fredag 24 oktober 2014

Kyrkovetenskap

Trots allt är jag utbildad vetenskapsman. Det är man om man är doktor och det är man än mer om man är docent. Det kunde betyda att den som talar utifrån sin vetenskapliga kompetens bemöts med aktning, för att inte säga respekt. Det kunde också betyda att kyrkosystemet gärna inhämtar rönen från den vetenskapliga produktionen och tacksamt tar emot när en vetenskapsman fullgör den så kallade tredje uppgiften och populariserar sitt vetande i andra böcker - för att inte tala om blogginlägg. Riktigt vad man ska säga om en vetenskapsman som också bereder plats för en mängd frågor, invändningar och kommentarer i bloggformat vet jag inte. Men fundera kan man.

Till den vetenskapliga hållningen hör att kategorier inte får blandas. En av kommentatorerna gör gärna det. Talas om den högkyrkliga pastoralen för att bygga församling - och man  kan undra om doktoranden Modéus i Lund säger något annat än de högkyrkliga redan sagt från 1970-talet och framåt, men det är en konst att upprepa vad andra sagt och låta som om man tänkt ut det själv - så hugger kommentatorn in och börjar tala om ett kyrkligt - gästhem! Detta gästhem är inte ett utflöde av verksamheten i ett pastorat heller.

Ett gästhem är inte en församling utan, vetenskapligt sett, just ett gästhem. På gästhem kan det firas högmässor men det ska inte byggas församling. Å andra sidan består Hjelmseryd. Det är mer än man kan säga om Sta Katharinastiftelsen på Sparreholm, Österskär och Östermalm.

Har då de högkyrkliga skrivit pastoralteologiska böcker och visat att teorier håller i praktiken? Obetingat och begränsat. Under årtionden har just dessa nybyggare misstänkliggjorts och punktmarkerats. Det har, för att tala teologiskt, varit för djävligt. Folk har blivit lurade. Visserligen har några fattat det - men icke desto mindre. Det hela påminner närmast om de fraktionsstrider och de interna bråk som Daniel Suhonen redovisar från socialdemokraterna. Jag antar att barn gör i by som de hemma lärt, dvs de gör i Svenska kyrkan som i SAP. Bannstrålarna har haft effekt. Några. nej många, har anpassat sig. Andra har mycket bestämt markerats ut. Kanske ska de vara nöjda med att de varit ställföreträdande så att andra klarat att vara modererat högkyrkliga och anständiga just därför. Men riktigt rättvist har det inte varit och för kyrkolivet har det varit förödande att oduglingar fått ansvarsbefattningar som de inte kunnat sköta/utveckla.

Samtiden är onödig. Vi - somliga av oss - hade kunnat sköta deras tjänster mycket bättre. Det kan somliga av oss visa papper på i form av akademiska och andra meriteringar. Om vi inte var odugliga i de befattningar staten anförtrodde oss i andra sammanhang, varför var vi odugliga i de kyrkliga? Sug på den!

Likväl byggde vi församlingar. Det var inte så svårt bara man knäckt Den Helige Andes kod för hur det ska gå till. Och den saken bistod Guds Helige Ande i allt med! Vi byggde församling utifrån en reformkatolsk pastoral ty vi var och är reformkatoliker, dvs högkyrkliga med betoning på kyrkliga. Rötterna fanns i den svenska kyrkan som blev resultatet av 1500-talets kyrkoförbättring. Denna kyrkoförbättring förbättrade också den romersk-katolska kyrkan och bordellen för präster och munkar i Rom fick slå igen - eller?

Naturligtvis har det på det kyrkliga gästhemmet blivit annorlunda. Hjelmserydsstiftelsen sågs länge som en av stiftets resurser. Av kyrkopolitiska skäl blev det annorlunda. Det var idiotiskt - men inte bara stiftets fel. När salig biskop Hellström ville ge stiftelsen resurser på så vis att prästtjänsten skulle bestridas av stiftet, tackade Hjelmserydsstiftelsen nej.

Till det kyrkovetenskapliga ansvaret hör nog också att belysa hur den kyrkopolitiska justisen fungerar. I vilket annat sammanhang än i de totalitära kan en oförvitlig man dömas for att han uttryckt något "som skulle kunna komma att uppfattas som" och att det "inte spelar någon roll" i vilken genre orden uttrycks utan detta är "mycket olämpligt"? Det är precis så här de totalitära systemen fungerar och Svenska kyrkan håller sig med en kyrkopolitisk justis,  D v s Överklagandenämnden har hållit emot och dömt - Domkapitlet!

Nu vill bloggkommentatorn inte ge sig in i det aktuella fallet. Det beror självfallet på att han fattar att så här kan man inte ha det och då är det bäst att vara tyst för annars skulle det alla kyrkosystem överlägsna - Svenska kyrkan - kunna komma att dras i vanrykte. Men oss andra emellan: vad är det för ett system där samma organ utreder, anklagar och dömer?

Hela Svenska kyrkans rättssystem är orätt. Ni kan fråga mig. Jag är dock dömd i politiska rättegångar tidigare och förvunnen till ansvar i de klassiska politiska brotten: olaga intrång, förargelseväckande beteende, uppvigling (friad i hovrätten, den härskande klassens lydig redskap över Skåne och Blekinge) samt rättegångsförseelse. Jag kan väl med en sådan meritförteckning högaktningsfullt skita i Växjö domkapitel och biskop Johansson kan man tycka. Jo, men hellre på än i, om ni förstår hur jag menar. För jag hör till dem som värnar grundlagsfästa fri- och rättigheter. Det är också en vetenskaplig hållning. Fast när vi kommit till mål i detta må tror jag att jag ska begära ett utdrag om hur många prickningar Växjö domkapitel försett mig med och hur många anmälningar från fjärran, mer än när, som lämnats in. Jag vet faktiskt inte riktigt siffrorna. Det kanske är så att jag är dysnumerisk?

I går var det 365 dagar sedan jag celebrerade mässan. Skulle jag firat det? Eller räcker det med en notering i memoarerna? Är jag för gammal? 66 år gammal blev Landgren biskop i Härnösand och 67 år gammal blev Viktor Prinzell kyrkoherde i Väckelsång - om ni undrar. Det blev de också om ni inte undrar - för den delen.

17 kommentarer:

  1. Den gångna söndagen framhålls en man som gräver upp en skatt och GÖMMER den, i en åker som inte är hans, och något besked om att den efter affären skulle blivit uppgrävd meddelar inte St Matteus. Vad gäller pärlan så framhålls en man som inte fiskar upp den, så ges oss först jord och sedan vatten, om nu inte den sk mänskliga hållningen till skatt och pärla förleder tanken, vilket nämnde evangelist inte ger intryck av att vilja fokusera på. Istället kommer strax efter elden och inte utan anledning därefter den skriftlärde, den som plockar fram gammalt och nytt, och vad är en sådan? Ja stundom sägs att den som föder på nytt, Guds Ande, är som en vind om vilken ingen vet varifrån den kommer eller vart den far, men så säger ingalunda Skriften utan den som är så född, den är just sådan. För det torde ingen docentkompetens behövas, även om sådan inte behöver vara ett hinder. Hindret är ett annat: fokusera på skatt och pärla. / Magnus Olsson.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus! Jag blir allt lite konfunderad över din bibelläsning. Liknelsen om skatten i åkern har väl inte poängen att mannen gömmer den, utan att han säljer allt han har för att kunna köpa åkern, och därmed få skatten.

      Du säger att evangelisten inte tycks vilja fokusera på "den s.k. mänskliga hållningen till skatt och pärla". Jag kan inte läsa liknelsen på annat sätt än att det är just det han gör. Liknelserna handlar ju om viljan att göra allt för att komma över åkern med sin skatt resp. pärlan.

      Du tycks mig vilja vara andligare och frommare än evangeliet!

      Radera
    2. Att biskopen blir förundrad, kan jag bara gratulera till. Den avslutande slutsatsen biskopen gör visar att biskopen inte förstod min poäng. Men som brukligt är på denna blogg så styrs till person av kommentatorer, det är det subjektiva och calvinistiska drag som blivit högkyrklighetens agenda sedan hon ägnat sig åt att föreställa sig att det är just detta hon kritiserar. Det förvånar mig inte och jag begär heller inte att det skall bli förstått. / Magnus Olsson

      Radera
    3. Att söka efter annat (djupare?) än vad som faktiskt står i texten, tycks mig då inte vara att följa reformatorisk 'sola scriptura'-princip. Vad det är i stället vet jag inte riktigt.

      Radera
    4. Att läsa liknelser i strid med vad Jesus sagt om deras komplexitet, med förordnande av en renodlad materialism, torde kunna ges omdömen men huruvida den av biskopen omhuldade reformatoriska principen förhåller sig till det låter jag vara osagt. Fö noterar jag att biskopen inte inlåter sig på sak utan nu gömmer sig bakom en princip. / Magnus Olsson

      Radera
  2. Och vid 67 års ålder blev de Gaulle Frankrikes President./Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och vid 68 blev Gustav VI Adolf kung.

      Radera
  3. Vetenskapsmannen behövs i denna kamp mot den utbredda ovetenskapen.

    LG

    SvaraRadera
  4. Dag! Du är fascinerande trogen det kyrkosamfund, som du oupphörligen och genomgripande kritiserar.

    Du har inte gjort prästerlig tjänst på ett år nu. I Växjö-trakten finns människor, är jag övertygad om, som gärna skulle se att du då och då, kanske regelbundet, samlar dem och firar redig mässa. Båda parter skulle bli glada – de för att de då får ett andligt hem, när de blivit berövade det de haft, du för att du kan fortsätta att fullfölja dina prästmöten, som ju inte upphör med världslig pensionering.

    Varför låter du ett kyrkosystem, som så tydligt visat sin inkompetens, få tolkningsföreträde?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför att pastor inte bjuder in sig själv i hem för att fira mässa. Någon måste kalla.

      Radera
  5. Inte behövs några emeritivikarier i nutidens nedlagda gudstjänstlandskap? Personal i tjänst finns det övernog av.

    Inte vill man befläcka sitt välförhållande med dem som beslutar om löner och tjänstebeskrivningar genom beröring med obehagliga namn?

    Kanske skall begreppet 'hashemism' införas? 'Namnet' (på Gud) som inte får uttalas inom judendomen. Om det ändå görs, väcker sådana tilltag allmän anstöt.

    Det lär dröja, innan DS anses behövas. Han har fel namn, anser de som har anständiga namn, d v s den hashemistiska nomenklaturan.

    Argus

    SvaraRadera
  6. Vi är nog många som undrar varför vår kyrka inte är bättre på att ta vara på de resurser den har – och inte minst sådana som docenten Sandahl. Må någon kyrkoherde i närheten snart drabbas av ett anfall av klokhet.

    SvaraRadera
  7. -Blogginnehavaren må vara doktor och docent och (med hänvisning till dessa akademinska meriter) självutnämnd vetenskapsman, men verkligheten kommer han för den skull inte ifrån; det var den jag skildrade i den högkyrkliga enklaven Hjelmserydsstiftelsen (stavas helt riktigt med e, tioll skillnad från samhället, som den ligger i, nämligen gamla Hjälmseryd.

    Påståendet från docenten var att högkyrkligheten bygger församlingar. Jag visade i min kommentar att påståendet inte stämde vad gäller nämnda enklav. Repliken blir nu att stiftelsen är ett gästhem. Docenten låtsas då inte om, vilket är en medveten tystnad mot båttre vetande, att några meter väster om det stora gästhemmet finns en gammal, fin kyrka, i vilken docenten själv vid en predikan sagt att stiftelsen är ett helgon, där det ofta - väldiogt ofta - firas mässor. Att - påpekade jag också - den kyrkliga aktiviteten i enklaven kungörs regelbundet i den aktuella ortstidningen. Att antalet gudstjänstbesökare äfr litet och huvudsakligen består av de närmast trogna, om uttrycket tillåts. Att verksamheten totalt sett är just en församlingsverksamhet - vad annars?

    Osv, osv. Docenten efterlyser andras (min) respekt för honom i hans ovann ämnda roller. Javisst, men när han slutsatser ej överensstämmer med den praktiska (läs kyrkliga) verksamheten, blir ju invändningar, korrigeringarnma, ofrånkomliga. Som om doktorer och docenter alltid har rätt i sina påståenden!

    Hjelmserhydsstiftelsen lever sitt tynande liv. Det kan nog kassören, en docenten geografiskt tämligen närboende präst, känd från KM, intyga. Detta kan givetvis beklagas men är ett faktum.
    Summa summarum i denna fråga: högkyrkligheten bygger inga församlingar! Eller, och detta är en fråga, kan docenten exemplifiera sitt påstående. Jag har exemplifierat min slutsats, hämtad från verkligheten. Nu är det hans tur.

    Slutligen skall bara konstateras, att docenten - som nu dömer ut hela kyrkans rättssystem - mig veterligt inte i sina roller som högt uppsatt kyrklig företrädare har avgivit protester eller reserverat sig mot rättssystemet.
    Det är också något att fundera över.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  8. De högkyrkliga prästerna byggde församlingar men sen blev de så utmobbade av kyrkoetablissemanget att dessa församlingsbyggen i princip dog ut. Är det så man ska förstå det? Jag tror nog inte att det är så enkelt. Men det är bara min enkla fundering. En enkel fundering som dock inte är bara luft, har nämligen levt nära ett av dessa "församlingsbyggen" och fått känna på hur det kan bli. De negativa konsekvenserna av det, menar jag. För oss andra, som såg på det utifrån så tycke vi i vårt ungdomliga övermod att det inte var perfekt. Och vet du: vi hade rätt, visade det sig. ty i detta församlingsbygge frodades mobbing, och då menar jag inte mot kvinnliga präster, ty sådana fanns inte där då. /Maria

    SvaraRadera
  9. BENGT OLOF DIKE -"Det är också något att fundera över".

    SvaraRadera
  10. Svårt att veta om BOD låtsas förstå mindre ä han i verkligheten gör. Hjelmserydsstiftelsen är något annat än ett församlingsbygge. Snarare ett försök att skapa en glödpunkt att komma och värma sig vid, en kraftkälla. BOD vet ju att det är Två systrars kapell i Kalmar och församlingslivet på Norra Öland som Dag skall bedömas efter. När han inte själv kan säga det, gör jag det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, biskop Biörn!

      Klargörande och klokt.


      GG

      Radera