tisdag 11 mars 2014

KG

Boksorterande betyder att en del dyker upp för att sättas på rätt plats. Som i veckan Stiftshistoriska sällskapet i Lunds stift bok från år 2011 De ändrade relationernas århundrade. Lunds stift under 1900-talet.

KG Hammar berättar om rörelsen Exodus, som kom till i februari 1979 och avskaffades i oktober 1983. Varför? "Rörelsens tid var förbi", heter det och det konstaterade tydligen både de principiella statskyrkomotståndarna, typ Gustaf Wingren, och de pragmatiska, typ Caroline Krook och KG Hammar.

När man ser hur kortlivade somliga idérörelser är måste man  beundra arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, Kyrklig Samling men också Svenska kyrkans fria synod, som sett till att ordna kyrkodagar och bygga en hållbar folkrörelsestruktur. Det klarade inte lundensarna. Ingen skugga över dem - eller kanske? För deras rörelse blev mest en språngbräda för dem som hade kompetenserna och erfarenheterna för att bli biskopar. Undrar hur det känns för fotfolket i Exodus, de som skulle vara just språngbräda för dem som skulle uppåt? De behövdes inte för det mer vanliga vardagsarbetet, de som utvecklar människor i gemenskap och bygger vänskap. De olika prefixkyrkligheterna har mer utvecklingspotential just här. Och roligare! (Jag tar inte upp frågan om hur många Exodus bestod av - inte fler än synoden, väl?)

KG citerar med uppenbart gillande omdömet att Exodus var "de progressivas rörelse inom kyrkan". Roligt att se ett stycke självförståelse. Och KG uppfattar sig stå för något han kallar "68-andan" oh det var just anda. Vi andra aldrig såg honom stå med såg i hand och bygga bokhyllor på Bokcaféet på S:t Petri kyrkogata eller dra stenciler eller vara kamrat i ledet och sjunga "Befria Södern" och annat sådant som vara med i något studiearbete. Den enkla sanningen är väl att KG mestadels var politiskt radikal genom att sitta på Kyrkohistoriska Institutionen på Finngatan och skriva avhandling och därefter radikal hemmavid?

Nå, i oktober 1971 blir, får vi veta, Tuulikki Koivunen Bylund "särvigd" i Lund, får vi veta. Det fanns kandidater som inte ville vigas tillsammans med en kvinnlig kandidat i december. Men nog undrar man - för Tuulikki gick ingen prakt denna höst. Var det inte så att hon blev prästvigd ett par månader tidigare för att vara präst åt invandrare från Finland som var många i Trelleborg t ex? Och hade det varit en fördel för henne att vänta ett par månader utan lön? Min minnesbild är att förvåningen gällde hur hon kunde vigas utan att behöva gå den praktiska prästutbildningen som vi andra-  Berättelsen skaver.

Skaver gör berättelsen om Per-Olof Ahrén också, han som fem år senare, dvs fem år efter Tuulikkis "särvigning", bestämde att han inte ställde upp vid någon särvigning. Det blev ansträngt mellan domprosten Ahrén och biskop Olle Nivenius, konstaterar KG. "Det handlade alltså om en kraftfull markering. Ahréns linje skulle snart segra i Svenska kyrkan." Jo.
När Ahrén själv blivit biskop markerade han i biskopsmötet i januari 1981 att ingen skulle prästvigas som inte var beredd att fira nattvard med en kvinnlig kollega. "Det skulle dröja till 1993 innan detta blev biskoparnas gemensamma linje." Jojo.

KG finner det förvånande att Nivenius i sin ämbetsberättelse 1975 inte tar upp frågan om kvinnliga präster. Men fram till kyrkomötet 1975 var detta en fråga man valde att inte diskutera, för det var ingen situation att ta upp till granskning. Det blev det måhända genom Anders Svärds motion till kyrkomötet hösten 1975 men efter, eller snarare i,  kyrkomötesdebatten drog Anders tillbaka sitt förslag. Men det var här stenen kom i rullning - om man inte skulle uppfatta att Sven Lindegårds deklaration att han inte skulle prästviga någon kvinna före år 1975 satte igång något (så sa han för han såg att det inte fanns någon kvinna anmäld för prästvigning i Växjö stift). På så kallat ansvarigt håll inom Svenska kyrkan var tanken att så länge som möjligt inte peta i ämbetsfrågan. Det hade ju inte gått så bra med biskopsmötets bibelkommission...

Att det också bildades två dekanat i Lunds stift nämns inte av KG. Segraren skriver historien.

Om jag inte missar grovt ser jag inte att heller beskrivet att Bokhandeln Arken kom till, det var väl ändå en händelse i Lund?
Hade KG beskrivit det arbetet, hade han också kunnat ge perspektiv på biskop Ahrén, som alls inte stödde bokhandeln. Varför inte? Han hade fått för sig att Dag Sandahl var ordförande. När det missförståndet klarades ut, kunde stiftet gå in och stötta Arken. Hur skulle biskopar klara sig utan fördomar?

Jag tror det är en fördel att KG Hammar är kyrkohistoriker och inte etiker när han  ska beskriva 1970-talet. En känslig, samvetsstyrd etiker hade fått problem med samtidshistorien. Historiker klarar sig bättre, tror jag. Dock: när segrarna inte längre ostörda får skriva historien, och den dagen kommer alltid, blir några minnen av de förhärligade lätt besudlade. Maktinnehav och hederlighet går inte alltid så lätt ihop. inte för Ahrén, inte för KG Hammar.

Var får man förresten tag på stiftshistoriska sällskapets publikationer. Bokhandeln Arken distribuerar! Och tacka främst Gösta Hallonsten för att det blev en bokhandel men minns de andra också, de som snickrade, fejade, fixade, for på inköpsresor, satt (och sitter) i styrelsen och bildade sig på vägen. Varför var Ahrén så misstänksam? Han visste vilken typ av teologer det var som kunde få något gjort - och dem tyckte han inte om. Det småskurna har en given plats i Lunds stift. Men det står inte i boken!

9 kommentarer:

  1. Vatten är ett farligt gift, vilket inte omger Lunds stift....
    "Det småskurna har en given plats i Lunds stift."
    Och dess ledare, uppenbarligen.

    SvaraRadera
  2. I Detta Lund är det ingalunda"småskuret"- det är storvulet den dag som i dag är. Med benäget bistånd av biskop och högre politiska dignitärer har Vi begåvats med superherde, en handfull storherdar och ett maktfullt Au i det nya Superfullmäktige.
    Det är hög tidigare att samlas på Domkyrkoplatsen och göra fotfolksuppror.Månne får vi se en om-och tillvänd emeritus där?! Eller för att pluralisera: Ställer ni upp emeritusar??
    "Tiger"

    SvaraRadera
  3. Varför får tanken på P-O Ahrén mig att tänka på välmenande och om den egna karriären månande byråkrater?

    Aha, domprosten Ahrén, som då han var biskopskandidat till Lundacathedran, inbjöd själve biskop Non Grata Gärtner till aftonsångspredikan i Lundadomen, för att visa upp sig i den på sina håll populäre Gärtners närhet. Som dessutom inte drog sig för att fysiskt tränga allt närmre och närmre Göteborgsbiskopen framför altaret och tvinga denne att upprepade gånger synbart förvånad och undrande dra sig undan den karriärsuktande domprosten.

    Vann Ahrén några klassiskt kristna elektorsröster på sin uppvisning i tolerans och broderlig närhet? Åtminstone kunde den skicklige byråkraten flytta in i biskopshuset.
    Hur mycket av det som sägs och visas upp inför det stundande biskopsvalet till Lund sitter djupare än att det kan tvättas bort med tvål och vatten? Vilka personlighetstyper filtreras fram eller rent av skapas av valprocessen?


    M Gunnesson

    SvaraRadera
  4. Kronologin när det gäller domprosten P O Ahréns vägran att upplåta domkyrkan för särvigningar, haltar något. År 1971 plus fem år skulle bli 1976, men redan hösten 1974 satte P O A ner foten. Undertecknads ringa person var påtänkt för en särvigning någon tid efter ordinarie vigning i december, men domprosten lät meddela att han inte tänkta upplåta kyrkorummet. O N löste det uppkomna problemet genom att be biskopen i Göteborg om hjälp. Det blev alltså prästexamen i Göteborg och prästvigning därstädes för Lunds stift den 22/12 1974 som var den fjärde söndagen i Advent. Vigde gjorde biskop Gärtner som vid tillfället biträddes av biskop Giertz. Prästvigningstalet utgick från orden ur 2 Mos 17:11 ff.

    Den av oss kandidater som alltid kom för sent till föreläsningarna, lyckades nästan komma för sent till sin prästvigning. Precis i det ögonblick biskop Gärtner utbrast, nu kan vi inte vänta längre, inträdde sengångaren som flinka assistenter raskt beklädde med ett röcklin, varefter ingångsprocessionen satte sig i rörelse...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som om du fick "the better end of the stick": en ljus och inspirerande vigning med +Bo och +Bertil, istället för surpupporna i Lunds mörka medeltida mausoleum till katedral.

      I år blir det således 40-årsjubileum. Jag lyfter på hatten i förskott!

      GAF

      Radera
    2. "Särprästvigning" - kan man tänka sig något skamligare i en kristen kyrka?

      Radera
    3. Särkalkar?

      Radera
    4. @GAF Tack! Jo, det blev en rejäl prästexamen och en fin vigningsgudstjänst. Inget att klaga på där. Dock, denna lilla rättelse: vi kandidater bar givetvis alba och inte röcklin.

      Radera
    5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera