Gud". I Romarbrevet skriver han om att "upprätta Trons lydnad bland alla hednafolk". Det är att höra och göra Guds vilja dvs både akoe och hypakoe om vi får tala grekiska. I Gudstjänsten hör vi orden: så lyder Herrens Ord. Vi får gå in under Kristi lydnad som är Trons lydnad.

      Radera
    5. @HH "Surpise, surprise, eller inte" - här kom det ett "lilla" till när man argumenterar mot en kvinna på den här bloggen!

      Men du har fel HH om att "knappast någon" håller med om "abortproblemet". Jag gör det till exempel.

      Hälsningar från fertila lilla Anna som kallar sig kristen

      Radera
    6. Ja, det kanske PAULUS gör! Vet du, Thomas, jag tror att tro är något mycket enklare och mera okomplicerat än så! För mig handlar tron om tillit och ödmjukhet. Jo, faktiskt! Insikten om att Livet kan förändras på en enda sekund, och då kanske det inte finns utrymme för så mycket högmod längre. Eller möjlighet att slå sig för bröstet och säga sig vara mest rätt och mest lärd. Jag kan inte grekiska!

      Radera
  10. Nya tant lila,

    Tyvärr? Det går inte att hävda att något som apostlarna skrivit eller "förmedlat" är av mindre värde .

    Apostlarna talade på Jesu uppdrag och var av honom befullmäktigade. Ja så grundligt att Jesus påpekade att allt vad de band på jorden skulle vara det också i himlen liksom allt vad de löste på jorden skulle vara löst i himlen. Ett oerhört ansvar som Jesus efter uppståndelsen anförtrodde apostlarna men som han då ansåg dem mogna för.

    Det är riktigt att Jesus vid det tillfället inte hade riktat sig till Paulus. . Paulus hävdade själv att han blivit direkt utnämnd av den uppståndne Jesus. Ett påstående som man naturligtvis kan förneka men apostlamötet runt år 50 och Petrus själv konfirmerade dessa "anspråk".

    Apostlarna utnämnde och tillsatte bl.a presbyter och utformade det som skall vara / är Kristi Kyrka. Man skall ha klart för sig att med möjligens två undantag ,Mattias och Paulus, utnämnde apostlarna inga nya apostlar.

    (Paulus lite tveksamt om man kan kalla det utnämnde , snarare som jag skrev handlade det om att konfirmera och bekräfta Pauli anspråk på att vara just apostel).

    Nåväl, apostlavärdigheten med den fullmakt det innebär var förbehållen just apostlarna och är ingenting som någon människa äger ."På Jesu uppdrag".
    kan dock prästen i Kristi Kyrka meddela förlåtelse. Nota Bene Kristi Kyrka.

    Du talar om tvistigheter inom kyrkan. Ja Gud vet att de är av många slag allt ifrån dess grundande . Kan t ex en präst meddela avlösning om han själv förklarar sig vara ateist? Den frågan kom upp i Danmark för några år sedan ! Vad säger sådant om tillståndet?

    Dock ,vi vet vad Kristi Kyrka är och vad den vill ge. Bland kännetecknen ingår just att vara apostolisk i dess egentliga bemärkelse och då duger det sannerligen inte att hävda att det är ju bara Paulus, bara Petrus eller Jacob eller vem och vad man nu vill ifrågasätta av den apostoliska läran- Kristi Kyrka.

    Alla apostlarna talade med Jesu fulla bemyndigande och auktoritet.

    Detta var t ex artonhundratalets liberalteologer fullkomligt på det klara med och insåg att man inte kunde angripa läran med argument som att - det har ju "bara" Paulus sagt . Angreppspunkten där var mera sofistikerad man ifrågasatte att breven var autentiska. Problemet var att de misshagliga styckena som man gärna ville ha bort var sådana att det var praktiskt taget omöjligt att med någon som helst trovärdighet ifrågasätta dem.
    (Idag bryr sig tyvärr den ljumme eller kanske bara desillusionerade kristne knappt alls -han eller hon väljer och vrakar efter eget skönn och tröstar sig med att jag tror nog att Gud / Kristus inte bryr sig om ifall jag....)

    Nå, det är en farlig väg. Den är extra farlig om den sprids som lära ty då kan det handla om det Jesus varnar för när han talar om de som förleder.

    Efter apostlarna kom kyrkofäderna . De kunde vara fromma och lärda, många av dem var det också men man skall ha klart för sig att dessa oavsett personliga preferenser och integritet inte var apostlar och aldrig gjorde ,inte kunde göra anspråk på att vara apostel.

    Du säger att Du tror på Kristus. Jag har ingen anledning att i och för sig ifrågasätta det men hur kan du då stödja samkönade äktenskap? Med stödja menar jag acceptera dem som kristna.?

    Man måste skilja mellan äktenskap i gemen och kristna äktenskap. Äktenskap har funnits och finns i alla former sedan urminnes tider. Oftast utformade som kontrakt.

    Samkönade äktenskap är heller inget nytt . De förekom t ex bland romarna på Jesu tid. Vad Jesus gjorde var att klargöra vad ett äktenskap enligt skaparens vilja skulle vara . Det vi menar med ett kristet äktenskap!

    Där ingår inte samkönade sådant. Där angriper Du alltså Kristus själv.

    Frågan är alltså inte i första hand om homofiler kan gifta sig. Det må de göra om de så vill men de skall inte / kan inte begära att Kyrkan skall utföra dessa vigselakter och kalla dem kristna. Det har kyrkan helt enkelt ingen auktoritet att göra och alls ingen anledning .

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH:
      Det är tämligen meningslöst att argumentera med den lila tanten eller med den "lilla" Anna, eftersom de uppenbart saknar förmåga till rudimentär argumentationsanalys!
      /Antony

      Radera
  11. Först HH, vem du nu är, så är ditt språkbruk att använda dig av ordet "homofiler" mycket betecknande för vem du är. För det andra undrar jag om du någonsin har funderat över din blinda auktoritetstro? Den skulle jag ta mig en funderare på om jag var du!
    Sedan kan man väl lugnt konstatera att många heterosexuella äktenskap inte är värda namnet. Själv kan jag tala om att de homosexuella äktenskap som jag har sett är betydligt sannare.
    Slutligen hoppas jag att jag inte känner dig...

    SvaraRadera
  12. Sedan HH kan jag överhuvudtaget inte begripa hur jag skulle kunna anse mig ha rätten att sätta mig till doms över andra människors rätt till kärlek och välsignelse av denna. Kan du se något samhällsfarligt eller något som ur genetisk synpunkt kan vara skadligt med samkönade äktenskap? Jag tror mera på människors lika värde och på egen ödmjukhet - än jag tror på Paulus! Och på dig!

    SvaraRadera
  13. Dessutom har jag nog träffat flera präster som jag skulle förknippa med synd än jag kan göra med de homosexuella par som jag känner. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är hög tid för tant lila att redogöra för sin hermeneeutik eftersom hennes resonemang inte går ihop. Dagens PK definition av kärlek är Guds vilja i alla tider, men inte gårdagens!? Tvåsamheten finner hon vara gudomligt sanktionerad, men inte könen? Dessutom verkar hon mist sagt hata Paulus?!

      Radera
    2. @Anonym 17:12. Men om vi vänder på det hela, att det inte är tant lila eller någon annan som "hatar" Paulus (det har jag svårt att tro att hon gör även om han onekligen ställt till med en del problem!) och i stället påstår att du "verkar älska Paulus" - är det då för den saken skull säkert att du "älskar" honom på ett mer renhårigt sätt än de som du menar "hatar" honom?

      För en tid sedan ställde någon en fråga här på bloggen om varför den grekisk-ortodoxa kyrkan hade mycket mer manlig gudstjänstnärvaro än andra kristna trosriktningar, och jag själv kom på att den ortodoxa kyrkan mer än alla andra verkligen sätter kvinnans plats i gudstjänsten i skymundan - det tilltalar tydligen männen! På samma sätt kan det vara med muslimska män och månggifte - jag lovar att de älskar profeten för detta på ett helt annat sätt än kvinnorna gör!
      Jag vet inte vilken sexuell läggning du har, men jag dristar mig till att tro att du inte är homosexuell. Frågan är, om du har fötts med en homosexuell läggning, hade du haft samma oproblematiska inställning till Paulus då? Hade du sagt "no problem!" till dem som begärde att du ska leva i celibat, inte för att du skadar någon om du har sex med den som vill ha sex med dig, utan för att en del som inte är homosexuella själva tycker att Paulus ord när det gäller just detta ska efterlevas till varje pris - samtidigt som sagt, man "struntar" i vissa andra påbud han gett.

      Radera
    3. Bästa lila tant, jag ber dig att sluta förnedra dig själv. Min kristna etik förbjuder mig att klassifiera dig som en hysterika och idiot, men dessa dina kommentarer gör att jag måste uppmana dig till att söka själavård, om du nu känner en manlig traditionellt troende präst som kan ledsaga dig tillbaka till den kristna tron?!
      /Antony

      Radera
    4. Har inte nya tant lila insett att prästerna är till för syndarnas skull mot synden. Med en präst som biktfader blir vi rustade att kämpa mot synden för Tron (fides quae) och inte bara tron som psykologisk förtröstan (fides qua)

      Radera
    5. Snälla Anonym, jag vet inte ens vad hemeneeutik (hur stavas det?) är. Jag har visserligen tre akademiska examina, men jag har aldrig studerat teologi. Däremot är jag välutbildad i min nuvarande sysselsättning som guide. Med stort intresse brukar mina gäster lyssna på hur de präster som pryder kyrkväggar, och i vår kommun har en gett namn till gymnasieskolan, ledde häxprocessen mot tre kvinnor här 1679. Och- jag guidar på egen firma och kan inte ens bli uppsagd! Det var den tidens häxprocesser... och inte är häxprocesserna slut!

      Radera
    6. Hermeneutik, det går att googla fram vad det betyder... Men tre akademiska examina borde kanske innehålla något av basala kunskaper i detta?
      Det är väl ingen här som ville säga upp dig?
      Att tro på Kristus i opposition mot apostlarna går liksom inte, ty Jesus utsåg och kallade apostlar till att predika och skriva. Men du härdar i att försöka få det till att de personer som tar Jesu ord genom apostlarna på allvar "tror på Paulus". Jesu ord i evangelierna är inte nedskrivna av honom, så du tror i så fall på Matteus, Markus, Lukas och Johannes, vilket inte är så mycket annorlunda än den nidbild du försöker måla upp om de meningsmotståndare du inte näs försöker förstå.
      Tidsandan avgör vad som är sant och den som inte tänker som jag är en mörkermänniska som ska motarbetas och mobbas, punkt slut!

      Radera
    7. Bästa lila tant! Det är väl uppenbart för alla att du inte ska fortsätta med dina virriga och hätska utfall på denna blog, utan lämna forumet till bildade män som kanske kan ledade tillbaka till en traditionell kristendom?!
      Här råder inga "häxprocesser" utan ett sant försök till evangelisation!
      /Antony

      Radera
    8. En präst som biktfader MOT synden...:-) ?

      Radera
    9. Självklart avgör tiden vi lever i vad som är sant! Gårdagens sanningar är inte alltid dagens. Saker omtolkas och nya insikter tillkommer. Man ska vara mycket språkligt omedveten om man tror att en skrift som översatts från olika språk i andra tider inte kan innehålla saker som kan diskuteras! Inte minst under min tid som guide, har jag vid noggrannare studier med häpnad fått inse att min historia som skånska berövades mig av segrarmakten Sverige. Den har jag först nu återfått! Och säkert finns det mycket i Bibeln som är tidsbundet och skrivet med avsikter. Nej, jag är inte det minsta intresserad av att slå upp några ord vad gäller teologi. Jag struntar fullständigt i vad orden betyder. Var inte Jesus och hans apostlar enkla människor? Eller de var kanske högintellektuella som satt och vred och vände på varje ord? Om man gör detta är nog risken stor att man, precis som människor som lider av Aspergers syndrom, ser enstaka ord och uttryck men totalt missar helheten, essensen, i det som skrivs.
      Nu ska jag däremot gå tillbaka och noga studera Antonys alla kommentarer på den här bloggen för att lära mig vad ordet evangelisation betyder! För det är väl detta de kommentarerna innehåller!!!? Eller?

      Radera
    10. @nya tant lila. Idag när jag läser din kommentar inser jag att orden betyder något annat än i går och kan därmed konstatera att du allt väsentligt anslutit dig till Antonys synpunkter.

      Radera
  14. Antony, nu ska jag ställa en fråga som jag har funderat över ganska länge: Hur mår du egentligen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns vissa gränser som bör respekteras. Om någon går för långt är det bästa att sluta replikera. Det tjänar liksom inget till. Fortsatt tjafsande uppmuntrar bara. Samtal är tecken på respekt. Utan respekt bör man bryta samtalet. Allt annat blir gyttjebrottning.

      Radera
    2. Bäste Antony!
      Ställ du samma fråga tillbaka.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  15. Ingen av de som har kommenterat (för eller mot) Ntl, har kommenterat det hon skrev om aborter i sin första kommentar: "Tala om att sila mygg och svälja kameler!." Tror ni att det är lättare att väcka till liv den som har aborterats än att upplösa ett samkönat äktenskap, om de som ingått ett sådant ångrar sig? Om man anser sig vara bibeltrogen men inte kan se skillnaden mellan dessa två, så tror man på en död bokstav. För en levande bibeltro, vilket inte är detsamma som att "tro på Bibeln", kan förvisso Paulus vara en stötosten. Men låt honom då vara det.

    SvaraRadera