Domkapitlet i Växjö har gett klart besked. Protokollet är daterat 2014-03-05. Så här står det:
§ 23 Föredragande: Ola Isacsson
Dnr 14-48-339
Skrivelse från VDM Dag Sandahl, angående brödet i mässan
Domkapitlet konstaterar att frågan om nattvardselementen varit aktuella under lång tid inom Svenska kyrkan. Huvudsakligen har frågorna rört vinets alkoholhalt, där detaljerade överväganden gjort. (s-et har tappats bort i det justerade protokollet, DS) Frågan om glutenfritt bröd har behandlats betydligt mer översiktligt och det har sedan 1980-talets mitt angetts att sådant bör finnas tillgängligt.
Samtidigt har Svenska kyrkan undviktit (det står så i det justerade protokollet, DS) att föra frågan om brödets och vinets beskaffenhet till ett läromässigt avgörande genom beslut i kyrkomötet. Linjen har hela tiden varit att frågan handlar om pastoralt handhavande i den lokala situationen.
Mot bakgrund av detta avstår domkapitlet från att utfärda rekommendationer för Växjö stift av den art Dag Sandahl föreslår."
Det var det hela. Nu var inte invändningen att det finns glutenfritt bröd. Invändningen var att det Ersta bakar ihop inte kan användas för till den blandningen finns inga Frälsarens löften att knyta. Det är något som liknar bröd. Vore det ändå manna - men inte ens det är det. Det ger sken av att vara på riktigt - men domkapitlet avstår också från att i tro bejaka detta som erbjuds. Domkapitlet avstår.
Återstår för den enskilde kommunikanten att
antingen
ringa prosten Isacsson (0470-773834) och be honom förklara för det oroliga samvetet att det som serveras med Erstas misch-masch är nattvard och inte narrvard och i tro och glädje ska tas emot för Frälsarens räcks oss efter sitt löfte i detta som påstås vara hans kropp. Prosten Isacsson bör också åtspörjas var det finns texter i frågan, kanske på tyska av Jürgen Diestelmann, ty i Luthers efterföljd har de evangeliska haft vett att dra gränsen mot en reformert nattvardslära ("Ni är av en annan ande än vi", sa Luther och drog det berömda kritstrecket över bordet vid religionssamtalen i Marburg) och möjligtvis skulle prosten också ombedjas kommentera vad vår vän Påffuan har att säga i saken...)
eller
uppsöka den lokale kyrkoherden för att ställa själavårdsfrågan och höra hur han tröstar det oroliga samvete som inte vill luras vid nattvardsbordet.
Det finns ett tredje alternativ. Man går inte till kyrkor där Erstas misch-masch serveras och man distanserar sig från präster som hanterar Erstas produkt och räcker fram dem med ord som saknar täckning.
Doktorn i etik ringde jag. Han var inte förvånad över domkapitlets svar, som jag såg sakna ens en tillstymmelse till teologiskt allvar och i den meningen vara oetiskt. Men etiker ska väl vara experter på det oetiska. Oetiskt vore förstås att pressa domkapitlet på sakinformation bakom de undanglidande formuleringarna.
Kan man inte ha glutenfritt bröd för dem som behöver. Jo. Avglutinifierat vete. Annars inte. Ersta ägnar sig åt bedrägeri. Fromt bedrägeri som bäst. Oh så räcks något som har sken av helighet till kommunikanterna, de som inte fattar att det finns frågor att ställa, frågor som domkapitlet i Växjö avstår från!
Var lärde sig biskop Johansson vad en svenskkyrklig präst ska veta om eukaristien? I Alliansmissionen? Och domkapitelsledamoten Margareta Andersson lärde sig nattvardsteologi i Missionsförbundet, väl? Så blir vi svenskkyrkliga alltmer hemlösa i Svenska kyrkan.
På tal om Skene-fromheten upprörs nu en del inbitna kvinnoprästmotståndare på de kvinnliga prästernas vägnar. I Marks kommun har man hittills haft två kvinnliga kyrkoherdar. Så vad gäller bråket? Två rökelsekorn framför kejsarens bild? Ska det vara så mycket att bråka om, som vi brukar säga.
Domkapitelsledamoten Margareta Andersson har ingen frikyrklig bakgrund utan är uppvuxen i en traditionellt svenskkyrklig familj. Var har Dag fått sin uppgift ifrån och varför väljer han att sprida den om han inte har kollat upp den bättre?! (Visss gardering ägnar sig Dag dock åt när han skriver "väl?", men en dementi vore kanske ändå på plats.
SvaraRaderaFrasen om pastoralt handhavande känns igen. Är inte detta ett av Svenska kyrkans två mantra (vid sidan av att hänskjuta till Arbetsrätten) för att undgå att fatta läromässiga avgöranden. En enskild prästs göranden och låtanden kan alltid kritiseras/avfärdas med att denne inte visat prov på pastoral fingertoppskänsla (och man har därmed kritiserat dock utan att ha prövat tro, lära och bekännelse men dock vidhäftat personen med en brist - brist på pastotal fingertoppskänsla.) Av begreppet pastoralt i att arbeta med pastoralprogram för församlingsbygge har gjorts ett begrepp som handlar om förment bristande professionell skicklighet.
SvaraRaderaBjörn Fyrlund
Från hästens mun har jag vid flera tillfällen hört Margareta beskriva sin SMF-tid och vad den betytt för henne. Så här dementeras inte. Dag
SvaraRaderaDet är möjligt att hon som barn också någon kort tid varit SMU-scout eller liknande, men föräldrarna var mycket aktiva i Svenska kyrkan i Eksjö. Margareta har också hela sitt liv varit aktiv i Svenska kyrkan som bl.a. körsångare och förtroendevald. Jag känner Margarta väl sedan många år och har aldrig hört henne yttra någonting alls om någon endaste form av engagemang i SMF.
RaderaSjälv tycker jag att passusen "läromässigt avgörande i kyrkomötet" var bland det roligaste jag läst i kyrkliga texter på länge. I andra frågor väjer man inte för några läromässiga avgöranden.
SvaraRaderaOla Isacsson uppfattade jag en gång som en vettig präst, Jan-Olof likaså. Tänk vad systemet gör med folk...
Så klokt av Kapitlet!
SvaraRaderaMan behandlar något annat än den svårare frågan i skrivelsen. Bekvämt och bra. Heder åt Kapitlets handläggare!
Man har knappast orkat läsa genom texterna, vare sig i fråga eller svar. Detta visar sig i de uppenbara, justerade språktabbarna. Klokt och bra! Heder åt kapitlet ledamöter och handläggare! Man offrar inte möda på i förhand avgjorda ärenden.
Jag åtminstone blir rörd av all denna dådkraft, kompetens och klokskap hos Högvördiga Domkapitlet i Växjö.
KJ
Det har tidigare noterats att det råder en omfattande rättsröta i Svkys domkapitel och här fick vi ytterligare ett exempel på detta!
Radera/Antony
Jag blir mycket nyfiken på hur man anser att detta "pastorala handhavande i den lokala situationen" skall genomföras om en församlingsbo uttrycker tvivel över den sakramentala vissheten? Ska man be om ett enskilt samtal med kyrkoherden? Vad ska det leda till annat än att man får höra att vederbörande anser att man har fel?
SvaraRaderaGenom att hänskjuta frågan till det lokala har man f.ö. de facto avgjort den eftersom man alltså tillåter utbytta nattvardselement.
Det kan undras om "Svenska kyrkan" finns längre. Som rikskoncern med egen logga kanske. Dock finns väl ingen lärogemenskap, den som skrevs in år 2000 gäller väl inte. Det finns ingen gemensam liturgi, ingen gemensam rättspraxis, ingen gemensam församlingsordning, ingen gemensam sakramentsförvaltning, inget gemesamt prästämbete. Det finns litet olika nätverk. De lågkyrkliga känner till varandra, de gammalkyrkliga och de högkyrkliga likaså och förstås de protestantiskt liberalteologiska. DS som är rejält insnärjd i de senares system kämpar freneiskt för ett utrymme, som inte beviljas. Hoppet är väl en kaleidoskopisk Andens vridning, som gör att mönstret faller ut i en ny kombination med gladare färger. Läget är dystert men efter regn kommer solsken, heter det ju.
SvaraRaderaNattsvart lägesbestämning av en rakryggad biskop med stärkelse i elvan!
RaderaDock ger en hegeliansk/marxistisk kaleidoskopknorr hopp om peripeti?
M Gunnesson
Göran, din beskrivning av sakernas tillstånd motsvarar ganska väl vad som redan på 20-talet gjordes till politiskt program av den socialdemokratiske ecklesiastik-ministern Engberg, som ansåg att: Om målet var att befria Sverige från kristendomen skulle Svenska kyrkan bli medlet. Fråntagen allt självstyre och inflytande över prästernas utbildning och utnämning skulle den omdanas till en spridare av en ”ateistisk allmän religiositet”, skrev Engberg i Arbetet 1922. (http://zaremba.wordpress.com/2008/12/14/kyrkan-och-friheten/
RaderaVidare skriver Zaremba: "Följaktligen var det inte ologiskt att en ung Kjell-Olof Feldt år 1961 rådde dem som ville marginalisera kristendomen att ”slå vakt om statskyrkan”.
Om svenska kyrkan i dag befinner sig i en djup kris, vilket den gör, beror det kanske inte på svenskarnas avkristning utan på kyrkans sekularisering. Och till denna är hon bara delvis medskyldig. I snart 70 år har den från och till hanterats som ett inventarium. Om våra konstnärer lika länge behandlats som kommunala dekoratörer skulle de också få vissa identitetsproblem."
Jag antar att alla kommentatorer här redan är väl bekanta med Maciej Zarembas enormt upplysande text om SveK:s väg under 1900-talet från att vara ett salt till att bli en "kommunal själavårdsinrättning" -- om inte, så läs den! /Stefan Borg/
Ursäkta Björn, Björn skulle det vara -- inget annat /Stefan Borg/
RaderaJag minns Zarembas artiklar, men är det någon som minns om den svenskkyrkliga eliten försökte sig på någon slags svar/förklaring/skademinimering eller ansågs det vara helt överflödigt. Det som står svart på vitt i Zarembas artiklar borde få varje sunt tänkande människa att agera mot kyrkans ledning och rätta till begångna misstag?
RaderaBiörn! + Biörn
RaderaÄr det inte förvandlingen det kommer an på?
SvaraRaderaMåtte den nya Kyrkohandboken vara tydlig!
EVANGELIUM
OFFERTORIUM
FÖRVANDLING
KOMMUNION
!
ULF H BERGGREN
Konsubstantiation, inte transsubstantiation!
RaderaLatinet igen! Det är ibland rena grekiskan. ..
Radera-u -
Brödet och vinet är Kristi kropp i, med och under bröd och vin, utan att det upphör att vara bröd och vin.
RaderaVi förvandlas tillika...
Radera-u-
Bristen på teologiskt allvar är uppenbar. Beslutet hänvisar varken till utredningen "Brödet och vinet i Herrens måltid" (1987), eller de riktlinjer för handhavandet av altarets sakrament som utarbetades inom just Växjö stift 1991 och som det samlade biskopsmötet därefter ställde sig bakom. Det hela förs så från sanningsfrågan till en fråga om "pastoralt lämpligt".
SvaraRaderaSkrivningarna glider, därför att man inte VILL ta ställning. Men den som tiger samtycker, och med detta beslut har DK i Växjö sanktionerat den utveckling som nu pågår: där Erstas glutenfria oblater göra till normalordning inom Svenska kyrkan.
Detta är nattvardselement som varken Romersk-katolska kyrkan eller de ortodoxa kyrkorna bejakar. Det måste ställas inom tvivel om denna förkrossande majoritet av medkristna kan igenkänna denna vår ordning som en autentisk form av nattvardsfirande.
När Svenska kyrkan uppenbart nu tror sig kunna fritt definiera vad som är det äktkristna aktualiseras Pauli fråga i 1 Kor 14:36 - "Är det kanske från er som Guds ord har utgått, och är det bara till er som det har kommit?"
I denna situation som Svek befinner sig i, skulle man önska att RKK med biskop Anders A. benägna tillstånd gav tillstånd till kommunion på de platser där det inte längre är möjligt att delta i svensk-kyrkliva mässor. d
SvaraRaderaDet skulle vara en broderlig handling mot trossyskon i nöd./kh em
Tack käre Anonym!
RaderaDet håller jag helt med om. Bra förslag. Efter att ha narrats i en mässa med skummande druvjuice, vill jag inte uppleva detta en gång till. Det går ju fråga i sakristian före Mässan förstås. Men om man åker till en kyrka för att fira en mässa och får beskedet att det serveras druvjuice, så känns det ju snopet och gå ner i bänken och inte kunna fira Mässan, utan bara vara en åskådare.
Katolska kyrkan borde kunna ställa upp på det här. De skulle nog så småningom få åtskilliga medlemmar genom detta.
"Präst från Skara stift"
Här var ett ärende som DK kunde tagit på allvar. Nu duckar man och förstärker intrycket av att domkapitlen borde avskaffas. Man har all tid i världen att nita präster för sådant som inte ens anförs i anmälan, men man har inte tid att sätta ner foten i fråga om detta!
SvaraRaderaOm nu domkapitlet har motiverat sin avveckling måste väl frågan lyftas i en motion till kyrkomötet!
Men för politrukerna kan inte detta anses vara viktigt så det lär bli samma behandling även där.
Ju mer jag tänkt på detta, ju tydligare blir det att stiftet abdikerar från den position det har rätt att inta. I kyrkan är församlingen med sin präst och stiftet med sin biskop de primära enheterna. De stift som finns i ett område med gemensam kultur och historia formar sedan en provins – stiften i Sverige bildar tillsammans Svenska kyrkan.
SvaraRaderaMen provinsen är ändå bara ett samarbetsorgan. Det är stiftet, med sitt domkapitel, som har det primära ansvaret för vad som predikas och läres, för hur gudstjänsten gestaltas, för hur ansvaret för folk och samhälle formas m.m. Av praktiska skäl kan stiften avgöra en hel del av de här frågorna gemensamt. Men kommer en fråga upp, som med Dags brev, är det domkapitlets ansvar att avgöra den.
Men här agerar domkapitlet som en distriktstyrelse, som inte vågar bestämma något, som möjligen skulle gå emot hur centralstyrelsen vill ha det. Mönstret blir tydligt: det handlar inte längre om en kyrka, utan om en demokratiskt motiverad idéorganisation.
Men, nu är det ju så att vi har en demokratisk ordning och demokratin är en successiv uppenbarelse, så du har fel! Hur skulle det se ut om enskilda domkapitel bestämde saker i strid med varandra? Hur skulle enheten bestå? Nej vi måste ha ett toppstyre från Uppsala annars kommer mörkermännen att ta över!
RaderaGår inte Domkapitlets undanglidande svar att överklaga till någon högre instans??
SvaraRaderaUndrar
F Pierre
Det har funnits två kvinnliga kyrkoherdar i ett och samma pastorat i Marks härad (Marks och Bollebygds kontrakt), men i Borås kommun.
SvaraRadera