tisdag 14 oktober 2014

Gå i barndom

Jag fyller år idag. Då är det väl tillåtet att gå i barndom? Fast varför "väl" och frågetecken? Jag gör väl som jag vill på min födelsedag! "Ska man inte va gla, på sin födelseda, när ska man då vara gla?" Fast riktigt glad är jag inte när jag går i barndom för jag kan lugnt konstatera att Svenska kyrkan så som hon nu framträder inte är den Kyrka jag döptes till. Medlem blev jag för övrigt innan, ett par decennier före ärkebiskopen, om ni vill veta.

I den kyrka där jag döptes, Svenska kyrkan, fanns inga kvinnliga präster. Tanken på samkönad, enkönad, vigsel fanns inte på kartan, inte ens på en stjärnkarta. När biskop, pastor pastorum, skulle väljas, valde prästerna. Det var visserligen några år fram till Biskopsmötets uttalande i en folkets livsfråga och när uttalandet kom, fattade jag inte riktigt vad det handlade om. Ni får ha måttliga krav på en treåring. På 1960-talet hänvisade biskoparna fortfarande till detta uttalanden när det blivit liv och rörelse om sex-frågan och Vår Kyrkas chefredaktör, sedermera RFSU, CG Boëthius svarat liberalt på frågor om sex. Vad säger biskoparna nu? Är de för eller emot sex utanför äktenskapet?

Jag började i söndagsskolan hösten 1952. Agneta Brunius hämtade mig på Nygatan i Tranås och det betyder att jag tidigt hade kontakt med det svenska kulturlivet, som ni förstår. Men kvinnliga präster hade Svenska kyrkan inte. Remissbilden var av ett slag som inte enkelt bejakade en sådan reform och stackars Sjöberg blev illa åtgången för sin exegetiska utredning av problemen. Det var en härva. Ännu hade för övrigt inte ärkebiskop Hultgren svarat på frågan vad Ärkebiskopen ansåg om preventivmedelsapparater. När han avgav svaret fick han det mångtydiga smeknamnet "Gummi-Gunnar", välförtjänt på mer än ett sätt, antar jag. När jag gick i söndagsskolans Storklass fattades det kyrkopolitiska beslutet om kvinnor i prästämbetet. Jag har kollat i efterhand. Denna stor nyhet berättades inte för söndagsskolbarnen i de tidningar vi fick, inte i Lill-Klassen, inte i Sveriges Barn, alltså. Hur ska det förstås?

Jag konfirmerades på Kronoberg för Sven Hultman. Hans fru Barbro var för kvinnliga präster och hade suttit i kyrkomötet år 1958. Sven försökte nog hålla frågan borta från folkhögskolan - men där fanns en tuffingarna på ja-sidan, den fd missionsförbundaren Gustaf Dahlbäck. Han och doventen Gunnar Hillerdal skulle sedan anställa kättarjakt på oss som var unga teologie studerande, mend et visste jag inte som konfirmand. Tanken på enkönad vigsel var inte Svens, det vågar jag påstå. I vart fall undervisade han oss inte så. Stig Hellstens konfirmandbok användes. Där stod väl inget om kvinnliga präster och inget om äktenskap med två av samma kön, eller minns jag fel?

Jag åkte på en prästkallelse. I går letade jag efter adress till en officer och hamnade på listan över regementschefer på KA2. Det var också att gå i barndom eller strax därefter. Krigsmakten gick något förlorad när jag skulle bli präst i en kyrka som benhårt höll på att beslutet från 1958 behövde man alls inte svära på. Alla skulle behandlas juste. Så blev det inte. Jag undrar vad Olof Sundby skulle säga om han såg Svenska kyrkan nu? Löftesbrottet hade han inte gillat. Inte enkönad vigsel heller. Jag väljer att alls inte förstå moralen hos de medkristna löftesbrytarna som på allt sätt inte bara låtit förtalet stå oemotsagt utan också bidragit. De medkristna säger ju nu öppet sådant som bara anonyma insändarskribenter för 40-50 år sedan kunde hävda. Det kallas sannolikt "utveckling".

Sedan var jag församlingspräst fram till pensionen. Ärkebiskop Bertil Werkström var mycket tydlig med att vi som inte trodde 1958 års riksdagsbeslut, i princip konfirmerat av det inkallade kyrkomötet, inte fick dra oss undan utan skulle bidra till det gemensamma. Det betydde att vi skulle låta oss väljas in i olika organ. Vi ställde upp - och fick vad för det? Inte en hederlig behandling i alla fall. Svenska kyrkan har mer att tacka mig för än jag har Svenska kyrkan att tacka för.

Men va f - (= vad försöker jag uttrycka, vad fabulerar jag nu eller vad faderullan eller något valfritt allt utifrån läsarens egen helgelse) det är ju min födelsedag. Jag är 66 år gammal. Jag kan väl ha roligare saker för mig än att fundera över det kyrkliga förfallet och min medkristna som bara kan uppfattas vara hederliga om man ser dem som sina motkristna. För då har de agerat rätlinjigt och rättsinnigt.

Om en månad ska väl Överklagandenämnden fatta beslut om den skriftliga erinran Växjö Domkapitel under biskop Johanssons ledning och med  ämbetslinjen i samverkan, dvs diakonen Ask men inte diakonen Embla och domprosten Petersson) gett mig. Har jag nämnt att jag varit förbandsinstruktör (stridsdomare) med Överklagandenämndens ordförandes kusin och att jag och ärkebiskop Eidems brorson varit kamrater i ett av Sveriges nyckelförband? Vi får se var detta slutar.

De som bor i Blekinge har mycket att tacka mig för. Jag bidrog till att de inte hamnade i krig. Har blekingarna haft förstånd att tacka mig för det? Ingen nu nämnd och ingen glömd. Själv glömmer jag nog aldrig att jag, märkligt nog, blivit mer juste behandlad i Marinen än i Svenska kyrkan. Är det inte på sitt sätt rätt förfärligt? För hur det än är, jag är en produkt av Svenska kyrkan och ser min spiritualitet vara vuxen ur denna kyrka. Minns att det var konfirmationsläraren farbror Sven som första gången tog mig till fader Gunnar!

Nu blev jag på gott humör igen. En gång skulle det vara sammandrag i Kristianstad för militärområdet och jag tänkte att övernatta på P6 hade jag gjort rätt mycket, bättre att sova på Gratia Dei. Detta "bättre" förstod en av kamraterna på marinbasen och undrade om vi kunde samåka och han sova på samma ställe jag sov. Visst, sa jag.

Vi kom i god tid. Problemet var bara att Gratias alltiallo trodde att vi båda var präster och sa: "Skulle inte fäderna kunna leda oss i dagens sext?". Vi gick in sakristian. Jag fick ett röklin och när jag stack ut huvudet såg jag min icke-präst-kollega skrudas på samma vis. När damen skulle ge honom en stola, knep jag den elegant (kyrkoårsfärgen var vit...) och föste ut den konsternerade kamraten med en väsning: "Gör som jag!" Han gjorde som jag. Föll på knä, korsade, bugade och läste rätt. Han var ritkigt tagen av erfarenheten och alla var nöjda. Fäderna hade ju ordnat sexten så väl. Kamraten förtäljde milo-kollektivet om sin nyvunna erfarenhet i det högkyrkliga - och fattade några av poängerna, tror jag. The hard way, kan man säga.

Ska man inte va glad på sin födelseda! Om Svenska kyrkan säger vi: "Vi talar inte om det, vi tänker inte på det!"

26 kommentarer:

  1. Mera traditionell kristen tro syns numera ofta som sporadiska anonyma insändare och kommentarer. Kristna har hamnat i anonymitetens och dunklets skyddande garderob. Säkrast så. Som kulturministern Alice Bah uttrycker saken:

    "Jag får aldrig så många hatbrev som när jag säger att jag är kristen. Är inte det intressant? Och då är jag ändå både svart och kvinna."

    Sverige är ett land av kristofober.

    Kanske bör en Don't ask!-Don't tell-princip införas? Åtminstone om man känner sig hemma i annat än den följsamma och kramande gummikyrkligheten? 'Kondomkristendom' är kanske en passande benämning på en kyrka som söker innehåll från det omgivande samhället och saknar egen stake?

    Att gummikyrkan inte är Dag Sandahls kyrka, hedrar honom.

    GRATTIS!

    Argus

    SvaraRadera
  2. Grattis på födelsedagen!

    Annars kan man väl säga som min kollega sade på sin genuina värnamodialekt: de va möe bätter förr.

    SvaraRadera
  3. Grattis önskar alla vi katter som troget och med spinnanden, fräsanden och mjauanden följer din blogg!

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dag tillönskas pannkakstårta!

      Findus

      Radera
    2. Bra idé, Findus!

      Här i Uppsala firar vi Dags dag med pannkakstårta med Whiskasfyllning. Maja har redan kilat över till Nathan Söderbloms Plan för att ge en bit till sin kompis Antje. Dom kommer så bra överens. Maja kan säga miau på tüska utan brütning. Det gillar Antje.


      Elaka Katten Måns

      Radera
  4. Blekinge tacksamhet, ska den härröra från 1981?
    Det var rent konkret beväringarna i eldledningscentralen för ARTE719 (salig i åminnelse) som ändrade PRF på radarn till läge "målföljning" som förhindrade en grov gränskränkning.
    Detta uppfattades av signalspaningen på det Sovjetiska krigsfartyg som stävade mot svenskt territorialvatten för att undsätta U-137 och bestämde sig för att raskt ändra kurs för att inte bli träffad av det grovkalibriga artilleriet. Eldledningsutrustningen hade inget läge för "varningsskott", så det hade sannolikt blivit träff.
    Fälldin var tuff när han uppmanade försvaret att "hålla gränsen".

    Sagt från en som kommer att spendera natten på "Ubåtshotellet" och själv varit beväring (och civilanställd) som eldledningstekniker.

    SvaraRadera
  5. Då får man gratulera på fördelsedagen och mannen som (kanske) vill bli barn på nytt. Ja, varför inte? Men Dag med sitt rörliga intellekt kan naturligtvis också spela den rollen väl, om han vill, särskilt som känslorna uppenbarligen hos honom är lika rörliga. Vilket ibland är en belastning. Är han månne medveten om det? Hjärtat före hjärnan.

    Kyrkan har mer att tacka honom för än han har att tacka kyrkan för, utbrister BloggarDag också. Och vi som bor i Blekinge skall särskilt tacka honom, är nästa märkliga slutsats. Kyrkan först:
    -Nej, Dag har att tacka kyrkan för sin länge där upphöjda position. Som jag betonat tidigare är han en mycket känd - men också kritiserad - person i kyrkans ledning och har alltså ansvar för dess beslut. Kyrkan, dess väljare, har givit honom toppuppdrag år efter år, decennium efter decennium; kyrkomötet, kyrkostyrelsen, kyrkofonden m fl uppdrag beklär han och har han beklätt. Dag Sandahl är således en ledande kyrkopolitiker, som han doakörmedlemmar brukar kalla de förtroendevalda.
    Låt mig då utbrista i ett retroaktivt välkommen in i den förtroendevalda gemenskapen!

    Ty där trivs han, som dock med jämna mellanrum drar upp frågan om, och sörjer, beslutet att låta kvinnor få tillträde till prästämbetet. Ett beslut som kvarstår, vad han än säger och i vilka tonlägen doakörens ilskna sång än sjöngs.

    Detta KM-beslut är alltså utan återvändo. Och dagens jubilar har efter beslutet kvarstått i Svenska kyrkan. Tack för det. Och varit en del i samma kyrkas ledning, alltså innehaft och innehar en etablerad, privilegierad, om än inte alltid accepterad, position. Därför har han oerhört mycket att tacka kyrkan för.

    Gud vare med honom och Svenska kyrkan!

    BENGT OLOF DIKE

    P. S.Varför blekingarna särskilt skall tacka vet jag uppriktigt skrivet inte. I detta lilla gudsförgätna län har han nämligen inte satt några kända avtryck, vilket är bra, anser några.

    Andra i sin tur menar att Dag Sandahl gånger två skulle ha satt fart på debatten också i Lundastiftet. Men här har hans teologi ännu mindre att hämta än i Växjöstiftet, där sorgen efter KM-beslutet om kvinnliga präster är mer utbredd.

    Men en sak kan ju sättas på pränt: jubilaren är trots allt en krigare, såväl i den kyrkliga debatten som i uniform.

    Giv akt för kung och fosterland!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD, du skriver att Dag "är en mycket känd - men också mycket kritiserad - person i kyrkans ledning och har alltså ansvar för dess beslut."
      Menar du att han har ansvar för alla beslut eftersom han är mycket känd, för att han är mycket kritiserad eller helt enkelt för att han finns med i t ex kyrkomöte och kyrkostyrelse?
      Menar du att man genom att representera en minoritet är ansvarig för också de beslut där man röstat "mot" eller "blankt"? Med den synen tror jag inte att det går att värva annat än s k "ja-sägare" framöver. Är det en sådan kyrka vi vill ha? Nej!

      Jag har aldrig hört talas om att oppositionen i t ex kommun, landsting eller riksdag har ansvar för majoritetens beslut. Vad säger du?

      Och till Dag - en rikt välsignad födelsedag önskar jag dig!

      Jag i Halland

      Radera
    2. "Detta KM-beslut [om kvinnor som präster] är alltså utan återvändo." Vad är det för demokrati? Det tillhör ju den demokratiska processen att det då och då blir maktskifte. Då rivs en del av vad den gamla regeringen och riksdagen beslutade upp. Det är klart att de som förlorat makten, inte är glada över detta, men så fungerar demokrati – genom majoritetsbeslut och inte genom diktat. Även i frågan om kvinnor som präster kan majoritetsförhållandena förändras. Vem vet hur läget är för Svenska kyrkan om 50 år?

      Radera
    3. Å jag som trodde att man reserverade sig mot demokratiskt fattade beslut för att visa att man inte kan eller vill ta ansvar för dem.
      Men vad vet jag som bara suttit i det beslutsfattande organet för en medlemsorganisation med drygt 130000 medlemmar?
      Reservationer har givetvis en annan betydelse i medlemsorganisationer med miljoner medlemmar.

      Eller?

      Bloggaren kan säkerligen upplysa om att hans reservationer i KM genom åren varit ringa till antalet, men troligen fler än för alla andra nuvarande kyrkomötesledamöter.

      Radera
    4. +Görans fromma förhoppning får mig först att tänka

      -Haha!

      därefter att tänka till.

      Andres Küng tillfrågades i början av 80-talet av ett tvivlande auditorium, om han verkligen på allvar trodde att han skulle få uppleva ett fritt Estland.

      -Ja, svarande han efter en millisekunds tvekan, det tror jag verkligen.

      Inte många i salen delade hans verklighetsuppfattning.

      Då...

      GG

      Radera
  6. Grattis på födelsedagen! Historien om Fader Gunnar skulle kunna tolkas som en skröna, men mina minnesbilder av honom säger: Den låter helt äkta. I början på 1970-talet firade jag påsk några gånger på Gratia Dei, då var jag i slutet av tonåren. Han gillade inte att sätta psalmer till gudstjänster, så en påskgudstjänst fick jag till min förvåning uppdraget att sätta psalmerna... Sådant glömmer man inte i första taget!

    SvaraRadera
  7. ... skrivet av Rune Imberg

    SvaraRadera
  8. Исполнения всех желаний! С днем рождения!

    (Detta kan givetvis uppfattas som en sovjet-koppling till ÄB em Wejryd eller ÄB Jackelén. DS borde nogsamt inse, att han som bloggägare är juridiskt ansvarig även för kommentarer och i synnerhet för ord och fraser på förgripliga främmande språk. Seglorianerna/Kyrk-Expo och domkapitelsjustisen fröjde sig och må nu frikostigt utdela varningar och avståndstaganden. Man kan aldrig säkert vet hur något kan uppfattas. Alltså fram med kyrkligt munlås och skrivförbud för att skydda den tröskellösa högt-i-tak-kyrkans anseende och vårt progressiva samhällsbygge!


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  9. Grattis f Dag på din dag idag. På tal om "Gummigunnar" har vår sekulära postmoderna ideologer sedan dess strävat efter "regummerade" äb:ar. Nu har vi ju en "gumma". Därmed inget ont om fromma gummor som ber och bär. Kanske borde en kyrkoledare vara som man säger i Skodareklamen: Byggd för att ta skit, kasta själv. Det samlade episkopatet i vår kyrka har hittills inte gemensamt efteråt åstadkommit något som är bättre än "Ett brev i en folkets livsfråga". När drottningen skrämts till tystnad av hedonistiska krafter vandrar de hellre i åskådning som åskådare än i tro. Romersk katolska kyrkans synod om familjen har åstadkommit en text som andas eftergift och därför möter kraftig kritik. IS röner framgångar. Nog är vår tid apokalyptisk.

    SvaraRadera
  10. DAG! Gott nytt år! Låt inte detta störas ens av kyrkopolitikernas doa-solist!

    SvaraRadera
  11. Må Gud ge dig många goda, glada nåderika år!
    F. Mikael Liljeström.

    SvaraRadera
  12. Bara som en allmän orientering: Mariaviterna i Polen hade just kvinnor som präster men kom på att det var fel. De placerades i kloster i stället. Man ska aldrig säga aldrig, som dom sa i Polen. Fast på polska, förstås. En del av invasionen mot Blekinge skulle förresten skötas av polackerna. Men det blev inget av med det - och det har tydligen inte blekingarna vett att tacka sina tappra soldater för?!

    SvaraRadera
  13. Enligt min enkla mening är det som svenska kyrkan fått förmedla till Dag större och viktigare. Nämligen tron på den levande och uppståndne Frälsaren. Må han bli bevarad i den!
    En Björn i Kyrkan
    PS, fast Dag har säkerligen fått förmedla tro till andra också, så ...

    SvaraRadera
  14. Grattis.

    Må du leva många ljuvliga år till! Du behövs.

    SvaraRadera
  15. Vivas floreas semperque gaudeas

    GAF

    SvaraRadera
  16. http://www.politiskterapi.se/

    Missa inte självskattningstestet!
    Det kunde vara värre - kanske...

    SvaraRadera
  17. Ber att få gratulera i efterskott!
    F Pierre

    SvaraRadera
  18. Vissa kommentarer ovan försöker fortfarande driva linjen att BloggarDag är en person utanför det etablerade kyrkosystemet, en man som frejdigt kämpar mot alla andra där - och mot systemet självt.

    Detta är förstås fel, helt fel. För det första - slom någon upptäckt - är hans reservationer i KM och KS tämligen få, för det andra är han demokratiskt invald där och för det tredje är han alltså vigd präst i Svenska kyrkan med allt vad detta innebär i möjligheter.
    Dag är, kort sagt - som jag också tidigare i dessa spalter betonat - en person i kyrkans ledning som alla andra och har ansvar för besluten där. Han står inte vid sidan av kyrkan och det av doakören föraktade demokratiska systemet. Han är därmed "en av oss", som det även kan uttryckas.
    Dessbättre har Mohedasonen inte lämnat kyrkan, som man kan tro att hans uppbackare anser. Dag accepterar valen, nomineringsgrupperna och systemet som sådant. Bra så långt alltså. Därmed också svar till hans senaste inlägg (15/10) i något märkliga ordalag. Visst är han förtroendevald. Vad annars? Vald av FK, vilken grupp i sin tur av någon anledning helst ser präster som kandidater. Det är förvisso gruppens ensak men en smula insnävt och förmodligen en förklaring till att gruppen inte skördar några framgångar i kyrkovalen.

    Slutligen noterar jag GG:s jämförelse mellan kvinnliga präster och Sovjetväldet över de baltiska staterna: alltså att återinförande av förbud mot kvinnliga präster är att jämföra med befrielsen från detta välde.
    Här behövs ingen kommentar, ty jämförelsen talar för sig själv: kyrkan befrias om kvinnopräster förbjuds!
    Jag kan aldrig ens i min vildaste fantasi tänka mig att Dag håller med om detta.
    Någon ordning måste det ju vara också i hans teologiska och samhälleliga värld!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför skulle inte dr Sandahl hålla med om att Svky behöver befrias från kvinnliga "präster"?!
      Kvinnliga "präster" är en heretisk styggelse som leder människor bort från Kristus och från möjligheten att ena kristendomen under Petri stols primat!
      /Antony

      Radera
  19. Politrukernas DOA-solist har exekverat!

    SvaraRadera