tisdag 28 oktober 2014

Fromma lögner - men lögner

Jag var i Kalmar i går och passerade i ett ärende pastorsexpeditionen. Där fanns en broschyr i den intressanta genre som heter "Om du funderar på att lämna Svenska kyrkan". Jag tog en sådan liten trycksak, även om min fundering snarast är den om inte Svenska kyrkan lämnat mig. Läste gjorde jag.

Först fick jag veta att varje medlem är viktig och bidrar "på olika sätt" till Svenska kyrkans liv och verksamhet. Det kan man säga. På olika sätt? Viktigast är dock medlemmarnas ekonomiska bidrag, det fattar en idiot. Också om några ber och firar gudstjänst så är det för alla gemensamma, att pengar strömmar in i systemet. Det fattar vi utan att det sägs rakt ut.
Sedan blir det intressant. Jag kursiverar så att ni ska förstå vad jag citerar:

Öppenhet och debatt
Alla är välkomna att vara med i Svenska kyrkan. Här finns olika sätt att tolka och utöva sin kristna tro, och här uppmuntras till kritiskt tänkande och debatt. Kyrkan arbetar för att olika utövare av olika religioner möts. Uppmuntrar till öppenhet, respekt och tolerans för andra kulturer och sätt att tro."

Detta är inte sant. Att alla är välkomna - det var ju det svar som gavs Maria Landgren som undrade över hennes plats eftersom hon uppfattat signaler om att hennes plats inte längre var riktigt självklar. Fanns det plats också för traditionalister/konservativa kristna, undrade hon. Då fick hon beskedet att alla var välkomna. Det var ett svar som var ett icke-svar och hon skulle förstås kunna uppfatta det som en personlig oförsynthet. Det är en sak. Men det som är lögn är det andra.

Vi som försökt vet, att här uppmuntras inte till kritiskt tänkande  och debatt. Säger någon emot systemet är det fritt fram att deformera den personen till något som han eller hon i all sin mänskliga svaghet dock icke är. De motkristna blir skoningslösa. Det är bara somliga olika sätt att tro som accepteras. Inte ett sätt där någon kommer dragande med Bibel och bekännelse. Det vore inte bara intellektuellt hederligt utan grundläggande moraliskt att inte tala om öppenhet för debatt.

Lite undrar jag över de olika sätten att utöva sin kristna tro. Nog vore det skojigt att få den meningen utlagd för sig. Kanske kommentatorerna kan ge några besked. Hur ska Apostlagärningarna 2:42 förstås i sammanhanget?

Så blev det religiöst - men varför? Är det verkligen sant att kyrkan arbetar för att utövare av olika religioner möts? Var det detta aposteln Paulus ägnade sig åt på Areopagen? Apg 17:22-34 Jag har varit präst rätt länge i Kalmar och kan inte minnas en enda gång när vi gjorde några särskilda ansatser för att utövare för olika religioner ska mötas - och varför skulle de det egentligen? Bryr man sig om att försöka besvara den frågan blir det nog lite råddigt. Lika råddigt som det blir om någon skulle begära exempel på hur kyrkan uppmuntrar till öppenhet, respekt och tolerans för andra kulturer och sätt att tro. Är inte mission just att ge sig på andra sätt att tro och som bäst uppfatta dem som ett protoevangelium, i väntan på det som Kyrkan har att komma med?

Jag antar i den stilla morgonstunden att Svenska kyrkan genom att satsa på religionsbranschen djupast sett sviker sina döpta medlemmar. Vi är kristna. Verkligheten är vårt intresse. Därför förkunnar vi Kristus. Och den som vill läser brevet till församlingen i Kolossai.

Det handlar om pengar, förstås. Efter avsnittet om öppenhet och debatt kommer det långa stycket om avgifter till lokalt och globalt. "Genom din kyrkoavgift har du hittills bidragit till ett betydelsefullt arbete både på orten där du bor och globalt." Är det verkligen så betydelsefullt? Jag tillhör dem som alltmer tvekar om den saken för att inte säga att jag numera misstänker att Svenska kyrkans arbete mångenstädes är betydelselöst - och uppfattas just så! Det är inte mycket att bråka om ifall bara jag tänker så - men vi tycks bli alltfler och alltfler av de tveksamma är kyrkoarbetare.

Jag struntar i resten av broschyrens text. Självfallet sas ingenting om vad kristen tro är och inte ett ord om Jesus.
En analytiskt anlagd kvinna sa mig att felet är att det är för många ord som inte berör, ingen orkar läsa. Jag sa emot.  blev berörd. Illa berörd. Och på en punkt hesiterar jag om klokskapen
"Rättigheter för dig som lämnar kyrkan:
Du kan fortfarande döpa ditt barn även om ingen av föräldrarna är medlem."

Kan du döpa ditt barn, verkligen? Jo, vi har väl religionsfrihet - men då skulle väl knappast kyrkan behöva blandas in i sammanhanget? Eller sägs det i texten att barn döps utan familjesamband? Då behöver man inte vara smålänning för att fatta att saken gäller ekonomi mer än frälsningsekonomi. Intresset ljuger inte. Dopet är medlemsgrundande och då blir dopet viktigt för kyrkoavgiftens skull. Jag blir mer än lätt illamående.

Knepigare är det med vigsel. Där måste en av kontrahenterna vara medlem. Det blir också konstigt: "För att få gifta sig i kyrkan ska en av makarna vara medlem" - men rimligtvis är ingen av de giftaslystna make eller maka när de ska gifta sig. De vill väl gifta sig för att bli - makar?

När det kommer till begravning är det kört. Ingen begravning för den som inte är med. Här gives ingen pardon. Lite konstigt är kanske det för nog skulle en kyrka kunna hävda att den som är döpt därmed utan vidare borde kunna få en kristen begravning - oavsett utträde för man kan utträda ur Svenska kyrkan men en gång infogad i Kyrkan genom dopet, alltid infogad. Det fattar ni förstås varför det inte går att resonera så. Pengarna!

Jag lämnar broschyren för att gå in på stiftets hemsida. "Stort intresse för hearingen"
Omkring 200 personer kom till Växjö och 750 visningar på webb-tv redovisas. Är detta verkligen ett stort intresse - eller vanligt, kristligt skönljugeri därför att ingen kan ta i det som tycks utspela sig inför våra häpna ögon - en markerad likgiltighet inför biskopsvalet. När det finns för få högkyrkliga kvar att hata, kan de motkristna bara samlas kring sitt vakuum.

Ska jag muntra upp mig läser jag förstås dr Lars Aldéns analys Tradition och struktur. Den hittar ni enkelt på http://kyrkligdokumentation.nu/alden1014.pdf
Det är roligt att få se en analys av sönderfallet i det lokala och förstå mekanismerna.
Samtiden är onödig.
Vem bryr sig?

33 kommentarer:

  1. Förtjusande!

    Svenska Kyrkan som en profitmaximerande förening för betalande av kyrkoavgift? En slugare variant av det korrupta Röda Korset? En aktör i godhetsbranschen? Eller i åsiktbranschen? Ett verktyg för att pacifisera svensk islam? En religiös överbyggnad till ett progressivt samhällsbygge?

    Hehe, den skvadern lär inte bli långlivad och de köttgrytor, där personalen nu äter, lär bli tomma.

    Snart!


    GG

    SvaraRadera
  2. Detta är nog en av dr Sandahls skarpaste vidräkningar med Svky. Den postkristna organisationen tjänar Mammon och har övergivit Gud!
    /Antony

    SvaraRadera
  3. -Jag blir faktiskt återigen konfunderad över bloggarens synpunkter på och om Svenska kyrkan; som om den har lämnat honom och i övrigt framstår som alltmer motbjudande.

    Konfunderad därför - som jag flera gånger erinrat om - att bloggaren själv är en del av samma kyrkas ledning: säte och stämma i KM och en av dess nomineringsgrupper, suppleant i KS och med en erfarenhet av att ha verkat i kyrkan som få andra. Alltså är bloggaren - eller skall vara - en ansvarstagande part/person, vars uppdrag är att alltid se till kyrkans bästa.

    Att ständigt kritisera, nästan ibland skjuta från höften, den kyrka som man har ansvar för och har tillhört hela sitt vuxna liv är faktiskt inte logiskt. Vad är syftet med de ständiga nålsticken, denna ständigt upprepade kritik mot beslutet för länge sedan om kvinnliga präster, mot kyrkans påstådda usla inre liv, etc?

    Vad vill bloggaren uppnå egentligen? Han som ofta, ofta åker till Uppsala för att där diskutera och besluta om kyrkans angelägenheter.
    Om nu bloggaren anser att Svenska kyrkan är så påstått usel blir alltid den logiska frågan varför han inte lämnar den.

    Är det ett slags hatkärlek som hindrar steget - eller vad?
    Själv tycker jag att det skulle vara mycket tråkigt, om han plötsligt säger adjö, fast jag tror att det dessbättre inte blir så.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tyska militärerna gjorde in till slutet sin plikt under de båda världskrigen, oavsett militära utsikter och oavsett vad de ansåg om ledningen. Även Claus v Stauffenberg, Erwin Rommel, Ernst Jünger och många andra stod lojala mot Tyskland, medan de sökte göra sig av med "vilddjuret" i dess ledning. Albert Speer och många andra saboterade befallningen om att förstöra utrymt territorium, även det tyska. Svart humor florerade vid fronterna och i folkdjupet.

      Varför skall man vara lojal med dumhet? Att göra sin plikt kan vara att säga sanningen, även om det kostar och är impopulärt.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Lämna Svenska kyrkan? Vart skulle man gå, hade du tänkt dig? Varför får man inte vara kvar och försöka vrida utvecklingen i biblisk riktning?

      Radera
  4. Svenska kyrkans motiveringar för medlemskap är ung. som om IKEA skulle annonser:

    Kom till IKEA! Vi har ett trevligt lekrum, där barnen kan vara medan du handlar. I vår restaurang äter du svensk husmanskost till ett rimligt pris. Och när du har passerat kassorna – tack för vad du köpt! – finns det extrabillig varm korv att köpa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. IKEA är betydligt roligare och mera begåvad än SvK i sin marknadsföring. Just nu kör i "hälloweentid" IKEA Singapore följande lilla rolighet:

      http://www.youtube.com/watch?v=cqsonfSQk2I


      Lars Jensen

      Radera
    2. Vi får inte glömma klassikern:

      http://www.youtube.com/watch?v=ge9HiWdGBOo

      J

      Radera
    3. Där är J åter tillbaka i den tüska, kan-uppfattas.som-mobba-ÄB-genren. Detta skadar bloggens anseende, liksom varje annat opassande skämt. Endast av Seglora/Expo samt Läronämnden förhandsgodkända skämt bör präntas.

      Ett garanterat opassande skämt vore en IKEA-parodi enligt nedanstående:

      https://www.youtube.com/watch?v=GUgBEXUwTVw

      Alltså avstås från sådant. Som vännen BENGT OLOF så vänligt men bestämt brukar säga:

      Begrips!


      Argus

      Radera
  5. Kritiskt tänkande och debatt...

    Det är klart som fiskspad:

    Jag talar. Det är debatt nog.
    Jag kritiserar. Det är kritik nog.
    Allt annat är uppnosighet och skall beklösas därefter.

    Det tycker Bill och Bull och BOD också.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  6. BOD KONFUNDERAD! Det blir vi nog alla som orkar läsa dina l å n g a
    krior. Kom ihåg: Ju kortare du skriver desto bättre - ALLTID!

    SvaraRadera
  7. BOD:s resonemang måste resultera i att en medborgare i Sverige som driver opinion, kritisk opinion, mot misshälligheter i samhället kan driva denna opinion så länge han/hon inte är representerad i t ex riksdagen. Skulle vederbörande däremot röstas in i riksdagen, då skall kritiken upphöra. Det är väl så du menar BOD, eller...?
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  8. BOD,

    Ja, Du blir "förvånad(?) över de mest underliga ting. Beror det på att Du är förblindad och ser på SVeK som +Göran exemplifierar med en tänkt IKEA- annons. Förstår Du verkligen inte vad allt detta egentligen säger om SVeK och hur långt ifrån det den påstår sig vara den kommit.

    Det är f.ö inte SVeK som "Välkomnar" Dag, det är SVeK som iom sina stadgar tvingas acceptera Dag ty annars skulle de inte kunna acceptera att Ni politruker styr, Politruker där långt ifrån alla ens låtsas vara kristna även om de av olika anledningar behållit medlemskapet i SVeK. Detta SVek som falskeligen kallar sig "Kristi Kyrka" och därmed en helig allmännelig och apostolisk kyrka.

    Inte ens Du i din förblindelse(?) kan väl ha mage att påstå att SVeK är en Kristi Kyrka , en helig allmännelig sådan? Har Du aldrig funderat över vad som menas med en Helig allmännelig Kyrka? Våra bekännelseskrifter som SVeK påstår sig lyda under poängterar att den rena förkunnelsen och den rätta förvaltningen av sakramenten är Kyrkans kännetecken-de yttre. (I vad mån de enskilda medlemmarna är delar av ett heligt samfund -det vet enbart Herren). I denna bekännelse ligger också bevarandet av ämbetet och det kan sannerligen ifrågasättas om det inom SVeK finns eller ens uppmuntras ett sådant. Ni politruker gör ert bästa för att se till att ämbetet förflackas ,förvärdsligas genom att aktivt motarbeta varje bekännelsetrogen präst.

    Biskop Eckerdal´s behandling av Olle Fogelquist är ett typexempel där. Han borde f.ö istället för att fråga Olle om han och alla som nu bejakar "ämbetsreformen" går miste om frälsningen. Av Olle´s svar borde han ställa sig frågan är hans omsvängning ett resultat av att han övertygats om att det är i enlighet med Kristi Kyrka eller enbart en eftergift för att kunna göra karriär..?
    Är det det sistnämnda som gäller lär han nog få vara beredd på att ha en del att svara på inför vår Herre.

    Kanske borde jag också förtydliga med att det inte om man lägger saman alla uttalanden i bibeln i liknande frågor och då konstatera att de saknar skuld eftersom de var okunniga. Den ursäkten duger inte om de undfått kunskapen men visar bort den.
    //HH

    SvaraRadera
  9. Jag undrar stilla vad det viktiga SvK gör globalt är?
    Det påstås ju implicit att en del av medlemsavgifterna går dit.
    HAde det inte varit mer ärligt att presentera ett pajdiagram som visar hur intäkterna används?
    Givetvis med kategorisering av de anställdas befattningar och tjänsteställe, typ
    administratör, nationellt
    präst, lokalt
    jurist, stiftsnivå.

    Självklart med en lokal förteckning med antal gudstjänster per präst & år.

    När jag lämnade SvK var kyrkoherden intresserad av dialog, d.v.s. sitt eget osammanhängande svammel utan något intresse av att möta mina teologiska frågeställningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad Svky "gör globalt"? Tja, jag antar att man menar spridandet av det nygnostiska och hedonistiska hbtq-"evangeliet"?!
      /Antony

      Radera
  10. Varför tar ni inte allihop en paus i diskuterandet och går på bio och ser den utmärkta filmen Ida? Där visar en ung kvinna varför hon trots alla frestelser vill bli kvar i Kyrkans gemenskap.

    LG

    SvaraRadera
  11. Areopagen i Falköping!

    Något ditåt i varje fall. Religionsblandning måhända. En god vän från staden ringde mej, minst sagt uppbragt över vad som låg på lur att hända. Han hade fått ta del av ett arbetsblad för framtida planering i pastoratet. Där framgick att en kvinnlig präst för en av Falköpings kyrkor, där hon hade sin huvudtjänst, hade på förslag att i kyrkans källare rensa ut alla kristna symboler och inköpa bönemattor för att där bedriva ekumenik(!!??) med de muslimer som f.n. bor i staden, huvudsakligen är det väl fråga om somalier som det där finns i riklig mängd. Argumentet till ekumenik var att man tillbad ju ändå samma gud.
    Men så sa inte Paulus på areopagen precis. Han slätade inte över att det han hade att förkunna lika gärna kunde omfatta athenarnas alla olika gudar.
    Men det går tydligen an i vår sv. kyrka. Vad säger nu kyrkoherden i Falköping om den saken? Det har jag inte fått något svar på....ännu. Som arbetsledare för övriga präster är det ju han som skall svara för kyrkans lära och tro. Det var ju han som tidigare deklarerade, att om man ville debattera med honom så skulle man spänna på sig spikskorna för en runda med honom på stadens berg Mösseberg. Lite svårt om man inte är precis van vid det. Man blir som västgöten säger "andtruten" och då blir det inte mycket sagt.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt absurt att skapa en förvirring kring Guds varande och hävda att mohammedaner och kristna tillber "samma gud"!
      I bästa fall är muslimer att betrakta som monoteistiska "heretiker" och i värsta fall är Islam ett djävulens påfund!
      /Antony

      Radera
  12. -Floden av kommentarer ovan går, med något undantag när, i samma riktning: Svenska kyrkan är allmänt usel, inte värd att kallas kyrka, utestänger präster och dömer orättfärdigt. Den är inte ens, hävdar på fullt allvar en signatur (som brukar kläcka ur sig såväl märkligheter som oförskämda kommentarer), Kristi kyrka längre.

    Alltså som vanligt instämmanden i, och full förståelse för, BloggarDag kritik, också på gränsen till underkännande av den kyrka, som han själv sitter i ledningen för.

    Jag luftade mina tankar om denna, bloggarens, inställning och varför. Som skjutna ur kanoner kommer då dennes alltid lojala uppbackare. Men vad har de att säga, förutom onyanserade angrepp, spydigheter och - se och skaka på huvudet - jämförelser med det nazistiska Tysklands sista år!
    Inga seriösa och återhållsamma resonemang, inga inträngande intellektuella analyser, bara upprepningar av kyrkans påstådda uselhet.
    Sådant inger faktiskt inte alls förtroende.

    Dags kritik är allvarlig och delvis svår att förstå med tanke på hans position. Är det månne positionen som gör att han inte lämnar kyrkan? Jag vill inte tro detta.
    Är det kanske den ändock underliggande känslan att man inte skall överge den kyrka, som betytt så mycket i livet? Att vara solidarisk i handling är förstås oerhört fint. Kanske är det en sådan solidaritet som vi ser från Dag, eftersom han inte lämnar kyrkan.
    Han ges här chansen att förklara.

    Förhoppningsvis innehåller den förklaringen mer än de formliga uppkastningar om vår påstått eländiga kyrka, som kommentatorerna ovan satt på pränt.

    De har ännu inte förstått att återhållsamhet är en dygd, att eftertänksamheten bör föregå öppnandet av munnen och aktiviteten vid datorn.
    Men jag tvivlar på att de kommer att inse detta. Spåren förskräcker nämligen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof Dike
      Snart är jag 80 år och har vuxit upp med Adolf Kloo och Sven Danell i ledningen i Tunhems pastorat. Då talades aldrig om KYRKAN utan det var samma tro på Guds ord i Missionskyrkan.

      Jag fattar exakt vad Dag Sandahl har skrivit i denna senaste blogg. Det är kristallklart! Det är huvudet på spiken! Därför har jag kritiserat Svenska Kyrkan, där jag är döpt och konfirmerad som organisation upprepade gånger i min blogg "www.gunnelsplats wordpress.com". Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka! Varje medlem skall vara ett tempel för den helige Ande och tillsammans bli en församling=kyrka. Detta har inget med pengar att göra.
      Det är bibelundervisning som fattas inte olika politiska partiers representation.

      Vänliga hälsningar
      Gunnel Bergstrand

      Radera
  13. Somalierna kanske anses "gå i kyrkan" då? Alltså förbättrar statistiken för "övriga gudstjänster"...

    SvaraRadera
  14. Gunnel Bergstrand!

    Tack för Dina i varje fall betydligt mer återhållsamma kritiska tonläge än flertalet ovan. Men Du förklarar inte vad som är kvintessens i BloggarDags angrepp på den egna kyrkan. Och inte det motsägelsefulla i att delvis underkänna den kyrka, som han själv sitter i ledningen för.

    Det vore klargörande för diskussionen med en sådant förklaring. Bloggpappans missnöje med kyrkan är förvisson ingen nyhet. Nu tycktes det emellertid vara större än vanligt. Varför? Förebådar det kanske ett utträde?

    Knappast, såvitt jag kan bedöma. Men visst är det märkligt att en ledande beslutsfattare utsätter sin egen kyrka för den beskjutning, som är ett faktum, medge detta. Vilket är syftet? Jag hoppas verkligen att han själv berättar detta.

    Tycker Du, bäste kommentator, att det är bra och konstruktivt att ladda de verbala och semantiska bössorna och rikta dem mot den kyrkoledning, som bloggaren själv är den del av?
    Jag tycker inte det.

    Goda hälsningar

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. En ganska obehaglig sida av mänsklighetens historia är detta med missbruk av makt. Kanske just beroende på att missbrukare, eller människor som är i avsaknad av resurser och tillgångar i form av vett, förstånd, sans, balans, kärlek, välvilja, självständighet, integritet, etik, moral eller insikter, har kunnat få, eller har kunnat skaffa sig, maktpositioner som de sedan inte kan bruka korrekt. De blir istället missbrukare endast därför att de inte har resurser att kunna bruka makt på ett omdömesgillt vis.

      - ”Jag lydde bara order”, sa de underlydande utförarna i den militära och diktatoriska apparaten.

      Skulle de inte ha - lytt order - så skulle de ha kunnat stämplas för – ordervägran - och kanske blivit satta i fängelse, kanske dödats, kanske blivit stämplade som kättare, som potentiella fiender, blivit sidosatta och anklagade för myteri, för ondska, eller kanske även för begreppet – trolöshet mot huvudman - …

      Alla samhällen, organisationer, partier och företag, har ju haft s.k. – huvudmän - genom historiens gång. Principen om – trohet mot huvudman - gäller väl än idag. S.k. – huvudmän - har skiftat genom århundradens gång, men likartade utfästelser om krav på – trohet mot huvudman - har funnits, och också likartade konsekvenser, om än olika allvarsgrader, vid just – trolöshet mot huvudman - har kunnat iakttas.

      Att s.k. – makt - svårligen kan upprätthållas i de flesta olika slags samhällen, partier, organisationer, företag eller kyrkor, utan att just dess ledningar, dessa – makthavare - försökt och också vilat uppvisa ett visst mått av - hat mot - undersåtar av olika, som en ren skrämseltaktik för att därmed kunna ingjuta s.k. – respekt - och därmed förhoppningsvis lydnad, ett underordnande, en hörsamhet och följsamhet inför de krav som – makten – ställer. Kanske är detta fenomen i själva verket någonting naturligt. Hån mot, förakt mot, nedlåtande förhållningssätt mot, förolämpande förhållningssätt mot, förtryck med hjälp då i värsta fall genom hot, skrämsel och också av direkta straff av olika slag, kan förmodligen anses vara en nödvändighet för att just kunna praktisera, eller upprätthålla, en s.k. maktposition i olika organisationer, små som stora.

      Om en s.k. makt inte har någon kapacitet att kunna uppfölja sina krav, kanske då genom att försöka hota eller i värsta fall genom att - åtala avvikare - av olika slag, eller försöka skämma ut dem, försöka stämpla dem, försöka att förolämpa och håna dem, och därigenom försöka förminska deras eventuella hotfulla inflytande eller möjligheter att kunna så att säga -konspirera – mot – makthavare - , det är kanske det vanligaste som företagits, om man tittare i ett historiskt perspektiv. I värsta fall har makten dödat sina eventuella – oppositionella - och därigenom kunnat hålla de underlydande på plats genom statuera – avskräckande exempel -. Det har då i bästa fall kunnat medföra att flertalet verkligen rättar in sig i ledet och blir lydiga, underdåniga, medgörliga, samarbetsvilliga och följsamma mot - makten - . Kanske är allt detta inte så konstigt egentligen.…

      Hur skulle – en makt - kunna upprätthålla sin auktoritet utan att kunna sätta sig i – respekt – med hjälp av just – förtryckarmedel - , eller genom – hot - av olika slag? …
      forts.
      JB

      Radera
    2. Om - en makt - vill mena sig vara - en makt - , men som samtidigt inte kan upprätthålla någon form av auktoritet som inger respekt, (eller fruktan), så vore den då kanske i verkligheten just ingen - makt - alls ..

      När folk, människor, barn, gamla, unga, medelålders, män, kvinnor, tanter, farbröder, mostrar, fastrar, mödrar, fäder, anfäder, familjer och medborgare, idag på ett konstant vis genom – maktens megafoner – (massmedier främst) i alla dess former, (inte minst inklusive reklam), blir förolämpade, hånade, förlöjligade, lurade, dragna vid näsan, sparkade på, nedtryckta och kanske också förvirrade och satta på plats genom förvirrande budskap, genom kränkningar eller genom att just hotas eller skrämmas, så är det just – maktens - lydiga underordnade verktyg och hantlangare - som lydigt utför de – order - som ges till dem….

      (Kanske en – makt - vill använda sig av en attackerande samhällssanktionerad attacksektion, som direkt fysiskt – anfaller - sådana som kan tänkas vara eller kanske är s.k. - oppositionella element - ), eller försöka åtala dem på lösa grunder, nonchalera dem eller på annat sätt försöka förminska eller tillintetgöra dem som vill ställa sig i opposition….


      Kanske också genom att inte låta dem publicera någon motsatt syn än just – maktens - totalitära lära eller ism tillåter….

      På det ena eller det andra området så är det egentligen endast - det gamla vanliga mönstret - som alla former av – makt - har ansett sig behöva utöva för att kunna anse sig själv vara just en – makt - ….

      En s.k. – makt - som inte kan förmå att sätta undersåtar på plats, eller få undersåtar av olika slag och sort att självmant, (efter diverse påtryckningar), vilja föredra, (de flesta av dem) att rätta in sig i ledet och underordna sig makten och vad den säger och lär ut och vill, ja, det skulle nog då i så fall kunna beskrivas inte vara någon s.k. – makt - alls egentligen, utan i själva verket en slags - maktlöshet - …

      - Maktlöshet - har sällan förmågor att kunna attrahera – undersåtar - .….

      De flesta människor och medborgare, små som stora, unga som gamla, har nog i de flesta tider oftast ganska så svårt för att vilja se upp till, vilja underordna sig, vilja lyda, vilja följa eller vilja solidarisera sig med – maktlöshet - ….

      Maktlöshet är nog tvärtom ofta skrämmande för många. Maktlöshet har ofta i praktiken en liten dragningskraft…
      forts.
      JB

      Radera
    3. De flesta vill – ty sig till – eller följa, samt underordna sig, lyda och vara lojala med och till, samt vill också solidarisera sig med och förena sig med det eller dem som verkar ha just – makt - (av rädsla för repressalier som denna – makt - då har möjlighet att kunna utöva), eller de och dem som på ett eller annat sätt verkligen också i praktiken har denna - makt - av olika slag...

      Det verkar vara massans eller gruppens – psykologi - ….

      Alltså en massans psykologi som olika makthavare, små som stora, i alla tider har måst använda sig av för att just kunna utöva och praktisera sin eventuella – makt - ….

      Många är de undersåtar och medborgare som genom historiens gång har blivit, av både galna, paranoida, storhetsvansinniga, maktberusade och komplett vansinniga ledare, kungar, potentater, furstar, presidenter, tsarer och kejsare, eller partiledare, gängledare, osv., och deras maktapparat med sin hemliga polis, militär eller hemliga attackgrupperingar osv., förföljts, psykats, pressats, hånats, förlöjligats, utfrusits, kränkts, avskedats, satts i fängelse eller i värsta fall också avlivats ….

      Och detta har skett genom historiens gång på både det ena eller det andra sättet i både den ena eller den andra omfattningen och effektiviteten. (slavar, galärslavar, halshuggningar, mordbränder, pålbränder, mord på presidenter och statsministrar, koncentrationsläger, arbetsläger, dödsläger, fängelser osv.,).

      Mönstret är sig likt….

      Kanske är den större delen av mänsklighetens historia fylld med just – slavar - och med begreppet – slaveri - …..

      I det s.k. civila och demokratiska samhället, (där det officiellt inte råder någon diktatur eller där det officiellt inte förekommer något krigande mot några fiendenationer som kräver extraordinära självförsvarsåtgärder), så sker s.k. - maktutövning – oftast på ett mer indirekt och subtilt sätt…..

      Då handlar det om att kunna håna ut, kränka ut, förlöjliga ut, förolämpa ut, stämpla ut med hjälp av olika epitet, just trilskande undersåtar….

      Dvs., olika samhällsmedborgare som i olika sammanhang verkar vilja sätta sig på tvären mot vad – makten - vill och önskar sig…

      Detta sker då med hjälp av massmedier i alla olika rum och kanaler. …

      Med hjälp av socialt nedsättande epitet som i bästa fall, (ur maktens synvinkel) då kan lyckas att stigmatisera de motsträviga ut ur socialt godtagbara, eller socialt accepterade sammanhang, s.k. - rumsrena sammanhang - och sådana sammanhang som då bär maktens godtagbara åsikter, agenda eller ismer...
      …..

      En befolkning som självmant vill gå i döden för en - makt - är någonting ovanligt...
      forts.
      JB

      Radera
    4. En öppen och direkt militärdiktatur som utan att – låtsas vara god - eller låtsas vara s.k. – demokratisk - utan istället direkt, rakt och öppet deklarerar att den kommer att sätta alla oppositionella i fängelse, eller skicka dem till slaveri, stämpla ut dem, håna ut dem, lura dem, förvirra dem, förolämpa dem, kränka dem eller avliva dem osv., är på sätt och viss en slags rakare och direktare och därmed mer – ärligare - statsform, än en statsform som praktiserar förtryck, hån och förolämpningar mot – oliktänkande - , men samtidigt låtsas vara – god - …

      Eller en statsform som under godhetens paroller praktiserar förtryck i just – det godas namn - ….

      Det vanligaste genom historiens gång är öppen och direkt diktatur. …

      Genom att försöka skapa just fruktan och skräck för makten, och därmed respekt för den hos de underlydande, så menar man kunna uppnå också en (i alla fall yttre bemärkelse om så även inte i inre) en konformitet, eller en villighet till – lydnad - och följsamhet…

      Samt då också i många fall även en villighet att utkämpa krig och gå i döden för just en sådan makts skull...


      En makt som – missbrukar sin makt - eller som leder underlydande – fel - (och kanske i förlängningen leder till fördärv, undergång och upplösning av medborgarna och deras samhällen), har kanske de underlydande en plikt att försöka protestera mot.

      Att alltså inte – enbart lyda order – inför….


      En förrädisk, förförisk, dikterande, vilseförande eller felvisande mak, en makt som kan anses vara – antifolkistisk - och till och med en makt som i förlängningen kan anses vara – folkmördande - , alltså en makt som själv har – gått vilse - och blivit – missbrukande - , kan det alltså ses som en omtänksamhet att försöka – visa tillrätta - eller att försöka protestera mot genom övertygande argument….

      En destruktiv, vilsegången eller s.k. - ond makt - kan det ses som någonting korrekt och riktigt att försöka motstå utan att för den sakens skull vilja fysiskt attackera. En sådan missbrukande makt kan inte med våld angripas, utan främst med argument….

      Att underordna sig en vilsegången makt när och om man tycker sig förstå, inse, ana, tro, eller anse att den har gått fel, eller lär ut en oriktig lära, ism, ideologi eller religion, och att försöka påpeka de fel som man eventuellt tycker sig se, kan vara en omtänksamhet att försöka göra…


      Dock, som en naturlig ingrediens i just all maktutövning, så vill just - makt - alltså med nödvändighet förklara sig självt för att vara det goda, det sanna, det riktiga och det rätta….

      Detta vare sig så verkligen är fallet eller inte….

      Det innebär med en naturlig konsekvens att all opposition mot – en makts - tolkningar, beskrivningar, propaganda, ismer, ideologier, läror eller religioner, riskera följaktligen att automatiskt vilja förklaras vara det onda, det osanna, det oriktiga och det orätta….


      Och detta också vare sig så verkligen är fallet eller inte….

      JB


      Radera
    5. Att ladda de semantiska och verbala bössorna, det är tydligen att ställa en fråga om hur mycket pengar och hur pengarna används.

      Nej, frågor får tydligen inte ställas enligt statskyrkokramande demokratiförespråkare. Kan det bero på att partiet alltid har rätt?
      Knappast! (Vissa uteslutningsärenden kan ju tyda på motsatsen.)
      Men om partiet kan ha fel, så kan väl även SvK stundom ha fel?
      Frågan är dock vilken måttstock SvK ska mätas med?

      I den broschyr bloggposten handlar om verkar måttstocken vara hur medlemmarnas pengar används.

      Själva fenomenet att ta fram en broschyr med titeln "Om du funderar på att sluta vara medlem" säger ju rätt mycket om den egna självbilden.

      Radera
    6. Bengt Olof Dike
      Alla har rätt att drömma om hur det bör vara i Svenska Kyrkan. Bloggaren håller fast vid sitt minne av en biskop, som förkunnade Guds ord för fullsatt domkyrka två gånger per söndag. Jag för min del minns en annan biskop, som förkunnade samma Guds ord. Verkligheten ser annorlunda ut än att föräldrar som fostrar sina barn i kristen lära och söndagsskollärare tar vid och konfirmander tackar jag till en bibelundervisning senare.

      Det jag håller med bloggaren är hur pengarna från de döpta, konfirmerade medlemmarna styr en organisation utan Guds ord som rättesnöre. Det får bli en egen blogg om hur jag försökt tänka mig in i hur Svenska Kyrkan tänker numera.

      Vänliga hälsningar
      Gunnel Bergstrand

      Radera
  15. Det har gott långt när man kan sälja ut Svenska kyrkan som något som verkar handla om avgifter, administration och religionsdialog, men inte nämner Jesus!! Har han något att säga sin kyrkan av i dag, eller stör det religionsdialogen och de som aldrig går dit?!

    Det prästerliga ointresset för biskopsvalet är väl egentligen inte att förvånas över. Varför ska prästerna spela med i ockupationsmaktens omsorgsfullt lilla tillställning där politikerna har sista ordet och där systemet noga garanterar att ingen allt för radikal eller uppstudsig präst slinker igenom?! En biskop som inte längre kan utöva sitt episkopé, sin av Gud givna tillsyn över präster, diakoner och församlingar och som, även om han skulle vilja inte är till något större hjälp och stöd för präster och diakoner när de väl är vigda. Svenska biskopar är otillgängliga högfärdsblåsor jämfört med utländska dito, en del talar inte med sina församlingar direkt utan endast kontraktsvis. Varför ska man understödja den kyrkliga farsen?? Kanske dags att göra revolution!!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  16. JB: Det du beskriver är den världsliga makten, den som redan Jesus beskrev med tillägget (citat ur minnet) : "men så ska det inte vara hos er. Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare" Kyrkans ideal är annorlunda och därför kan makthavare som inte tjänar och är beredda att bokstavligen och bildligt ge sina liv, av kärlek till dem som är underordnade, med rätta kritiseras. Jesus är exemplet på god maktutövning. Naturligtvis är hans like inte att finna, så ingen klarar tillfullo att förverkliga detta. Därför gör en makthavare bäst i att ödmjukt lyssna på och respektera sina kritiker, och se dem som viktiga "profeter" som av Gud kallats för att ge denne både hjälp och varnagel i sin svåra uppgift. Maktfullkomligheten lurar runt hörnet och "högmod går före fall". Läs mer om makt och underordning i min mag uppsats "Moder och modern?: Svenskkyrklig mariologi och synen på kön och kyrka 1920-2010" Finns på nätet.

    SvaraRadera
  17. Tack till Gunvor Vennberg för referens till ett intressant ämne och intressanta skribenter och deras artiklar/ uppsatser. Kände inte till dessa personers tankegångar tidigare.

    Svårt med en ism som har avund, offerstatus och mobilisering av hat, ansvars - och skyldighetsanklagelser av - de andra - (männen), som teoretisk grund.

    En ism som vill anklaga män kollektivt och samtidigt uppmana sina anhängare att i den s.k. heliga - jämlikhetens namn härma och efterapa dessa förhatliga och dessa som är de avskydda och de föraktade i absolut allt som tänkas kan och alla områden som tänkas kan, för att därmed kunna anse sig själva för att vara - jämlika - .

    Och detta samtidigt som denna ism vill förneka eller förminska, eller vilja förbise, eller göra mindre värt, de exklusivt mest särskiljande förmågorna, som männen absolut INTE har, och aldrig kommer att kunna praktisera eller bli - jämställda med kvinnorna - i, nämligen barnafödandet.

    Det är alltså egentligen en mycket märklig - ism . denna s.k. feminism. En ism som vill anse sig vara och mena sig stå på kvinnors sida. Detta gör den då genom en totalförnekelse av just de utmärkande och unika kvinnliga förmågorna, till förmån för en ständig - jämförelse - , av sig själva med och till - män - , som standard och ideal.

    Det är därför en mycket märklig ism. Den är både mansfientlig, kvinnofientlig, barnfientlig och familjefientlig, och den är därmed egentligen en människofientlig ism.

    En absurd ism.

    JB

    SvaraRadera
  18. Är detta "JB:s" blogg+++

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är detta "Anonym:s" blogg???(+++?)

      JB

      Radera