fredag 28 mars 2014

Samfund är sammanhang

Jag hörde Helle Klein banna Bertil Murray ("Marrej", som det hette i påan, de invandrade släkterna har det inte lätt!) och mena att han inte var i samklang med sitt samfund, det där han var prästvigd. Det är rätt grovt, fast inte riktigt i klass med Cristina Grenholm, när hon hävdade att kvinnoprästmotståndarna vägrade förkunna evangelium. Det ena som det andra måste väl ändå vara sanningslöst?

Jag funderade över begreppet. "Samfund" har, får jag för mig, med gemensam grund att göra? Vilken är Svenska kyrkans gemensamma grund? Inte kyrkopolitiska beslut fattade av det kyrkomöte som domineras av riksdagspartierna, utan den gemenskap bekännelsen anger, dvs katoliciteten. Vår kyrka är inte en kyrka som tror på reformer i politisk mening utan närmast fundamentalistiskt (där fick jag till det!): Re-form är att Kyrkan ska komma till sin ursprungsform, apostlarnas tro och praxis. Det som är evangeliskt är apostoliskt och därmed katolskt, som ni vet.
I politisk mening görs reformer som betyder nyordningar.
I Kyrkan görs reformer i betydelsen den gamla ordningen - den apostoliska.
Och därför har en reformkatolsk hög svansföring också eller just i förhållande till Rom. Fast blir kyrkosystemet reformert och går in för reformer av politisk karaktär, går katoliciteten förlorad. Det bekymrar föga Calvin, Zwingli och polarna, som ni kan se på skräckinjagande stenstoder i Geneve. De vill ju verkligen reformera i den politiska betydelsen.

Så hur är det då med Marrej och hans polare, för de finns: står han i konflikt med sitt samfund? Alls inte. Hans hållning är just grundad på samsyn i samfundet, det gemensamt grundade.

Utmaningen tycks vara att markera vad Svenska kyrkan är i sig, beskriva den av Gud givna identiteten och göra det i medvetande om vilket slags kyrkomöte vi har. Det kan med sin nuvarande konstruktion inte fatta bindande beslut i lärofrågor. Vi sa så 1982 och det är sant.
Men sådana beslut fattas då och då - under upphävande av stort buller. Visst. Men det är uppvisning, yta. Inget annat. Täckning bakåt saknas.
Vi ser det i frågan om enkönade vigslar där de engelska biskoparnas ställningstagande skulle ge anledning till nytt funderande i Sverige. Vi talar om den kyrka inom Borgågemenskapen med vilken vi nog i praktiken nu har de närmaste relationerna. Deras beslut i vigselfrågan går på tvärs mot vad Svenska kyrkans kyrkomöte har beslutat. Hur ska vi tala om den saken? Är den värd att tala om?

Samfund är sammanhang - och Helle Klein markerar nu att hon står utanför detta sitt samfunds sammanhang. Hon tror att Svenska kyrkan är ungefär som ett politiskt parti, som kan lämna sina gamla positioner för att inta nya, i vår tid genom triangulering. Så lever inte Kyrkan. Så vad gör vi nu när anklagelsen mot "Marrej" kommer tillbaka som en bumerang? Fraktionsstriden av SSU-typ hör inte till Kyrkans livsform.

Kyrkan lever mer öppet. Beslut tas, och det är en rätt preliminär sak att fatta beslut. Det avgörande är receptionsprocessen, hur det troende folket tar emot beslutet.
Den av mina vänner som mest envetet driver den saken är Dame Mary Tanner, vid senaste kyrkomötet dekorerad av självaste ärkebiskopen och ekumenisk förgrundgestalt numera.

Jag begrep inte vad Bertil Murray talade om i programmets inledning men jag kollade SR:s hemsida och P1-programmet hade som debattämne "Ta ställning mot homofobi". Jag tror att Bertil talade om detta. Den fråga som finns på hemsidan "Är det ok att präster nekar samkönade att gifta sig?" var den fråga Helle ville ta upp. Men den frågan ska väl närmast riktas till Justitieutskottet, för just så står det i äktenskapslagen.

När jag sitter i mitt pörte och tänker över livet är det en fråga som besvärar mig.
Det som kommer i påse, har varit i säck. I vilken säck har det som nu dras runt varit? Vilka bestämde sig för att misshandeln och skadegörelsen i Kinna var hatbrott och bestämde att detta som de definierat kunde användas i en kampanj att driva tillbaka de mörka krafterna i Marks kommun med vidare slagfält än så? Skedde någon samordning, "jag skriver här, du skriver där och vi får en stor tidning att skriva reportaget som vi kan haka på" eller var det som tänktes ut mer sublimt än så? Läs diaboliskt. Eller läs Solovyev om ni ska envisas med auktoriteter, fast vad heter hans bok! Biblioteket är i oordning och jag gav just upp. Lägg en kommentar, någon som vet vilken bok jag syftar på.

Men glöm inte sammanhanget. Svenska kyrkan bekänner återkommande sin katolicitet och formas av sin reformkatolska tradition. Alltså finns det inget som är så besvärande för de kyrkliga omgörarna som ekumenik och därför blir det så viktigt att de bara skickar sitt eget trogna folk till de ekumeniska mötena och organen. De andra sorteras bort. Och någon receptionsprocess, kritisk reflektion, behövs självfallet inte! Fast det är just det som behövs. Vad säger trons folk om de fattade besluten, kristenfolket?

48 kommentarer:

  1. F Dag den bok du syftar på måste väl vara och då tar vi en tysk översättning för att glädja våra vänner "Kurze Erzählung vom Antichrist" ubersetzt und erläutet von Ludolf Muller. Det är inget skämt typ Tjadden. Det står bevisligen Ludolf på boken. Precis som Solovjev blev anklagad för att vara kryptokatolik av ortodoxa men också Maximos bekännaren blir väl också högkyrkliga av liberala kulturprotestanter. Varför skulle vi underkasta oss att förkunna "ett annat evangelium"? Inget Stora Råd eller politiskt tillsatt chefsteolog kan ändra på att lyda människor mer än Gud genom att vi skulle förkunna Kristus (me katholou) såsom det krävdes av apostlarna (se Apg 4:18)

    SvaraRadera
  2. Kan det månne vara "Tre samtal" som åsyftas?

    SvaraRadera
  3. Tre samtal heter den bok jag har någonstans och det är säkert just den bok som gläder våra tyska vänner. Själv har jag varit hos Kjell och fått på sommardäcken....

    SvaraRadera
  4. Klein sopade golvet med Murray. Så kunde debatten sammanfattas.

    Det är inte lätt att stå upp emot tidens röst. Det var det inte heller i kommunismen, Inte i nazismen, Inte i det kungliga enväldet. Inte i upplysningen. Inte i avlats- eller investiturstridernas medeltid.

    Det kommer förvisso en framtid, men den lär inte heta Svenska Kyrkan, även om Helle Klein blir biskop eller rent av ärkebiskop.

    Eller omvänt:

    Svenska Kyrkan saknar framtid alldeles oavsett Helle Klein och hennes agenda. Synd, med sådana förutsättningar, alltså.

    KJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att bli utsatt för sådant som Helle Klein har tränat sig i kallas apostolisk erfarenhet. Aposteln Paulus talar själv om att bli betraktad som denna tidens avskrap "perikathärma". Det skulle Klein och hennes gelikar utsätta sig för. Inte vill de bli förknippade med det apostoliska ämbetet utan de vill hellre vinna debatt och hämta tillfälliga poäng än att lida för Kristi skull.

      Radera
    2. Murray började svagt, men blev bättre. Bra var det att han lyfte fram kyrkomötets uppfattning att även nej-positionen ryms inom Svenska kyrkan. Därmed tappade Kleins påstående om att M. inte var i samklang med sitt samfund mycket av sin tyngd.

      Men givetvis hade redaktionen krattat manegen för Kleins framträdande. Avsikten med inslaget var att brännmärka nej-sidan som hatets och mörkrets representanter och därtill ge Klein tillfälle som ljusets och kärlekens företrädare att öppet ifrågasätta kyrkomötets kompromisslinje.

      Upplägget krävde alltså en representant för nej-sidan som inte kunde förväntas ta allt för stor plats på scenen eller förskräckliga tanke framkalla intresse och sympati för "mörkrets krafter".

      Kleins tal om att stå på kärlekens sida i mörka tider etc. är inte bara imbecillt, det är direkt gement eftersom det i sammanhanget öppet insinuerar att nej-sidan är i bolag med personer och grupper som använder sig av våld och hot.

      Sedan har hon givetvis rätt i att kyrkomötets beslut i äktenskapsfrågan är något mer än bara ett beslut i en ordningsfråga. Svenska kyrkan har ändrat sin äktenskapssyn. Samtidigt håller kyrkan fast vid sin praxis att vigselplikten åvilar samfundet och inte den enskilde prästen som fortfarande kan säga nej, träda åt sidan, i en vigselsituation, oberoende av parkonstellationen.

      Den präst som däremot öppet ifrågasätter den nya äktenskapssynen kan med viss grund sägas inte vara i samklang med sitt samfund. Han eller hon är inte i samklang med kyrkomötets majoritet och möjligen inte heller med majoriteten av präster och troende. Går vi till den större gruppen medlemmar i SvK finns det inget som tyder på ett omfattande stöd för en nej-position. Tvärtom.

      Det är jämmerligt, men en verklighet man måste våga se i ögonen.

      Radera
    3. Helle Klein representerar de två irrläror som på ett tydligt sätt skiljer Svky från apostolisk kristendom, den heretiska ämbetsordningen och den hedonistiska antropologin!
      /Antony

      Radera
  5. Säck och påse. På söndag har Ulfvebrand Helle Klein som predikant i Storkyrkan....

    SvaraRadera
    Svar
    1. I storkyrkan ser vi St. Göran och draken. Är det meningen att draksådden skall fortgå?

      Radera
  6. Vilka av kristusfolket är kvar? Det ekar ganska tomt.

    SvaraRadera
  7. Orsak och verkan! Sekulärt anser jag att det är helt i sin ordning att samhället behandlar alla människor efter samma mått. Homosexuella skall alltså behandlas som andra "hockeyspelare,präster,torghandlare m.fl.
    Misstaget som de sekulära gjort är att genom åren se ner på de homosexuella. Orsaken var förmodligen att man blandae samman HBT med "fula gubbar"

    MEN! Svenska Kyrkan har missbedömnt sin förm¨ga att följa Guds ord.

    Alltså det är inget fel på homosexuella. Varför behandlar vi dem så illa att svenska Kyrkan tappar fattningen och genomför nytolkningt av bibeln.?
    Ja förmodligen skäms man. Dåligt samvete måste ju få utlopp!

    SvaraRadera
  8. Kan tycka att det är helt otroligt att Helle Klein får hålla på och piska på. Håller hela Sverige på att bli lite sadomässigt? Hon är ingen ungdom längre.
    Vi får väl införa ett krav att alla som ska gifta sig i SvK försäkrar sig att denne/a vigselpräst även viger självdefinierat kön? Eller är det en för påträngande fråga? Vid närmare eftertanke sköter väl antagningsnämnderna/ kyrkoråden den saken redan?
    OM det ska bli någon kunskap och medvetande om vad kyrkan ev har för poäng med att särskilt välsigna den nya boenderelationen så kommer det att krävas att folk förstår och vågar frågar efter vad det egentligen gör för skillnad om jag skulle gifta mig med den ene eller andre, för första eller n:te gången. Jag tror att ungdomarna snart undrar.

    SvaraRadera
  9. "Tre samtal" av Vladimir Solovjev utkom senast på svenska på Artos förlag 1993. Lars Gyllensten skrev då förord och menade att boken kunde kallas "en sokratisk dialog om ondska och godhet". På sid 125-155 finns insprängt den - i ordets alla betydelser - märkliga Berättelsen om Antikrist.
    "Tre samtal" är verkligen av de där böckerna som man i god mening får kämpa med ett helt liv. Den lämnar en inte i fred.

    SvaraRadera
  10. 'Samfund' lär onekligen betyda '(stående på) samma grund'.

    Om Dag Sandahl härigenom "får till det" och kommer ut som fundamentalist, blir sakernas tillstånd intressant. Då måste väl alla rättänkande ta avstånd från och fjärma sig från sagda fundamentalism. Kan vi alltså hoppas på att de rättänkande sedan i pur förskräckelse begär utträde ur Svenska Kyrkan för att inte kunna misstänkas stå på samma grund som Sandahl?
    G A Danell drog sig inte för att använda 'fundamentalistisk' i betydelsen grundad på Kristus och apostlarnas lära. Kanske dags att återerövra begreppet?

    So:

    Here I am. I'm comin' out of the closet. I'm a proud fundamentalist! -You!


    Församlingsbo i Asa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Stenström28 mars 2014 12:20

      Hej, församlingsbo i Asa! Nej, _-fund_ i _samfund_ är inte latin, så det har inget med 'grund' att göra. Det är vanlig svenska, en avledning av _finna_. Så _påfund_ har med 'finna på' att göra, och _samfund_ med 'finna samman' att göra. Idén är ungefär att det är något som olika människor hittat fram till.

      Radera
    2. Tackar, Anders!
      Borde ha tittat i etymologisk ordlista efter mina ensliga funderingar under tiden jag satte ekan i sjön. Faktiskt lite synd, även om roten 'finna' nog också sitter bra.

      Församlingsbo i Asa

      Radera
  11. Så roligt att se att arbetet jag gjorde för över 20 år sedan med att revidera översättningen av Tre stolar -- f-låt: Tre samtal ska det vara -- av Vladimir Solovjev (1853-1900, ), kan bära frukt även i detta digitala bloggsammanhang. Det gläder verkligen ett gammalt översättarhjärta... /Stefan Borg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gick direkt in och köpte Solovjev på Bokus.com. Ser fram emot läsningen!

      Cпасибо Большое!


      M Gunnesson

      Radera
  12. Patrik DeMesta28 mars 2014 12:16

    Har just beställt boken. Tackar för tipset.
    För oss som inte har samma grundmurade kärleksrelation till just Svenska Kyrkan som många av er som verkat i den sen ungdomstiden har, men när en längtan efter Kristus och sanningen, blir förvirrade av allt detta. Jag är i min församling, besöker Domkyrkan flera gånger i veckan, ber om ledning dag ut och dag in. Men hur ska jag visa min icketroende vän att vägen till Jesus går genom just den porten, när den i toppen representeras av människor som egentligen inte tror? Att jag hela tiden har gnagande känslan inombords att det enda raka är att lämna samfundet är jag väl inte ensam om? Är det möjligt att bilda en filial till Church of England, månne?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Church of England är nog inte tillförlitlig snarare den växande anglikanska gemenskapen som inte vill överge katolsk var de nu kan befinna sig.

      Radera
  13. Det kom ett brev från Svenska kyrkan. Kan ju vara vad som helst. Det var från ett kyrkokansli en bit norrut med utbetalning av ett arvode, som jag inte begärt.
    Funderade över på vilket sätt Svenska kyrkan finns. Som brevhuvud med logga förstås, men på riktigt, utan försök att vara cynisk? År 2000 skrevs bekännelsen in, men den gäller rimligen inte längre, refereras i varje fall inte. Det finns ingen gemensam gudstjänstordning, ingen gemensam evkaristisk måltid med bröd och vin, ingen gemensam ordning för vad en präst är, ingen gemensam äktenskapsordning, ingen gemensam församlingsorganisation, kanske inte ens gemensam dopordning. Så vad är det som håller ihop det hela? Knappast episkopatet. Är det helt enkelt det partipolitiskt sammansatta kyrkomötet i symbios med riksdagsmajoriteten? Läget är väl rätt prekärt. Kanske finns de informella nätverken,de gammalkyrkliga, de högkyrkliga, EFS-arna, BV-folket, OAS och så PK-arna förstås.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biskopen inleder med pengarna men sedan tappas slantarna när frågan ställs. Att bygget enligt biskopen måste hållas samman av något är uppenbart men det förvånar mig att sådant som Guds försyn, Guds Helige Ande och Kristus själv inte lyfts fram som möjliga komponenter. Det tycks mig lite märkligt. Fö kan biskopen med fördel skicka arvodet till en plats där kyrkan både finns och hålls samman: diakonin, det område som enligt Jesus givits ett löfte om hans närvaro bland kristusbärarna, i Mt 25, vilket inte är varken getter som klättrar högt på klippor eller får som betar i dalgångarna, utan de som inkarnerar Kol 1:24, den kyrka som getts löften, vilket inga andra kyrkor givits. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Jo, Guds försyn förstås, Guds Helige Ande och Kristus själv. Men jag är för djupt präglad materialist och sakramentalteolog för att nöja mig med så fromt prat när det gäller teologisk precisering. Det måste till något mer påtagligt för att vi skall kunna samla ihop de spridda resterna av det som var "Svenska kyrkan". Loggan räcker inte, det var poängen. Magnus behöver inte moralisera över vad jag skall göra med de 2000 sekinerna, minus skatt, som drogs. Jag fattade dock poängen.

      Radera
    3. Biskopen har helt rätt i att jag inte behöver moralisera och det gjorde jag inte heller, utan jag uttalade mitt ogillande. Om biskopen förstod poängen låter jag vara osagt ety han ej låter meddela det, mig är det egalt var han plöjer ned slantarna, bara åkern bär frukt. Det måste väl passa en materialist? / Magnus Olsson

      Radera
  14. Dag Sandahl: Jag vem "bestämde sig för" att misshandeln och skadegörelsen var hatbrott? Ja det vet vi inte, men vi ser att du har bestämt att det inte var det, så att det bättre passar dina syften. Men du som vet, kan du förklara för mig hur ofta det händer att någon blir nedslagen bakifrån, utan inledande bråk och utan att offret blir rånat (vad vi vet) och utan att offret har en fienderelation med någon/några om det inte är fråga om hatbrott? Då vet du förstås också att det var en slump att hakkorset och ordet bög blev inristat på just denne mans bil, eller att ordet och symbolen var slumpmässigt utvalda?
    Hatbrott är en rubricering för brott som drabbar någon på grund av etnicitet eller sexuell läggning eller religion. Det är fortfarande ett "hatbrott" även om förövaren var mentalt sjuk, påverkad eller var "en ungdom på gild" och som behövde få utlopp för sina frustrationer utan att EGENTLIGEN hata bögar. Det avgörande är på vilka grunder offret "väljs ut".
    Om det var så i det här fallet vet vi dock inte men jag undrar vad du sysslar med när du hävdar att "några bestämt sig för" att det var ett hatbrott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst pekar allt på att det var ett s.k. hatbrott. Jag fattar inte heller varför Sandahl uttrycker sej som han gör här. Det finns förvisso åtskilligt att problematisera i medias rapportering, och inte minst beträffande Helle Kleins alldeles orimliga slutsatser och krav (jfr som sagt det utfrusna syskonparet i Thorsten Jonssons novell "Gård i utkanten" som ju knappast i sej kan anföras som argument för syskonäktenskap eller mot dem som vägrar viga helsyskon trots att halvsyskonäktenskap är tillåtet på dispens).

      Men trakasserier är trakasserier och brott är brott. Det tror jag faktiskt att även Dag Sandahl tycker, hur angelägen han än tycks vara om att inte föregripa någon utredning o.s.v. "Vi ser att du har bestämt att det inte var det" (ett hatbrott) är faktiskt ingen korrekt återgivning av Dag Sandahls ståndpunkt, Anna.

      Radera
    2. Är det inte det?
      Jag kan inte hålla med dig om din tolkning att det bara handlar om att Sandahl inte vill föregripa någon utredning. Detta handlar om andra saker. Är min fasta övertygelse.

      Radera
    3. Nej. Dag Sandahl säger INTE att det inte var ett hatbrott. Jag tycker dock att han liksom jag och du borde kunna säga att det av allt att döma var det. Men Dag Sandahl är faktiskt inte så infernaliskt dum - eller elak - att han förnekar att homosexuella kan utsättas för våld och andra vidrigheter för att de är homosexuella. Eller så i.d.e.e. att han applåderar slikt beteende. Gentemot dem som insinuerar att han är det kan han dock nästan låtsas vara det. Dumt? Jo.

      Radera
    4. Fast Andreas, jag anser inte att vi diskuterar här om Sandahl "kan erkänna våld och vidrigheter mot homosexuella". Det gör han säkert, men kanske inte tillräckligt i mina ögon. Trots allt kallar han både homosexualitet för omoral samt som sagt vill inte ens erkänna att det mycket troligt är ett hatbrott, och då är man ute efter något. Och jag tycker inte om detta "något".

      Radera
  15. Samt, Sandahl, är det verkligt synd att du inte blev brottsutredare hos polisen. Jag ser framför dig att du hittar en död man med strypsnara om halsen, en kniv i hjärtat, bunden och invirad i en svart plastsäck på en ödetomt och att du meddelar pressen: - Vi har inga misstankar om att det rör sig om mord i nuläget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det var ju så det INTE var, Anna! Det fanns varken strypsnara kniv eller plastsäck: ändå "vet" alla vem som var mördaren!
      fm

      Radera
    2. Jo, fm, det var precis så det var. Både strypsnaran och kniven fanns,men vissa väljer att blunda för det för att det inte passar in i agendan. Jag tycker det är otroligt illa och upprörande.

      Ett hakkors tillsammans med ordet bög inristat på en bil är f ö lite svårt att tolka som en manifestation för att äta vegetariskt, eller vad tycker du?

      Radera
    3. Ska det vara så svårt att ta till sig att Adolf Hitler var vegetarian och motståndare till tobaksrökning samt mycket, mycket måttlig med alkohol samt att han såg till att den homosexuella Röhm mördades? Motpolen heter Winston Churchill.

      Radera
    4. Jag har lättare för att se DS som brottsutredare än Anna. "Hatbrott" är inte ett "särskilt brott i juridisk mening utan endast en aspekt av motivet bakom brottet" (BRÅ). Så länge det inte finns någon misstänkt gärningsman för brottet kan jag inte se hur man kan komma fram till vad motivet för brottet är.
      /Per H

      Radera
    5. Renlevnadsmannen Hitler var så måttlig med alkohol att han med vår terminologi nog måste kallas nykterist. Inte heller kaffemissbruket hade han mycket till övers för. Det finns en kostlig berättelse från besöket av stormuftin av Jerusalem hos Hitler i Berlin under kriget, där Führern inte i anslutning till arabisk sedvänja ville servera gästen kaffe utan tydligt förargad bestämde att lemonad skulle serveras.

      Halvmåne og Hagekors. Det tredje Rige, araberne og Palaestina. Informationsforlag ss.105ff.

      Radera
    6. Ok, då för vi över det hela till att handla om Hitler i stället, enligt din önskan Dag. Och jag vet inte om det "är så svårt att ta till sig att Hitler var vegetarian" - för vem? För mig är det inte svårt. Inte heller är det svårt att ta till sig att Hitler använde sig av homeopati - trots detta tror jag inte att det var ortens homeopat som ristade in hakkorset på bilen, eller är det den slutsatsen jag bör dra, enligt din snillrika brottsutredarhjärna? Annars förstår jag inte riktigt ditt påpekande om Hitlers vegetariism. Men för mig var det "bara ett exempel" förstår du, min retoriska fråga gällde inte att jag tyckte att det skulle vara särskilt lovvärt att propagera för vegetarisk kost.( Däremot är det lovvärt att propagera för god djurhållning som inte tillfogar lidande.)
      Men om jag ändå ska tänka som du tänker så delar jag Hitlers förtjusning i schäferhundar - är det då i själva verket JAG som är skyldig till hakkorset och misshandeln? Börjar bli orolig nu...

      Radera
    7. @Per H: Ja, om du läser min kommentar ovan så skrev jag just det, att det handlar om motivet för brottet. Och jag undrar fortfarande vad ni som vill undvika termen hatbrott sysslar med -- vilket motiv har ni?
      Ditt resonemang är lika tokigt som att säga att så länge vi inte hittar gärningsmannen bakom liket med strypsnaran och kniven i bröstet i plastsäcken så finns det ingen alls anledning att misstänka mord!

      Radera
    8. Om nu SvD och Anna är övertygade om att kyrkoherden har skuld i det som paret utsatts för så har väl övriga världen ingen talan. Tvinga bort kyrkoherden och alla problem är lösta!

      Radera
    9. Anonym 18.35. ???????
      Vad är detta "är Svd och jag övertygade om att kyrkoherden har skuld i dettta". Det var mer än jag visste själv, du verkar vara insatt!
      F ö noterar jag att det mkt sällan går att få svar på den här bloggen, utan ställer man en fråga så får man alltifrån en utläggning om Hitlers matvanor till absurda påståenden som detta. Jag har aldrig uttalat att kyrkoherden har skuld i skadegörelsen eller misshandeln.

      Radera
    10. @Anna. Hur naiv är du? Hela artikelserien i SvD gick ju ut på att peka ut kyrkan och kyrkoherden som (med)skyldiga till (hat)brotten. Och du har spätt på i kommentar efter kommentar...

      Radera
    11. Till frågan om Hitlers syn på alkohol.
      När nämnde potentat erhöll underrättelsen om japanernas överraskningsattack på Pearl Harbor beställde han till omgivningens förvåning och törhända förskräckelse champagne, och drack själv ett glas men inte mera.

      Vilket får mig att tänka på mina schartauanska lärofäders förhållningssätt mot nykterhetsrörelsen: vid folkliga kalas tog de sig en sup "för att reta godtemplarna", men avböjde halvan "för att reta djefvulen".

      För övrigt kan jag rekommendera de bloggläsare som bor på Västkusten att gå och se Göteborgs Stadsteaters uppsättning av Arthur Millers En handelsresandes död i regi av Björn Runge och med Jakob Eklund i huvudrollen. Jag bevistade premiären igår kväll och kan intyga att jag fick mig till livs den bästa teaterupplevelsen jag haft i hela mitt liv. Och efteråt drack jag faktiskt ett glas champagne.

      GAF

      Radera
    12. För att haka på GAF kan jag, för den som är intresserad av vad nationalsocialismen stod för, rekommendera läsning av Bengt Liljegrens bok "Adolf Hitler". Mycket intressant.

      Radera
    13. Anonym 14:45. Ännu fler frågetecken. Och jag misstänker att den kommentar du levererade aldrig kommer att få någon ytterligare förklaring. Men jag försöker ändå: Vad har jag spätt på? Det vi talar om här är oviljan att benämna något "hatbrott" trots att det finns väldigt mycket som talar för att det är just det.
      Under tidigare inlägg har jag skrivit att artikeln tydligt var ute efter kyrkan (så mycket för den naiviteten) samt har jag frågat på vilket sätt kyrkoherden beljugs, för jag har inte kunnat se det. Men helt oväntat (!) fick jag inget svar på detta. Kommer jag att få det på min fråga till dig?

      Radera
  16. Jag sympatiserar starkt med +Biörns resonemang, men tänker vidare, om man skall koppla ihop detta med bloggpostens rubrik "sammanhang", vad är det som skulle kunna ge sammanhang på nytt i denna situation? Och varför tycks fragmentariseringen strakare än de de facto katolicitetsmarkörer som finns (och som inte är upphävda) bekännelser, handböcker osv
    Björn Fyrlund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är fragmentariseringen stark, för att det katolska är så självklart att det inte värdesätts? Ungefär som det svenska? Vi har inte på hundratals år legat riktigt risigt till under historiens växlingar. Alltså gör vi oss nu på ett unikt sätt och i unik omfattning obekymrat urarva både kyrkligt och nationellt.

      Tyvärr tror också jag att biskop Biörn gör en rättvisande analys. Intressant f ö att en biskop är så uppriktig. Tråkigt bara att man skall behöva bli förvånad över detta...

      Församlingsbo i Asa

      Radera
    2. Få vågar idag sjunga "Fädernas kyrka i Sveriges land kärast bland samfund på jorden" . Då doftar det nationalism och SD. Inom protestantismen tycks erosionen av kyrkogemenskapen accelerera. Först kritiserades Traditionen sönder kvar blev bibeln allena därefter maldes bibeln till fragment av historisk kritik slutligen har ämbetet degraderats till vigningstjänst och relevanslevererare. Utan Tradition Skrift och Ämbete blir det omöjligt att vara Kyrka. Knappast någon ser någon mening i att försöka blåsa liv i tillfälliga tankekonstruktioner hur attraktiva de till en början kan verka. Är det meningen att svenska kyrkan skall reduceras till något som påminner om en second handbutik?

      Radera
    3. Idag måste vi kväda "Jag är en gäst och främling..." i stället för ungkyrklighetens pampiga psalmer.
      Debatten mellan Klein och Murray i radio visar extremt tydligt att kyrkan nu blivit en politisk organisation helt utan känsla för vad en kyrka är. Inget i Kleins argumentation är teologiskt, även om hon tror det och blir upprörd om man påpekar det.

      Radera