onsdag 14 januari 2015

Berlin, onsdag

Det var väldigt vad kommentatorerna vaknat. Jag gör denna tidiga morgon i Berlin, där jag  i går under en lunchpromenad både hörde füglar kvittra och kände att det var unser in der Luft. Lugn, det har under tiden här också inrymts Eisbein.


Det multikulturella börjar jag med. Nog är det värt att fundera en stund över vad ett samhälle är och hur det hålls samman men lika viktigt för Svenska kyrkan att reflektera över sin svenskhet. En nationalkyrka står djupt i den svenska myllan och är historiskt sammanvuxen med sitt folk. Nu blir det annorlunda. Kanske blir det som i London, där jag ser högkyrkliga församlingar med rödkindade engelsmän är i minoritet medan folk från the Caribbean bär kyrkolivet. Men vi är inte där. Det begränsade nationalkulturella är inte av ett slag där andra infogas särskilt lätt. Vad blir det av en kyrka som inte hanterar sin samtid och sin samtids kultur och förutsättningar? Och finns det, vilket jag anar, en fara i att Svenska kyrkan blir religiös för att integrera alla och därmed förlorar sin identitet som ett Guds eget heliga folk? Hur hantera den helighetens avgränsning som är förutsättning för att människor ska vilja vara med?


Kyrkans upplysningsprojekt handlar om det där ljuset som ska gå upp och lysa för alla folk. Det är Guds mission och handlar allra minst om att skriva program hur man går ut. Vet inte folk hur man ska gå, spelar det inte så stor roll om de får en instruktion om marschanträde med vänster fot. Varför skulle noga taget en folkkyrka använda en frikyrklig missionsmetod? Det verkar lite konstigt. Missionsmetoden handlar om något mer konstruktivt. "Man måste ta dom med list", sa kärringen, "tog lössen med tårna ."


Varför skulle Frimodig kyrka presentera ett heltäckande program för mission när vi har fler än 300 personer anställda, betalda,  i Kyrkans Hus?  POSK-aren Dike som undrar, ter sig alltmer osannolik. I kyrkomötet finns ledamöter med uppgift att ta gemensamma tag, inte för att gruppvis göra det gemensamma arbetet. Har inte Dike förstått det, fast han suttit i mötet?


Den dubbla ansvarslinjen finns företrädd i Frimodig kyrka som är en folkrörelse. Pü listorna finns lekfolk och vigda. Valet avgör vilka som hamnar i de olika beslutandeförsamlingarna. Det är inte värt att orda så mycket om. Ryggkliandet ledamöter emellan är i FK inte mer utbrett än det var i POSK när jag fanns med där - men detta kan inte Dike veta, som då var vald som moderat. Varför skulle vi behöva klia varandras ryggar? Vi för i stället ett konstruktivt samtal. Om präster eller teologer dominerar, vet jag inte, men de som är invalda får väl agera som de ledamöter de är. Valplattfiormen är rörelsens. För egen del finner jag det inte riktigt nödvändigt att ta skit av just Dike för att jag är prästvigd och i någon mån en sån utbildad som har teologisk examen. Varför skulle jag?


Skulle jag av alla bestrida att Kyrkan ska vara folklig? Jag skrev om detta. En levande, folklig Kyrka var och är mitt program. Mina pastoralteogiska böcker och artiklar handlar om detta. Jag har i praktiken stått för det programmet i församlingslivet. Och jag har uppmuntrat folk att ta kyrkopolitiskt ansvar. Men det betyder inte att de måste gå omvägen om politisdka partier. Det betyder inte heller att jag är imponerad av den "demokratiska" bas som består av 13%, dvs lika många av Svenska kyrkans medlemmar röstade i kyrkovalet som SD drog ihop röster i riksdagsvalet, vad nu denna omständighet säger.
Fortsättningsvis blir det nog fel i texten men den här datorn begriper jag mig inte på. Läs ū som å så fattar ni!

I dag hotas med Donnerwetter över Berlin. Jag ser hellre ängel över Berlin, men om den saken bestämmer varken Frimodig kyrka eller jag. Problemet för Dike kanske Pehr Edwalls ord skulle vara - men det tror jag min ha markerat tidigare utan att ha fütt gehör. Prosten Pehr fällde repliken till präster i Kalmar och andra i oktober 1978: "Av oss är Dag den mest folkkyrkliga." Det kan man fundera över. Vad hade han sett som Dike inte fattat? Mycket, förmodar jag.


Detta sagt ska jag idag med de goda kamraterna besöka Bonhoeffer-Haus för nu har de frimodiga läst pü om Bonhoeffer. Vilka andra grupper i kyrkomötet tar sig an 500 sidor om den mannen? Dike borde gü till sockenbiblioteket och beställa fram mina böcker pü samma sätt som Ullgrens frimurarbok lästs. Den var rakt av felaktig i sin sammanskrivning om vad saken dü gällde.
Ullgren är inte ensam. Bo Setterlinds frimurarförsvar var lika lögnaktigt. Intresset ljuger inte. Men frimurarna blev efterhand mindre entusiastiska att debattera saken med mig för det gick att förstü att jag hade tillgüng till en del material de trodde att jag aldrig sett. Vi tar det fortsatta i memoarerna. Intressant var det och lite beröm fick jag i Svenska Dagbladet för en skicklig diversionsmanöver. "Ich danke recht herzlich", som det heter här i stan.
För oss inklusiva gäller annars hälsningen "Heil und Baruch!"



41 kommentarer:

  1. Löftet om kommande memoarer tackar vi för! Det blir läsvärt! Gör gärna tydliga luckor i framställningen som vi kan se fram mot att fylls i efterhand!
    -och ett välsignat 2015 tillönskas!
    fm

    SvaraRadera
  2. Ja, hur var det nu vi "lärde oss" i skolan?
    "Es ist Unser im Luft und die Bären und Löwen kommen zurück".
    Oder "Immer wenn ich in Berlin bist bekomme ich rote Kinder".

    Njut av Berlin vare sig våren där kallas Unser eller Frühling!

    Jag i Halland











    SvaraRadera
    Svar
    1. Es ist Unser im den Luft und bald springen die rote Bären und grüne Löwen heraus, fick jag lära mig.

      Radera
    2. Som tysklärare...
      Det heter in der Luft. Luft är nämligen fem, Die Luft! Och detta är dativformen, befintlighet
      Och så heter det Ich bin in Berlin, men Du BIST!

      Radera
    3. Hoppsan - ICH BIN, du bist... Och "alla" lade väl märke till felet?!!

      Jag i Halland

      Radera
    4. Jag i Halland,
      jag skrev också fel, vilket jag hade förväntat mig. Eftersom hela meningen är så tosig brydde jag mig inte om att kolla.

      Radera
    5. :-) Ja tycker att fenomenet att man stoltserar med sina språkkunskaper här på bloggen är ganska lustigt, är det inte latin så är det tyska. Men då ser det ju bäst ut om det är korrekt, tycker jag! För övrigt är det naturligtvis så att inte alla människor idag har läst vare sig latin eller tyska, så man utestänger en del från innehållet som bara blir för de invigda genom detta! Inte så snyggt!

      Radera
    6. ntl,
      bloggens välformulerade språk- och god-ton-polis/korrekturläsare?

      Jo, ibland det är svårt att "hia sig" som gammal lärare...

      Google Translate brukar fungera hjälpligt, om behov finns. Annars kan man bara googla ett ord eller uttryck. Många här, inkl ntl, har nog mycket goda språkkunskaper, inte bara i tyska. Att sen förståelse av främmande språk i tal och skrift är en sak, men att snyggt formulerat tal och skrift är en annan och värre historia, vet väl de flesta smärtsamt av egen erfarenhet.

      GG

      Radera
    7. Jag håller med dig, nya tant lila. Vill man gärna skriva något på ett främmande språk, vilket kan vara befogat för det exakta uttryckets skull, bör man bifoga en översättning. Det är artigt mot läsaren.

      Radera
    8. Ska vara Jag tycker... på tal om korrekthet!:-)

      Radera
    9. GG, bara som en motvikt mot att vara en teologisk polis!
      Ska det vara rätt och riktigt, som tidigare skrivits, så ska det!
      Men visst, vi är nog många som är yrkes- eller ämbetsskadade!
      Funderar på om jag ska börja skriva under annan signatur!

      Radera
    10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  3. I vår församling med ca 6000 tillhöriga, 8000 invånare och 500 asylsökande (på 10 kvadratmil skog) är svenskarna vanligen i liten minoritet. Inte sällan visar det sig överflödigt att alls predika på svenska... Men anpassningen som behöver göras är förutom den språkliga, att det blir mindre "flum" och mer Kristus och mer centrerat till bibelordet, som är gemensam referensram (årstider och Astrid Lindgren funkar ju inte). Jag noterar att åtminstone en del som flyttar vidare uppsöker svenska kyrkan på den nya orten, snarare än sin nationella kyrka. Men jag vet också de som gått vidare till EFK, när dom om SvK på den nya platsen konstaterat: "jag inte fattar varför dom inte pratar om Jesus Kristus där". Asylboenden är till sin natur temporära, men en stor svårighet för att människor som dessa ska kunna vara med och bära är förstås att varken anställda eller förtroendevalda i SVK i första hand rekryteras från gudstjänstfirarna. Jag noterar också att det bland vissa anställda och förtroendevalda finns en farhåga att om centrum i församlingens liv flyttas till gudstjänsten (sic!), som till överväldigande del inte är "svensk", så kanske motivationen bland tillhöriga minskar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här har vi en kyrkvärd som är nysvensk och av födsel och i själ och hjärta katolik. Det blev för långt att köra till mässan i sta´n.

      Sekulariserade, formella katoliker kommer till "byprästen" för dop. Det är de vana vid hemifrån, där de endast besökte bykyrkan vid förrättningar. Den svenskkyrklige prästen meddelar enligt ök i efterhand den katolske kyrkoherden i sta'n. Han har inget att invända, så länge dopföräldrarna inte går till mässan i sin egen kyrka. För formella katoliker anses det svenskkyrkliga vara tillräckligt.

      Hittils har ingen kommit dragande med invändningar enligt Kyrkoordningen...

      J

      Radera
    2. ...och hur "tillhöriga" är då dessa - realiter?

      Radera
    3. Med denna berättelse i minne så undrar man om det enbart är lagtexten om att SvK ska fira gudstjänst i "hela landet" som gör att det inte finns ännu färre gudstjänster?
      Nästa strukturutredning kanske föreslår ett enda nationellt storpastorat och då räcker det med en gudstjänst ;)

      Man kan också undra om "vissa anställda och förtroendevalda" anser att syftet med SvK är att ha en intäktsbas?
      Om centrum i församlingens liv inte är gudstjänsten, vad är det då? Den frågan stod visst inte med i formuläret från prövningsnämnden för anställda och förtroendevalda.

      Radera
    4. 84% av SvK:s gudstjänster lär, inklusive avlönad personal och "tvångskommenderade" konfirmander, sorgehus och lysningspar, dra färre än 20 pers.

      Nedläggningen av icke "lönsamma butiker" lär fortsätta.


      Argus

      Radera
  4. Tack, Dag, för reflektionen kring det multikulturella. Jag tror problemet ligger just där. Att Svenska kyrkan som institution fortfarande vill vara nationalkyrka. Eftersom Sverige inte längre är monokulturellt (om det nu någonsin har varit det) blir lösningen att svenskheten omdefinieras. Av detta följer (ibland) att ateister och människor som har en annan tro än den kristna också måste inlemmas i kyrkan, eftersom de hör till Sverige. Du skriver: ”Men vi är inte där.” Är vi inte? Själv tror jag att vi absolut är i det mångkulturella. Men då har jag en vidare definition av kultur. Just nu läser jag Patrik Hagman: ”Om sann gemenskap – Att leva i en kapitalistisk hederskultur”. Det är ju också en slags kultur. Och den är väl egentligen inte en kultur som kristen tro självklart gifter sig med, även om Max Weber skulle säga att det var just så det gick till.

    Frågan om inkulturation är kanske en fråga som vi i Sverige aldrig arbetat med. I den romersk katolska kristenheten är det ju en ständigt levande frågeställning. Och från min utsiktspunkt i södra Afrika är det ett perspektiv som många andra kristna också jobbar med. Vi behöver tala om detta i Svenska kyrkan. I all missionshistoria har frågan varit brännande: vilka kulturella uttryck går att kombinera med kristen tro och vilka går inte? Ta frågan om polygami (eller polygyni, som det ofta handlat om). Vissa missionsällskap krävde att män skulle skilja sig från alla fruar utom en, innan dop var möjligt. Den romersk katolska kyrkans hållning var ofta att de som redan var gifta med flera, fick fortsätta med det, för att inte ett flertal f d fruar skulle stötas ut och princip vara utan social gemenskap och försörjning. Den som redan var döpt kunde dock inte gifta sig med mer än en.

    När Du säger att en nationalkyrka ”är historiskt sammanvuxen med sitt folk” undrar jag om detta enbart är positivt. Jag undrar exemplevis vad Du menar med begreppet 'folk'. I Din argumentation förstår jag att det dels kan betyda det svenska folket, dels 'Guds eget folk'. Det är väl inte samma sak, väl? Bygger det på skillnaden mellan 'laós' och 'éthnos' och i den grekiska grundtexten till Nya Testamentet?

    Sedan håller jag med om att det är viktigt att ”fundera en stund över vad ett samhälle är och hur det hålls samman”. Själv tror jag inte Svenska kyrkan längre ska ha en exklusiv roll i det projektet. Hellre då Sveriges Kristna Råd, som bär flera kyrkotraditioner. För visst har den kristna tron historiskt haft en viktig roll att fylla i Sverige? Jag tror att den har det även framledes. Diskussionen efter Uppsala Stifts 850-års jubileum visar väl med önskvärd tydlighet att Svenska kyrkan inte kan ha monopol på vare sig historien eller framtiden.

    Svenska kyrkans svenskhet? Självklart hör Svenska kyrkan och Sverige ihop. Men vi har så mycket annat att glädjas över. Det märker jag, när lutheraner i Appelsbosch (en timme bort från Pietermaritzburg) eller i södra Zimbabwe gärna beskriver sig som 'svenskar' trots att de aldrig satt sin fot i Sverige. Men de gläder sig över de missionärer, som lämnade sitt hemland i början av 1900-talet, för att dela den kristna tron med människor i en annan världsdel. Visserligen är de inte infogade i det ”begränsade nationalkulturella” men de är glada över att ha en relation till trossyskon i Sverige.

    Sist: är det vår uppgift att hantera ”helighetens avgränsning som är förutsättning för att människor ska vilja vara med”? Gör inte Guds Heligæ Ande det?

    SvaraRadera
  5. Bloggardag: "... en fara i att Svenska kyrkan blir religiös för att integrera alla och därmed förlorar sin identitet som ett Guds eget heliga folk? Hur hantera den helighetens avgränsning som är förutsättning för att människor ska vilja vara med?"

    Det som Bloggardag skriver här låter "helt dumt i huvet"! Vitsen med begreppet HELighet är ju att den INTE KAN avgränsas på NÅGOT sätt. Många har försökt. Börjar man DELa människokroppar och folk till heliga och icke-heliga tappar man kontakten med just Heligheten, GUD är Helig och den Helige Anden är Helig och ser man på världen med Hans ögon blir allt heligt, även vi själva. Helighet är per definition HELig, inte HÅLig.

    Det är bara mänsklig EGOism och självgodhet som skapar uttryck som "Guds eget heliga folk" om man då menar att alla inte är inkluderade. Svenska Kyrkans medlemmar är inte ett dugg heligare än vem som helst annan.

    Bloggardag vill alltså hitta en metod för att locka till kyrkan fåfänga och narcissistiska människor som blir tillfredställda av att få tillhöra en exklusiv grupp. I Guds namn dessutom. Sådant har ingenting med Gud att göra utan är från satan själv.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra. Då kan ju SveK, som ju är på väg att bli en religiös kyrka istället för kristen, genast utropa 30 nya heliga martyrer, eller hur många de nu råkar vara som givit sina liv för gudsriket på jorden, visserligen med vapen i hand, eller bombbälten runt midjan, men låt oss inte hänga upp oss på detaljer nu, när vi alla ska bli gränslösa! Hur var det nu hennes motto löd: Gud är större, Allah akhbar. Där har vi en som har förstått att läsa tidens tecken rätt. Dag är ju som alltid 2000 år för sent ute...

      Radera
    2. Det typiska med resonemang som detta, är att man inte förmår skilja på och, när så blir nödvändigt, hålla isär skapelse och frälsning. Då blir det också oordning på helgelsen, eftersom Anden har olika uppgifter i skapelsen och i frälsningens sammanhang.

      Utan tro på en treenig Gud ter sig saken naturligtvis annorlunda, men då är det ju inte heller kristen tro.

      Radera
  6. -Vad är nu detta för inkonsekvens från bloiggaren? Först efterlyser han en apostroferad hållning i kyrkofrågor som han anser kunde vara FK:s program. Sedan viftar han i en ny bloggkommentar plötsligt bort FK:s intresse av ett heltäckande program. Ett sådant skall i stället göras av 300 anställda i Kyrkans hus i Uppsala.

    Och gruppen, FK;s företräder sannerligen den dubbla ansvarslinjen! Jaså, räkna då mitt läsande herrskap, räkna hur många teologerna och prästerna är å ena sidan, och hur många - å den andra - som INTE är teologer. Är detta sanningsenliga påpekande - svaret på uppmaningen är ju retoriskt - att "kasta skit" på bloggaren, därför att han är prästvigd? När lyfte jag dynggrepen och slungade dess innehåll mot den inkonsekvente bloggaren?

    Är det för övrigt inte en nomineringsgrupps skyldighet att ha ett heltäckande program. Det har ju politiska partier, om denna jämförelse tillåts i ett kommentarsfält som befolkas av personer med antipatiska åsikter gentemot politiker och partier. Dessa, som bär upp demokratin och är de institutionella och personifierade ryggraderna i den, ser ju alltid till att ha egna helhetsprogram. Varför skall FK inte göra detsamma? Eller överlåter bloggarens nomineringsgrupp de flesta frågor till andra att presentera och driva igenom.

    Nej, inte om jag känner den lilla FK-gruppen och dess skara alltid lika trogna supportrar i doakören och likasinnade rätt. Belysande är också tystnaden över påpekandet att kyrkan måste ha en folklig bredd och förankring för att kunna nå resultat.

    -Se därför aldrig ned på förtroendevalda utan gläd er över dem, deras engagemang, kunnande och vilja att arbeta för kyrkan!
    -Inse en gång för alla att en alltigenom präststyrd kyrka i Sverige är orealistisk och inte kommer att slå rot i Svenska kyrkans beslutande organ, där bloggaren tillhör det högsta.

    När FK: ledamöter nu är så - tycker åtminstone de själva - teologiskt kunniga, inte drar sig för att visa densamma och upplysa alla oss andra om hur kyrkan BORDE vara, borde de också äntligen begripa, att det finns ingen väg tillbaka till en sådan kyrka, som de vill se - alltså med prästerna i spetsen och med de förtroendevalda som distanserade andraplansfigurer.

    De måste inse att det är tillsammans som vi bygger kyrkan, formar missionsprogram, hjälps åt att hjälpa människor att finna Gud.
    Introvert aktivitet med murar utåt leder ingen vart och absolut inte, som det heter på tyska, worvärts!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tesen " kyrkan måste ha en folklig bredd och förankring för att kunna nå resultat" skulle behöva källhänvisningar.
      De två Lutherska kyrkor som växer snabbast just nu är Mekane Yesus i Etiopien och Lutherska kyrkan i Tanzania.
      Nu har jag gjort antagandet att "nå resultat" är en fråga om medllemsnumerär & gudstjänstdeltagande, alltså inte monetärn inkomst och rikedom (jag hoppas att BOD och jag är överens om resultat bör måtas på dylikt sätt i en kyrka).

      Det återstår då att visa hur "folklig bredd och förankring" får dessa två kyrkor att nå sådana resultat?
      Hur och vad kan SvK lära av dessa två växande kyrkor, inom både foklig bredd och annat?

      En tes blir inte sann för att den läggs fram av en bloggare eller bloggkommentator, den behöver styrkar med källhänvisniingar som styrker fakta.
      Mycken forskning pekar på att kyrkan i Kina växer kraftigt. Hr är det med den folkliga förankringen där? Inte statskyrka väl?
      I Brasilien räknar man med att 30% av befolkningen är pingstvänner idag, helt andra siffror än för 30 år sedan. Beror den tillväxten på folklig förankring?
      Jag vill med dessa påståenden påvisa varför jag inte tror att "folklig bredd och förankring" är en mirakelkur för numerär tillväxt i antal gudstjänstbesökare.

      Radera
    2. "Folklig bredd och förankring "måste" kyrkan ha för att "kunna nå resultat". Det är möjligt att kyrkan på enstaka platser i Mellanöstern hade bred uppslutning på 200-talet. Annars dröjde det en bra bit in på 300-talet, innan majoriteten av folket var kristet. Under 300 år byggdes kyrkan alltså upp, utan att det som Bengt Olof menar "måste" finnas, var en verklighet.

      Radera
  7. "Sådant har inget med Gud att göra..." Är inte detta ett försök från "en anonym ens" sida att just hantera den helighetens avgränsning" som f Dag talar om?

    SvaraRadera
  8. -Det är märkligt att Peter T jämför kyrkan i vårt land och dess förutsättningar med kyrkor i Afrika och Sydamerika och att +Göran förflyttar sig långt bak i historien i sin kommentar.

    Situationen är ju annars tämligen enkel att förstå, nota bene under förutsättning att man accepterar verklighetens utgångsläge i vårt land. Detta är, enkelt uttryckt, att Svenska kyrkans position vilar på en bred, allomfattad folkkyrklighet, där allmänna val, dubbel ansvarslinje och kvinnors möjligheter att bli präst är - låt mig använda ordet - grundbultar.

    Det är detta, som kan benämnas folklig förankring och som alltså är den bas utifrån vilken kyrkan skall aktivera sig kraftfullt: med missionsinitiativ, med starkt ökad medverkan i samhällsdebatten, med mycket större synlighet utåt än i dag och med en (fri)modig, orädd agenda, där tydligheten skall vara starkt framträdande. Själva den breda basen - att kyrkan har något att stå på - är alltså en nyckel till framgång.

    Om däremot en högkyrklig, säg gärna också FK-anknuten, utgångspunkt skall gälla med satsningar enligt dennas väl kända och inflexibla modell, där - för att nämna några exempel - de allmänna kyrkovalen ersätts av beslut i (den lilla) gudstjänstfirande församlingen och där prästerna anger tonen, där kvinnor exkluderas från prästämbetet och där inriktningen är att bara "kyrkfolket" skall styra och ställa (enkannerligen alltså prästerna) är chanserna för kyrkan att lyckas noll och inga.

    Med sådana programpunkter vinns inga nya själar. Detta är vad jag menar skillnaden mellan en bred och folkligt förankrad kyrka å ena sidan och en smal och toppstyrd å den andra.

    Däremot skulle den lilla högkyrkliga minoriteten vara en fantastiskt fin resurs i en folkkyrklig missionsoffensiv, om den äntligen inser basala realiteter, tar bort sina skygglappar, ser förtroendevalda som goda bundsförvanter i det viktiga arbetet för att stoppa sekulariseringen och således inser vilken fantastisk kyrka, historiskt, kulturellt, geografiskt, folkligt och på andra sätt Svenska kyrkan är.

    Mina kritiker uppmanas att ett ögonblick ställa sig utanför eller inne i en månghundraårig kyrka på landsbygden eller i staden, reflektera över vad den säger dem och oss alla, vad den symboliserar och - det viktigaste! - vad Gud vill säga och ge oss med och i denna katedral.

    Vänd därför, kära ni, inte denna folkligt förankrade kyrka ryggen.
    Ta en plats i den, känn dess värme och hopp, vig ert liv åt den, ge allt vad ni förmår - och det är mycket med den bakgrund ni har - för att låta Guds läkande ord, trösterika budskap och framtidshopp om det Eviga Riket råda.

    Välkommen! Varmt välkommen i de låga trösklarnas underbara kyrka, där ingen är förmer än den andre, där frid och trygghet råder och den Högste alltid är i centrum! Varför skall ni med era akademiska resurser, teologiska bildning, starka tro, fantastiska predikoförmåga, isolera er i små enklaver, som ständigt gläfser mot Svenska folkkyrka?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Varmt välkommen i de låga trösklarnas underbara kyrka, där ingen är förmer än den andre, där frid och trygghet råder och den Högste alltid är i centrum" = Stor humor.

      Den stora lapsusen i BODs vision är vilka av alla dessa folkvalda nomineringsgrupper som ska ta initiativet till den storartade folkliga missionsoffensiven?
      Påvisa gärna med citat ur de kyrkopolitiska programmen.
      För det är väl inte prsäterna som ska ta initiativet i en folkkyrka, eller?

      Radera
  9. Det är väl bra att du är artig, BOD.

    Men jag undrar om förmågan, inte minst den sociala, alltid är så på topp, även bland högkyrkligt/gammalkyrkligt sinnade. Men visst kan det vara så, att många av dessa är bland det bästa SvK kan visa upp. Det har väl åtminstone varit så.

    Dinosaurier står liksom på röda listan numera.

    Argus

    SvaraRadera
  10. Herr Dike måste ha skygglappar om han påstår att Svek har låga trösklar och att frid råder! En Jesustroende teolog har inget att hämta i Svek av idag. Utköp och mobbing är numer vardagsmat i organisationens allt trängre åsiktskorridorer. Vakna!! /Anders

    SvaraRadera
  11. Till de tre sistnämnda kommentatorerna här:

    -Läs mina kommentarer till bloggpappans senare texter (fredag och lördag). Min text passar väl in som svar på ovanstående, vilket var förutsett.
    Bara påståendet att Svenska kyrkan intet har att ge en Jesustroende teolog säger allt.
    Menar den anonyme skribenten att vår kyrka inte är en kristen kyrka? Om han menar det, blir den logiska frågan vilken kyrka som Svenska kyrkan då är?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svenska Kyrkan är en företeelse som har problem beroende på sin historiska roll som nationell folkkyrka. Kostymen är alltså för stor. SvK har funnit ny relevans som verktyg för legitimation av Värdegrunden "alla människors lika värde" och uppslutning kring gemensamma "abrahamitiska" värden, alltså att tämja en snabbt växande, svensk islam. Det är den roll som är acceptabel och ännu ett tag anses värdefull bland vårt samhälles elit.

      Men om det är kristet, vete fåglarna...

      P

      Radera
    2. Tack för att du inte svara på mina personligt riktade frågor och därmed en gång för alla visar att du inte är intresserad av ett samtal utan bara av att få föra fram din egen uppfattning.
      Demoniseringen av meningsmotståndare som utmanar dig att svara på frågor för att vidare förstå ditt resonemang tyder ju bara på en rädsla att det argumentoriska luftslottet punkteras när det inte finns faktaexempel och källhänvisningar bakom orden.

      Vänligen observera att detta inlägg inte på något sätt kritiserar SvK, det kritiserar endast samtalsviljan hos Bengt Olof Dike.

      Radera
  12. BOD,
    Du argumenterar som alkoholisten som undrar varför han inte får vara med i den "världsvida organisationen för nykterhetens främjande" Visserligen vill han inte bli nykterist och hyser bara förakt för sådana ideér men de har ju så trevligt där har han fått veta och så ger ju medlemsskapet bonus på vissa försäkringar t ex. Förmåner som han ocså vill ha del av...

    I övrigt är det ett väldigt tjat om lekmän- skall det vara något slags egenintresse detta? Var har vi f.ö den dubbla ansvarslinjen Du talar så vackert om. Är det att politikerna tvingar fram ändringar i Kristi Kyrkas tro och lära? Ja då betackar jag mig sannerligen för denna.

    SVeK börjar bli som en nykterhetsrörelse som i desperation efter nykterister som vill inga i föreningen släpper in alkoholister och tummar på sina stadgar och löften om nykterhet. Det går kanske en tid men sedan tröttnar nog både nykteristen och alkoholisten och rörelsen är all.

    //HH

    SvaraRadera
  13. HH,
    -Din kommentar ovan är ett praktexempel på den fullständigt orubbliga åsiktens reaktion: Svenska kyrkan är ingen riktig kyrka, Svenska kyrkan är ingen Jesuscentrerad kyrka, Svenska kyrkan är som en desperat nykterhetsrörelsen, etc, etc. Vad hjälper fakta, verklighetsbeskrivningar mot sådant? Vad hjälper det att katten på vägen bevisligen är svart, när någon ändock på fullt allvar hävdar att den är svart?

    Bortsett ifrån det tragiska i en sådan hållning, är naturligtvis beskrivningen av vår älskade folkkyrka ful, fräck, förkastlig, förfasande - så totalt sanningslös i alla dess detaljer, så provokativ mot alla kyrkans präster och lekmän, där de sistnämndas engagemang värderas enligt ovan!

    Vi är nog flera kommentatorer på denna blogg som undrar vilken drivkraften hos personer med denna förkastligt groteska beskrivning av kyrkan är. Den kan ju knappast vara enbart egotrippad teologisk hybris;
    har Svenska kyrkan gjort Dig något ont, HH, eller vilken är orsaken till Din ideliga smutskastning av den?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppfattningen att SvK inte längre är en Jesuscentrerad kyrka är vi många som delar. Den uppfattningen framfördes redan på 1990-talet av bl.a. Margit Sahlin, som i en intervju i tidningen Dagen (11.11.1999) sade: "Faktum är att både i samtal och förkunnelse talas numera väldigt lite om Jesus. Möjligen talar man om Gud, men det saknas Kristocentricitet i förkunnelsen". Hon sade också: "Jag menar att det pågår en genomgående bortträngning av Kristus i förkunnelsen". Även jag har i många föredrag och artiklar diskuterat detta problem. Tyvärr finns det starka skäl för uppfattningen att SvK inte längre är en Jesuscentrerad kyrka. /Eva Hamberg

      Radera
  14. Bäste herr Dike,
    För det första var mitt inlägg inte anonymt. Läs om, läs rätt.
    Jag menar mycket riktigt att en Jesustroende teolog inte har nåt kvar att hämta i SveK, och jag anser detta eftersom SveK av idag har förvandlats till en allmänhumanistisk, islamkramande, talibanfeministisk politiskt korrekt och vänsterorienterad organisation. Särskilt mycke kyrka är det inte kvar. Vår bloggare brukar ju tala sig varm för det Katolska arvet och dess bevarande, något som om man försöker sig på i SveK av idag, verkligen får stålsätta sig på att möta en djävulsk motvind. För att inte tala om man skulle råka bjuda på Israeliska apelsiner vid fikarasten i personalrummet...
    /Anders

    SvaraRadera
  15. Peter T, HH, Eva Hamberg och Anders!

    Den förstes ironi - formulerad som ett tack för icke besvarade frågor - faller platt till marken, då jag verkligen bemödar mig att svara på konkreta frågor. Däremot besvaras långt ifrån alltid mina frågor.

    Sedan den övriga trion som på fullt allvar gör gällande att kyrkan ej längre är Jesuscentrerad. Särskilt Eva Hambergs kommentar är märklig, då hon gör gällande att "många" hävdar detta. Visst är allt relativt, varför det kan vara många av denna bloggs kommentatorer som anser detta. Men kritiken har, veterligt, ingen förankring i det breda kyrkliga folkdjupet, för att formulera saken så.

    Jag kan knappast påminna mig någon gudstjänst, där Jesus ej har nämnts. Och som jag tidigare har frågande påpekat: om inte kyrkan är Jesuscentrerad, vad är den då? Det vore intressant att få läsa svaret från er på frågan. Såvitt jag vet är Svenska kyrkan en kristen kyrka, som sätter Gud och Jesus i centrum och ingen annan. Vem skulle denne andre, eller de andra, vara i så fall? Och för att fortsätta vara elementär påminner jag om KO, som måste följas. Vad innebär den? Vem eller vilka sätts främst i de texter, som enligt den gäller vid gudstjänsterna?

    Och hur är det med trosbekännelsen? Vem bekänner man sin tro?

    Nej, bästa nämnda trio, jag tror att alltför subjektiva känslor och delvis orubblig fastlåsning vid en viss teologisk ståndpunkt, är den verkliga grunden för er slutsats att Jesus ej längre är den främste i kyrkan eller har reducerats starkt där.
    Men, som jag visar här, slutsatsen faller faktiskt redan från början på den existerande kyrkoordningen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "då jag verkligen bemödar mig att svara på konkreta frågor"

      Källhänvisningar Dike, källhänvisningar!
      Visa på vilka konkreta sakfrågor du svarat på så får vi se att du har belägg för ditt påstående.
      Stund & ställe (vi hoppar över styrka, slag, sagesman och sysselsättning denna gång).

      Att Kyrkoordningen skulle vara en garant för att SvK är Jesuscentrerad är måhända en from förhoppning, men knappast något belägg för detta faktum.
      Lika lite som bekännelseskrifterna är ett bevis för att prästerna tror eller undervisar enligt dem. De flesta biskopskandidater medger ju faktiskt att de inte ens läst dem.

      Radera
  16. Du skall icke hava din förankring i "det breda kyrkliga folkdjupet"!
    Det skall ej heller vara i partiet - utan i KRISTUS!

    SvaraRadera
  17. Peter T och Anonym (vem, kan man undra?)

    -Jag har frågat er gång efter annan om vad kyrkan står för, om den inte är en kristen och Jesuscentrerad kyrka. Det är inte jag, Peter T, som skall ge källhänvisningar, det är Du. Mina är nämligen tydliga: just KO, texterna som varje godstjänst läses i kyrkan, trosbekännelsen som uttalas gemensamt.
    Den som fortfarande, trots detta, påstår att kyrkan inte är en kristen kyrka, uppmanas därför igen att upplysa oss om vad Svenska kyrkan då är, står för och vill.
    Försök nu inte med ordsvall och negationer krypa undan den väsentliga frågan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då kan man inte hålla på att klumpa ihop alla andra bloggkommentatorer under fåniga begrepp som Doa-kör etc.
      Jag har aldrig påstått att SvK inte är en kristen kyrka.

      Jag har däremot påstått att Kyrkomötet och dess majoritet inte driver SvK i en missionerande riktning.
      Källhänvisning på det:
      http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/snabbprotokoll-2014
      Notera särskilt avslagen på motionerna som nämns i snabbprotokollen för
      EE 2014_11, Kl2014_15, Kr2014_05, TU2014_07, TU2014_08
      (De var de enda rubrikerna med missionerande innehåll jag kunde hitta.)

      Jag har också påstått att SvK i lära och praxis gått utanför vad goda ekumenska relationer skulle behöva.
      Källhänvisning på det:
      http://www.svenskakyrkan.se/kyrkaochsamhalle/ekumenik-utanfor-europa
      Där står det tydligt att SvK relationer är ansträngda p.g.a. läromässiga beslut tagna i KM. Det är dessa kyrkor som ifrågasätter läropraxis(Jesuscentreringen om man så vill) inom SvK och de är större teologiska auktoriteter än någon av oss bloggkommentatorer.

      Det är så en källhänvisning ser ut om man inte vill hänvisa till individer som rimligen har gedigen kunskap inom sitt område, som t.ex. Eva Hamberg genom hennes kommentar ovan.

      Man kan även ge implicita bevis för sin tes genom retoriska frågor;
      Skulle flera tusen människor årligen besöka kristna sammankomster som t.ex. Oas sommarmöten om de ansåg att förkunnelsen i deras lokala församlingar var tillräckligt Jesuscentrerad?
      Eventuella svar till den frågan som hänvisar till kyrkoordningen träffar väldigt nära det berömda yxskaftet.

      Så nu har JAG visat att jag kan både svara på frågor och ge källhänvisningar. Näste man till rakning?

      Radera