lördag 19 juli 2014

Med snopp.Del tre

De gammalkyrkliga var inte särskilt bekymrade, tror jag mig ha förstått. Det var inte i enlighet med Guds vilja att kvinnor skulle vara präster men inte så mycket att bråka om som biskop Bo Giertz trodde. När det nu var emot Guds vilja, skulle det inte bestå. Så varför engagera sig i frågan?
Här finns ett kvietistiskt drag in gammalkyrkligheten som jag skulle vilja förstå bättre.

De högkyrkliga hade flera frågor:
1. En ämbetsreform saknade verkligen stöd i Skriften och Traditionen.
Det hade de förstås rätt i. Och utredningen som resulterade i SOU 1950:48 hade inte lyckats besvara de ställda frågorna. Krister Stendahls argument att man frågade anakronistiskt, bar inte riktigt. Varför skulle man läsa bibelord vid prästvigningar om man inte kunde ställa frågor till bibelmaterialet om ämbetet, det prästkandidaterna i Svenska kyrkan vigdes till?
Det var en härva. Enklast uttryckt: Svenska kyrkan lyckades inte lösa sin teologiska rebus om ämbetet med sedvanliga teologiska verktyg, alltså Bibel och bekännelse.
2. Det är i vart fall i efterhand klart att biskoparna inte var byxade, ty det var en sådan tid med i fysisk mening byxade biskopar men nu icke-byxade. atty ta upp frågorna om ämbetet. de var helt enkelt inte pålästa. De nya frågorna hade de aldrig fattat. Så blev det som det blev.
3. De antropologiska och svåra frågorna om manligt och kvinnligt fanns det ingen chans att hantera. Det är inte mycket att säga om. Kan man tala om olikheter könen emellan och ändå vara för jämlikhet? Antagligen, säger jag. Men det är inte lätt att formulera sig, noterar jag efter debatten på denna blogg. Vad är det för poäng med att Gud skapade manligt och kvinnligt? Och kan det vara en poäng att prästeriet blir en manlig syssla?
Det kan jag tänka mig utifrån tanken att prästeriet egentligen är en enfaldig syssla, inte en karriärväg. Men jag vet inte och det borde jag efter 1950-talets debatt ha varit på det klara över.
4. De högkyrkliga är anständigt folk. De frågade bara tyst, mycket tyst, om hela kvinnoprästfrågan också var ett lesbiskt projekt. Det var här, och bara här, som Lydia Wahlströms sexualitet kom i fokus. 2% är homosexuella, sägs det. Det verkade som om prästämbetet var attraktivt för lesbiska. hade de rätt? Jag vet inte. Jag har inte brytt mig. Men frågan är nog intressant också för heterosexuella kvinnor i prästämbetet, kunde man tänka. Om man nu finge tänka fritt. Men det får man nog inte.
5. Efterhand såg de högkyrkliga att många kvinnliga präster sysslade med annat än vanligt församlingspräster. Var det på något sätt informationsbärande?
6. Efterhand såg också de högkyrkliga att det kom undersökningar både från Sverige och England som indikerade att kvinnliga präster förkunnade annat/annorlunda än de manliga. Vad betydde det?
7. Och så tog de högkyrkliga tag i det ekumeniska argumentet. "Svenska kyrkan med drygt sex miljoner tillhöriga gör en riktig tolkning, medan katolska kyrkan, som har 1,2 miljarder gör en felaktig bibeltolkning."
Det är då påven konstaterar: Now the shit hits the fan.

Vart leder detta?
Till det enkla konstaterandet att det är kyrkoetablissemanget som har skyldigheten att besvara de ställda frågorna. De frågande ställs inte inför något annat krav än att fråga i avsikt att söka sanningen.
Sug på den! Jag har i snart 50 år ställt frågorna och finner hanterandet av mina frågor - och mig! - utomordentligt avslöjande. Pinsamt! För er! För Svenska kyrkan.

Jag tänkte erbjuda mig att med båda händerna bakbundna spöa hela biskopsmötet i ämbetsfrågan men fann att detta var övermod. Jag ska ju kunna bläddra i böcker (som biskoparna nog inte läst). Ena handen då? Det skulle gå. Men varför åbäka sig? Jag erbjuder mig att med två viftande händer spöa hela biskopsmötet i ämbetsfrågan. Jag kanske ska ta den offentliga debatten efter att mot Koskinenarvode ha värmt upp med en dubbelföreläsning i Visby först? Biskoparna viger utan att egentligen besvärat sig med ämbetsfrågans komplikationer. Märk mina ord.

37 kommentarer:

  1. Det "kvietistiska draget", en stilla susning, i gammalkyrkligheten är intressant, mycket mer än det utklädda i högkyrkligheten,eller för att vara mer rättvis: tingeltangelkyrkligheten vare sig den är en del av högkyrkligheten, eller andra prefixkyrkligheter. Kvietism kan spåras tex med hjälp av orationen vid ett prästmöte i Gbg av Roland Persson och kanske den på Artos utkomna nya boken om Sellergren av Madeland lämnar besked? Ordet användes fö som skällsord om Per Olof Sjögren, vid tillsättning av tjänst i Skara stift, men detta sedan ungkyrkligheten och högkyrkligheten förändrat västgötafromheten innifrån, utan att många märkte det. En koppling till Hoof som påverkat både södra Västergötland och delar av Småland, finns, och då dyker B Louvigny upp, en av de "stora" kvietisterna, vilket finns att hämta om i ex Hallbäcks artiklar om hoofianismen i KÅ, men minns inte årtalet, ett å annat kan finnas hos Jarlerts skildringar kring Kind och Mark. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för initierade insikter.

      Radera
    2. Ingen orsak, min ff ff flyttade från Floby i Skaraborg till Örsås enbart för att få höra "hoofen". Louvigny hade han med sig i ränseln. / Magnus Olsson, vars farmors mor, påverkad av Hoofen, som krav för äktenskap avkrävde den blivande maken att lägga bort ytlig glättighet.

      Radera
    3. Ibland kan det vara ganska skönt med lite ytlig glättighet. Jag tror inte man kan kalla det synd.

      Radera
    4. Möjligt, han vars namn jag gavs, fick i allafall både lova och själv slå sönder allt som hade med hennes syn på synden att göra. Det enda han medförde var ett drängskåp, för väggplacering och det användes fortsättningsvis till att samla inbjudningar till begravningar i och tidningsklipp, en guldgruva för mig, så nog kan Gud använda också synden och föreställningar därom. / Magnus olsson.

      Radera
  2. Människor och tro i P1 hade igår ett program om ämbetsfrågan. Det är mycket upplysande att lyssna till det. De medverkande, programledaren och två äldre kvinnliga präster, saknar helt teologiskt sensorium. Frågan behandlas helt utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Motståndet anses bero på viljan att behålla 'makten'. När Dag, i ett gammalt klipp, säger att det som hände i Tyskland på 30-talet borde göra oss försiktiga med att följa tidsandan, bedöms det som oförskämt. Man beklagar att det beslutades om en samvetsklausul (utan tanke på att beslutet annars förmodligen inte hade gått igenom). Och naturligtvis lyser ett ekumeniskt perspektiv helt med sin frånvaro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det programmet var ytterst avslöjande - alla kvinnor som blivit "prästvigna" har blivit det pga att den sekulariserade erastianismen tog makten över Svky!
      /Antony

      Radera
    2. Olustiga drev.
      Var det ett svar på tidigare reportage maa(??) av senaste(?) Mpr-prästvigningen, att det ÄNNU prästvigs människor som inte tror att kyrkan ska kalla kvinnor i prästtjänsten (med reservation för jag inte får med alla seriösa försök att uttrycka respekt för dem som dock tror så och handlar så). (Den nyprästvigdes enkla raka svar om sin tanke om QPs legitimitet skakar om folkhemmet så man tror marken ska vika). (Blir det poäng i någon journalisttävling?)
      Eller berodde det första reportaget på att det senare skulle komma?
      Eller berodde båda på att någon behöver lite mer bränsle till något annat drev någon annanstans?
      Eller berodde båda på att det kommer ett val där SAP la ganska mycket pengar på ett sådant drev i kyrkovalet och nu ska plocka hem någon ytterligare poäng nu när vi krönt folkhemsvisionen med en brudkrona?
      Om det bara stannar där får man kanske vara glad. Men räcker det för att motivera ett uppslag i P1 sommaren 2014?
      Vad gör det för internationell skillnad med ett kvinnligt överhuvud på svenska ÄB-stolen? Större än jag tror vi vill erkänna.
      (I linje med denna ohälsosamt olustiga tanke ligger anglikaniens lite oväntat snabba(?) beslut om fler kvinnor som ÄB, förlåt biskopar.)
      Från alla sidor, kyrkligt som sekulärt. Vilka vinner på detta? De som vill driva konflikter. Och det finns flera konflikter, både i svensk vardag som ute i världen, som vinner på det. Är det Antjes försök till religions"dialog" som då blir det viktigaste? För att "driva ut"/driva fram nya radikala islamister? Skärpa distansen till det som ska förefalla hot i Moskva?
      Någon sa att qp-reformen på biskopsnivå ligger i linje med reformationstidevarvets följder. Då blev det bränsle i stora krig. (Vederbörande sa det helt utan koppling till dagens eller tidigare historiska konflikter.)
      Eftersom i mitt tycke så få kvinnliga ämbetsbärare markerar distans till sammanblandningen av vår ämbetsreform och HBTQ-frågan så förefaller ett samband utnyttjas, också politiskt. Så tycks det ännu verka i P1.

      Radera
  3. Snårigt sa Bill. Absolut snårigt sa Bull…

    Så det var Giertz m.fl. som menade att man inte kunde ta på allvar de som framstod såsom pajaser…?

    Snurrigt blir det ibland att förstå rätt vem som sagt vad. Men nog kan man förstå att de argument som framfördes för kvinno- prästeriet, inte hade så mycket med varken religion, eller kristendom, att göra?

    Det var det allmänna och fanatiska och förblindade övertilltroendet på feminismens teser, dogmer och ideologiska förklaringsmodeller som varande totalitära och okränkbara sanningar.
    Dessa idéer som inte fick ifrågasättas för då var människor naturligtvis och självklart fientliga till kvinnor i största allmänhet (såsom man f.ö. inom denna ism, (och sin starka koppling till kommunism?), anklagade all religion, och kanske särskilt kristendom, för att vara; alltså allmänt och generellt kvinnoförtryckande och rent av misogyn som en slags kärna, utgångspunkt och mål som då frenetiskt och hatiskt skulle bekämpas med just ett s.k. berättigat hat, s.a.s. tillbaka-hatande mot de påstått kvinnohatande; det är väl sådant som brukar kallas för att göra halmgubbar för att kunna bekämpa dem; alltså ställa upp hypotetiska hypoteser som man sedan anfaller med mördande och dödande frenesi därför man ju har rätt att försvara sig mot halmgubbeaktiga och generaliserande hypotetiska hypoteser om fientliga män i största allmänhet samt kvinnohatande religion, också i största allmänhet; därmed lyckas man då piska upp en hatstämning, ett anklagande, ett atombombsregnande av stickande, förolämpande, förnedrande, hånande, förlöjligande och attackerande ordmissiler avfyrade och ämnade endast för att försöka döda den utmålade fienden, samt det utmålade fientliga; det är sådant som kan kallas för ett upp- piskat och förblindat raseri, fastän alltsammans är fria fantasier, samt kanske också i sig innehållande en helt annan agenda än att vilja kvinnornas, och flickornas, mammornas, mostrarnas, fastrarnas, mormödrarnas och farmödrarnas bästa eller ens familjens bästa, och därmed i förlängningen inte ens samhällets bästa, vem vet.….)

    SvaraRadera
  4. Innan jag läste denna bloggpost hade jag vaknat med tanken på bibeltexten om Marta och Maria. Skönt att vara född år 1935 och inom Svenska Missionsförbundet! Mina grannar på landet tillhörde den lokala Svenska Kyrkan. Vi hade aldrig några problem med gemenskapen eller läran. Det är samma bibel. Jag är utbildad inom sjukvården och vet min plats som pensionär.

    SvaraRadera
  5. "Kvinnas behörighet", så inleds SOU 1950:48. Det "formellt abstrakta" dominerar fortfarande i ämbetsfrågan. Därför kommer de konkreta kvinnorna aldrig känna sig hemma i "ett manligt ämbete". Ämbetet måste då anpassas och förvandlas till att vara en för kvinnor anpassad "vigningstjänst". Anstöten att Jesus är man och att han endast utvalde manliga apostlar försöker man med alla medel med feminismens hjälp att dekonstruera bort. Den gammalkyrkliga kvietismen bekräftas av Bengt Hägglunds inlägg i KT för någon tid sedan.
    De krympande kyrkogemenskaperna (TEC, CoE och CoS) hyllar officiellt sig själva och sina tidsanpassade beslut som om Jesus aldrig funnits eller aldrig instiftat något. Efter att ha läst "Inget för någon" blir man inspirerad att gå "reformkatolska vägen". Att vägen går ut i öknen är inget att oroa sig för eftersom det är en tillflykt. S:t Johannes Paulus II kan sägas vara "reformkatolsk" när han hänvisar till lutheranen Rupertus Meldius berömda ord: Enhet i det nödvändiga, frihet i det tveksamma och kärlek i allt. Det vore nåt för vårt debattklimat om vi nu skall envisas att ägna oss åt klimatfrågor.

    SvaraRadera
  6. Ett gott råd angående snoppen: Leave it behind. It cannot enter Heaven.

    En anonym en

    SvaraRadera
  7. Till Anonym 11.26
    "Men här gäller tränga, ja tränga sig fram. Annars går himlen förlorad."

    Rumpmasen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du också fått sommarpermis från tvångsvården?!
      /Antony

      Radera
    2. Antony,
      http://evl.fi/psalmbok.nsf/30a7d6618ce6ab81c2256ca80040e996/14b1aff0cca36784c225773f0020f4fb?OpenDocument

      Radera
    3. Din kompis LFL verkar ha fått permis "hen" med, därav mitt "också"!
      /Antony

      Radera
  8. Är detta verkligen bättre? Bråka inte om man/kvinna =samsas! Bäst så!

    Statistik?

    Påven Francis erkänner inför den pågående domstolen i Bryssel, att åtta tusen pedofiler finns inom Katolska kyrkan. Det betyder att ca två procent av präster, biskopar och kardinaler inom Katolska Kyrkan förgriper sig sexuellt på barn.
    (DAYS OF LOT - Pope Francis has said two per cent of the Roman Catholic clergy worldwide, the equivalent of 8,000 members, are pedophiles. The figure was revealed as the Archbishop of Canterbury separately admitted he expects more sex scandals to emerge from within the Anglican Church. The Pope described child sex abusers as a “leprosy” within the Catholic Church and said the offenders include “priests and even bishops and cardinals.” In an interview with La Repubblica newspaper in Italy, the pontiff cited his aides as saying that “the level of pedophilia in the Church is at two per cent.”)
    /Anna U B (fortfarande)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna utan bibel skulle må bra av att exempelvis läsa Katolsk Observatör och där Nytt och Noterat för att få lite balans angående pedofiler inom katolska kyrkan. Ännu bättre balans blir det givetvis med bibel.

      Radera
    2. Hej Thomas!
      Been there, done that - mera förslag? Inget funkar, men etik gillar jag, rätt. Där ger kyrkan god vägledning även om vissa hemska berättelser borde barnförbjudas... Oavsett gillar jag att stora herren är mera open minded för att förändra celibatet. Det tror jag är bra.
      Kan garantera att skillnader är större inom samma kön än mellan, men oftast fungerar någon form av genetik. Då kan det gärna för mig vara en sk normgrundning, men var inte elak mot andra. Ja, gärna kvinnliga präster. (sorry, men så är det). Jag är troligtvis genetiskt och rätt vaggad (alla fall mina första år i livet) så jag tycker delar av detta är trams. Men kanske ska jag byta kön. Statistiskt är det snabbaste vägen till suicid... Dock gillar kirurgerna detta och är glada över sina publikationer. Vad egentligen är det som ska skapa köns-trams? Larvigt! Väx upp. Nu är jag lite arg.... + Jag gillar bara män, om nu ngn undrat.
      /Anna ub
      Anna ub /born yesterday

      Radera
    3. Med pedofiler menar Franciskus alla präster som kan vara i farosonen för att synda med en sexuell relation med en person som är under (nota bene) 18 år!
      Alla undersökningar tyder på att detta (till 80% av övergreppen/utnjyttnandet) är ett problem bland de homosexuella prästerna. Då nu den enda sanna Heliga, Katolska och Apostoliska Kyrkan har infört, under Benedikt XVI, ytterst strika direktiv för att förhindra homosexuella att bli prästvigna, så kommer med all sannolikhet Kyrkan att "utrota" dessa förfärliga män.
      Vad jag vet så får en gift "präst" i Svky som sexuellt utnyttjar en konfirmand på sin höjd en liten varning!
      /Antony

      Radera
    4. "farozonen" -det blir ibland lite galet med dubbla "modersmål"! :)
      /Antony

      Radera
  9. Anna UB menar att även alla med det där ska tänka efter. Mycket. Personligen anser jag det finns större skillnader INOM SAMMA KÖN än MELLAN. Bara en tanke. /Anna igen.. UB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om det verkligen kan vara så? Om man tänker efter?

      Alltså större skillnader inom samma kön än mellan de två olika, könen.

      Tveksam. Mycket tveksamt.

      Om man tänker efter.

      ....

      F.ö. vore det nog bättre om de romersk katolska prästerna kunde få lov att ingå äktenskap., och ändå fortsätta som präster.

      Såsom inom judendom. Rabbiner har ofta mycket stora barnaskaror, till glädje och rikedom. De anses ändå kunna fungera utmärkt som rabbiner.

      Det är märkligt hur det kunde bli ett sådant krav, och en sådan tradition, om celibat för präster inom katolska kyrkan. Man kan fundera på varför, hur, av vem, när, och åter igen, varför.

      Radera
    2. Insiktsfullt. I internationellt sammanhang, som ännu inte var korrigerat av svensk norm, konstaterades att frågan om gift/ev beroende av barn eller inte/ gjorde större skillnad gentemot andra delar av samma kön, än inte parad.
      Om Rom upphäver celibatet upphäver de sin egen förståelse av primatet. Prästerna lyssnar då inte bara på chefen i Rom utan på medmänniskan intill, legitimt. Snacka om upplösande.

      Radera
    3. Tack!
      Rock´n roll
      /I

      Radera
    4. Anders Stenström19 juli 2014 kl. 20:52

      Med undantag för vissa biologiska karakteristika (till exempel skäggväxt) har du rätt. Det finns mängder med undersökningar av mängder med mänskliga egenskaper, och när det finns en genomsnittlig skillnad mellan könen är skillnaderna mellan individer alltid mycket större. Anonym 16:31, du vet säkert mycket väl att du inte har mer än 50% chans att gissa rätt på någons kön utifrån blotta data om vederbörandes personliga egenskaper.

      Radera
    5. 50% chans? Nåja...

      Människan är hur som helst - fri - , dvs., ålagd att göra val, mellan - gott och ont -.

      En familj som i tre, fyra eller fem generationer bakåt, har gjort - goda val - , anses kunna ses väl, alltså kunna bli - välsignade - , av Gud.

      Men, valfriheten, kvarstår för den mänskliga varelsen.

      Den mänskliga varelsen är - tvingad - , att göra val.

      Och - tredje och fjärde led - , kan alltså skörda - frukter - , av de val som föregående generationer har gjort.

      Det är Gud Själv som menar detta.

      Jag kan inte - döma - , vad andra människor gör eller inte gör utifrån deras förutsättningar, liv och livsval.

      Det är de själva, och deras efterkommande, som får - skörda - , de konsekvenserna.

      Gud vill Sig Själv. Gud vill Liv.

      Radera
  10. Intressant vinkling. Sorgligt att det ska behövas snoppande för att vi ska läsa.

    SvaraRadera
  11. Tänk om... kul med Rabbinerna. Always a women, men emellanåt tycker jag nog ni män är lite av kverulanter. Istället för att filosofera om också kvinnor kan föra fram ett budskap - ägna er åt de verkliga problemen. De finns både inom och utom kyrkan. Solsken, ingen regnbåge.
    /anna ub

    SvaraRadera
  12. Av Matteus 8:14 vet vi att Petrus hade en svärmor. Alltså var han gift när han vandrade som Jesu lärjunge. Om han blev änkeman innan han blev "den förste biskopen i Rom" vet jag ej. Men han var garanterat gift när Jesus kallade honom och det är det enda väsentliga.

    I 1:a Timotheosbrevet 3:1-7 "Den som önskar bli församlingsledare eftersträvar ett viktigt arbete. Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär. Han skall kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig, allt i värdiga former. För hur skall någon som inte kan styra sitt eget hus kunna ta hand om Guds församling?"

    Hur har RKK då i långliga tider med sådan envishet kunnat hävdat att präst / biskop inte får vara gifta.

    Och resultatet vad gäller förförda barn känner vi till.
    Vidrigt är bara förnamnet.

    Algot i Stekebo.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med lite humor, bibeln har också hemska berättelser -- svärmor (och svärfar) = stairway to hell... Fy fi, att se sig om bakåt och bli ett saltstod. Inte så nice.Anna... Fattar inte, men utmana mig gärna i bibeltexter...
      Anna ub

      Radera
  13. Jag njuter Dag över ditt inlägg idag!

    Det är fantastiskt formulerat, i några korta satser, men så uttömmande formulerat.
    Jag har läst din bok Förnyarna. Jag har läst domprosten Nils Johanssons utläggning i SPT om hur det gick till när ämbetsfrågan avgjordes i kyrkomötet 1958. Man blir förskräckt när man ser hur lättvindigt många biskopar såg på saken, en del av ren okunnighet, en del för att man inte brydde sig, med jargongen; det ordnar sig nog.
    I boken Förnyarna redogör du för hur ärkebiskopen Gunnar Hultgren, som till en början var motståndare till reformen, ändrade sig därför att han fick sin hustru på halsen som skämdes över sin mans åsikt i frågan och stack iväg till Paris för att slippa "ta skit" för sin mans åsikt. Och då vände Hultgren kappan efter vinden. Det var en biskop till som satt i samma sits, glömt namnet, och gjorde Hultgren sällskap i sitt handlande.
    Det är ju skrämmande hur lättvindigt en så viktig fråga som Kristi ämbete har behandlats av de som skulle vara försvarare på Sions murar, men fegar och sviker.
    Vi har en nutida svikare också i Åke Bonnier. Han började sin teologisk-prästerliga bana med att vara mot kvinnoprästreformen. Han umgicks väl på den tiden i högkyrkliga kretsar och och tog intryck av dem. Men när Bonniers föräldrar fick kännedom om sonens inställning i kvinnoprästfrågan, då var det kört. Kom inte med den åsikten!! Punkt slut. Och Åke fick också vända kappan efter vinden och ändra sig i frågan. Sedan blev han ju på kuppen t.o.m. STRÖM-linjeformad efter att ha tagit intryck av Ingmar Ström, och då blev det ju som det blev; visserligen är han en vänlig själ, men ändå till syvende och sist en heretiker. Och nu sitter han som stiftschef i Sven Danells ärevördiga stift. Till sist återstår frågan: Hur kunde det gå så illa?

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  14. Det handlar om ämbetsfrågan tycker jag mig förstå.
    Då undrar jag på vilket sätt Lydia Wahlströms sexuella läggning har med denna ämbetsfråga att göra. Liksom hur dagens kvinnliga prästers sexuella preferensenser har med någonting alls att göra.

    Jag funderar också över detta med att döma varandra. Var det inte meningen att lämna det till ett senare tillfälle och en helt annan instans?

    Det är mycket jag inte alls begriper i det jag tar del av i Dag Sandahls blogg. Jag fortsätter att följa den och ser om det klarnar.

    SvaraRadera
  15. Gud rike kommer nog ändå endera dan. Eller så gör det inte det. Gå ut i skogen käre Dag, eller knacka på hos en okänd och berätta om Jesus. Att du orkar med att vända dessa kyrkans tokigheter hela tiden förstår jag inte. Ta ett Toy.

    SvaraRadera
  16. Motståndet mot kvinnliga präster har rent bibliska och kristna motiv, även om dessa ädla motiv sällan anges i dessa spalter. Motståndet har inget med kvinnoförakt att göra - men man måste väl få vara lite rolig ibland! Läs om, och läs rätt, så förstår du storheten!

    SvaraRadera
  17. Den gammalkyrkliga passiviteten är månne en konsekvens av djävulens avskaffande och nästan obefintlig förkunnelse runt ondskans problem. Utan insikten att också en ond andlig makt finns, förvisso inte med Gyd jämställd, hamnar man i Islams allorsakliga Gudsbild som leder in i passivitet. Allt är ju enligt Guds vilja. Förvisso kan inget som är mot Guds vilja bestå i längden, så ser vi också hur SvK går mot sin undergång, men utan vårt arbete för det rätta så kan det dröja innan Sanningen segrar och många fler kan hinna förledas.

    SvaraRadera
  18. De gammalkyrkliga var allt bekymrade, så det måste Dag ha missförstått. Däremot kan man nog säga att det på många håll fanns en passiv inställning, kanske främst beroende på att det fanns tillräckligt många "rätte lärare" i omgivningen.

    SvaraRadera