torsdag 30 oktober 2014

Rikt liv i Svenska kyrkan

Vi kan skärskåda siffrorna för 2013. Siffrorna inom parentes gäller 2012)
15.6 miljoner gudstjänstbesök (16.4)
1.9 miljoner besök i öppen verksamhet för personer upp till 19 år (2.0)
99 000 personer sjöng i 5200 körer (100 000 i 5400 körer)
65.9% av befolkningen är medlemmar (67.5%)
48.5% av alla nyfödda döptes (51%)
30.1% av alla 15-åringar deltog i konfirmandarbete (31.3%)
33.9% av alla vigslar (34.9%)
78% av alla begravningar (78.8%)

Är inte rubriksättningen en s k övertalningsdefinition? Visst kan man lägga fokus på allt som finns - men alternativet "Tapp överallt i Svenska kyrkan 2013" hade varit en fullt adekvat rubrik. Vi fokuserar på det positiva. Det är trots allt många som kommer. Då blir inte problemen så akut besvärande
Hur kunde det bli så här?

Jag återvänder till mappen jag fick av min vän Åke och läser ett trevlighetsreportage när jag just disputerat på en avhandling om Folk och kyrka med frågan vad Svenska kyrkan tänkte och gjorde när insikten slog att kyrkan förlorat folket. Vi talar nu om processer 50-60 år innan skiljandet kyrka-stat, väl att märka.

Trevlighetsreportaget stod Eva Albrektson för i Barometern den 10 febr 1987. Av det framgår att jag hoppas på 40-åringarna. "Jag skulle vilja vinna alla lönnfeta män i fyrtioårsåldern." Jag visste att sekulariseringsperioder kommer och att 1300-talet var en sådan krisperiod. Jag vet inte om jag la ut texten varför den tog slut, det framgår inte av reportaget i vart fall. "Man brukar tala om att riten överlever myten med tre generationer. Om min farfar trodde på Gud, kommer min far, jag och mina barn, kanske att fortsätta gå i kyrkan, men sedan är det slut. Till år 2000 kommer det att vara avgjort."

Riten överlever så länge. Innehållet - "myten" eller berättelsen eller tron, kalla det vad ni vill - är då sedan länge borta. Men det vill kyrkoledningar inte se. De ser siffror. Och ser siffrorna eländiga ut, vänder de perspektiven till det som "trots allt" är bra. En kyrka som inte får ut trons basfakta till det döpta folket är förlorad. Kristendomsundervisningen försvann för 50 år sedan. Det är 2½ generation sedan - och då talar jag om den eticerade kristendomstolkning som gällde för att vara kristen tro - utan Kyrka och sakrament. Då kunde, trots allt, konfirmandlärarna knyta an till en grundläggande aning om fakta (Det Heliga Landet, Jesus som förebild, buden, skolans stampsalmer [de psalmer som ingick i svensk allmänbildning att kunna] och vad det var) och förkyrkliga alltihop. Nu är utgångsläget ett helt annat. Vi tappar de flesta. De vi når bland de unga är nog mest dem som engageras som konfirmandledare. Det är en väldigt smal bas. Och var finns det församlingsliv som lockar, säg, en lönnfet 40-årig man? Jo, det finns - men undantagsvis.

Varför då engagera sig i ett koncept för kyrkligt misslyckande? Jag fick tydligen som uppgift att redovisa grunderna för mitt eget kyrkliga engagemang. Här måste föreligga en missuppfattning att jag på något sätt skulle vara redovisningsskyldig men jag kan svara: jag vet inte.

Min agnostiska hållning kan bero på att jag inte uppfattar Svenska kyrkan som en förening utan som en samhörighet. Också i ett ockuperat land skulle jag ha mitt hem - antingen i exil eller på hemmafronten - i landet. Landet är en del av min existens. Då spelar det kanske inte så stor roll att ett kyrkoråd stolt deklarerar sig inte vilja ha med Dag Sandahl att göra, i vart fall inte kyrkorådet i Kläckeberga med Kjell Hammar som ordförande. Men lika löjligt blir det när KG Hammar (som är släkt med Kjell, för i Adam är vi alla släkt och somliga lite mer....) och hans efterföljare skulle ställas fram som mått på vad Svenska kyrkan är - för hon är alltid mer än sina systemadministratörer.

Nu har mitt engagemang obestridligen minskat, dock.
Fast när jag ser vad jag själv skrev och sa för en generation sedan, finns det kanske skäl att vara kvar och upprepa sitt "vad var det jag sa!" med ett triumferande tonfall. Om någon då skulle fråga vad som bör göras, kanske jag också skulle ge det adekvata svaret? "Det är ingen mening att jag säger det till dig, för det jag säger vill du inte höra."

Jag sa förr: "Det här håller inte i längden."
Jag säger nu: "Det här håller inte."
De som läser boken Inget för någon, som kommit i sin andra upplaga, kanske kunde utmanas att fundera över alternativen. Frälsningen kom dock genom en man som var 40 år gammal och hängde på ett kors.

Dan Sarkars nya bok Men då kom nåden springande (Gaudete) presenteras i morgon, fick jag för mig. Det är en bok där jag i texten hör författarens röst och ser glimten i ögat. Han hänvisar den som inte gillar hans humor att gå direkt till bokens kapitel 11. Boken har 10 kapitel. Sånt gillar jag. Men jag gillar allra mest den själasörjariver och själavinnariver boken avslöjar. Jag ser vilka som medvetet vill bygga en levande, folklig Kyrka. Den här sortens böcker förmår etablissemanget inte skriva. Det är tänkvärt. Avslöjande rentav. Blir slutsatsen att det trots allt finns ett rikt liv i Svenska kyrkan fast på ett annat sätt än vad som brukar redovisas?



31 kommentarer:

  1. Vore kul att höra vad folkkyrkans vänner har att säga om detta?! Siffrorna säger ju, svart på vitt, att folkkyrkan är död. Stendöd!! Det som Svenska kyrkan med alla sina anställda producerar är något som det stora flertalet i slutändan inte vill ha. Trots alla försäkringar om att man vill alla väl och allt kaffe man bjuder på. Trots att man slutat prata om Jesus och att vissa högt betalda tjänstemän menar att Muhammed är lika helig. Det är inte roligt när man vill vara viktig och gör anspråk på att vara det för alla, även de som inte vill. Det är väl ångesten över detta som gör att man hakar på snart sagt alla trender och slår in alla öppna dörrar. Men reträtten kan bara stoppas genom att angripa problemets kärna, att, som den förlorade sonen, ödmjukt omvända sig och återvända till grunduppdraget att förkunna och undervisa om Kristus. Först då kommer de som hör Ordet att lyssna och komma, även om inte alla gör det.
    F Pierre

    SvaraRadera
  2. Man kan som bekant diskutera om ett glas är halvfullt eller halvtomt.

    Har man ambitionen att glaset skall vara så fullt som möjligt, och tankar om hur det skall kunna gå till, är man bekymrad över att det är halvtomt.

    Har man ingen aning om hur man skall bära sig åt för att fylla glaset, och inte heller är särskilt intresserad av att göra det, är man naturligtvis nöjd med att det trots allt är halvfullt.

    SvaraRadera
  3. -Nej, Bloggardag, det är knappast passande - ännu mindre rätt - att utbrista, "vad var det jag sa". Den rätten bör vara förbehållen oss, som in i det sista slogs för ett bevarat kyrka-statsamband: vi varnade för medlemstapp, för kommande ekonomiska problem, för sekularisering, etc, etc.
    Men BloggarDag såg inte alls de siffror framför sig 1995, då han i KM pläderade för skilsmässan; han var - som jag tidigare flera gånger påpekat - varm anhängare av den. Allt skulle bli bättre, kyrkans liv och lära (åtminstone liv) skulle bli mer intensivt med den önskade FRIHETEN från staten (som om kyrkan inte redan i äktenskapet var fri, precis som makar, vilka respekterar varandra är fria där).

    Vad fick vi då. Jo, svarar han nu, trevlighetskyrkan.
    Med sur min, som kan skönjas mellan raderna, konstaterar han att han ej är redovisningsskyldig, bara därför att han ombetts förklara sin ständiga kritik mot den kyrka, som han själv är en del av ledningen i.
    Men när det väl görs ett försök att besvara den gåta, heter det att hans engagemang har minskat genom åren.

    Men tydligen inte så mycket att han valt att hoppa av.
    Alltså är bloggpappan fortfarande som en i ledningen ansvarig för kyrkans liv och lära.
    Ja, BloggarDag, stanna kvar, tona ned kritiken mot den som tar Dig i anspråk. Bry Dig inte om doakörens våldsamma utfall, spydigheter och elakheter mot kyrkan.
    Gör vad Du kan för att hjälpa kyrkan. Det behövs verkligen. Du har ju stor erfarenhet, använd därför Dina gåvor på annat sätt än att - som kören - spy galla över vår Svenska, Kristi kyrka!
    Jag önskar Dig all framgång i dessa insatser!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det inte just det han gör, vår vän Bloggaren: Hjälper kyrkan?

      LG

      Radera
    2. Men, BOD, ser du inte att det som Dag Sandahl kritiserar har utvecklats under lååååång tid av politiskt styre i Svenska kyrkan och att det inte har så mycket med den av dig allsmäktiga reformen år 2000? Du anklagar andra för att fixera sig vid ett årtal 1958, men har själv fastnat i ett annat...

      Rucbeckius

      Radera
    3. Är verkligen den som tillhör minoriteten, i kyrkomötet som i kyrkostyrelsen (när kyrkan nu har 'samlingsregering'), ansvarig för vad majoriteten beslutar om kyrkans lära och liv?

      Är Alliansens riksdagsledamöter ansvariga för den politik som S-Mp-regeringen bestämmer för vårt land?

      Är inte i båda fallen minoritetens/oppositionens demokratiska uppgift just att kritisera?

      Radera
    4. Bengt Olof,
      Menar du att medlemssiffrorna hade varit runt 80-90% om kyrka-statsambandet varit kvar?

      Var det inte så att kyrka-statrelationen inte längre gick att upprätthålla av politiska och konstitutionella skäl? KU hade ju synpunkter på medlemsskapsfrågan, t ex.

      Att kyrka-stat skildes är inte högkyrklighetens fel/förtjänst. Sambandet var helt enkelt omöjligt av ovan nämnda skäl.

      Rolf Pettersson

      Radera
    5. + Göran, hade det funnits en gilla-knapp här skulle jag ha tryckt på den för ditt inlägg.

      BOD påminner mycket om en lokal kommunpolitiker (s) som under hela föregående mandatperiod i insändare i lokalpressen spytt sin galla över den borgerliga kommunledningen. När nu hans eget parti bildat en mycket bräcklig koalition med några andra partier går samme man ut i insändare och uppmanar de borgerliga att vara tysta och gilla läget, för annars är de bara dåliga förlorare. Jo jo, det är skillnad på folk och folk och demokrati kan ofta vara svårt för den som vanligtvis gapar högst om demokrati.

      Radera
    6. Hur kommer det sig att du, BOD, är så ihärdigt övertygad om att just skilsmässan från staten är orsaken till att Svenska Kyrkan tappat så mycket av medlemmar, inkomster, gudstjänstdeltagare, dop, konfirmationsdeltagande mm, mm?
      ATT du tror detta må vara din ensak, men eftersom du så pass kraftfullt och ofta hävdar det så tycker jag att det vore juste av dig att också tala om VARFÖR.
      Det skulle göra dina kommentarer mera intressanta, tror jag.
      Såväl Dag som de flesta i det du lite föraktfullt (?) kallar hans doa-kör brukar ange skäl för sina åsikter, vilket samtalen vinner på.

      Jag i Halland

      Radera
    7. "Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun." Synd att inte BOD var kyrkopolitiskt aktiv i den tidiga kyrkan. Då hade han kunnat försvara de arma laodikéerna mot diverse spydigheter från ledningshåll.
      /Sub versus/

      Radera
    8. BOD!
      Jag betvivlar starkt att det skulle sett så mycket annorlunda ut med bibehållet kyrka-statsamband. Jag tror det är fria fantasier att tro att siffrorna f Dag redovisar skulle se annorlunda ut p g a detta. I stället är det nog så att vi får skörda vad som såddes i den andliga misshushållningen under det berömda statskyrkosystemet. Var god skölj!!
      F Pierre

      Radera
    9. Nog skulle siffrorna se annorlunda ut med bibehållet statskyrkosystem!

      D v s utvecklingen skulle blivit långsammare. Och ett tilltagande politiskt problem därtill. En statskyrka, som inte attraherat. Som övergivits av eliterna.och föraktats upptill. En obegriplighet för stora delar av ungdomsgenerationen. En förolämpning mot främst muslimska invandrare. OM statsreligion mera allmänt blir à la mode i vår del av världen, blir det om, säg tre-fem generationer.

      Och då lär islam gälla.

      GG

      Radera
  4. "Folk och kyrka" kom 1987 och behandlar åren 1952-1972. Skilsmässan ägde rum år 2000.
    PGG

    SvaraRadera
  5. Jag har alltid fått höra att Jesus var 33 år när han korsfästes...

    SvaraRadera
  6. Född år 7 före vår tideräkning och avrättad år 33, menar jag. Man kan läsa boken Jesus motspänstig medmänniska, där jag resonerar lite om saken.

    SvaraRadera
  7. Nu är de där igen - alla kommentatorer ovan, som inte vill eller vågar se och debattera BloggarDags kluvna linje: att ständigt höja värjan mot den kyrka, som han står i spetsen för! En hävdar att minoriteten ej är ansvarig för majoritetens beslut. Riktigt, men Dags reservationer i KS och KM är få, mycket få, sett i det långa tidsperspektiv som han tillhört beslutsinstanserna.

    En annan förnekar naturligtvis att skilsmässan har orsakat det stora manfallet i kyrkan. Läs då statistiken tidigare, läs senaste nummer av Kyrkans Tidning, som har ett intressant reportage från den finska statskyrkan, där medlemssiffrorna fortfarande ligger över 80 procent, konfirmationssiffrorna likaså, liksom annan statistik.

    Vad säger jämförelsen oss?
    Jo, precis det som jag hävdat, men som ni frenetiskt förnekar, bortförklarar eller förtränger.

    Gång efter annan upprepas också underkännandet av nomineringsgruppernas förtroendevalda, utom möjligen FK:s, ty de är ju med få undantag präster.

    Det är också där doakörsmedlemmarnas skor klämmer: de vill nämligen ha en präststyrd kyrka, utan förtroendevald, utan återkommande val, utan demokrati i kyrkans styrande organisation.
    Enskilt och samfällt tuggas därför mantrat, som lyder:
    -Ut med politikerna, in med prästerna (ja, de säger det inte rakt ut men menar det).

    Kvar står alltså, mitt herrskap, den sakliga förklaringen till att dirigenten spottar på den som han ansvarar för. Inte särskilt snyggt men sant.
    Och alla ovan instämmer utan att se inkonsekvensen eller det smått groteska i saken.

    Mitt herrskap igen: tänk var och en av er och låt inte bloggpappan tänka för er. Det vill han säkert inte heller, om jag känner honom rätt.
    För övrigt är jag tacksam att han inte har lämnat kyrkan; jag tror inte ens att han överväger detta.
    Kanske är därför en eller annan näsa extra lång i eftersägarkören. Men det är i så fall självförvållat.
    Till slut ber jag er, till den (föga) nytta det hava kan:
    -Dämpa era gallproduktioner mot Svenska kyrkan. Kloka personer gör tvärtom: arbetar förvisso öppet och gärna kritiskt inom kyrkan men konstruktivt.

    Vi behöver nämligen alla stödja och hjälpa vår älskade folkkyrka, som är ett med Sverige, dess framväxt, dess kultur, dess demokrati.
    -Varför vänder ni ryggtavlan mot och kastar smuts på denna kyrka?
    Det är inte snyggt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "SveK som är ett med Sverige, dess framväxt, dess kultur, dess demokrati."

      BOD
      Vilket Sammelsurium.

      SveK kom till för att Gustav Eriksson ville ha pengarna från Kyrkan (för att betala tyskknektarna som dräpt danskarna).

      SveK har sedan svikit det mesta för att få makt, inflytande o relevans. Få gånger tar hon strid o ingen gång har det varit som banerförare för demokrati eller kulturen...

      Idag slås SveK för värden som knappt kan kallas kristna. Man är en feministisk vänstersekt med allt mindre kyrkliga beröringspunkter.

      Hon har inget med "svenskheten" att göra (vad nu det är).

      SveK går makthavarnas väg. SveK går sin egen väg. SveK är herrelöst o framtidslöst o hopplöst trolöst. Ja oftast är det också kärlekslöst att överge det hon är satt att göra - enl SKB - att rätt förvalta sakramenten o rätt o klart förkunna evangeliet.

      Detta skepp kan inte räddas. Det är en ockuperad kyrkoprovins, i fritt fall. En instution som inte vill vara kyrka, och utan folk; är inte en folkkyrka. Det är ett avfolkningssamfund, överpolitiserat o med munkavel. Räddhågset, irrelevant o bakbundet.

      The road to hell are paved with good intentions.

      Dragen ut ur henne (vilket ofta varit de "fromma" antikatolikernas räddhågsna skrik om något de har noll kunskap om)

      Radera
  8. Snygga Bod. Tillbaka till statskyrkan - tillbaka till vänstertrafiken. BEGRIPS?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att läsa, och ännu hellre förstå, vad BOD vill säga är naturligtvis otänkbart för doakören. Gallan ska spruta, allt ska misstolkas, Svenska kyrkan ska hånas. Gode Gud, bevara Din kyrka för en sådan kör!
      /K

      Radera
  9. Annorzzz, Anonym och K!

    Ni tre har kommenterat min text. Men på vilket sätt? Och med vilka sakargument? Och varför BloggarDag stannar kvar och är en av de ledande i kyrkan, som samtidigt utsätts för spe?

    Ni har inte åstadkommit något annat än hån, spydigheter, meningar som skall styrka era egna subjektiva åsikter om vår mer än tusenåriga kyrka.


    Tomhänta ni alltså träder fram,
    och ingenting annat kan;

    än att trampa och svärta ned
    den kyrka som står för frid och fred;

    Skämmas ni bör gång på gång,
    över er inställning så vrång,

    Men inte ens detta ni säkert förmår,
    då ni vår folkkyrka städse grovt försmår.

    Att ta er på allvar rekommenderas ej,
    om någon det vill, är svaret nej, nej, nej!


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. SveK har sitt ursprung runt Gustav V Eriksson på 1540-talet o ffa vid Uppsala möte 1593 (efter Gustavs katolske son - Sigismunds - fördrivande).

      Då blev Sverige en totalitär, främlingsfientlig luthersk stat, där tolerans, bildning o lätdom vart totalt frånvarande.

      Det är ca 400 år gammalt ruckel som knappt är sjödugligt nu. Frågan är hur bra det var förr?

      Några tusen år är inte detta samfund inte. Fred är knappast heller utmärkande för 1600-talets kgl saligHetsverk eller för 1800-talets sakramentslösa tråkighet.

      Ja vad är det som är sååå fantastiskt med en organisation som rufflat o bufflat sig igenom några århundraden (t ex så snodde man alla kyrkbyggnader, och stängde alla kloster/universitet på 1600-talet och SvK:s färger är snodda från Rom, som Uppsala snodde från Lund).

      Jag högaktar det allmänkyrkliga som SvK fostratt. Rosendal, Giertz, Gärtner för att nämna några.

      Resterande är totalt döfött. Där finns liv, i samma mått som en parasit har liv.

      Har aldrig hört om någon som fört folk till Kristus genom att bli mindre kyrklig o lyckats bli mer relevant genom att ta bort mer av Kärnan o Stjärnan.

      BOD får gärna förklara vad som är så fantastiskt med en överpolitiserad koloss på lerfötter. Fr Bosse jämförde SvK med en avslagen lättöl, som någon fimpat i.

      Ja vad är värdet i något sådant?

      Jag brukar hälla ut sådant i vasken. Det som finner detta välsmakande o närande har klart förvridna sinnen (eller svår hungersnöd).

      Själv älskar jag härligt skummande bayerska öler eller belgiska klosteröl.

      Här har jag också Fr Martin på min sida.

      Och jAG är varken bitter eller Buther.

      En skål för Kristus o en för GudsModer (som är gammal svensk sed) o Allt Gott på alla själars höstiga dystra dag.

      Radera
    2. Hur många öl hade du fått i dig när du skrev detta?
      Jag tror att du har helt otroligt fel i formandet av den sk svenska nationalstaten. Nationalstaterna som fenomen var språngbrädan till det Europa som vi sett under 1800 o 1900 talet.
      Däremot är Skandinaviska halvön kristnat innan Rom fick för sig att utmärka sig som den enda tänkbara kristenheten.
      Den svenska kristenheten är tyvärr föremål för en viss kamp med många inblandade parter såväl under de föregående 1000 åren som de kommande.
      Ps Det som gjort dagens romerska stift starkt i Sverige är inte minst de många konvertiterna från Svenska kyrkan. Frågan är vad som händer när dessa inser att gräset inte är så värst mycket grönare på en annan sida. De får se till att inte bli för aktiva gudstjänstfirare..

      Radera
  10. Dike känner jag från många andra sammanhang. Han är splittrare, mobbare och uppfylld av sin egen förträfflighet. Tror inte riktigt på honom i rollen som samförståndsförespåkare.

    SvaraRadera
  11. Annorzzz och Peter!

    -En av er fortsätter obesvärat smutskastningen av kyrkan och påstår på fullt allvar att Gertz, Gärtner och Rosendal var allmänkyrkliga, när deras högkyrklighet är rikt dokumenterad. Alltså ännu en gång inget i sakfrågorna!

    Peter struntar också totalt i dem och går till fränt personangrepp mot mig.
    Vänligen precisera därför anklagelserna om att jag är mobbare och splittrare. Du påstår Dig känna mig, så därför är väl exemplifieringen enkel, eller hur?

    BENGTOLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. Inte finns hans like,
    ej i detta rike,
    alla andra vike
    ty här kommer ----
    VIK HÄDAN MINA HERRAR, BEGRIPS?

    SvaraRadera
  13. BOD

    Kan du förklara varför SveK är så fantastisk?

    Allt Gott (och skippa det bombastiska)

    SvaraRadera
  14. Annorzzz!

    Fortfarande inget i sakfrågan! Sedan behöver Du rikta uppmaningen om att slippa "det bombastiska" till Dig själv".

    Men trots tomheten i också den senaste av Dina kommentarer svarar jag gärna på frågan om Svenska kyrkan. Ett bra svar ger den gamla men av dåvarande kyrkomöte utmönstrade psalmen "Fädernas kyrka". Ett annat svar kommer här:


    Om än med fel och brister,
    finns hon stolt i hela vårt land;
    Vi gråter om vi henne mister,
    den kyrka som visar Guds hand!

    Svenska kyrkan är vårt stora stöd,
    i sorg och glädje finns hon där;
    förmedlar tro, trygghet och hjälp i nöd,
    med alltid öppen dörr för dem vi är!

    Brett förankrad, med demokratiskt styre,
    står kyrkan stark i människors sinne;
    Med dubbel ansvarslinje och Guds syre,
    folkkyrkan lever i vardag och vårt minne!

    Stä därför stolta upp för denna kyrka,
    ni som ej för spe plägar hesitera
    träd in i hennes boning, som ger styrka,
    Vänd i sinnelaget om, lova att ej mer retirera!

    Se, ni till synes rabiata folkkyrkoovänner,
    hur trygg och fast Svenska kyrkan står;
    varje stad, varje ort, varje by hon omspänner,
    Vänd nu äntligen om och gå i folkkyrkans spår!


    BENGT OLOF DIKE




    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. Giertz, Gärtner och Rosendal var inte allmänkyrkliga för de var högkyrkliga. Dike har uppenbarligen inte kläm på begreppen. Den vackra poesien om en kyrka beskriver inte verklighetens svenska kyrka, kan jag meddela. Och jag vet hur det är.

    SvaraRadera
  16. Nu har bloggpappan läst fel: det var ju undertecknad som rättade Annorzzz felaktiga påstående, att de namnkunniga biskoparna var allmänkyrkliga. Jag däremot markerade ju tydligt ovan deras högkyrklighet.

    Därtill kan tilläggas att även min ringa person vet en del om Svenska kyrkan, kan jag å min sida meddela. Den kyrka som alltså Dag har varit trogen alla sina dagar hittills och som han säkerligen står kvar i också framöver..

    Bra, utbrister jag än en gång. Men säger bu åt dem som ideligen smutskastar henne!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tre biskoparna var almänkyrkliga. Och svenskkyrkliga. Och högkyrkliga. Gärtner var befrielseteolog och Giertz exeget. Det car f.ö. över Gärtner. Rosendal tog intryck av lågkyrkligheten och frikyrklighetet och hade god kontakt med den romerska katoliciteten. Men till en viss del även av liberalteologin. Och jag kan fortsätta uppräkningen länge. Poängen är att det inte finns något motsatsförhållande.
      PGG

      Radera
  17. Låt oss tacka doa-solisten och pekoralisten för kortfattade bidrag!

    SvaraRadera