måndag 30 juni 2014

Satir

Jag diskuterar inte kvaliteten - god eller dålig. Jag presenterar genren. Vad är satir? Jag är alldeles uppenbart ute för att belysa vad denna käcka, pigga och muntra blogg är för något.

Bengt Homqvist gav ut Satir I-II på Bokförlaget Prisma, Stockholm 1966, det urval som i en tidigare upplaga år 1958 kom på Tidens förlag och hette Satiricon - de elaka böckernas bok.

I ett förord (s 7-10) beskriver Holmqvist vad satir är.
Satiren är romersk. Quintilianus (död år 95 e Kr) skriver: "satura quidem tota nostra est". Den är våran, alltså! Fast den som kan sin Bibel håller nog inte med, tänker jag. Också Jesus är satirisk. (t ex Luk 13:32). Och Paulus förstås. Både i brev (Gal 5:12) och muntlig framställning. (Apg 23:5).

Vi följer Holmqvist!
"Satiren kritiserar personer eller - oftare - grupper och institutioner, den angriper beteenden, seder, idéer, vill visa att det som den riktar sig mot är oefterrättligt, förvänt, gement eller dumt."

"[D]en satiriska elakheten är en så att säga principiell elakhet, en som genom att förlöjliga vill avslöja missförhållanden och åstadkomma förbättringar - en moralisk elakhet om man så vill (satirikern själv vill det alltid)."

Holmqvist nämner som exempel domprosten Swift, som framställs som en elak satiriker. En domprost, alltså. Och domprosten från Dublin skulle kunna göra anspråk på världsmästarskap i satir, menar Bengt Holmqvist. Det är karaktäristiskt att denne skrämmande författare blivit en barnkammaens klassiker (Holmqvist s 217).

"Den framgångsrike satirikern blir lätt misstänkt för att vara en kall och omänsklig person som uppriktigt fröjdar sig åt världens ondska och galenskap.
Det torde i regel vara en obefogad misstanke. Men även om det inte vore det, skulle förhållandet inte inverka vare sig på satirens litterära kvalitet eller på dess effektivitet. 'Det kan hända', skriver Theodor Haecker i sin Dialog über die Satire (1930) (kursiverat här, DS) 'att ett dussin människor tar sig samman och underlåter det onda eller förkastliga, därför att de fruktar en satirikers öga och öra och ord.' Den verkan är inte beroende av satirikerns mänskliga förträfflighet. Men det hör till saken - inte minst till den moraliska saken - att han sällan kan räkna med större effekt än så.. I den kamp där han deltar befinner han sig påfallande ofta på den förlorande sidan eller åtminstone i ett impopulärt läger. De makthavande hör sällan till satirens vänner."

Hur är det då med denna käcka, pigga och muntra blogg? Den ägnar sig åt sakgranskning i en form som är just käck, pigg och munter - eller kanske satirisk. Den hånar mindre än lyfter fram groteskerier. Ibland lyfter den fram det förbisedda, plockar fram sedan länge bortglömda citat, beskriver samtidsskeenden och ställer frågor. Inför det översåtliga faller den inte i stum beundran. Inför fromma, tomma slagord förhåller den sig granskande i tanke att det finns en utbredd stupiety, stupidity och piety i oskön förening. På svenska blir det frumhet och på tyska Frummigkeit.

Den granskande hållningen är inget att förvåna sig över eftersom de kristna utgör den nya mänskligheten. Det ställer sina krav och satiren är ett sätt att kvalitetssäkra, sålunda.

Jag läste amiralitetspastorn Henrik Lindéns predikan från Den helige Johannes Döparens dag. Först kollade jag vad som sägs om Jesus och märkte att hans namn nämns inte. Sen kollade jag om det fanns några lagiska förmaningar i predikan. De fanns. Och så fastnade jag för slutet:

"Oavsett bibelsyn och teologi, verkar vi ibland - ofta rentav - betrakta Gud som en gammal man som vi glömt bort på något vårdhem men ringer och småpratar med lite grand, i stället för som en eld av liv, kraft och kärlek som ska dåna i våra hjärtan. Och följaktligen dånar inte Andens Liv genom kroppen på oss och följaktligen är inte kyrkan något salt eller ljus för (rätt här, fel i den utskrivna predikan, DS) vårt land. Sedan en vecka har kyrkan en ny ärkebiskop, Antje Jackelén. Hon vädjar att vi ska be för henne, liksom hon ska be för oss, kyrkan. Hon är en Guds många röster, och behöver allt stöd hon kan få, då hon är en av många som ska gå före och bana väg. Amen"

Kan man skriva satir över en predikan som denna? Jag tror inte det går. Det vore för övrigt klart opassande att påminna om tankefiguren där Ledaren går före och massan följer efter, ni vet "Führer befiel, wir folgen!" Det vore opassande av flera skäl. Kanske främst detta att den väg som nu tyckas banas är en väg utför. Kanske också därför att tanken på ärkebiskopen som Guds röst inte är riktigt evangelisk. Satsen ska väl kvalificeras. Rösten är Guds om Orden är Guds, eller så.

19 kommentarer:

  1. Satir är försök att genom just oförskämdheter, finurliga, dubbelbottnade, förolämpande och kluriga elakheter vilja försöka förändra eller påverka, personer eller politik.

    Frågan är ändå om just det elaka i satir egentligen verkligen är något varken vackert, skönt, funktionellt eller gott.

    Satir är ofta något fult, elakt, kränkande och sårande vilket kanske ändå inte är så funktionellt i slutänden, om man verkligen vill förändra, både politik eller personer, på ett genomgripande sätt.

    Satir som någonting lumpet, vulgärt, elakt, kränkande, smutsigt och fult och har i sig ofta ingen särskilt upplyftande sida.

    Tråkigt nog.

    JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du inte NÅNTING snällt att skriva om Sandahls blogg, JB?

      Radera
    2. Just i detta fall är det, precis som DS själv skriver, själva begreppet satir som kommentera, och inte DS blogg, som jag ALDRIG skrivit något elakt om.

      Tvärtom.

      Dag Sandahls blogg är mycket intressant, spetsig och välskriven. Samt öppen. En blogg att glädja sig och vara tacksam för.

      Dessutom har jag mött DS personligen, (hört honom föreläsa), utan att det varit ett personligt möte, (förutom ett - hejande - , med ögonkontakt och seende av ansikten).

      Så, varifrån Anna har fått att jag någonstans, på något sätt, på något som helst vis har uttryckt någon som helst kritisk åsikt om Dag Sandahls blogg, har jag ingen som helst aning...


      JB



      Radera
    3. Det var inte jag, utan en Annan Anna, Har haft tillräckligt att göra för att istället för Almedagsfarsen lägga tid här. /Anna utan Bibel

      Radera
  2. Jossan är lite upprörd. Då brukar hon ösa lava åt alla håll och kanter.

    SvaraRadera
  3. Amiralitetspastorn har väl rätt i det mesta, såtillvida som vi ibland betraktar Gud som lite avsidestagen, och såtillvida som en biskop - och i all synnerhet en ärkebiskop - verkligen bör vara en ledare. Jag tänker på Wallins biskopsvigningspsalm:

    "Gå att som apostel lära,
    styra såsom patriark.
    Upphöj korsets livsbanér
    så att hela världen ser..."

    Men så handlar det förstås om att leda rätt också, att som Dag säger tala Guds ord och inte människotankar. (Hur var det nu med sommarpratet och syndafallet - och med Petrus, Klippan och Satan i ett och samma kapitel).

    SvaraRadera
  4. Bloggardag: "Rösten är Guds om Orden är Guds, eller så."

    Betyder det här att så länge man citerar någonting direkt ur Bibeln är det "Guds Röst" som talar? Att allt som folk har klottrat ner i Bibeln skulle vara Guds Ord rakt av? I så fall håller jag inte med.
    Och Antje är en duktig flicka som säkert kommer att göra allting rätt i Svenska Kyrkan men när det gäller Gud och andlighet så verkar hon inte begripa särskilt mycket.

    En anonym en

    SvaraRadera
  5. Det sägs att Ding-Dong Hermansson i Visby tillverkar ikoner på presenningar. Nej jag skämtar inte. Man kan ju hålla sig för skratt för mindre.

    SvaraRadera

  6. Muslimer motsätter sig hånfull satir, som de upplever som kränkande. (Förmodligen med rätta eftersom syftet är att såra, kränka och förolämpa genom just respektlös hånfull s.k. satir).

    Muslimer verkar vilja försöka sätta sådant s.k. medvetet kränkande på plats. De som sysslar med förolämpningar i form av satir anses av muslimer behöva bestraffas. (I värsta fall med död, som är ett fruktansvärt straff endast för satirisk framställning.)

    Men, de som medvetet vill försöka vara just elaka, oförskämda, retfulla, respektlösa och föraktfulla och försöka såra andra just genom föraktfull och respektlös satirisk framställning, de verkar inte själva vilja ta ansvar för i vissa fall drastiska konsekvenser som sådant hån och sådan satir kan föra med sig.


    Att hoppas kunna skapa sårade känslor med kanske arga reaktioner, samt kanske kunna skratta åt dem och deras hjälplösa och sprattelgubbsaktiga reaktioner, endast därför att man förstår hur man kan såra människor, kanske ändå inte är så oförargligt och oskyldigt beteende som det gärna vill framställas vara.

    Ja, vem vet.

    Kanske muslimer har rätt i just detta.

    Kanske en del människor behöver uppsträckningar, åthutningar, bestraffningar och kanske rejäla utskällningar, (men ändå absolut inte några dödshot endast för hånfull satirisk framställning), så att de vaknade till och skärpte till sig samt lärde sig både att veta hut samt att vara artiga och vänliga mot sina medmänniskor.

    Kanske. Vem vet.


    Mobbning leder till mobbning brukar det heta.
    De som inte kan mobba de får skylla sig själva.


    De som mobbar kan alltid skylla på andra än sig själva för de konsekvenser som mobbning i värsta fall kan föra med sig, då andra reagerar så som de förväntas reagera….


    Ja, det är trots allt lite märkligt ändå.

    JB

    SvaraRadera
  7. Om du bara visste vad jag i ren överlevnad (fly) från ett stenhus av solen uppvärmt kan bevittna i parken intill när det behövs luft och inte arbete ligger i vägen. Om kyrkan verkligen skulle göra ngt vettigt, jag kan tala om var de olika flockarna sitter. Oftast säger jag hej, tittar dem i ögonen - mera kan inte jag nu. Eftersom tystnadsplikt är viktigt så berättar jag inte mera, men troligtvis så har även det barnet det bättre med denna mamma jag kan titta på. NI gillar gåtor, och enstaka meningar, gå istället ut och titta - gärna långt bort från Almedalen. Kul är det att även nyheterna är så nära ironi man kan komma med allt utan att vara rent oförskämda. en kör reportrar använder med glädje lite ironi. / Anna, den sanna utan B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den fungerande familjen är socialismens största fiende.
      Ironi eller sanning?

      /Anna - utan B

      Radera
  8. Ligga lågt? Det kan liksom Dag vara svårt även om våra ögon har olika zoner att se. Troligtvis är de jag som ska läsa på mera. /Anna nr 1 i ironi 1789 var också ett kul år.

    SvaraRadera
  9. Själv tycker jag att det är intressant att Nils Fagerhult censureras på denna blogg, medan nazister tillåts sprida nazistiska budskap.

    Men inte ska jag lägga mig i hur folk prioriterar kommentarer inte. Jag antar att nazisterna är trevliga och schyssta medan Nils ju inte var det, med sitt grova språk och alla sina fördomar.

    SvaraRadera
  10. Irriterande. Jag kan inte minnas att någon censurerats men det vet tydligen Anna. Hur kommer sig det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, inte vet jag. Min dåvarande sambo Nils Fagerhult uttryckte sig tydligen lite väl mustigt om kvinnor, bögar, muslimkramare och annat pack som han kallade dem, men det måste han väl ha rätt att göra, tänker jag? Vad exakt är fel med det?

      Jag uppskattade inte alls att han använde sig av min inloggning när jag inte var hemma, "men vad exakt var fel med honom?" egentligen när nu du i ett tidigare inlägg frågar "vad som exakt är fel med nazisterna"?

      Nils själv kallade detta en sån där PK-blogg som står med fingret i vädret.

      Radera
  11. Angående dagens tema.
    Ärkebiskop Antje Jackelén twittrar om lördagens manifestation mot Svenskarnas parti som höll möte i Almedalen. Antje kvittrar: "Vi vill jubla över att så många människor manifesterar för mångfald."

    När Paulus talade inför areopagen (Apg kapitel 17.) sade han. Athenare jag ser att ni är mycket noggranna med han ha rätta politiska åsikter. Jag vill förkunna för eder att ni måste än mer prioritera mångfalden.
    Mark Twain

    SvaraRadera
  12. Om man skall lyckas med satir får man nog ta i ordentligt som domprosten Swift i A Modest Proposal. Annars är risken överhängande att läsaren inte förstår att det är satir. Subtiliteter uppfattas av en mycket liten minoritet av läsarna./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  13. Makten och dess vänner lär aldrig uppskatta satir.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  14. Nu ska jag skriva en JB-lång artikel:SKÖN SOMMAR PÅ ER !

    SvaraRadera