tisdag 8 juli 2014

Avigsidan

Vi som kan vår Ed McBain och som följt The 89th Precinct vet att folk blir galna i sommarhettan. Men det är New York, som ligger på samma breddgrad som Rom. Inte Sverige, alltså. Eller har åkomman spritt sig?

Jag uppskattar inte Annas kommentar om såpopera. Avsikten med denna käcka, muntra och pigga blogg är att granska, ifrågasätta, kommentera berömmande och mycket annat sådant i det kyrkliga och ibland också i det samhälleliga. Jag släpper fram kommentarer glad att få veta hur folk tänker. Ibland visar det sig att de tänkt mycket ofullständigt och väldigt fördomsfullt. Några utlägger sådant de inte har en aning om. Det kan jag stå ut med, för också detta är informationsbärande. Men den som skriver för att iscensätta  en såpopera? De som tror sig föra en debatt hanteras som driftkuckuer? Jag blir inte riktigt glad. En sak är att vädra okunnighet för att skaffa sig nya insikter. Detta det andra med kungliga såpoperan är något annat och grundläggande respektlöst för den som vill samtala.

En sak är förresten att komma dragande med gamla uppgörelser som inte preciseras. Jag tycker mig förstå att Kyrksysters anklagelse inte egentligen var att jag var emot kvinnor för, men minnet sviker mig, var det inte en kvinna som röstades bort? Och hur är det - är Kyrksyster fortfarande med i aKF eller var hon en av dem som var med och sedan inte? De som det var så med är ganska många. De ville inte stå samman när det blev mer mödosamt, kan man anta. Men Kyrksyster får mer än gärna - förständigas kanske till och med - att komplettera anklagelseakten. Jag har försökt fråga sådana som var med i aKF - kvinnor och män - och ingen minns vad saken gällde. Så kom igen, Kyrksyster!

Avigsidan med en generös policy och ett nyfiket sinnelag ser vi nu. Jag ska klandras för vad andra skriver. Som om jag godkände åsikten bara för att jag tyckte kunde följa resonemangen tillsammans! Men är det ett moraliskt problem att skriva blogg och ha kommentatorsutrymme?
Skrev inte jag, kunde somliga kommentatorer inte heller skriva på ett forum där många läser.
Ja, det nog ett moraliskt problem.

Det är det å andra sidan med mycket. Jag fick frågan om inte Gudrun Schyman var hetast i Almedalen och fick ett genomslag som slår ut allt annat. Jo, så var det. Men hon kanske fått utmärkelsen tidigare eller så låg det i pr-byråns intresse att välja Antje Jackelén. Avigsidan av det valet är väl till sist att det inte är något värt.

18 kommentarer:

  1. Dag: Men även mina kommentarer är ju är att granska, ifrågasätta, kommentera berömmande och mycket annat sådant i det kyrkliga och ibland också i det samhälleliga - eller? Är de inte det?

    Jag respekterar uppriktigt att du till skillnad mot många andra debattörer på nätet vågar publicera även väldigt kritiska kommentarer, som mina. Många andra bloggare hade blockat direkt. Jag är för att släppa fram alla kommentarer vilket jag gör även på min egen blogg, där de dock inte är så många för att jag mest skriver om katter,. Att jag är för detta är för att man på så sätt ser hur samhällsdebatten ser ut i nutid.

    Men från min sida ser det också ut som så att du endast reagerar med att skriva "motinlägg" när någon kritiserat dig ang kvinnoprästmotstånd, och inte när någon uttrycker horribla åsikter om kvinnor eller invandrare eller muslimer, samtidigt som de berömmer dig. Ofta, inte alltid, ska jag säga. Men dock ofta. Och då klandrar jag dig för att du genom din tystnad bifaller deras åsikter. Du är ju inte tyst när det gäller Dikes, mina eller för all del kyrksysters kommentarer?

    Men en såpopera är det vill jag ändå påstå. Vi som alla vistas här på din blogg skulle kanske, eventuellt, tala med varandra på ett annat sätt om vi satt bredvid varandra i en soffa. Men jag vet inte, man ska inte förringa olikheter i människors uppfattning heller, även om man beter sig hövligt när man väl sitter vid samma soffbord.

    Men kanske bör jag besinna mig. Kanske behöver jag inte uttrycka varje kritisk tanke som kommer upp mitt huvud heller. Jag vet faktiskt inte.

    SvaraRadera
  2. Om vi nu diskuterar hur det var att vara kvinna, ung och med vilja att tjäna kyrkan. Då när det begav sig. Så är det inte att dra upp gammalt att ge en ögonblicksbild av hur det funkade.
    Du kan naturligtvis förneka, det står dig fritt, men jag minns och andra med mig.

    Jag lämnade några år senare aKf med sorg. Det blev för trångt. Det enda som bröt mönstret var när Bertil Gärtner en gång tog mig och maken på en vandring i Uppsala domkyrka. Han ville veta vad vi tänkte. Maken hade nämligen gått i polemik mot en skrift(glömt namnet). Han ansåg den vara själavårdsmäsigt tveksam. Det blev bu-rop. Men Bertil ville förstå. Vi gick där och vi berättade om våra erfarenheter och våra teologiska tankar. Han lyssnade, bejakade.

    Sista gången jag var med körde jag eget race. Fick tala med många om livets insida. Men insåg att alltför många av dem som var någon tog illa upp.
    Jag sökte mig till andra sammanhang.

    Men detta är verkligen historia. Så jag ska sluta berätta och Dag borde då också sluta med sina utläggningar om hur det var förr. Varför dra upp ämbetsfrågan, den är väl passé? Varför berätta om vad olika personer sa förr?
    Eller är det skillnad kanske?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart att höra om hur biskop Bertil kunde lyssna. Jag inbillar mig att han gärna markerade att han ville lyssna till dem som de med högre röst inte hörde. Men det tror jag gällde alla. Det tror jag var hans befrielseteologiska perspektiv.
      Men är det så svårt att bli konkret i det fall du hade i tankarna utan att nämna namn? Att Dag har "kört över" många kan väl inte någon bli förvånad över. Jag hörde en dam ifrån någon kyrkostyrelseperiod beklaga sig - han hade ju så många förslag och inlägg... Men att argumentera emot förslag, skälla ut unga som prövar vingarna osv är det inte snarare att just ta på allvar, att inte se bort?

      Radera
  3. Anna: Det du och många andra som skriver såhär regelbundet kunde fundera över är möjligen vad det leder till. Ger det något, mer än att tiden går?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh nej, jag skulle ju besinna mig...

      Men Sofia: Jag tänker att du också kunde fundera över vad en kommentar som din leder till, mer än att någon minut av tiden går? (Vilket den iofs gör oavsett.)

      Du måste dock ha ägnat betydligt mer tid än så till att läsa mina kommentarer, eftersom du skriver som du gör. Och vad de har gett kan jag inte helt svara på, men kanske att du bildat dig en uppfattning, eller omdefinierat en uppfattning du redan hade? Eller kanske gav de bara lite högkvalitativt tidsfördriv? Jag vet inte, men så länge jag blir läst och får uppmärksamhet,som av dig, sporras jag naturligtvis till att fortsätta skriva. Då har mina kommentarer inte varit helt i onödan!

      Radera
    2. Med andra ord så trivs du i din förvirrade narcissism, sorgliga lilla Anna!
      /Antony

      Radera
  4. Kyrksyster,
    Ja det är skillnad. Den att refererar man till något och framförallt anklagar någon då är väl ett minimikrav att den som anklagas får lämna sin syn på saken.
    Jag vet inte vad Ditt problem var- av det lilla Du skriver verkar det som om Du eller maken skämdes för vad bibeln skrev -är det så? Det är tyvärr isåfall ett av problemen med att vara PK. Man vill lyssna på det som passar en och förtränga det andra men då handlar det inte löngre om evangeliet och dess budskap.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tala om oförskämdhet!
      Det var precis tvärtom. Vi talde om evangeliet Gubbarna i aKf däremot föringade bibelns ord. Förringade nödvändigheten av nya födelsen. Vi utsattes för hätska påhopp därför att vi tror på nödvändigheten av att bekänna sina synder och få dem förlåtna i Jesu namn och blod.

      HH talar i det han/hon inte begriper.

      Radera
    2. "Vi talde om evangeliet Gubbarna i aKf däremot föringade bibelns ord. Förringade nödvändigheten av nya födelsen.", skriver kyrksyster.

      Det där låter intressant. Kan du, för oss som inte var med, förklara närmare vad "ni" resp. "gubbarna" stod för och ville? På vilket sätt förringade "gubbarna" bibelns ord och nödvändigheten av den nya födelsen?

      Obs! Jag har ingen anknytning till aKF utan undrar bara vad som hände.

      Radera
    3. HH: Jag har som du vet tyckt att du skrivit många dumma saker tidigare men detta var i särklass, vill jag nog mena. Att beskylla kyrksyster för att vara "pk" och inte ta Bibelns ord på allvar är så fel som det någonsin kan bli. Jag har följt hennes blogg i flera år och kan meddela att hon kan vara ganska kärv i sin trohet mot Bibelns ord (och skulle nog beteckna sig själv som högkyrklig också, vad jag har förstått). Det du skriver är nonsens eller rättare sagt skit och visar, för att härma dig själv, att "du ingenting begripit".

      Radera
  5. Men jag tycker mig begripa så pass mycket att det tydligen är väldigt svårt att säga B när man sagt A!! Om du anklagar f Dag så öppet som du gjorde, så bör man ha anständigheten att tala om vem saken gällde och när det hände. Det minsta man kan begära är väl ändå att du talar om när detta årsmöte ägde rum så man kan gå tillbaka och kolla??!! Att du sedan ondgör dig över hur illa du blev behandlad av "gubbarna i aKF" trots din evangeliska inställning (intressant självbild!) är ju nu en ganska subjektiv och vinklad bild av sanningen som vi stackars läsare svårligen kan bedöma. Sådana här tröttsamma vandringssägner har jag fått nog av! Fram med datum och tillfälle så vi får detta ur världen!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du arge: Detta går enligt schemat! Nu kommer man att angripa kyrkyster om hon inte kan ange exakt datum och klockslag för att på så sätt kunna ta udden av det hon skrivit: "Jojo, jag visste väl att hon inte kunde ange om det var kl.15.32 som detta hände eller om det rentav var kl 16:34! Det säger väl allt om trovärdigheten i hennes påstående!"

      Jag känner igen allt såväl. Alltid samma. Inte heller jag var där och kan säga vad som hände och vem som har rätt eller fel här, men jag reagerar mot den retorik som du för. På vilket sätt skulle du kunna "kolla vad som hände" tror du själv om du får datum och klockslag angivna? Tror du att allt, inkl Sandahls utskällning eller icke-utskällning och på vilka grunder den skedde eller inte skedde utanför mötet finns protokollfört? Har du aldrig varit med vid något styrelsemöte och vet att väldigt mycket kan hända där som inte protokollförs?

      Radera
    2. Själv kräver jag att få veta vid vilket datum och vid vilken gudstjänst förståndshandikappade "Eva i kapellet" uttryckte sin förtjusning över att bli utskälld av Dag Sandahl. Så man kan gå tillbaka och kolla!!!

      Radera
    3. Om man inte kan få datum (klockslag är onödigt!) så ge oss då ett namn så vi som inte var med kan få veta vad som hände! Det är det som är väsentligt i sammanhanget!!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  6. Kyrksyster,
    Oförskämdhet vet jag inte. Jag skrev precis efter vad jag kunde utläsa ur din text . Detta för att Du förhoppningsvis skulle förklara vari det hemska betendet låg. Nu kommer Du med en "förklaring" gott så även om det fortfarande är svårt att riktigt se vad Du då praktiskt ville. Det hade också varit intressant att veta vad det sedan var Du och Bertil Gärtner diskuterade. Kom Ni till någon samsyn t ex. Om inte- vari låg problemet?
    I övrigt behöver Du inte skriva han/hon . Jag är en han och jag minns som sagt mycket väl hur debatten gick i samband med ämbetsreformen. Det var som sagt mycket lite tal om kallelse men väldigt mycket om jämlihet,rättvisa och rättigheter.

    Senare långt senare blev talet om kallelse något som "alla" refererade till men då som skrivet i eliminerande syfte. Erkänn min kallelse eller försvinn för att uttrycka det rakt på sak var/ är budskapet som gällde / gäller.

    Makten talar sitt tydliga språk när den menar sig sitta tryggt. Innan vill den gärna leka diplomat.
    //HH

    SvaraRadera
  7. Jag kan inte säga dag eller tid. Bara att det hände.
    Men det är fascinerande att alla hakat upp sig på en rad, men inte sett att resten av kommentaren är ett stöd för Dag. Det säger oxå något om hur lågt i tak det är på sina håll.

    Vi var en grupp ungdomar och några präster som mött evangeliet påtagligt. Jesus hade visat sig för oss. Självklart ville vi dela denna erfarenhet med de som vi trodde var våra själsfränder. Istället mötes vi med kritik och ifrågasättande. Där enbart Beril Gärtner hade ödmjukheten att lyssna och ta in. Vi var faktskt helt överens efter samtalet.

    SvaraRadera
  8. Änglarna gråter....

    SvaraRadera