tisdag 8 juli 2014

Uppsamlingsheat

Kommentarerna till Berufsverbot överraskar. De missar att detta är en pigg, käck och munter blogg, tycks det. Jag satte tydligen igång något.

Jag får rådet att gå in i det allmänna prästadömet och betrakta myror. Det kan jag göra - men är inte prästens uppgift, den jag livslångt vigts för, att vara med och bygga församling och en i eminent mening offentlig syssla. Inte privat, alltså.
Jag har inte prästeriet som en personlig dekoration. Jag åtsporde biskop Johansson om han ville inviga ett husaltare, men jag har själv inte övertygats av tanken att stå i min kammare och fira mässa. För mig? För världen? Ska jag sätta upp ett anslag utanför huset och mana folk att komma? Vilken kyrka/församling är då detta, i konkurrens med det vanliga församlingsbygget på orten? Jag ser ett antal problem. Jag ser också myr-mystikens problematik. Den tappar perspektivet på vad en präst är och vad en präst är till för.

Kyrksyster anklagar. Det tarvar preciseringar om jag ska kunna försvara mig. Kanske var det något Kyrksyster inte fattade men syster Eva i kapellet begrep, när hon glädjestrålande kom till medarbetarna och utbrast: "Nu vet jag att han tycker om mig. Han har skällt på mig också."
Annars brukar anklagelsen vara att jag var för snäll...
Till ämbetsfrågan tänkte jag återkomma, men kyrksyster är nog skyldig att exemplifiera. Har jag skällt därför att någon ville ha med en ung kvinna i aKF:s styrelse - vem var det i så fall och vilken kompetens hade hon? Vem skulle petas bort? Och handen på hjärtat, det var ett årsmöte och inte jag som valde styrelse. Det slirar betänkligt, tycker jag. Men låt oss reda upp frågan snarast!

Sedan ska vi återkomma till diskrimineringen, men det vi faktiskt stod för var en hållning där kvinnliga präster hade företräde. Har ni glömt det? Och det var vi alla för och fattade beslut om i kyrkomötet. Några tänkte att denna hållning skulle vara reciprok, leva och låta leva, liksom.

Jo, jag ska återkomma till ämbetsfrågan och nonchalera alla propåer om hur framtiden skulle gestaltas i en idealkyrka. Det här är inte en frågelåda och ingen kommer att bry sig om alternativa strukturer. Om detta har det skrivits, dock. Läs det om ni vill veta. Annars gäller ett:  Ni har spottat i kålen, ät soppan! Det gick som vi sa, inte som ni sa, ni som införde reformen.

Bengt Olof Dike har alla chanser att leva upp i Ronneby under några dagar i juli. Då är det Tosia Bonnadan. Men han fattar inte.
Jag skriver inte att det är synd om mig. Det är Svenska kyrkans införda Berufsverbot som är ett självskadebeteende. Saken gäller inget annat än frågan hur Kyrkans ämbete är tänkt av Gud. Om Gud tänkte något nytt 1958 borde det gå att få besked om den saken och inte bara en biskopsmötets bibelkommission som kritiserar hur beslutet togs och grunderna på vilka det fattades. En kyrka som agerar funktionellt ateistiskt kan inte och ska inte locka lärjungar. Det är Svenska kyrkan det är synd om och kanske svenska folket. I övrigt får Dike besked om att landet inte riktigt ligger IRL som in hans föreställningsvärld, men det är informationer som går honom förbi.

Märklig är också kritiken mot Ding-dong Hermansson. Han kallas så för något han gjort och som kan ifrågasättas eller beundras - och fler gillar nog ding-dongandet än de som ogillar tilltaget. Skulle jag kallas "Puckot Sandahl" (vilket skulle inte bara vara en innovation utan på sitt sätt ett framsteg) är det därför att jag pådyvlas något jag är eller skulle vara.
Nu är det en avgörande skillnad mellan att göra och att vara.
Själva läsningen av en text blir nu av Anna ett påhopp på domprosten i Visby för något han antas vara, alltså i paritet med "puckot". Så står det inte i texten. Så läser bara de illvilliga den.
Jag är bekymrad över att domprosten Hermansson ska utsättas för en så neslig behandling. Han är nämligen en fin domprost, en värdig representant för Svenska kyrkan. Så var det sagt också.

Signaturen Anna anklagde mig tidigare för att ljuga. Nu hittade jag en intervju i Dagens Media. Verkar det inte som om lögnanklagelsen är  - lögn?  Antje Jackelén intervjuas:
Vad betyder den här utmärkelsen för dig?
– Det är ett erkännande för att de frågor som vi står för utifrån vår kristna tro fortfarande har betydelse i samhället. Vi är inte något vid sidan av samhället utan vi finns mitt i det.
Juryn lyfte särskilt upp kyrkans klockringning mot Svenskarnas parti i sin motivering. Vad säger du om det?
– Jag tror inte att det är klockringningen i sig utan snarare allt som den symboliserar. Den gjorde det så påtagligt att Svenska Kyrkans arbete för öppenhet, tolerans och mångfald är en viktig fråga, säger hon och fortsätter:
– Vi är övertygade om att varje människa är skapad till guds avbild och därför har alla ett värde som inte får trampas på. Det här förverkligar vi bäst i ett samhälle som omfamnar just de här frågorna.

Så hur var det nu med juryns motivering och klockringningen?
Hermansson är det faktiskt lite synd om. Så mycket ding-dong och så lite erkännande.
Hermansson till biskopsstolen i Växjö!
Nåt ska han väl få.
Och Anna får väl också något - ta sig en funderare i vart fall.
Jackelén då - vad är talet om mångfald värt i det kyrkosystem som i kyrkoordningens form och i vanlig praktik marginaliserar i syfte att eliminera?
Puddingen bevisas genom ätandet.
Det kan påpekas också om man är käck, pigg och munter. Kanske mest då!

45 kommentarer:

  1. Bäste pensionerade präst!
    Min sorg är precis lika stor som din om nu sorg kan jämföras. Fast min sorg är en kvinnas sorg över församlingarna, som dog ut i brist på lyssnare.
    Bloggade nyss om detta.

    SvaraRadera
  2. Detta var underhållande läsning, dr Sandahl - "klockrent"!
    /Antony

    SvaraRadera
  3. Klockrent var ordet som klingar ut över nejderna. :-)

    Allt Gott
    Anders Gunnarsson

    SvaraRadera
  4. Ett resealtare är bättre än husaltare, för dem som kallar och ber om Guds sakrament. Mässfirandet gäller per definition alltid fler än "familjen". Mässfirandet är tecknet på att denna familj, detta hushåll, går utöver sig självt. Utan Guds Ord och mässan skrumpnar vi i våra garderober.
    Problemet är inte i grunden Berufsverbot eller något liknande. Problemet är att Guds folk i Sverige glömt att fråga efter honom, Kristus. Frågade vi skulle vi begära sakramentet men vi söker bara när det serveras.
    Vi kommer när någon annan dukat, i bästa fall kan vi klämma fram ett Amen men sen tar det ännu stopp. Minst ovant om där kommer någon från Rom. Dem har vi lärt oss att känna igen och mer eller mindre tro.
    Tveksamt om vi ens har någon kollekt med. Vem skulle komma på tanken att lägga en bensinpeng till celebranten?
    Frågan blir omedelbart - med vilken gemenskap? Vi associerar oss inte med vem som helst. Vi är inklusiva! Och framför allt undrar vi hur mycket grannen, eller den närmaste kyrkoherden som vakar över att inte alla får nattvarden, sett.
    Tänk om vi hade kyrkoherdar som var angelägna om att alla skulle få, också de som inte tycker sig vara/är välkomna till kyrkorummet.
    Det är skandal att det ännu denna dag finns församlingar på ett par tusen vars kyrkoherdar inte garanterar en söndaglig mässa. Om kyrkoherden ifråga inte vågar med tanke på budgeten o rådet kommer jag gärna hem till vederbörande (för mässa).

    SvaraRadera
  5. Återigen visar bloggaren att han inte kan läsa text. Undertecknad uppmanade inte att gå in i det allmänna prästadömmet och uppmanade inte att betrakta myror. Bakom det påstådda "käcka och glada" gömmer sig bloggaren när han så vill. Det är så högkyrkligheten argumenterar när den gör exakt det den kritiserar. I grunden skiljer sig denna hållning från de den tar avstånd från enbart med en påstådd humor. Det är därför den fungerar ungefär som " ring så spelar vi". Att det uppfattas som en profetisk kritik av många kan endast bero på att ljudet likt en cykelklocka eller en äggklocka tolkas fel, ty som ena klockan allt som oftast ringer för sent när det redan körts på och andra för fort så äggen är lösa, är inte så svårt att förstå. Det handlar om synen på tid, den som myran kan lära om, när den betraktas inte med teori dvs hypotes utan med teoria, dvs betraktelse. För att inte orsaka käcka och glada missförstånd skall jag tillägga att jag därmed inte sagt att bloggaren är ute och cyklar med lösa ägg i korgen, utan min poäng är endast att betrakta denna käcka och glada blogg vars poänger aldrig kan förstås men heller inte behöver förstås. Varför? Den utgår inte från det särskilda genom det allmänna utan ständigt det särskilda som en egen utgångspunkt. Det är det som är det hårdkokta när klockan aldrig ringer. Detta kan också uttryckas som en anklagelse om att bloggen är elak. Det är den men väntat. När jag var ett barn gjorde jag barnsliga saker, typ kastade en sten i en myrstack för att se vad som hände. Det har jag växt i från, att " sätta igång nått". Numer är det mer givande med myror i huvudet eller tomtar på loftet.

    / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus! Nu har jag läst din text från igår igen, och det naturliga sättet att förstå den, är ung. så som Dag har gjort. Du skriver vanligen ganska kryptiskt, och då får du finna dig i att man missuppfattar (från din synpunkt sett) vad du skriver. Som präst med många predikningar bakom dig, har du väl erfarenhet av att det som man säger, inte alltid är vad andra hör.

      Alltså: anklaga inte läsaren för att han har förstått fel, utan förklara vad du egentligen ville få sagt!

      Radera
    2. Inte bra med för många myror i huvudet.

      Radera
    3. Biskop Göran, tack för förklaringen och uppmaningen. Jag detta bedrövliga ord, använder det språk som getts mig. / Magnus Olsson

      Radera
    4. Sorry, men jag förstår inte vad du menar med denna din kommentar ( 8 juli kl 09:12), inte ens om jag också läser din kommentar från igår också! Är en önskan om förklaring orimlig?

      Jag i Halland

      Radera
    5. Svar till Jag i Halland.

      Det finns inget egenvärde i att förstå mina inlägg, ställ dig på en skogsstig följande under lång TID en myra, se vad hon gör, hur hon agerar, och jämför med det ofta felaktiga sättet att uppfatta " flitig som en myra", så klarnar det. Eller gör något annat. Liksom min roll är perifer är mina utsagor detsamma. De behöver inte förstås, viktigare är att läsa Skrifterna, bedja dem, möta vardagen, om möjligt fira mässa ofta, och följa Kristus efter i Gud.

      Välsignad vecka!
      / Magnus Olsson

      Radera
  6. Nu vet jag inte om jag var så anklagande. Mest ett trött konstaterande av hur det faktiskt varit.
    Jodå, sent 70-tal. jag ska inte lämna ut kvinnan som vi valde in. Men efteråt kom du fram till oss ungdomar och råskällde. Det var du som var ungdomen i aKf och vi hade förstört hela aKf med vårt tilltag.
    Det var tuffa ord. Och klimatet på den tiden var inte alltid så trevligt.

    Det var ett ständigt häcklande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppenbart ett svårsmält minne. Som antagligen vederbörande glömt. Var det ett tilltag så var det väl det. Ska man vänta tack för tilltag? Mer intressant är väl om "tilltaget" ledde aKF framåt eller i första hand tidsanpassade det? Så har ju ungdomsrörelserna förväntats agera, mer traditionell påföljd. Idag nojsas sådana "tilltag" men ändå inte om de går i "fel" riktining, intressant nog. Jag undrar om jag inte föredrar utskällningen framför nojset. Det förra gjorde och gör uppenbart skillnad.

      Radera
  7. Angående sökandet efter en idealkyrka, vore det inte på plats att se på alternativen eller något om ligger närmare idealkyrkan än SvK?

    Men har SvK egentligen haft något reellt alternativ till att utestänga ämbetstraditionalister? Hade inte SvK gått under ekonomiskt av alla utträden annars?

    Tja, vi får väl titta på hur det ser ut runt om i världen.
    Danmark - statskyrkokramarnas favoritfäste där de första kvinnliga prästerna vigdes. Regeringsföreträdare uttycker offentligen vad kyrkan bör göra och hotar med repressalier. Väckelsen blomstrar i folklagren. (Jaså - inte det? Bengt Olof Dike kan nog förklara varför!)
    Församlingar bryter sig ur stiften och bildar friförsamlingar, likt mikro-EFS, för att kunna kalla vilka de vill till präster, ja t.o.m. sådana med traditionell ämbetssyn.

    Norge
    Fortfarande möjligt för traditionalister att bli prästvidga och verka i ett icke-territoriellt stift. Även kvinnliga biskopar som tycker att det är en bra idé.


    Finland
    Kyrkomötet sa nyss nej till samkönade äktenskap. Kvinnoprästmotståndare kan bli vigda till prästämbetet.

    Sydafrika
    Landet där diskriminering är förbjudet har ingen statlig koppling till kyrkorna. Anglikanska kyrkan är stark, men mig veterligt har ingen hindrats till prästvigning p.g.a. traditionell ämbetssyn.
    Anglikanska kyrkan i världen är dock föremål för splittring i takt med att samkönade äktenskap etc accepteras av den del regionala kyrkomöten.

    Etiopien
    Lutherska världsförbundets näst största kyrka, Mekane Yesus, har en ämbetssyn likt den som fanns i Sverige vid 1900-taltes början. Växer starkt och har ingen koppling till staten, snarare upplevs ett visst förtryck.

    SvaraRadera
  8. Ett ganska dingt inlägg, menar jag. Och menar också att du Sandahl låtsas omedveten om att "ding" är ett skällsord. Det där sättet att "spela oskyldig" har jag sett dig göra förut flera gånger på denna blogg "Men jag skrev ju att man INTE får kalla det Führerhaupptquartier!" Men om du nu är så ovetande som du låtsas vara så ger nätets synonymlistor upplysningen att "ding" betyderr knasig , vriden , knäpp , helknasig , bakvänd , prillig , knäpp , korkad , tokig , galen , dåraktig , stollig , vrickad , löjlig , larvig , konstig , dum , fånig

    Att du sen lyckades få in allt detta och skriva "ding-dong" i samband med klockringning var stilistiskt skickligt men inte snällare än att skriva "Puckot Sandahl" och gick precis lika mycket på person som "puckot". Du kommer inte undan med att skriva att många uppskattade klockringningen - de som gjorde det skulle definitivt inte kalla Hermansson "ding- dong" och då förstår man att det är nedsättande, och menat att vara nedsättande, att kalla någon detta.

    Så till Jackelén och ljugandet (ditt, inte hennes).. Du skrev i inlägget där jag beskyllde dig för att ljuga att Jackelén SNOTT åt sig en belöning och jag undrar fortfarande vad hon har snott åt sig? Du anklagade henne för att få ett pris för något som någon annan gjort och det stämde inte. Om du läser motiveringar så nämns klockringningen ja, men inte som huvudsaklig anledning till att hon fick priset. Det var inte vad du skrev. Hur kan du förresten vara så säker på att Jackelén inte hade ett finger med i (klock)spelet - hon var ju där samtidigt? Men det är i sig oviktigt. Vad skulle Jackelen ha svarat denna reporter som ställde frågan om klockringningen? "Den hade jag inget som helst med att göra!" Hade det varit ett bra svar från en ÄB som menar sig ha tagit emot ett pris som representant för hela kyrkan för dess inställning till rasism och nazism?

    Det finns en del till man kan säga om det här men min inställning är att du skrev ett lögnaktigt och därmed orättfärdigt inlägg som undanhöll mycket viktiga bitar med avsikt att svärta ner både Jackelén och Hermansson.

    SvaraRadera
  9. Ang kyrksyster: Kan det också ha varit "Eva i kapellet" som inte begrep så mycket? Om vi nu ska spekulera i vad folk begriper eller inte. Fast Eva kan ha varit "en god kyrkoarbetare" för det, om än lite korkad. Och du Dag var säkert jättesnäll! Nu var det dock inte det som frågan handlade om, hur "snäll" du varit mot vissa "kyrkoarbetare".

    Med detta resonemang vill jag visa att du faktiskt, som du ju har ambitioner att göra, att först höra vad det rörde sig om i kyrksysterns anklagelse, innan du börjar tala om vad hon "begriper" eller inte begriper.

    SvaraRadera
  10. Apropå Antjes intervjusvar finns det bara en sak att säga: So ein Schwätzer!

    SvaraRadera

  11. Vilket personangripande tjatande, gnatande, bjäbbande och ältande, som kommer från signaturen Anna.

    Som om t ex DS har att ansvara eller stå till svars inför hennes personliga uppfattningar om rätt och fel?

    Varför påtar hon sig denna personangripande anklagelseposition och ställning inför DS?

    Tror hon att det är hon själv som är Gud Fader eller vad, och att DS har att ansvara inför henne?

    När hon går på som hon gör, och avkräver DS skuld, skyldigheter och svar, och liksom ställer honom som inför rätta, dvs., inför henne personligen, och försöker anklaga honom för något slags lagbrott mot just hennes egen personliga lag om rätt och fel, eller vad?

    Nej, det är nog bättre att försöka vara lite distanserad och inte bli så personangripande i sina kommentarer. Annars riskerar kommentarfältet att bli ett tjat, gnat, gnäll och babbel fält, som inte kan handla om annat än att; han sa så, hon sa si, den sa det och den sa inte det, de gjorde si och de gjorde så, i all evighet, utan slut? Så som det kvinnliga psyket har kraftiga tendenser att vilja resonera. Rundgång, rundgång, upprepningar, upprepningar, och evinnerliga känslor av kränkthet för än det ena än det andra.

    Usch.

    Det konstiga är att många kvinnor inte själva inser detta fenomen, samt detta behov, dessa viljor och dessa tendenser till runt, runt, runt, samtalande, där ofta det alltför personliga tar över? Alltså det som ofta inte passar i det allmänna, det generella och i det principiella rummets samtalande. Det är ett mycket, mycket tråkigt faktum.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Nej, det är nog bättre att försöka vara lite distanserad och inte bli så personangripande i sina kommentarer." skriver du anonym så - för jag skulle aldrig påstå att det var "Präst från Skara stift" som skrivit denna kommentar. För jag vet ju inte, vilket är så fint med alla ni räddhågsna anonyma män på denna blogg som har så mycket att säga.

      Tack i alla fall för dina kloka tankar. Tror alla ser din kommentar som en förebild just när det gäller att inte ägna dig åt det du så kraftigt fördömer.

      Dag Sandahl har i inlägget försvarat sig mot en kommentar som anklagar honom för att under unga år ha visat prov på nedsättande kvinnosyn. Jag kan inte uttala mig Sandahls kvinnosyn, jag känner honom inte, och kan bara försöka förstå vad jag läser, men nog är det intressant Sandahl att dina anhängare uttrycker sig som de gör, som ovan om "det kvinnliga psyket" m.m och du aldrig har reagerat mot det överhuvudtaget?

      Men vi som inte delar Sandahls åsikter i ämbetsfrågan tackar naturligtvis för gratispoänger. Samtidigt som det är uppriktigt beklämmande.

      Radera
    2. Nåja, JB (?)
      när det gäller bristande läsförståelse och bristande analytisk förmåga kan jag garantera att dessa oförmågor är ganska jämnt fördelade på de olika könen i detta kommentatorsfält. Vad gäller långrandiga tirader vinner dock männen. Generellt sett, ska tilläggas. Här finns också många högst läsvärda män.

      Radera
    3. Ok tävling här: Elisabeth tror att det var JB som skrev den anonyma kommentaren 12.10, jag tror att det var "Präst från Skara stift".

      Någon av oss kommer att vinna ett fint pris! (Tänker jag mig väl.)

      Radera
    4. Svårt fall. JB´s styckeindelning men utan den vanliga fortsättningen och rättelsen. Han brukar alltid ha med en eller flera att-satser. Här finns ingen att-sats och inte mycket av allmän föreläsning. Bjäbba är ett ord i prästen från skara stifts vokabulär, alltså den prästen som avskyr muslimer, och skrivit det på denna blogg. Jag lutar åt ingendera, men någon som läser bloggen och snappar upp ett och annat. /Olof O

      Radera
    5. Det lustiga med den s.k. ideala jämlikheten, det är ändå att många kvinnor inte vill kännas vid just sina egna ganska typiska kvinnliga sidor och just kvinnliga psyke?
      Många kvinnor tror kanske att det i sig är någonting nedvärderande därför att det just inte är så typiskt manligt? Vem vet.
      Nej, det manliga och det kvinnliga skiljer sig åt, som sagt, på en mängd olika områden, inte minst det psykiska området.
      Det kvinnliga psykets tendenser, viljor, behov och inklinationer, till just rundgångsanalyserande, som ofta också tenderar att bli både personligt och privat, det passar oftast kvinnor och just deras behov av välmående, trivsel, ömsesidigt medhåll och bekräftelser. Kanske är det därför som de flesta både flickor, kvinnor och tanter, samt gamla gummor, i allmänhet trivs mer med privata konversationer väninnor emellan, där just medhåll och ord som; ja, ja, just precis, ja visst och jo, och, absolut håller med, och visst är det så, osv., osv., osv., är standardformuleringar som kvinnor då ofta uttrycker för att konversationen skall s.a.s. anses kunna flyta på och kännas trivsam och för att just ett välmående i form av känslor av tillit då kan infinna sig. Alltså genom att just inte vara alltför konfrontativa, tvistande, bråkiga, motstridiga eller krigiskt tävlande, så växer mellan kvinnorna genom det ömsesidiga verbala bekräftandet ett samförstånd och därmed en trivsel som de flesta då tycker sig må bra av, just därför att det anses råda harmoni.

      Det manliga psyket har oftast inte behov av sådant medhåll i konversation, eller samtal, med främst kanske andra män, om just olika principer i olika läror eller om och kring än det ena än det andra allmänna ämnet.
      Det manliga psyket vill hellre ha mothugg som förtydligar och specificerar någonting, tydligt och klart, samt att en konversation då förs mer i en artig, men distanserad och ickepersonlig stil, eller ickeprivat stil, så att munhuggeriet, debatterandet, tvistandet eller de krigande och bråkande divergerande åsikterna kring frågan ändå kan föras i en relativt neutral och opersonlig samtalsstil.
      Detta som då just för de flesta män lättare kan kännas både meningsfullt, stimulerande, utmanande och trivsamt och medföra att olika åsikter och ståndpunkter kan preciseras och förtydligas i skarpare och tydligare formuleringar.
      Alltså, det är den nivå som då oftast passar bättre i just ett ickeprivat, samhälleligt eller allmänt samtalsrum. Det rum som därmed kan kallas för att vara ett politiskt rum, alltså ett allmänt rum som ändå kan intressera, beröra, angå och påverka alla.
      Och detta utan att behöva bli privat eller personlig, så som många kvinnor trivs att samtala på, där många gånger just medhåll är det viktiga för just trivseln och harmonin både för sig själva, men oftast också därmed för deras barn, familj och övriga släktingar, vänner och bekanta.
      JB



      Radera
    6. Däri har nog dock den uppmärksamme signaturen Olof O uppfattat det alldeles galet. Men märker man bara ord är det så lätt att hamna i galen tunna. Dock, välkommen upp ur tunnan. Inget att skämmas över att man hamnat fel. Gomorron på dej!

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    7. Jodå, Präst från Skara stift. du skrev det 25 dec. -13 i bloggen samband och falska samband: "Men jag måste tillstå ändå; jag avskyr muslimer och jag är glad att slipper vara med när Sverige styrs muslimskt" /Olof Olsson

      Radera
    8. Du var mig en lustig persedel, JB. Dessbättre har jag aldrig stött på en man med din kvinnosyn i de gammal- och högkyrkliga kretsar jag rör mig i. Däremot har jag sett dylika stollerier inom SD. Därmed inte sagt att du hör dit, man kan ju resonera dumt ändå.

      Radera
    9. Stollerier och stollerier… som SD uttrycker?

      Jasså. Det hade jag ingen aning om. Är inte insatt i deras partiprogram så noga, men om de också anser som jag, angåendet kvinnors och mäns generella olikheter, så kanske de ändå inte är så dumma trots allt….

      Nåja.

      I USA, föregångslandet och drömlandet, finns en devis som säger: När mamma mår bra, mår hela familjen bra, eller något liknande.

      Så, människor som verkar få stora skräcken för att tydligen ett svenskt parti, (kanske då just ett konservativt parti, kanske t.o.m. republikansk- inspirerat parti, samt kanske lika nationellt inriktat som just USA (?), vem vet…?), har bildats i Sverige, som tydligen vill benämna sig som ett socialkonservativt parti vad jag såg någonstans, anser alltså Elisabeth uttrycker stollerier om de skulle försvara kvinnors och mäns olikheter och benägenheter att trivas, må bra av, känna meningsfullhet, oftast i helt olika livsstil, intressen och fokus i tillvaron, det anses då av Elisabeth för att vara stollerier?

      Så hela det republikanska partiet i USA, inklusive USA´s dagliga nationshyllningar, där alla elever svär dagliga trohetseder med sina händer över sina hjärtan till konstitutionen och till flaggan, alla uttalanden, såsom; God bless America, osv., är alltså stollerier menar då Elisabeth?

      Undrar vad USA anser om sådana kommentarer, eller hur USA uppfattar sådant.

      Det finns många kloka, och konservativa, familjeinriktade, kristna och andra, människor i USA, både s.k. republikaner och s.k. demokrater, som kanske skulle ta illa vid sig för sådana uttalanden. Vem vet...

      F.ö. är jag själv kvinna. Konservativ i mina ideal.

      JB

      Radera
    10. Ja, där kan du ha rätt Olof Olsson.
      Jag är glad jag slipper vara med när Sverige styrs muslimskt. Men jag är rädd att jag inte undslipper den dagen, tyvärr. Utvecklingen går snabbt nu och muslimerna kan sin sak, vet när rätta stunden är att slå till och ta över. Märkligt att du inte ser faran i denna utveckling. Du måste älska muslimer.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    11. Kanske blir dubbelpostning detta, men, Präst från Skara stift, hur ska du omvända muslimer om du avskyr dem?
      /Olof Olsson

      Radera
    12. Det vore omänskligt att omvända muslimer. Då blir de avrättade av sina egna , blir betraktade som otrogna hundar. Ingen religionsfrihet där inte. Det är denna hårdhet, nonchalans för andras liv som gör dem så avskyvärda. De borde inte få finnas i vårt land överhuvudtaget med den syn på medmänsklighet de har. Men de har sina tillskyndare. Du tycks vara en av dem.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    13. Präst från skara stift, hört talas om hearts and minds-kampanjer? Du har helt fel strategi för att vinna kriget, det ideologiska, bland annat. Många muslimer har omvänts till kristen tro, eller ännu mer lovvärt, till ateism. Du ger upp innan du försökt, lille stackare. Men det var väl den bästa ursäkten du kunde komma på: det är synd om dem som omvänder sig till Jesus och får en snabb passage till himmelriket, haha..
      Jag trodde du trodde Jesus frälser.
      /Olof Olsson

      Radera
    14. En sista sak vill jag gärna framföra till Präst från Skara stift, och jag hoppas herr Dag publicerar detta för det är min avslutningsreplik till denne och den lyder som följer: Utan att veta ett jävla jota så undslipper du dig saker som: "Märkligt att du inte ser faran i denna utveckling. Du måste älska muslimer." och det ännu värre "Men de har sina tillskyndare. Du tycks vara en av dem." Det sista får i alla fall mig att rysa och läsa både på och mellan raderna. Grupptänk och lösa misstänkliggöranden.
      Det var allt. Have a good one, ni andra! /Olof Olsson

      Radera
    15. Du får gärna hålla på med dina hemmagjorda kampanjer för att försöka omvända muslimer. Du lär inte lyckas, för en muslim som omvänder sig till kristen tro betraktas som en otrogen hund och riskerar att dödas. Vad du menar med att blir mer lovvärt att att omvända en muslim att bli ateist förstår jag inte alls!!!! Skulle det där vara ett skämt eller ett utslag av din dumhet? Hela ditt resonemang andas naivitet och okunnighet om vad muslimer och deras tro går ut på. Du har mycket att lära. Gå du in i garderoben och läs på innan du vräker ur dej dina dumheter här på bloggen.
      Ingen vill väl här ta del av din idioti och okunnighet.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  12. Ohh, fina Internet, vad mycket information man kan få bara med lite knapptryckningar!
    Dag Sandahl, då du ovan beskriver Hermansson som en "värdig representant för Svenska kyrkan" undrar man varför du i så fall anmälde samme Hermansson till Domkapitlet? Anmälde du honom för att du tyckte att han var "en värdig representant för Svenska kyrkan" eller vad?
    Man kan också läsa att Domkapitlet ifråga inte gav dig rätt. Men inget personligt mot Hermansson för det väl, och lite anmälningar skickar vi väl alla lite då och då?
    Frågan är om han också la ut ditt telefonnummer i sin blogg så som du gjorde med dem som anmält dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När Hasse Alfredsson i sin monolog bedömde pastor Jansson som en värdig representant för den svenska statskyrkan så låg ju i det omdömet inte precist något berömmande, snarare tvärtom, en "Pelle-Jöns" som man skulle skratta åt med inga åsikter om någonting. Tänk, om det är likadant med domprosten Hermansson?
      Bara en undran.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  13. Jag kan förstå att Du kan bli en aning trött på somliga personers inlägg på Din blogg, bäste Dag. Du kan nog också bli trött (minst sagt) på vissa hierarker i Ditt samfund. Slösa då inte Din begåvning på sådant, ty genom att harmas gör Du blott illa. Har Du verkligen testat Svenska kyrkans fjortonde stift? En av deras biskopar brukar ju skriva här och man firar regelbundet den heliga mässan i Växjö. För övrigt är det flera av prästerna i SveK, åtminstone bland pensionärerna, som söker sig till Missionsprovinsen. Väl underrättad som Du brukar vara vet Du det redan. Bartholomeus

    SvaraRadera
  14. Men Sandahl, jag tycker faktiskt lite synd om dig nu. Och där är jag lika uppriktig som du när du skriver att du tycker synd om Hermansson.

    Men dina anhängare är verkligen ofta dina värsta fiende och får med sina kommentarer dig att stå i ännu sämre dag än kanske varit nödvändigt. Eller förtjänar du dina anhängare så som de uttrycker sig?

    Det hela är ett intressant spektakel dock, även om jag ilband önskar att jag kunde sluta följa det (men vaddå, det finns respektabla personer som följde Rederiet tvångsmässigt också).

    SvaraRadera
  15. Fast rätt ska vara rätt: Jag inte bara följer den, jag deltar naturligtvis i såpoperan, varken mer eller mindre.

    SvaraRadera
  16. Det är märkligt att det behövdes ett statsmakt att börja rätta till ett nästan tvåtusen ådrig orätt. Beslutet 1958 var profetiskt . Det satt igång en förnyelse process som pågår än.

    Det var maktens kyrka som hade hela befolkningar som medlemmar. Den kyrkan var maktens språkrör och hade mycket villigt anpassat sig i den rollen.

    Det var kyrkan och kulturer som tillsammans höll kvinnorna nere. Upplysningstidens genombrott lade grunden till för att statens och kyrkans absoluta maktanspråk har blivit rimliga i det demokratiska Sverige och i världen.
    Svenska Kyrkans beslut var ett frö som har burit frukt. Kvinnorna tar plats överallt i världen. Det är följdriktigt att man och framförallt kvinnorna kämpar för minoriteternas sak.Dom vet vad det handlar om och I det budskapet finns Jesu Ande inbakad .

    Formen är ny , dom gammaltroende känner inte igen sig själv. Det är synd.Dom har blivit också en minoritet vars andlig hemkänsla har rätt att ha en hemvist .

    Det av traditionen tvångsanslutna lämnar kyrkan. Än sen då? Kyrkan har ingenting att ge för dom.

    Det vore bra om man bejakade utvecklingen och började forma församlingar vilka består av säg 100-300 personer och vilka tillsammans håller församlingen levande. Då skulle man ha en organisation för dom ca 4-5% av befolkningen som är intresserad. 3500-4500 församlingar skulle behövas.
    Visserligen det skulle vara dom likasinnade som formade församlingar men sen då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt marcus sr
      Beslutet 1958 satte i gång en förnyelse process som pågår än och skapade Kyrkans stora förfall.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Skara präst.
      "Kyrkans stora förfall"? Vad vi ser just nu är födslosmärtor för något alldeles annorlunda. Kyrkan har inte förfallit ,den har levt i en illusion att alla människor överallt skall vara kyrkotrogna.Nu tappar det medlemmar, dom som aldrig har varit sådana på riktigt.

      Nej, dom som behöver det vad kyrkan kan ge ,är kvar och det kommer faktiskt nya aktivister men inte dom gammaldags sådana.

      Det kommer att bli som det alltid har varit: Varje förkunnare kommer att samla runtomkring sig en krets människor. Kretsen kommer långsamt minska och växa. Förkunnarens person är budbäraren varigenom människorna kommer i kontakt med det något av Gud .

      Radera
    3. De nya aktivisterna
      de ställer du mot de gammaldags, något mossigt va, negativt. Men skillnaden är den att de gamla var de som stod fast vid vad Guds Ord lärde och fick lida pin för det, blev körda på porten, blev vägrade tjänster och fick inte ens bli prästvigda.
      Det är dessa trogna jag vill ställa mot dina "de nya aktivisterna".Det är de som ställer upp på allt det som den politiskt korrumperade kyrkan bestämt skall gälla , att i allt vara lydiga det politiskt korrekta, som får gå före vad Guds Ord kräver av oss, som i den andan ställer upp och serverar "ickekristna" enkönade äktenskap för att ta ett exempel.
      I den mån nu någon av dessa "dina nya aktivister" lyckas skapa någon större krets omkring sig ställer jag mig högst tvivlande till. Det går inte att bygga en kyrka på rent humbug. I en sådan kyrka finns inte Guds Ande med och då faller den som ett korthus. Det är denna utveckling som är kyrkans stora förfall. Du har nog inte förstått detta.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    4. marcus sr borde nog ägna sig åt spel och dobbel, eftersom att han satsar på en sådan enorm högodsare som att Svky ska bli en ledande aktör inom kristenheten!
      /Antony

      Radera
  17. 7 av de 29 (dvs ca 25 %!) hittills idag publicerade kommentarer kommer från en och samma person.

    Jag i Halland


    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä?! Vem kan det vara? Någon som inlägget riktade sig och argumenterade mot kanske?

      Fast troligen inte. Cirka 29 av 29 (100 %!) brukar annars skrivas av anonyma personer med anonyma underskrifter som "Jag i Halland" på denna blogg.

      Radera
    2. Anna visar hängivet engagemang för bloggen. Lite provocerande, visst! Hon är ganska hygglig och rättvis om anständigt behandlad. Självironisk glimt i ögat. Inte så lite attention-seeking. Ett oförlöst faderskomplex exponeras mot f Dag. Denne betänker nog att begåvade barn ofta är besvärliga barn. Nej. Anna kan inte sluta. Vart skulle hon f ö gå? Hon vet mycket väl vad som har kvalitet och inte. Kanske har denna cat-lady redan till dels antagit kattens psyke. Hon retas och busar och roar sig kungligt när hon möts av en reaktion.

      Så slickar hon förtjust i sig även denna kommentar, nästan smickrad - vässar klorna och låter ånyo tangentbordet smattra: Vem provoceras nästa gång? Vem blir offret/lekkompisen? Vem??

      Vieslaw

      Radera