tisdag 26 januari 2016

Di relischösa

Lilla spinnet i media bara för att vår vän Frasse ska till Lund i oktober noteras. Saken har antytts på Bloggardag för länge sedan. Det blir förstås intressant. Undras om Frasse ska gå till bokhandeln Arken och köpa böcker? Eller går han på konditori? Prosten Greek bjöd prosten Hammar på bakelse för att trösta prosten Hammar när KG skämt ut alla genom att tala före de gamla prästerna på prästmötet i Lund 1969 - men Frasse kanske inte behöver tröstas. Ost-Bengtssons, kanske? Eller ska Frasse köpa knake på Saluhallen? Det blir kanske mest processioner. Men fint, förstås. Och det är alltid roligare i Lund än i Malmö (utom möjligtvis på Historiska, där det akademiska livets förfall avslöjats i Svenskan denna dag av professor Dick Harrison). När jag ser vad som sker i Malmö, utbrister jag:
Di relischösa blir pretentiösa.

Minns mina ord, när ni gör ett nedslag på den skandalösa Dagens Seglora, nätpublikationen med subsidier men knappast någon publikationsverksamhet. Boende i Stockholms och Lunds stift, för att inte tala om Sofia och Nacka församlingar, borde börja ställa frågor till stiften och de lokala beslutsfattare, som gett /ger/ anslag. Ger Malmö något? Vad läser jag? Jag läser Anders Ekhem, Malmö, som bjuder till konferens om religion som utmaning och resurs. Nå, konferensen har ett anslag som också inrymmer religion som hot. Allt är samlat under rubriken "Samhälle och Existens". Var får dom allt ifrån?

Ekhem ser en farlig utveckling.
Religion  blir synligare. Samtidigt är den något som fortsatt marginaliseras och blir till ett privat särintresse. Här finns utrymme för extremism men det är också ett resursslöseri "som inte tar vara på människors liv och engagemang för att utveckla och forma ett gott samhälle." Nu ska väl just fina kyrkoherdar i Svenska kyrkan tala rätt tyst om detta resursslöseri när människor inte tas till vara. Jag tror ni förstår hur jag tänker om de kyrkopolitiska rensningarnas kyrka. Man kan väl dock i det stora hela förstå, att Ekhem är en sån där relischös som gärna vill vara med när de stora elefanterna dansar, eller vad tror ni?

Ekhem ser sig som en religiös företrädare.
En religiös företrädare ska inte "blunda för att religion är ett farligt maktmedel i fel händer." Detta skulle man gärna vilja veta mera om. Vems händer är fel händer? Men vi noterar att det finns en kategori Ekhem inte nyttjar, den om sant eller falskt. Bara fel händer. Hur vore det om en kyrkoherde i Svenska kyrkan, med stöd i bekännelseskrifterna, avvisade somlig religiositet? Vederdöpare och muhammedaner, t ex? Och lite judiskt, lagiskt tänkande? Dokumenten finns ju färdiga att läsas och de drar upp gränser mot andra sätt att se på tillvaron än det evangeliska, vilket som bäst väl är det allmänkyrkliga. De tänker just i kategorin sant och lögn. Dokumenten är av bekännlsekaraktär och på så vis alls inte allmänt religiösa.

I det nya konceptet tycks det inte finnas mycket till skillnader mellan religioner. I stället finns det "en djup samhörighet i Gudstron, oavsett religion". Men hallå, hur tänker Ekhem nu? Att det finns en djup samhörighet i vårt mänskliga är en sak - men finns det en djup samhörighet, just samhörighet för det är ordet, i gudstron (som rätteligen stavas med litet g...)? Fromhet kan känna igen fromhet, det vet jag. Men kan gudstron oavsett Gud kännas igen så? Då kan väl också en vanlig svensk avgudadyrkares gudstro kännas igen och respekteras oavsett om det är Mammon eller Eros som dyrkas eller om frälsningen handlar om att vara fotbollsfrälst? Det finns en djup samhörighet i gudstron här på porrklubben? Det finns en djup samhörighet i gudstron när vi ser MFF spela?

Svenska kyrkan i Malmö presenteras som den "än så länge" största trosrörelsen i Malmö. Trosrörelse? Nu är det alltså trosakten, fides qua, som är det intressanta, inte trons föremål, fides quae. Det är för somliga av oss rätt uppseendeväckande. Vilken uppgift har då denna Malmös största trosrörelse? En av de viktigaste uppgifterna "förutom att själv vara röst och handling för ett gott samhälle, är att lyfta fram religion och tro som en resurs för samhällsbygget."

Feltänket känns lite patetiskt, måste jag tillstå.
Och lite besvärande. För hur det än är, står väl Svenska kyrkan samman med sina döpta, varav de flesta inte praktiserar den tro de döpts till. Tanken att de är delar av den största trosrörelsen i Malmö, skulle överraska. De är med i Svenska kyrkan - ett tag till i alla fall. Det är det utmanande - på flera sätt. Men för en alldeles vanlig präst är dessa de alldeles vanliga malmöiterna dem som vi står samman med just därför att de inte är eller skulle beteckna sig som relischösa. Inget ont om moskéernas folk (mer än när de slår ihjäl våra trossyskon) och inget om om synagogans folk, som vi står samman med, inympade i sammanhanget som vi är. Men det är de andra vi döpts samman till. Det är dessa människor som borde få besked om vad de blev i dopet och utmanas att bli vad de är. De är inte kallade att bli relischösa utan kristna, kyrkokristna, nådemedelskristna.

Så tänker jag, som aldrig skulle beskriva mig som relischös. Jag är kristen. Jag nöjer mig inte med något mindre än verkligheten själv. Det är en ödmjuk och lågmäld hållning. Vad säger di relischösa? Jag läste Ekhem och säger: Di relischösa blir pretentiösa. Nu ska de ägna sig åt att med religion bygga samhälle. Gott behüte, som det heter i våra sammanhang. Men inget ont om konferensen i Malmö. Två arbetsdagar med hotellövernattning ska inte föraktas. Ska er kyrkoherde åka?


13 kommentarer:

  1. Babelstornsbygget var i allra högsta grad religiöst (syndafallets kulturella sida). Kanske är "Turning torso" och Öresundsbron sinnebilder för oss när vi vill göra oss ett namn när vi hellre skulle söka oss till Honom och tro på Hans namn genom vilken vi bli räddade.

    SvaraRadera
  2. "Tro på vad du vill eller tro inte alls!" Med de orden hälsade en sv"k"-"präst" för nåt år sedan en vuxenkonfirmand välkommen in i den stora "trosrörelsen". Skälmen Ekhem plöjer inte helt oväntat vidare i de spår som skälmen Jack drog upp innan hon äntrade Obsalasätet. Såvida han inte redan känner till det borde Frasse informeras grundligt om denna synkreti-vindkantring innan ytterligare mått och steg tas för att göra svart till vitt. Liksom om det massiva förtrycket av oliktänkande inom sv"k". /John

    SvaraRadera
  3. Här i paradiset får man om man vill träffa malmöiter ur kyrkan.
    "Vems påg e du? E han Gunnarssons? - Naj, han måste va Nilssons pu våningen undor - Fan, e han inte nått sånt där akademigorrpuhidd från Lunn?"


    Inte så dumt att bli omtalad av skvallerkärringar och rullebörsmadamer. Lite längre bort står fastighetsskötare N.P. Möller och flinar


    /Ruhollah K.

    SvaraRadera
  4. Ett vanligt önskemål på högdjur på statsbesök är att de tar upp situationen för landets dissidenter. Kanske till och med, som Juholt, tar med lite tryckpressar.

    Jag ser därmed fram emot hur påven sammanför domkyrkoförsamlingen med den lokala missionsprovinsen och ber om försoning och enhet i Jesu namn.

    SvaraRadera
  5. I dagens blogg nämns Carl Greek, som var präst i Östra Ljungby i Skåne under min sena barndom/tidiga ungdom. Min koppling till detta samhälle var att min moster och morbror bodde där och morbror var kyrkvaktmästare. På så sätt fick jag också vetskap om att Carl Greek skrev deckare, men det var inte förrän på 1970-talet som jag fick tillfälle att skaffa och läsa något. Då utkom såväl "En ljugande malm" (1973) som "Sista skriket" (1977). Deckare med själavårdstema är nog rätt beskrivning på böckerna och de förtjänar att återupptäckas. Eftersom jag just har grävt fram dessa två titlar ur bokhyllan så kan mitt återupptäckande börja redan i kväll!
    Carl Greek skrev under pseudonym Anders Hellén.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man skall naturligtvis notera att han som pseudonym använde en översättning av sitt namn till grekiska!

      Radera
    2. Så klart att jag borde ha angett förklaringen till hans valda pseudonym, men... Tack för din komplettering, + Göran!

      Jag i Halland

      Radera
  6. Jag har läst en hel del kommentarer från romersk-katolskt håll angående påvens förestående besök. Tyvärr har alltför många av dessa kommentatorer förhoppningen på de ekumeniska samtalen att alla skall komma till insikt om att Romersk-katolska kyrkan är detsamma som den världsvida kyrkan och inse behovet av en påve.
    Man får hoppas att Franciskus är mer ödmjuk, särskilt som det inte är mycket att vänta från Svenska kyrkans håll.

    SvaraRadera
  7. Påven ligger inte långt efter Ekhem och Jackelén i synkretism: https://www.youtube.com/watch?v=Nq7us5Lf5IU .

    /Lars Borgström

    SvaraRadera
  8. Två reflektioner:

    St JPII:s besök i Sverige blev ingen succé. Han dissades av en i stort sett enig svensk opinion, från Ulf Ekman i Livets Ord till Aftonbladet. Om Franciscus' besök leder till annorlunda mottagande och resultat, har då Sverige eller påveämbetet förändrats?

    Lundabiskopen blir värd för upptakten av firandet av reformationsjubiléet. Säkert ett passande, representativt och inte minst tyskspråkigt val. Min lilla impertinenta undran blir vem som curlar honom, troligen med siktet inställt på efterträdande av Antje. Om mattor lägligt rullades ut för nuvarande ÄB, gäller det även för hennes efterträdare på Laurentii halster. Finns en lundensisk motsvarighet till maktcentret Luthagen?


    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns dock andra bedömningar av betydelsen av hans besök. Själv fann han det vara ett av sina bästa, om jag har förstått saken rätt.

      Det ledde till ett svarsbesök, då ärkebiskop Bertil Werkström fick sitta i framför altaret i Petruskyrkan vid en vesper.

      Radera
    2. Erkännes förbehållslöst!

      Därför förvånades jag över allt negativt som till synes pliktskyldigt skrevs i Sverige och skymde besökets betydelse. En tidig svensk åsiktskorridor?

      Lars Jensen

      Radera