lördag 18 oktober 2014

Emeritisamling

Det blir samling för emeritipräster i Kronobergs län nästa vecka. Jag är inbjuden. På programmet står att dr Braw ska föreläsa om Ingvar Hector. Om f Ingvar har han skrivit bok så den rimliga slutsatsen är att han ska tala för de illitterata. Till den skaran hör jag inte. Ännu. Jag har läst boken. Gaudete förlag för er som inte har gjort det. Jag har i övrigt inte förstått poängen med att en författare berättar om en bok han/hon skrivit. Quod scripsi scripsi är en rimligare hållning. Läs boken!

Nu kan jag, av goda i skapelsen grundade skäl, inte komma så samvetsfrågan om jag skulle farit i väg om jag kunnat, blir inte så besvärlig. Men den borde vara verklig. Varför ska man samla ihop uttjänta präster?

Jag frågade en erfaren kontraktsprost från ett annat stift om saken. Han tyckte man skulle det. Prästerna utgör dock ett kollegium.
Jag frågade en annan erfaren men nu emeriterad (vilket han alls inte är, han är pensionerad som andra medborgare men det kan man tydligen inte vidgå trots pensionsutbetalning och inte emeritilön!) prost som tyckte det var bra att man fick träffas.
Och så frågade jag min mer jesuitiskt ansatte ämbetsbroder som anlade ett närmast själavårdsmässigt perspektiv. Saken handlar om präster som ingenting har att ta sig före. Han påminde också om att kontraktsprostar förr i världen någon gång per år bjöd med de gamla prästerna på kontaktskonvent. Innan jag avsattes som kontraktsprost hade jag samlingar för just emeritipräster med makor. Jag slutade med det efter att ha fått frågan "Varför ska vår familj för egna medel förse dem med mat och dryck som kommer för att skälla ut dig kyrkopolitiskt?" När jag inte hade något bra svar på den frågan, slutade jag bjuda in. Vilka var de trätlystna? Den sortens präster som ingenting velat begripa av det som skett och skedde framför deras ögon. De hade som pensionister flyttat till Kalmar och därmed Norra Möre kontrakt. Annars var de inte formade av mörespiritualiteten. Jag kan säga som min bror, när han var lärare på Käftis, hade kursupprop och fann en smålänning: "På denna kurs har smålänningar företräde. Skåningar och stockholmare göre sig icke besvär."

Därmed är jag inne på mitt favorittema - präster i Kronobergs län. Men just präster från Kronobergs län göre sig icke utan vidare besvär. Kan man säga något annat än att de låtit katastrofen inträffa utan motmedel? Säg det då! De åt under sin tjänstetid och i tjänsten ostkaka med grädde och sylt och surfade på den gamla vågen. De la sex timmar på varje begravning och fyllde en kyrkogård med fromt folk. Det tog sin tid - så mycket tid att de inte hade tid med det nya, det som skulle byggt församling. Vad har jag noga taget gemensamt med dessa präster? I vår krafts dagar hade de inget gemensamt med mig - eller hade de? Förklara för mig!

Fördomen kan styra mig. "Det är med präster som med gödsel. Utspridda gör de nytta. Hopsamlade luktar de skit." Visst är detta fördomsfullt - eller ren empiri.

Nu är jag som vanligt konstruktiv.
Om jag fick bestämma skulle det bli samlingar med de präster som är upp till 35 år gamla, alltså 35-, samt prästerna som är 65+. Det kunde bli intressant. Prästerna däremellan får inte vara med. De klarar sig själva och har antagligen inga spännande frågor att ställa till de åldriga.

Jag kunde också tänka mig att stiftet nogsamt ser till att få med stoffilerna i stoffilitiet till prästerliga fortbildningskurser. Det kunde också bli något. Om det inte helt enkelt skulle finnas pengar avsatta för fortsatta studier just till de åldrade. Kan man satsa 2.8 miljoner på Fredrik Modéus utan att särskilt mycket levererats (bortsett från att han i biskopsvalet säljer skinnet från den björn som inte är skjuten) kanske det skulle finnas en fortbildningspott för de präster som kallas in som vikarier?

Tro nu inte att jag talar i egen sak. Med få undantag har jag i praktiken slutat vara präst. Nästa vecka är det ett år sedan jag celebrerade mässan sist. Men det finns en del präster som har långa förordnanden och drar in höga ersättningar, ser jag. Det är sådana som inte blir anmälda till domkapitlet och får en skriftlig erinran. Just därför att jag inte hör hemma i den förordnade kategorin kan jag vara konstruktiv i min omsorg om de andra. Men det är måhända bortkastad omsorg. De kanske är helt tillfreds med att gå på emeritisamlingar, dricka församlingshemskaffe och få sig ett föredrag i pälsen? Om de skulle nödgas tala om Svenska kyrkans faktiska läge vore det kanske värre Hjärtinfarkter är inte att leka med. Kaffet i församlingshemmet och den lilla smörgåsen med ost utan smak samt en gurkskiva skapar en illusion att allt är som vanligt, tryggt och stabilt. Sjung "Glädjens Herre" också, båda versarna före mackan (fast så gjorde vi inte i söndagsskolan!).

Allt står numera väl till, som de hörvärda profeterna säger.

15 kommentarer:

  1. En rejäl taskspark mot Växjöprästerskapet!
    Säkert välförtjänt dessutom.

    Man kan dock fråga sig om något annat hade varit möjligt med givet utgångsläge, tidsandan och främst givet människomaterial. Inte var de emeriterade Växjöprästerna sämre än andra präster. Kanske snarare genomsnittligt något bättre och mera insiktsfulla? Inte var de sämre utrustade för sin uppgift än exempelvis stiftets lärarkår?

    Forna tiders präster och lärare kommer aldrig igen. Begåvningarna söker sig nya verksamhetsfält och har så gjort under minst 30-40 år.

    Så värst många nya Nils Rubin och Dag Sandahl lär vi inte få se. Inte inom överskådlig tid, i alla fall. Sådana har man idag svårt att tåla, se. Sådana vill ju ha smakrik, vällagrad ost på frallan och gå på djupet i intellekt och ande, till de klara linjerna.

    Bådadera kräver otidsenlig möda i en ytlig tid. Bättre då att satsa krutet på det mediokra i mellanmjölkens land?



    Argus

    SvaraRadera
  2. Samlar man numera det andliga ståndet länsvis och inte stiftsvis?

    SvaraRadera
  3. Håller helt med om att det skulle vara till stor nytta om man samlade yngre och äldre präster. Att på ett konstruktivt sätt samtala om vad som gått snett, hur det kunnat gå snett och hur man vrider rätt (annars kommer det omvända att fortsätta: "det (t)tär").

    Det är ett skriande behov av god kollegialitet. Kan hända att jämförelsen med skiten stämmer till viss del, men man kan också se det som att samling och spridning måste gå hand i hand. Om inte skiten samlas upp kan den inte spridas för att sedan samlas igen och igen och....

    De yngre behöver sättas in i historien av de som levt den längre. De äldre har ett ansvar för de yngre. De yngre har ett ansvar att ta till sig de äldres erfarenhet. Förhoppningsvis kan de yngre fortfarande bidra med ungdomlig entusiasm. Det vore dock synd att missa gruppen 35-65. De skulle kunna fungera som broar då avståndet mellan det som varit och det som är ibland kan ge upphov till allt för stora gap som behöver överbryggas. En sorts tolkar som mitt emellan gammal och ung får hjälp att navigera och nya krafter. Jag är säker på att skatter skulle kunna grävas upp och dyrbara pärlor komma fram under fruktbara samtal mellan gammalt och nytt. Må vi hitta mötesplatser där vi reder ut vad som hänt och hur vi skall fortsätta framåt.

    Eller om det första verkar allt för resultatfixerat, låt oss åtminstone börja med att träffas så att vi kan läsa tillsammans, förslagsvis tidegärden.

    Präst i Kronoberg

    SvaraRadera
  4. Jag tycker inte att ambitionsnivån behöver vara så hög på era emerititräffar. Det viktiga är väl att få träffas. Jag tror också att sådana träffar har en viktig funktion för mera ensamma äldre kollegor./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  5. Christian Braw.

    En pensionär. Förvisso övermåttan lärd. Förvisso en minst sagt lysande skribent. Förvisso en klartänkt analytiker.

    Ingvar Hector.

    En avliden. Förvisso med ett väldigt livsverk. Förvisso med fruktbärande insatser långt utöver det vanliga.

    Fralla, kaka och kaffe.

    Påminner inte det hela om föredrag på Hemmet för "oss äldre" om "Livet i bygden i gamla dagar"?

    Sandahl känner sig tydligen (ännu) inte i behov av det trygga igenkännandets panscho-terapi?

    Kanske hade snarare det yngre, historielösa prästerskapet behövt doc Braws omsorg? Men då hade kanske såväl kvinnor som de nyare könen känt sig kränkta, såväl av föreläsarens namn, som av ämnesval?

    De aktiva bestås väl samtidigt med angelägen HBQT-upplysning och mångfaldsorientering?

    Vi lever onekligen liksom Candide dans le meilleur des mondes possibles!


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  6. Inte vill man ha med de gamla prästerna. Dom blir ju bara en hämsko för
    kyrkans "modernisering" med nya målsättningar, trossatser och Gudsföre-ställningar, etc. Risken är ju också att dom skulle säja "det var bättre förr",
    och så får man inte säja, även om det ofta är alldeles sant.
    Den "nya tron" som gäller i dag i Sv.Kyrkan är ju: att Kyrkomötet alltid har
    rätt och skall åtlydas, (även om ngn finner det strida emot bibeln, så har vi beskedet att bibeln kommer i andra hand), att våra biskopar (även om de
    mestadels är tysta i kyrkodebatten) och överheten i Kyrkans hus vet bäst
    och skall åtlydas liksom domkapitlen med sina trendiga beslut.
    VAD KAN VI FÖRVÄNTA OSS? LÖNAR DET SIG ATT BE? Fråga politru-
    kerna! KYRIE ELEISON!

    SvaraRadera
  7. I bloggen efterlyser bloggaren svar på en fråga. Han önskar erhålla en förklaring, till om något gemensamt föreligger. Det är en mycket intressant fråga som bloggaren själv återkommit till varför svaret blir att hänvisa bloggaren till Dag Sandahls böcker. Det andra som noteras i bloggen är att frågan om pengar återkommer tre gånger och utan att bloggaren bett om en förklaring på det så hänvisas en gång till samma svar.

    Om detta uppfattas märkligt att bloggaren hänvisas till en givande och läsvärd författares många skrifter, och av det dras slutsatsen att undertecknad skulle finna bloggaren vara i behov av att bekanta sig med detta författarskap, så är det helt korrekt uppfattat.

    / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  8. Ibland är Guds godhet större än förväntat :)

    Men det där med att samla yngre och äldre präster kunde bli farligt. Till och med utvecklande. Så låt bli det.

    SvaraRadera
  9. På den gamla goda tiden (1980-talet) var såväl pensionerade präster samt prästfruarna välkomna på konventen i det kontrakt min man då verkade i. Det var oftast mycket trevliga och givande sammankomster som stärkte samhörigheten i denna "aparta" grupp som prästfamiljer utgjorde på den tiden.

    På ett av konventen jag minns skickades en karamellskål runt, runt, runt under föredraget. Ingen ville ha fler karameller men ingen ställde heller undan skålen, så där gick den liksom i sin egen omloppsbana. Vid ett annat konvent fick en åldrig präst tag på en s.k. suris ur därvarande karamellskål. "Åh, tvi", blev utropet.

    SvaraRadera
  10. Jaha,

    Det där med präster och gödsel - och Prestafis Luktarila...Tja, fördomsfullt eller inte vet jag ej mera nuförtiden. Det finns rötägg i massor som har orerat i pulpeterna och spridit en outhärdligt stank av föruttnande lik och annat onämnbart med sin retorik. Sen finns det några likt f. Dag som har varit och är de verkligt tunglyftande arbetare i Herrens tjänst. Jag tackar Gud för att f. Dag finns ibland oss - han agerar som fyrtornet som lyser med en sällsynt kraft i kaosets mörker. Tyvärr, det behövs ännu flera av dessa i Svea rike,
    särskilt nu när kaosets mörker slukar allt flera vilsekomna i fårahjorden. För min del är det inte roligt längre att se allt som jag har hållit heligt omkullkastas och hånas. Som Markus Birro skrev i en annan webjournal, det finns en "demonisk frizon" i Sverige och skenkyrkan SveK gör allt för att främja denna zon. Kanske är det dags för denna skribent att skaka stoftet av sandalerna och vandra iväg. Men, innan dess vill jag skriva en mening: BOD är nämligen Jealous and Envious of Dag Sandahl.

    I alla år jag har läst f. Dags inlägg och sen läst de galldrypande kommentarer från BOD så erfar jag att BOD är en mycket bitter och sorglig människa. Jag hoppas att han kan släppa allt hat och bitterhet han hyser mot f. Dag och be om ursäkt offentligt innan det är för sent. May we be granted Grace, Mercy, and Peace from God our Father and from our Lord and Saviour Jesus Christ.

    Nils Bendtz

    SvaraRadera
  11. Svårt att samsa unga och gamla präster!

    Förvisso är det så, tyvärr. Men då ska vi komma ihåg att de nyare prästerna är stöpta i helt andra mallar än vi äldre. De tänker helt olika, mer strömlinjeformade enligt tidens sätt att se, tidsandan och människors sätt att se och tänka är många gånger mer förebilder än vad Bibeln säger. Inget konstigt i det egentligen. De har ju blivit tvingade, för att bli prästvigda, att ge avkall på sådant som har med tilliten till Guds Ord och den kristna bekännelsen att göra. Så what? Vi har fått en helt ny generation av präster som helt enkelt inte ens tänker som vi. Vilket utbyte skulle vi få av det, kan man undra.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men de unga kanske skulle få utbyte?

      GG

      Radera
    2. Om de vågar ta till sig ja. Inte lätt för dem idag heller med den kontroll som politikerkyrkan utövar. Finns skäl att vara rädd om halsarna, i vart fall om kragarna.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  12. Hade varit mer intressant med en ytterligare tanke om boken. Christian Braw har bikupor som stående inslag i sina anföranden. Att ha lyssnat på något av Christians anföranden tillhör kyrklig allmänbildning, liksom att ha läst det mesta.
    Ett ganska bra citat ur "En syrisk saga" från 70-talet, ung: "Jag är tidens skepp och du står i dess för och ropar 'Det står stilla, det står stilla'."

    SvaraRadera
  13. Jag förstår inte riktigt varför de pensionerade prästerna inte kan få vara med när prosten kallar till konvent?? Här i Örebro hänvisades det till att vissa äldre prelater bara ville prata själva och inte ville lyssna på de yngre prästerna. Om prosten mäktar upprätthålla disciplinen så borde väl det gå att lösa.
    F Pierre

    SvaraRadera