måndag 14 december 2015

TAIF - Tingsryds allmänt informativa förhållanden

Äntligen får det bli Tingsryds pastorat.
Det är småtrevligt där. Präster och kantorer presenteras i den kyrkliga annonseringen med förnamn och initial: Erland J, Magnus W, Anki L och Johanna H t ex. Och pastoratet presenterar sig som "Sju kyrkor". Det tycks idylliskt. Men Smålandsposten har berättat en dyster historia, senast i lördags då den nyheten var att en komminister får sägs upp av personliga skäl. Det har Domkapitlet i Växjö beslutat så då är allt i sin ordning - fast det är allvarlig oordning. Stiftet ser sig inte ha verktyg att gå in i pastoratet och styra upp det hela. Det är rätt ilavarslande.

Vad betyder det egentligen att Svenska kyrkan är episkopal? Att det finns en nisse eller nissa som kan åkallas för invigning av pryttlar, som kan redovisa vad biskopen inte riktigt vet (detta förhållande kallas "ödmjukhet") och så därtill hojta uppmuntrande och i största allmänhet? Till detta kan en biskop förstås härja med präster och diakoner. Men livet i pastoratet kommer biskopen uppenbarligen inte åt - och i pastoratet kan det, teologiskt uttryckt, vara ett djävla liv. No matter! Modéus II är, säger han, inte helt tillfreds med detta. (SmP 5/12). Dags att svinga kräklan? Nä visst nä! Den är av glas och obrukbar för hårda tag. Prydnadsföremål mer än verktyg!

Bakgrunden till situationen i Tingsryd har Lars Aldén gett i ett läsvärt dokument. Kolla kyrkligdokumentation.nu

Vilka är då TAIF - Tingsryds allmänt informativa förhållanden? Ska vi se till strukturen, dvs göra en strukturutredning!

Sju blev ett. Det var inte ett enkelt beslut. Det gällde att skapa en vi-känsla i det nya stora pastoratet, som bestod av ungefär 10 000 medlemmar.  Förra året var siffran 9358. Tusen bort sedan sammanläggningen. Förra året kom också det som kallas "kallduschen". Kyrkorådet uppfattade en katastrofal budgetsituation och putsen på Urshults kyrka föll av. 3.7 miljoner kostar detta att åtgärda. Två nyanställda präster måste sägas upp. Kalldusch är ordet kyrkorådets ordförande använder. Och kyrkoherden säger: "Vi hade inte förstått hur det låg till".  (SmP 4/12)

Så blev det konflikter i kyrkorådet. 3 mars nådde konflikten sin kulmen. Då togs kontraktsprostens visitationsprotokoll upp ,där det konstaterades brister i den ekonomiska redovisningen. Majoriteten av kyrkorådets ledamöter beslöt sig också för att uttala sitt missnöje med en av ledamöterna, en centerpartist. Centergruppen reserverar sig mot beslutet och en av centerpartisterna meddelar att han lämnar alla sina uppdrag i pastoratet. (SmP 4/12) Sånt här vill han inte lägga sin tid på.

I pastoratet är nu fyra präster sjukskrivna helt eller delvis.
Komministern i Älmeboda är en av dem. Hon flyttade 2013 till tjänsten i Älmeboda, där hon köpte hus. Efter några månader började det talas om nödvändiga uppsägningar och de två senast anställda prästerna, satt löst. Den ene valde att flytta tillbaka till sin tidigare församling och den andra blev långtidssjukskriven. Det är hon som ska avskedas nu på grund av "personliga skäl". Jag tycker detta är alldeles förskräckligt.

Vilket är problemet?
Ekonomin, heter det. Och så frågan om vi-känslan i pastoratet. Mycket av arbetet i församlingen bärs upp av frivilliga, heter det. Det betyder att känslan för den lokala kyrkan blir stark, men hur bygger man pastorat? Det var frågan för kyrkoherden, som för snart två veckor sedan meddelade kyrkorådet, att han kommer att söka andra tjänster. "Kanske kan det öppna nya vägar", sa kyrkoherden. (SmP 4/12)

Men centerpartisten som majoriteten förklarade sitt missnöje med?
I kyrkorådet har han fokuserat på frågor och fastigheter och ekonomi medan det andliga får ta större plats i församlingsrådet. (SmP 5/12) Jag fattar inte om C-mannen sitter i församlingsrådet också - men bodelningen är väl inte riktigt sådan det är tänkt i Kyrkoordningen.

3, 4, 5 och 12 december stod det mycket om Tingsryds pastorat i Smålandsposten. 8 sidor reportage och så 1/3-sida till sist. Så mycket text har Smålandsposten aldrig ägnat ett reportage om Jesus, för att exemplifiera något.

Men komministern som är sjukskriven, då?
Hon uppfattar att kyrkoherden missbrukat sin makt genom att "taktiskt skrämma, bestraffa och misskreditera". Det finns detaljer i Smålandsposten: "Hon beskriver bland annat att hon blev instängd i kyrkoherdens arbetsrum, att han smällde i dörren och att han skrek åt henne." (SmP 12/12) Hon har varit sjukskriven i 14 månader och har läkarintyg på att hon inte bör möta kyrkoherden. Smålandsposten sökte kyrkoherden för en kommentar utan att lyckas.

Nu är kyrkoherden för kvinnliga präster, så där skaver inte skon. Så vad är det? Har Svenska kyrkan fått en sådan organisatorisk struktur att den skapar konflikter, de konflikter som sedan går helt över styr?
Och hur är det med de förtroendevalda - tar de med sig kommunala trätor in i det kyrkliga? Jag vet inte.
Finns det någon som vill söka en kyrkoherdetjänst i ett pastorat där fyra av prästerna är sjukskrivna i mer eller mindre omfattning och där processen att skapa ett fungerande storpastorat tycks ha havererat? Det hade man kunnat locka en högkyrklig pastoralteolog av den gamla modellen, den som var arbetsvillig och gillade utmaningar i en tid när präster inte tänkte 40-timmarsvecka. Alltså en präst av den typ som Svenska kyrkan gjort klart att man inte vill ha. Så vad nu? Was nun kleiner Mann?

Det fanns en tid när jag funderade över hur det kyrkliga sönderfallet skulle se ut. Jag kunde tänka mig att församlingarna sa nej till usel förkunnelse och uselt gudstjänstliv och markerade mot lata eller odugliga präster.  Krävde förkunnad kristen tro, helt enkelt. Jag kunde också tänka mig att församlingarna såg till att välja kompetent folk i de kyrkliga valen. Jag kunde kanske också tänka mig att den kyrkliga ekonomin skulle bli svagare och att organisationsfrågorna skulle bli bekymmersamma. Nog kunde jag ana att det skulle bli mödosamt, ungefär som när kyrkor avfolkades på 1800-talet och prästerna deprimerade bevittnade eländet. Mental utmattning som en konsekvens av yttre förhållanden. Nu ser jag sönderfallet på alla punkter - också det sönderfall som illustreras av folks sjukskrivningar.

Vad säger stiftet?
Stiftet beklagar!
Detta var en variant på slagordet när det handlade om USA:s krigföring i Vietnam:
Vad säger Tage?
Tage beklagar!

Ska ni demonstrera utanför biskopshuset Östrabo i Växjö har ni fått ett slagord att skandera. Ni behöver inte tacka. Tror ni att jag menar att Växjö stift har en svag stiftsstyrelse? Say no more. Och i dagens Smålandskompost skriver Edvard Hollertz en krönika om hur Svenska kyrkan överger landsbygden. Prästgårdarna är sålda, församlingshemmen ska bli till salu och kyrkbyggnaden står kvar.  Hollertz menar att det nu är tid för kyrkbyns återkomst. Han återger också ett problem, som påpekats i Härnösands stift: Resurser som skulle kunna användas för att svara mot bygdens behov i den sociala och kulturella ekonomin äts delvis upp av huvudgudstjänsten.

Smaka på den meningen så smakar ni på framtiden. En kyrka som förlorar sina kärnvärden förlorar snart nog också sina tillgångar eftersom de kan användas till något annat och bättre.

En kyrka som förlorar sin själ behöver väl för den delen inte heller sin kropp. Den blir mest till besvär. Då kommer andra avnämare. Ungefär som när TV4 hade Lucia-firande från Växjö domkyrka. Komminister Adolfsson fick säga sitt i domkyrkan när tv-tittarna fick se reklam. Det är riktigt lustigt, när man tänker efter. Ut åker innehåll, in kommer yta!



22 kommentarer:

  1. Sjukskrivning är inte saklig grund för uppsägning av personliga skäl, dessutom får den anställde inte åläggas någon som arbetsgivaren kände till för mer är tre månader sedan.
    Detta brott om arbetsrätten blir dyrt, ett s.k. utköp. Klarar sig församlingen under maxbeloppet på 36 månadslöner?

    F.ö. är SvK episkopal bara till namnet. Frågan är om den ens är kongretionalistisk?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer. Dessutom blir uppsägning av personliga skäl en stämpel på komministern, som om situationen vore hennes fel. Jag känner inte till Tingsryds pastorat men eftersom det är ekonomin som fallerar är det ju enkelt att säga upp henne på grund av dålig ekonomi (lustigt nog kallat arbetsbrist oavsett hur mycket som finns att göra).

      Radera
    2. Tja, eftersom den uppsagda medarbetaren inte varit anställd så länge så lär det inte bli 36 månadslöner. Men eftersom ekonomin är svar, lär det svida ändå.

      Radera
  2. En riktigt obehaglig berättelse... Tyvärr är Tingsryd inte ensamma om sådana händelser.
    Lite förbryllad blir jag dock - är den kvinnliga komministern UPPSAGD (som det står i avsnitt 5 ovan) eller AVSKEDAD (som det står i avsnitt 7)? Rent arbetsrättsligt är det ju en stor skillnad mellan begreppen, likaså ekonomiskt - såväl för arbetsgivare som arbetstagare.
    Det vill allt till att hennes fack gör vad de är till för!
    Att rekrytera ny personal till Tingsryd lär inte bli lätt.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arbetstagaren har väl inte gjort något brottsligt, så "avsked" är nog inte rätt begrepp.

      Uppsägning av personliga skäl är i 90% av fallen beroende på dåliga chefsegenskaper.

      Radera
    2. Det skulle vara intressant att få veta varifrån du får uppgiften om 90 %, Peter! Ja, om man räknar in felaktiga rekryteringar så kan ju siffran bli hög. Men att 90 % av uppsägningarna av personliga skäl beror på chefens brister, det har jag svårt att tro.

      Radera
    3. Jag tror nog att Peter T:s siffra kan vara riktig även om jag förstås inte vet. Uppsägning av personliga skäl är, såvitt jag förstått, mycket ovanligt och då undrar man ju varför chefen i de fallen inte lyckats komma till rätta med problemen.

      Något jag också funderar över är hur många sjukdomsfall en chef är kapabel att orsaka på en arbetsplats. Självklart är det omöjligt att säga något exakt i frågan eftersom sjukdomsorsaker kan vara så komplexa men jag har sett skrämmande exempel på att friska arbetsplatser förvandlats radikalt inom något år när man fått en ny chef. Själv fattade chefen förstås ingenting när medarbetarna lämnade arbetsplatsen, antingen på grund av sjukdom eller (för de lyckligt lottade) ett nytt jobb.

      Radera
  3. Tragiskt!
    Men, egentligen: Varför denna upprördhet?
    Här demonstreras inför alla och envar vad som är Kyrkan:
    Syndares gemenskap

    LG

    SvaraRadera
  4. Aeven jag tycker det aer ett skraemmande handhavande men aendock aer jag naagot tveksam till om inte personliga skael i viss maan aer motiverat. Hur i all vaerlden skall en komminister kunna arbeta i ett pastorat om hon har laekarbetyg paa att den aktuelle kyrkoherden inte faar komma i naerheten?

    Daeremot kan man ju fraaga sig om bakom detta ligger saa olaempligt betende av kyrkoherden att det borde vara han som blivit uppsagd?

    I vartfall kan det inte fortsaetta som det aer?

    //HH

    SvaraRadera
  5. Frågan är väl om det är ett administrativt problem, till föjd av strukturutredingen, eller kyrkorättslivt, dvs att det inte finns en fastställd kyrkorätt likt en kanonisk rätt, eller ett andligt problem i form av att
    en tydlig målsättning för kyrkan i tiden fattas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att så stor andel av uppsägningarna beror på ett misskötsamt leverne, heretisk förkunnelse eller andligt förfall. Jag tror ett av de vanligaste bekymren är att Svenska kyrkan rekryterat medarbetare som inte av hjärtat delar kyrkans tro. De är kanske inte de vassaste knivarna i lådan men det största problemet är att de inte delar kyrkans mål; de fattar inte vad fabriken producerar. De förväntas ägna sig åt gudstjänst, undervisning, diakoni och mission men tror att de kan koncentrera sig på underhållning. De tror att de kan välja göra vad de vill och förstår inte att Svenska kyrkan som arbetsgivare har förväntningar på dem. Kyrkans ledning förväntar sig att de skall bygga församling och att de skall peka på Jesus Kristus. Men de ägnar sig åt annat som de tycker känns roligare.

      Radera
    2. Det postkristna samfundets ledning pekar knappast själva på Jesus Kristus, hur ska då "medarbetarna" begripa att det är vad Svky ska göra?!
      Antony

      Radera
  6. F D Alphadeltagaren14 december 2015 kl. 13:13

    Finns det inte någonstans i Bibeln skrivet om mänskliga byggstenar, snarare än byggnader? Slutsatsen borde vara att prioritera ledning, församlingsbyggande och undervisning framför avfallen puts.
    Jag vet inte var i Bibeln, men det ringer allt en liten (kyrk)klocka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. F D Alphadeltagaren14 december 2015 kl. 20:48

      Åh, tack!
      Det kanske blir lite knepigt att förklara för Jesus, när han kommer tillbaka, att de som skulle ta hand om hans hjord i Tingsryd fick avsked för man behövde pengar till puts. Knepigt. Han skulle hämta sitt folk, inte kolla fastigheterna.

      Radera
    2. Det kanske är symptomatiskt för många församlingar inom SvK, puts och yta men knapert innehåll.
      Då inte bara numerärt.

      Radera
  7. Ja, det vore alldeles förskräckligt om någon kunde AVSKEDAS (vilket betyder att man skiljs från jobbet med omedelbar verkan) på grund av personliga skäl. Det handlar säkert inte om ett avskedande utan om en uppsägning, vilket innebär uppsägningstid. Dessutom är det givetvis förhandlingsskyldighet både vad gäller uppsägning och avskedande. Komministern har blivit "instängd i kyrkoherdens rum" och så har kyrkoherden smällt i dörren och skrikit åt henne, och så har hon blivit sjukskriven.Men kan verkligen en läkare skriva i ett sjukintyg att någon inte får träffa sin chef? Ytterst konstig historia. Det finns kanske fog för uppsägning på grund av personliga skäl? Nog verkar komministern av beskrivningen att döma märkligt lättskrämd.
    Och nog bör en präst ha en viss psykisk styrka, kan man tycka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle tro att ingen "kvinnoprästmotståndare" skulle behandla en kvinnlig kollega så illa. Tänk när en dag det går upp för alla att det så kallade kvinnoprästmotståndet egentligen för kvinnorna, men än så länge går vi halsstarrigt vidare fastkörda i progressivismens spår.

      Radera
  8. Jag har alltid hävdat att storpastorat är en förbannelse för kyrkan. Jag har sett mycket av det här i Skara stift. Närheten försvinner, det blir tungrott på många sätt och definitivt ingen besparing, som det lär hävdas många gånger som skäl. Kyrkan har allt kommit in på ett sidospår genom storpastoratsdriften. Hur komma ut ur den blir ingen enkel fråga. Man kan med fog hävda att kyrkan faktiskt har organiserat ihjäl sig.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är klart att det blir en besparing, i antalet timmar som behövs av förtroendevaldas tid.

      Radera
    2. Och personer villiga att ställa upp som förtroendevalda, saknas i samma utsträckning som gudstjänstfirande församlingar.

      P

      Radera
  9. Finns det inget inlägg från Bengt Olof Dike här??!!

    SvaraRadera