fredag 4 december 2015

I forskarsalen

Gårdagen tillbringade jag i en forskarsal. Det gav inte så mycket nytt. Främst lite suckan. Vi går ju till de döda, de som en gång var levande och konsekvent gjorde felbedömningarna. Det vill säga om man inte tror att de nya relationerna mellan Kyrka och stat på 1860-talet var det avgörande eller att beslutet som effektuerades år 2000 var det. Då är allt klart. Jag nämner inte det där steget som en del biskopar varnat för - att skolans kristendomsundervisning togs bort. Då talar vi 1960-tal. Och det var det årtiondet jag beforskade.

Jag kan göra några nedslag.
David Lindquist var biskop och hans arkiv finns på Linnéuniversitetet i Växjö. Det är på många sätt obearbetat, brev ligger i sina kuvert och det mest värdefulla tycks vara frimärkena. Tidningsurklipp finns där också. Det mesta hade jag sett tidigare. Det finns också några nummer av Pro Orthodoxia, av Rundbrevet och av Kyrklig Samlings stiftsblad samt Nya Väktaren.

David Lindquist hörde som domprost till Domkapitlet i Härnösand. Där var Gunnar Hultgren biskop.  Domkapitlet avvisade i sitt remissvar tanken på kvinnor i prästämbetet. Vi skriver början av 1950-talet, som ni minns. Denna omständighet hindrade inte David från att i början av 1960-talet med glädje hälsa ämbetsreformen. Han var då vorden för kvinnor som präster. Domprosten GA Danell måste väl sägas ha ansatt Lindquist med frågan om argument för omsvängningen. Några svar fick han inte. Aldrig. Så här många år senare ser jag mest tragiken.

Rollfördelningen var klar. Lindquist var helgad och god, medan Danell var okristlig och kärlekslös. Temat återkommer i brev från präster, odalmän och Växjös fina folk, brev som skulle uppmuntra David Lindquist. Jag blir mest ledsen. Det är ljug. Som mest var båda offer. Och GA som saknade allt vad vördad inför biskopar heter, drev resonemang, som Lindquist inte kunde hantera. Men GA hade vördnad för själva biskopsämbetet. Om någon genom åsiktsbyte tog sig in i det ämbetet, kunde han bara inte vara tyst.

David Lindquist predikade aldrig i Växjö domkyrka. Det sas att GA förbjöd honom. Det är inte sant. GA själv berättade hur de båda satt på kafé i Läckeby (de skulle ta vård om förre kyrkoherden i Hulterstad Hugo Håkansson, som bröt samman vid beskedet att pastoratsregleringen 1962 innebar att han skulle förflyttas till Bäckebo) och GA försökte övertala biskopen att komma. Han ville inte. Det kunde GA leva med. Svårare var det att hantera att Lindquist aldrig sa ifrån när uppgifterna om den stängda domkyrkan fortsatte spridas. Det går väl att förstå, oavsett inställning i sakfrågan?

Inger Svensson skulle prästvigas till jul år 1969. Då var David Lindquist sjuk och skulle pensioneras året efter. I Svenska Dagbladet återfanns den 22 dec 1969 beskedet att polisen varit i larmberedskap. Det blev dock "en alltigenom ostörd och stämningsfull högtidlighet". Kalmarpolisens beredskap för unga demonstranter (läs: teologie studerande i Lund! DS) var överflödig liksom detta att det skulle finnas en biskop i beredskap om David Lindquist inte skulle orka genomföra vigningen. Det är de små detaljerna, här från SvD, som avslöjar mer än vi vill veta, va?

Nu hade Carl Sjögren, kyrkoherde i Högsby (1910-2000), som skulle få Bengt Lindwall som adjunkt till Berga, lovat att assistera vid vigningen. Hans brev till biskopen finns i samlingen. Han undanbad sig. Han hade inte vetat att Inger Svensson skulle vigas samtidigt. Visserligen var han själv för kvinnliga präster men av hänsyn till fru och barn, församlingsbor och andra, ville han slippa och hoppades på förståelse.
Carl Sjögren var säkert en ärans man. Jag har hälsat på honom men inte egentligen samtalat med honom. Men är han inte en typisk präst? Han kan av olika skäl och hänsynstaganden inte orädd stå fram för det han tror, det han inte tror eller det han tvekar om. Vi som hade frågor om 1958 års ämbetsreform hade förstås intet att hämta där, men inte heller de kvinnliga prästerna. Förklaras inte en del av det som hände härmed?

Jag kopierade något, tog mig hem, gav kaninen Aslan en bit gurka (uppskattad) och umgicks vänligt med hundarna. Sedan blev det hundpromenad. Då utforskade min hjärna, som sökte stimulantia, något som skulle kunna tänkas vara en nyansskillnad. Kyrkans Tidning gjorde ju en kompetent uppföljning av vad som händer på Utbildningsinstitutet med frågan om förtroendet för rektor Eriksson. Kajsa Söderberg frågade om förtroendet för rektorn och generalsekreteraren svarade: "Ja, det har jag." Jag som varit med ett tag hör tonfallet! Samma fråga ställdes till ärkebiskopen som svarade: "Jag har förtroende för den pågående processen och för att rektor och hennes medarbetare kan utveckla verksamheten så att de studerande får den utbildning som ligger i institutets uppdrag." Kan vi inte kalla in några kremlologer för att förklara för oss nu? Vad är det ärkebiskopen säger och vad betyder detta egentligen?

Forskarmöda är att sitta i forskarsal men också den reflektion som pågår när forskaren tror sig syssla med annat. Jag fortsätter sucka och läser Smålandspostens stora reportage om Tingsryds pastorat. Det publiceras på tre sidor i dag, i går var det två och fortsättning kommer i morgon). Är detta den närmaste framtiden för Svenska kyrkan lokalt - konflikter som leder till avhopp och uppgivenhet? Kommer framtidens forskare (om det kommer några som ägnar sig åt Svenska kyrkan) att se ett samband mellan de stora strukturförändringarna och de små men förödande konflikterna? Kommer de att särskilt skriva om hur blinda aktörerna var för sina sammanhang? De förstod helt enkelt inte? Jag funderar.

23 kommentarer:

  1. Antje "avmytologiserar" jungfru Maria till ett "mellanrum" och hotar med att "det går åt helvete" om vi inte vänder om nu på grundval av klimatteoriernas metaberättelse. Är inte denna artikel i DN ett övertydligt exempel på hur det går när vi avmytologiserar evangeliet in absurdum till att bli en analogi för något annat ( i detta fall klimatfrågan)?

    SvaraRadera
  2. Den här gången fick även studenternas röster höras. En av dem fann ingen hugsvalan i rektor Lollos trösteord från förra torsdagen om att det skulle bli bättre om några år. Då skulle han ju, som han uttryckte det, inte vara där och inte ha någon glädje av. Ingen förklaring till varför det var så infernaliskt bråttom att starta allt så att varken lärare, studenter eller organisation kunde samköras kunde levereras från några av invånarna i Bunkern/Bendlerstrasse. Är det slut på duktiga organisatörer och människor med realism och bondförnuft parat med stabil kristen tro nu när 68-grupperingens eviga tonåringar sitter överst på täppan??!! Det mesta går sönder eller åt pipsvängen när de kyrkliga topptjänsekvinnorna (för det är snart bara kvinnor överallt....) ska ta över det hela. Kanske dags för Lollo att byta jobb och leta på någon driftig kyrkoherde med gedigen församlingserfarenhet i stället så det händer nåt på riktigt, något som levererar det man tänkte sig från början...
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  3. BloggarDag,

    Först noterar jag ett för bloggaren synnerligen sällsynt gott betyg till Kyrkans Tidning, vilken annars brukar benämnas "Torsdagsdepressionen".

    Sedan önskar jag också att forskarmödan hos honom och andra utvidgas till att gälla också kyrkans - eller rättare delar av den - handlande, som efter år 2000 kraftigt försvagat den. Att samla alla artikelklipp, inlägg, tal av dem som agerade som skilsmässogeneratorer under fina paroller om Svenska kyrkans lyckliga framtid!

    Vem påbörjar ett avhandlingsarbete om detta? Dock, knappast någon, som på denna blogg ventilerar sina åsikter.

    Låt mig slutligen, apropå, klimatfrågan och vissa signaturer - nämnda och icke nämnda - som envist förnekar människans skuld också hänvisa till dagens utgåva av KT, där en amerikansk biskop hävdar att det är syndigt att förneka den.

    Jag hoppas dock att biskopen inte förminskas här därför att hon är kvinna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jefferts Schori är förhoppningsvis bättre som oceanograf än som teolog och predikant. Hennes tolkning av aposteln Pauli exorcism av flickan med en spådomsande (apg 16:16ff) framställer hon i termer av patriarkal intolerans. Om nu självaste Johannes Döparen förminskas för att Kristus skall bli större bör detta gälla i än högre grad för en heretisk kvinnlig biskop.

      Radera
  4. Betr. BOD:s återkommande kommentarer om "folkkyrkan": Sanningen är ju att "folket" blev alltmer främmande och oengagerat för/av/i denna kyrka, och att detta bäddade för (och förr eller senare hade tvingat fram) ett beslut om skilsmässa. Den skilsmässa som genomfördes, var juridiskt och ekonomiskt fördelaktig för kyrkan (bl.a. fick man behålla rätten att med statlig assistans ta ut skatt/kyrkoavgift även från den stora majoritet av passiva medlemmar, som inte kom sig för att begära utträde men heller så gott som aldrig anlitade kyrkans "tjänster"). Kyrkan själv alienerade
    en mängd aktiva medlemmar genom en rad, partipolitiskt "i demokratisk ordning" genomdrivna, beslut, utan stöd i Skrift eller tradition/bekännelse, vilka i sin tur marginaliserade SvK internationellt/ekumeniskt. Inte hjälper det nämnvärt om/att Dag och hans vänner talar väl om ärkebiskopen?/Paul

    SvaraRadera
  5. Varför skrivs det inte rakt ut någonstans att Eriksson är olämplig/dålig som rektor? Byt rektor så kan institutet utvecklas. Måste det till någon snuskhistoria för att hon ska sluta?an.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att inte ÄB är mer bekymrad över eländet är anmärkningsvärt. Det är ju inte så att Pstoralinstituten fallit från höjder. Det var ju illa som det var redan. Men å andra sidan; med en rektor som tycker att blivande präster inte ens behöver ha grundspråken i exegetik går det väl knappast att förvänta sig annat än upplösning. Det blir som att legitimera läkare utan examen i anatomi.
      /Sub versus/

      Radera
  6. Thomas Andersson och Anonym,

    -Så är vi där igen: alla nationella och internationella kyrkoföreträdare, som har andra åsikter än doakörens toner är på förhand dömda. Det gäller såväl teologiska som synpunkter på klimatet.

    Apropå skilsmässan mellan kyrkan och staten ser vi hur "fördelaktig" den har varit: uppemot 30 procent av tidigare tillhöriga har lämnat kyrkan, samtidigt som församlingshem, stiftsgårdar och andra kyrkliga byggnader har av ekonomiska skäl avyttrats och personal avskedats.

    Anonym skriver sin personliga åsikt. Verkligheten talar om sanningen!


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, Bengt Olof, på vad bygger Din tro att statskyrklig associationsform i sig skulle ha höjt medlemsprocenten? Visst finns det de som utträder p g a lokala småpåvars tokigheter, men det förekom också när stat och biskopar hade reellt inflytande.
      Kh på landet

      Radera
    2. Utan saklighet försöker Du Bengt-Olof förminska Dina meningsmotståndare genom att titulera dem doa-kör osv. På samma sätt försökte Celsus på sin tid förminska Kristustroende genom att kalla dem i termer av kväkande grodor. Origenes bemötte Celsus med sakliga argument. Varför inte följa Origenii exempel och visa på felaktigheten med en klassisk ämbetssyn med sakliga argument eller att statskyrkosystemet bara skulle vara det allena saliggörande? Många kristna är i denna världen förminskade och tillintetgjorda, men Kristus säger: frukta ej du lilla hjord det har behagat Fadern att ge er riket.

      Radera
  7. Vad är Bengt Olofs – solisten i detta sammanhang – bedömning av medlemsantalet, om statskyrkostystemet hade bestått?

    SvaraRadera
  8. +Göran,

    -Ungefär tjugo (20) procent högre siffra än dagens. Alltså 78-80 procent av befolkningen.

    BENGT OLOF DIKE.

    PS. Om jag skall kallas solisten, bär jag omdömet med tacksamhet.DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. År 2000 var 82,9 % av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska Kyrkan, och redan då var man sedan 20 år tillbaka inne i en stadigt nedåtgående trend på ca 0,5 %-enheter per år. BOD:s bedömning bygger på att man lyckats hejda denna utveckling på ca 5 år och därefter lyckats vinna ett ökat antal medlemmar, i absoluta tal räknat, trots en kraftig befolkningsökning beroende på främst invandring från kulturer där medlemsskap i en statskyrka långt ifrån är naturligt. Det skulle vara intressant att få veta vilka insatser BOD har i åtanke som skulle åstadkommit detta.

      För egen del ser jag dock medlemstappet som mindre allvarligt än nedgången i antalet besök vid söndagens huvudgudstjänst. Den är allvarligare dels därför att den är större både i absoluta och relativa tal (vi talar om en halvering över de senaste 20 åren) och dels därför att söndagens huvudgudstjänst är den mest centrala och viktigaste av alla de verksamheter som äger rum i kyrkan. Det är i detta tapp Svenska Kyrkans kris blir som mest tydlig.
      /Per H

      Radera
  9. Per H,

    -Det är givetvis svårt att ange några absoluta procenttal, vilket jag antydde mellan raderna. Men den som studerar siffrorna åren innan år 2000 (och detta år) samt jämför dem med de kraftiga tappen just åren därefter ser tydligt vad den innebar.

    I mitt försvar för banden mellan kyrkan och staten finns också den ekonomiska tryggheten som en central del. Utan pengar, mindre personal och därmed också färre präster, som har ansvaret för missionen i våra församlingar.

    Jag är precis som Per oroad över minskningen av antalet gudstjänstbesökare. Samtidigt vågar jag dock påstå att de hade varit ännu så mycket färre om vår kyrka hade varit högkyrklig och ej tillåtet vigning av kvinnliga präster.

    Är vi eniga om det sistnämnda, Per H?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den som tror att mycket pengar är en förutsättning för mission uppmanas att studera den tidiga kyrkohistorien och fundera över hur den första kyrkan kunde växa så kraftigt trots avsaknad av statliga löner och där missionsarbetet istället kunde vara förenad med fara för både liv och lem.

      Om BOD kan visa statistik som säger att gudstjänstbesöksfrekvensen generellt är högre i församlingar med kvinnliga präster än i församlingar med manliga högkyrkliga präster (i den mån sådana fortfarande finns kvar) så skulle vi kunna bli eniga om det sistnämnda. Att gudstjänstbesöksfrekvensen minskat så drastiskt de senare åren, trots att andelen kvinnliga präster hela tiden ökat och förmodligen aldrig varit så hög som idag, är dock en indikator i motsatt riktning.
      /Per H

      Radera
  10. Om er kyrka hade fått utveckla sin högkyrklighet och inte övergått till jippon och barnpassning så hade ni haft mera folk-det är inte särskilt svårt attse. Då hade kyrkan också kunnat var en kritisk distans till 68-ornas ideolgisering och då hade Sverigedemokraterna inte haft 20% av väljarkåren. Om ma ska avstå från min söndag förmiddag, så ska den spenderas på något som är värt det. Och det räcker inte emd duktiga kyrkomusiker, även om de förtjänar mera beröm än de flesta i detta sammanhang. Själva aktiviteten måste ha en bäarnde mening. Det har den i högkyrklig syn, som faktiskt är standardsynen i kristenheten om detta. Och högkyrkligheten vet att det är det troende folket firar gudstjänst, medan de som kallar sig "folkkyrkliga" brukar tro att präst och kantor producerar en föreställning för en publik. Vad gör du nu på söndag förmiddag, Bengt Olof? Går du till din närmaste svenskkyrkliga kyrka med förväntan och vet att det är viktigt att du är där, och ser fram mot att ladda batterierna?

    SvaraRadera
  11. Per H och Mikael Liljeström,

    -Det är, Per H, ett obestridligt faktum att församlingsborna i bred bemärkelse skulle protestera och utebli från gudstjänster om kvinnor vore förbjudna att predika där. Nu undanröjer ju sedan länge rådande ordning detta.
    Men den (högkyrklige) präst som i predikstolen i dag skulle drista sig till att hävda sin ståndpunkt om kvinnliga präster lär snabbt få predika bara för "sina" trogna, dvs några få.
    Därför är också Mikael Liljeströms inlägg uttryck för en verklighetsfrämmande inställning, samtidigt som det är anklagande - varför det? - mot folkkyrkligheten: den tar inte sin tro på allvar. Inte snyggt Liljeström!

    Vad jag gjorde på förmiddagen i dag. Följde i ett regnigt och blåsigt Småland den fina TV-gudstjänsten (Svenska kyrkan) från Dekarsögården uitanför Ö-vik (kvinnlig präst, kloka ord).

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, så ett påstående kan hux flux bli "ett obestridligt faktum", utan någon som helst tillstymmelse till statistiskt underlag? Intressant - skulle vissa säga. Någon mindre finkänslig skulle kanske kalla det för ovetenskapligt.
      /Per H

      Radera
    2. Och därmed var du inte på plats i din lokala kyrka som hade behövt dig. Det var synd.TV-gudstjänst duger lika bra till gudstjänst som nobelmiddag på TV duger till kvällsmat. Gudstjänstens primära uppgift är att samla och ena folk i Kristus. Då måste man vara där.
      Gör om, och gär rätt, så blir du rentav gladare! Och inte bara du, utan du gläder också de där andra som lojalt samlas i sin kyrka, med din närvaro. Du visar att du bryr dig om dem som bryr sig om kyrkan och om dess Herre....

      Radera
    3. Jag kan inte hjälpa att den sk folkkyrkligheten inte tar (eller tog, för det finns inte så mycket kvar) kristen tro på allvar. Det är verkligen inte snyggt! För det handlar om verklighet, Dike. Jo, om folk i allmänhet hade sett att kyrkliga företrädare hade ryggrad och kunde hävda något som inte var publikt strömlinjeformat, då hade det väckt respekt, medverkat till tro, och fyllt kyrkor. Sådant har hänt i SvK lokalt och regionalt -och händer idag i andra kyrkor, där mången visserligen kan ojja sig över att den är så "omodern"-men när det gäller , vet folk att den står för vad den tror, och därför söker man dess gemenskap.

      Radera
  12. Kloka ord? Lagförkunnelse. Senapskornet blev till frågan vad VI sår, inte till upptäckten av Guds rikes hemlighet. Och den liturgiska färgen var fel. Att kyrkoherden predikar utan liturgisk klädnad ,noterade jag. Det som för 60 år sedan på landet men då hade prästen kaftan och svart kappa i alla fall.
    Ja du Bengt Olof. Du nöjer dig med lite. Var inte Kristus sakramentalt nära för att möta dig i en kyrka nära dig denna söndag?

    SvaraRadera
  13. Per H och BloggarDag,

    -Ett konstaterande av mitt slag väcker alltid reaktioner hos dem, som inte vill förstå och acceptera verkligheten, i detta fall folkets, kyrkfolkets, avvisande av de högkyrkligas kvinnoprästmotstånd. Då krävs exakt statistik, dokumentation och annat som skall BEVISA vad exempelvis bloggaren själv är väl underkunnig om, därest han - vilket åtminstone jag utgår ifrån - lever i den kyrkliga verkligheten. Bevisningen är faktiskt inte heller svår: KM-besluten genom åren i kvinnoprästfrågor, om man får kalla dem så, talar sitt övertydliga majoritetsbeslut, timade händelser genom åren i församlingar och stift talar sitt. Och, mina herrar, gå ut i vardagen och ställ frågor till allmänheten. Svaren kommer att förvåna möjligen Per H men inte bloggaren. Den sistnämnda spelar bara upp en liten scen för att hålla sin kurs.

    Och Du, Dag i Moheda, skall veta att jag är nöjd med lite, om det med ordet menas prästens ord i TV-predikan. De var kloka, varma och värdiga.
    Vad prästen säger i sin predikan är trots allt viktigare än hur hon eller han är klädd.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  14. BOD!!
    Ska du som skäller så på Dag och menar att han inte är trovärdig, ha någon egen trovärdighet i kyrkliga sammanhang får du nog lov att masa dig i väg till kyrkan!! TV-gudstjänsten är för sjuka och rörelsehindrade på söndaglig gudstjänsttid. Intressant med dessa politiskt förtroendevalda, styra och domdera i en kyrka de egentligen inte vill tillhöra, vilket bevisas när man hellre sitter hemma och ser på TV än går i gudstjänst och möter HERREN Jesus där han lovat att vara!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera