Hej å hå - om Kyrkans Tidning och en del annat

Kyrkans Tidning ska få ny chefredaktör - från samma tidningskoncern hämtas Inger Wallin som den vikarierande  Ewa Wirén kom från, fick jag för mig.

Till forna murvlar återgår min tanke än så gärna.
Vår Kyrka med Ingmar Ström och CG Boëthius, kanske.
Nya Väktaren med Axel B. Svensson och GA Danell.
SPT med docenterna Martling och Strandberg. Idel kyrkligt folk om än av skiftande slag - och några drivna publicister som visste vart de ville föra sina journalistiska projekt.
Jag kunde hålla fram några av stiftsbladen, de som blev till baksida i Kyrkans Tidning. Där ansvarade präster för rappa rapporter, om ni förstår ansatsen. En del var inte så rappa. Då blev det publikationer för prästänkor och andra i stiftet. Men det gemensamma för publicisterna var att de var kyrkliga.

Till det kom gamla frikyrkomän som hamnade som kyrkoreportrar på Svenska Dagbladet eller en liberalteologiskt präglad journalist från Jönköping, som blev DN:s man. Med klerikalt påbrå höll sig SDS (Sydsvenskan) med kyrkoreporter och GP i Göteborg fick en kyrkoreporter vars enda nackdel var att han begrep och blev alltmer kyrklig (dvs gillade Bertil Gärtner...) Smålandsposten hade en då yngre journalist med näsa för nyheter. Så pass att Sven Lindegård höll på att slå honom på käften vid ett prästmöte.

Erfarna journalister handlade det om med den solida bas av kunskaper som gjorde att de förstod vad som var intressanta nyheter. Och var nyheterna inte intressanta, kunde de med några enkla handgrepp göras intressanta. Några minns Expressens lilla vinjett "Frid på jorden" med stearinljus och allt. Så presenterades kyrkliga konflikter och även de mycket lokala (Stig Alkhagen i Vickleby på Öland som skrev om Monika Ljuslund i Högby på norra Öland) blev till angelägenheter för hela nationen. På Expressen visste man sedan tv:s barndom att pussla ihop två kärringar med synpunkter till en tittarstorm.

Den nya chefredaktören för Kyrkans Tidning?
Hon kommer att ge Kyrkans Tidning ny energi, tror Journalistklubbens ordförande.
Jaha. Vart tog den gamla energin vägen? Läsekretsen undrar.

Ragnar Persenius vet att berätta att Wallin jobbat på lokal och regional nivå och "eftersom kyrkan är lokal är det en bra bakgrund". Lokal? Jag trodde Kyrkan var världsvid? Glocal som bäst. Att Inger Wallin "saknar en bredare kunskap om Svenska kyrkan är inget problem, enligt Persenius", läser jag. Bredare kunskap - eller djupare kunskap? Men det räcker med att få en chefredaktör som är "bra ledare och gillar kyrkan och tror på dess roll". Vilken roll då? Som viktig aktör i civilsamhället?

Inget ont om Wallin. Hon ska ha roligt, förstår jag, för hon är "otroligt nyfiken och ska ge mig in i att lära känna kyrkan." Hon får med det där som alla vill höra: "Dessutom är jag väldigt intresserad av Svenska kyrkan - inte minst den senaste hösten har visat vilken viktig roll kyrkan spelar i samhället." Det handlar väl om flyktingfrågan. Kanske Kyrkans Tidning då skulle vilja belysa att det var Frimodig kyrka som drev den frågan 2014 och 2015 - inte de politiska partierna? Hur kommer sig detta? För en nyfiken borde detta vara högintressant, för det kunde tänkas vara så, att fördomar av skilda slag kom på skam. Det kan bli intressant det Wallin ser fram emot - att sätta sig in i Svenska kyrkan och lära känna verksamheten och redaktionen.

Sätta sig in i kyrkan, förresten, vad är det?
Kan det egentligen vara något annat än att sitta i kyrkbänken på söndagen? Sätta sig i kyrkan, typ.

Drivande och analytisk är Inger Wallin, ser jag.
Är det alldeles självklart att det blir uppskattade förmågor när det handlar om Svenska kyrkan? Eller hade det varit bättre med en chefredaktör mer anpassad efter behoven på Neues Deutschland? Vi får se. Torsdagsvis.

För vad skulle hända om Inger Wallin var nyfiken på det farliga sättet, som redaktören Kess Söderström, GP. Han satt ett kyrkomöte och kollade bibeltexter. Han kom på att det verkade som om professorn i Nya testamentets exegetik och biskopen i Göteborg Bertil E. Gärtner hade rätt när det handlade om kvinnor i prästämbetet. Det ställde till det för honom på GP:s redaktion. Så från oss alla till er alla och inte minst Inger Wallin kanske en hänvisning till en traktat jag skrev skulle passa? Om hållningen i den kommer att prägla Kyrkans Tidning, då har Svenska kyrkan oanade problem, anar jag. Det kan visa sig att de som är otroligt nyfikna kommer på missförhållanden.

Att Wallin i mötet med sin journalistkollega Bengt Olof Dikes tänkande kunde börja undra, håller jag inte för otroligt. Vad ska hon säga när hon kommer på att lagen om kvinnor som präster försvann genom ett kyrkomötesbeslut 1982? Den gäller inte längre. Demokratiska beslut röstas bort i demokratier! Och vilket liv det var om den lagen.
Kanske tar Wallin flyget till Krakow och funderar över mariaviterna, som hade kvinnliga präster men bestämde sig för att den ordningen var fel. Den sista kvinnliga prästen i Polen satt i kloster och dog där. Så kan det gå.

Inger Wallins nyfikenhet bådar gott. Kanske ställer hon också frågan om alla kvinnliga präster bland "övriga" i matrikeln och på byråkrattjänster, sådana man inte behöver vara präst för att ha. Om det nu var så viktigt att bli just präst, varför praktiserar de inte prästeriet. O, nyfikenhet!

Och då själva traktaten:
http://kyrkligsamling.se/traktat.pdf