fredag 10 oktober 2014

Palestina

Svenska kyrkan välkomnar beslut att erkänna Palestina, läste jag. En del vänner på facebook undrade var. är och hur Svenska kyrkan tagit det beslutet. Jag såg utlandschefen Lysén vid frukostbordet i Uppsala i tisdags men han hade ett besök att hantera så jag ville inte störa. Vad har kyrkomötet sagt? Ingenting i anledning av beskedet om erkännandet, förstås. Kyrkomötet har inte sammanträtt. Vad sas dessförinnan? Tvåstatslösning, tror jag - men vad det riktigt betyder, kan vi förstås inte veta.

Alltså försökte jag bilda mig - och fattar allt mindre. Israel ockuperar land som var jordanskt, så mycket är klart. Jordanien har avstått från detta land till Palestina - är det rätt uppfattat? Men betyder det att Israel ockuperar palestinensisk mark därmed?

Israel bygger bosättningar, hugger ner olivlundar och konfiskerar land som ockuperats. Det är väl ändå ett brott mot internationell rätt? Repliken att vi inte ska bry oss om människorna i de ockuperade är begriplig. "We know how to treat the Arabs", uttalad med bred amerikansk accent, avslöjar en del. Här är nya immigranter från ett land som tidigare hanterat indianfrågan och tydligen lever i den föreställningsvärlden, eller?

Israel är en erkänd stat. När missiler kommer från Gazaområdet är statsansvaret kristallklart Medborgarna ska skyddas.

Svenska kyrkan borde ha goda möjligheter att föra samtal i Israel/Palestina. I Jerusalem har vi en etablerad bas för dialog med judendomen. De kristna i Palestina är våra syskon i tron. Men jag fann det pinsamt att så få av kyrkomötets ledamöter läst det Kairosdokument som så storstilat antogs. Snacka går, tydligen. Men på vilket sakunderlag? Och dokumentet Guds vägar låg inte på nätet förrän frågor om saken började ställas. Är den enkla sanningen att vi nu ser en sorgligt försummad dialogfråga med följd att vi inte längre har några möjligheter att vara med i dialogen? Jag frågar. Kan beslutet om erkännandet av Palestina som stat hjälpa dialogen vidare? Leder erkännandet till fred? Jag vet inte. Vet någon?

I en kommentar ser jag uppgiften att Svenska kyrkan fått 190 miljoner kronor för att främja studiet/arbetet med Kairosdokumentet. Det sas att avsikten var att "propagera" men jag mildrade nu ordvalet. Vad handlar det här om? Ingen sa, när Kyrkomötet antog dokumentet, att detta just var en kassako. När blev det det? Och är det därför Svenska kyrkan välkomnar beslutet om Palestina - det ger mer pengar!?

Jag ogillar processen som jag inte kan förstå eller genomskåda. Är jag ensam om det? Men mitt egentliga problem är nog att jag fasar för en kyrka som blir producent av ideologi - och i värsta fall belönas för det! Medlöpare till maktintressen, alltså.

Jag hör till dem som menar att tron får politiska konsekvenser. Men jag tror att kristna utifrån sin tro kan dra olika politiska slutsatser och att Kyrkans, vårt gemensamma, viktiga bidrag är att formulera de begåvade frågorna till samtiden. Komma med nya perspektiv. Ifrågasätta. Sakgranska. Samla ihop människor av god vilja just till begåvade politiska samtal. Det är något annat än att bli ideologiproducent, som dåförtiden Deutsche Christen i det sydligare grannlandet. Somligas tal om att Svenska kyrkan ska upp och deklarera ställningstaganden i politiska frågor är inget annat än den våta drömmen om en politiskt konservativ kyrka, antar jag.

I går kväll kunde jag följa en debatt mellan Lars Adaktusson och Mona Sahlin. En verkade påläst och en förklarade sig kränkt. Men hörde jag rätt - det finns ingen stat Palestina? Ska alltså Sverige erkänna en stat som inte finns? Och hade då inte Mona Sahlin, som Lars Adaktusson påpekade, en poäng när hon förr talade för att EU skulle ha en gemensam politik i frågor som denna?

Familjen Adaktusson ändrade stavningen av namnet. Adauktusson var det tiodigare, jag tror mig minnas att hans farfar ändrade stavningen. Vem var Adauctus? Det var den okände som ropade "Jag är också en sådan" när den kristne soldaten Felix fördes iväg för att avrättas. Då tog de den som ropat och han dödades också. De kristna fick problem - för ingen visste vad han hette. Adauctus fick det bli. Följeslagaren eller kanske "den andre". Var Adauctus verkligen en kristen - eller helt enkelt en hederlig karl, en av god vilja? Vet Lars hur det är med hans namn? Självfallet. Jag berättade det för honom för många år sedan.

19 kommentarer:

  1. Vilken stat är det SvK gärna ser att man erkänner?
    Västbanken eller Gaza?
    Ett absolut grundkritierie för erkännande av en stat är att den kan skydda sina gränser (och respekterar sina grannländers),
    Vill SvK också att man erkänner Abschasien, Sydossetien eller Tibet?
    De två förstnämda skyddar sina grnser med egna eller främmande makts militär, det sistnämnda är synnerligen ockuperat.

    Vilket SvK vill erkännandet?
    Kyrkokansliet, Ärkebiskopen, Kyrkostyrelsen eller Kyrkomötet?
    Någon annan gruppering kan väl inte påstå sig tala för SvK?
    De två sistnämnda för väl protokoll?

    Den här frågan börjar bli tjatig, men vilka grupperingar kan uttala sig å Svenska Kyrkans vägnar?
    Det lär ju knappast vara kyrkomötets ålderspresident, eller?

    SvaraRadera
  2. Ibland klipper jag ut ett roligt eller kvickt citat och ger det till någon. Inte sällan får jag rätta stavfel. Korrekturläs!
    Pax.

    SvaraRadera
  3. "Tvåstatslösning" låter bra men vad betyder det egentligen? Om jag fattat rätt så är en poäng med bosättningarna att de undergräver en tvåstatslösning som innebär två (ena) tänkt etniskt "rena", kort sagt ett Palestina utan judar. Så lär de gamla överenskommelserna se ut (att båda grupperna ska finnas i båda länderna), att man i den meningen har en rätt med sig. Problemet är givetvis om en dominerande grupp i den tänkta staten har som program att utplåna den andra parten i en "tvåstatslösning". Vilken slags Palestinsk stat driver den nya svenska regeringen? En jude-fri? OM man tänker att även judar skulle kunna få bo där (som palestinier gjort i Israel sedan dess grundande) har man då frågat efter hur den nya statens grundlagar kommer att se ut? Är det i själva verket Israel som å ena sidan får bygga mur för att skydda sig mot grannarnas bombprojekt, å andra sidan har byggt upp bosättningar för judar i ett framtida Palestina?

    SvaraRadera
  4. Var finns dialogen om Mellanöstern idag?
    Om inte vi i Sverige, som har olika uppfattningar, kan tala med varandra hur skall då de stridande parterna göra det?
    Det tycks mig som om ensidighet, enögdheten, ökar på båda sidorna.
    Var finns självkritiken och sakligheten?
    Kyrie eleison!!!

    en Björn i Kyrkan

    SvaraRadera
  5. Mycket bra funderingar av BloggarDag: regeringsbeslutet i Palestinafrågan är - på ren svenska - uppåt väggarna och kan möjligen vara ett resultat av, enligt en bekant till mig, Per Gahrtons aktiviteter i Miljöpartiet. Att han alltså har tryckt på sina partivänner, vilka i sin tur har krävt erkännandet i förhandlingarna med S.

    Jag såg också debatten på TV och noterade hur tomhänt Mona Sahlin satt i sakfrågan. Adaktussons namn och stavning lämnar jag därhän, men mannen med namnet var bra.

    Nu föreslår jag att Dag på något sätt - han kan ju alla trix, genvägar och känner därtill ett stort antal personer i kyrkan - försöker föra upp frågan debattmässigt i KM:s andra session: det finns säkert möjligheter att med anknytning till någon motion eller på annat sätt "lufta" saken.
    Jag hade tagit den chansen. Lysén skall inte få hålla på med en egen "utrikespolitik", därtill ej förankrad, i kyrkans namn!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är trix, genvägar och "lufta" för något? / Magnus Olsson

      Radera
    2. Varför ska inte Lysén få ägna sig åt utrikespolitik? Han är ju tillsatt av de demokratiskt valda och företräder i detta åtminstone den största nomineringsgruppen i kyrkomötet? Varför BOD?

      Rudbeckius

      Radera
    3. Kanske är jag den ende på denna sida som förstår att BOD skjuter mitt i prick.

      Som hög officer förstod jag alltför sent att om man öppnade käften skulle det straffa sig. Och det gjorde det.

      Vad P-frågan angår, fråga oss som satt i öknen i Suez.

      GA Flanell

      Radera
  6. Det finns väl redan en arabisk-palestinsk stat, Jordanien? Behövs det en till? Eller kanske snarare två: Hamas-land och Arafat-land. Är araberna - bortett från eliterna - särskilt intresserade av en tvåstatslösning? Åtminstone de kristna lär inte vara det. Spåren från Bethlehem förskräcker. 1948 var de kristna 84%, Idag närmre 10%. I Israel växer den kristna befolkningen. Under arabiskt-muslimskt styre försvinner den.

    Aha! Det är det SVK:s ledning är ute efter. Efter Sverige, skall nu avkristningen utsträckas till världen. Och judarna klämmas åt. Hela Världen var det ju. Aha...

    GG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det absolut viktigaste är ju att det nya Palestina inte blir ännu en muslimsk stat utan en plats där Kyrkan, det nya Israel, kan få blomstra. Detta hör man sällan något om i debatten.

      Radera
  7. Bloggardag: "Jag hör till dem som menar att tron får politiska konsekvenser. "
    Kanske det. Om man med politisk menar hur den troende människan beter sig i denna värld. Det är intressant att fundera på HUR det går till när tron får sina konsekvenser.
    Det kan vara så att en person blir anhängre av kristendomen och tänker att HÄR KOMMER JAG som ska göra en massa bra saker EFTERSOM jag är kristen. Man tar på sig en roll och man visar vad man duger till SOM just kristen. Man är inte längre som de icke-kristna. Det finns en skillnad som är viktigt att manifestera. Dessutom är ju tron död utan gärningar död.

    Tron kan också få konsekvenser när en person upplever sin syndighet, vänder sig till Jesus och låter Honom ta bort allt som står mellan Gud och personen. Nu finns det en fri väg mellan Gud och personen så att Guds Kärlek (till +Göran: jag menar Kärlek med stort K) kan flöda igenom henne/honom. Personen upplever att han/hon/hen bara är fri och lycklig och gör bra saker utan att känna att det känns jobbigt, utan att uppleva att det han/hon/hen, det är det personliga JAGET som uträttar allt, utan att han/hon/hen bry sig om vad andra tycker och tänker. Saker blir gjorda på ett effektivt sätt (kanske samma saker som andra gör) men den vänstra handen vet inte vad den högra gör.
    För att det ska bli som i det sista fallet så kan man inte i förväg spika fast stelbenta tillvägagångssätt utan man måste vara öppen för även helt nya alternativ.

    Det enda som en troende behöver bry sig om är att acceptera den levande och förlåtande Jesus i sitt liv. Resten ordnar sig. Sök först Guds rike så ordnar sig resten.

    När jag brukar säga att kyrkan inte ska hålla på med politik så menar jag att kyrkan inte ska rusa iväg och hålla på med en massa saker ute i världen utanför sitt kompetensområde. Kyrkan ska ta hand om det primära, lära folk att gå till Jesus med sin syndighet. Det måste fixas först. ANDRA TAR HAND OM DET PRAKTISKA SEN. Det gör de ju i alla fall. De jobbar, fostrar sina barn och sorterar sina sopor oavsett vad kyrkan säger åt dem.

    Kyrkan ska bara se till att folk är i skick att agera utifrån Guds Kärlek och inte utifrån sina egon och sina behov av att bevisa sitt eget värde för hela världen. Att ta hand om människors själar är KYRKANS KOMPETENSOMRÅDE. Eller iaf borde vara.
    Men det verkar som att Kyrkan har kommit så långt ifrån Jesus att de inte begriper det här. Det är inte tillräckligt märkvärdigt och coolt att BARA hålla på med Jesus och sånt. Folk tycker kanske att det är töntigt och overkligt, sentimentala människors fantasier.

    En anonym en

    SvaraRadera
  8. Jag skrev en kommentar, men den försvann och kanske lika bra det, för den blev alldeles för lång.
    Jag delar kritiken mot Lyséns uttalande i kyrkans namn. Svenska kyrkan har inte vad jag vet tagit några beslut om erkännande av staten Palestina. Men jag måste också samtidigt säga, att kritiken mot Lysén blir något märklig, om den samtidigt är en kritik av regeringens beslut. Vad jag vet har inte Svenska kyrkan tagit några beslut om att säga nej till erkännande av Palestina.
    Regeringen har rätt att fatta beslut om erkännande av stater. Vi kan som enskilda medborgare, kristna eller inte, acceptera beslutet eller förkasta beslutet, men det är inte kyrkans sak.
    Om Lysén protesterat mot regeringsförklaringen skulle han också agerat utan mandat.

    SvaraRadera
  9. Follow the money!
    Ersättare i Kyrkostyrelsen borde väl kunna ställa frågan om sidointäkter relaterade till utredningar?
    Om något är viktigt så har det en budget, vilket visar på hur viktigt det är med bibelstudier för kyrkomedlemmarna.

    SvaraRadera
  10. Magnus Olsson,
    det är att med anknytning till någon fråga få upp saken till debatt i KM:s andra session, dvs en indirekt koppling, som kräver - det medges - en smula parlamentarisk fingerfärdighet, som Dag behärskar.

    Rudbeckuis,
    Lysén skall inte bedriva egen utrikespolitik, därför att han är tjänsteman. Det är ytterst de folkvalda i KM och indirekt valda i KS som bestämmer.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket fint svar! Väldigt fint. Tack. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Men, de har ju valt Lysén... De visste rimligen vad de gjorde och varför ska Lysén då vara återhållsam? Han har ju fått de förtroendevaldas mandat att vara chef för utrikesverksamheten. Hur vore det om han inte fick göra något för sin lön? ;-)

      Rudbeckius

      Radera
  11. Så här har den judiska staten expanderat sedan 1946 (kartor):
    http://lassewilhelmson.files.wordpress.com/2014/05/shrinking-palestine-1024x724-640x452.jpg

    De två blåa strecken i staten Israels flagga sägs symbolisera dess framtida gränser, (mellan Nilen och Eufrat ?).

    ”Än i dag saknar Israel en författning och fastslagna gränser, vilket är helt i överensstämmelse med sionismens krav på ytterligare expansion”.
    http://lassewilhelmson.wordpress.com/2003/06/03/demokrati-eller-folkmord/

    Är Israel en legitim statsbildning?
    Varför är så många kristna hängivna sionister?

    /Lennart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lennart

      Att referera till LW visar klart i vilka vatten du simmar. Nog kan du hitta källor som inte är antisemitiska om du vill göra dig besvär.

      Radera
  12. Kyrkornas Världsråd liksom Svenska Kyrkans ledning har problem med Israel.

    De vill att det ska bli en rättvis fred. Denna rättvisa fred förutsätter

    en tvåstatslösning, Israel och Palestina, som baseras på 1967 års gränser.

    att Israels ockupation av Gaza, Västbanken, Östra Jerusalem och Golan upphör.

    en återgång till samtal och förhandlingar med utgångspunkt i folkrätten.

    att båda sidor upphör med allt folkrättsvidrigt våld och säkerställer respekten för de mänskliga rättigheterna.

    Min kommentar: Hur kan denna visa ledning komma fram till denna extrema ensidighet? Hur tänker man? Hur vet man att de kristna i världen inte vill att Jerusalem ska vara Israels huvudstad? Till vem ska Israel överlämna Golan för att freden ska bli rättvis? till Assad i Syrien eller till Islamiska Staten?

    Jack London

    SvaraRadera