lördag 23 januari 2016

Hej å hå - om Kyrkans Tidning och en del annat

Kyrkans Tidning ska få ny chefredaktör - från samma tidningskoncern hämtas Inger Wallin som den vikarierande  Ewa Wirén kom från, fick jag för mig.

Till forna murvlar återgår min tanke än så gärna.
Vår Kyrka med Ingmar Ström och CG Boëthius, kanske.
Nya Väktaren med Axel B. Svensson och GA Danell.
SPT med docenterna Martling och Strandberg. Idel kyrkligt folk om än av skiftande slag - och några drivna publicister som visste vart de ville föra sina journalistiska projekt.
Jag kunde hålla fram några av stiftsbladen, de som blev till baksida i Kyrkans Tidning. Där ansvarade präster för rappa rapporter, om ni förstår ansatsen. En del var inte så rappa. Då blev det publikationer för prästänkor och andra i stiftet. Men det gemensamma för publicisterna var att de var kyrkliga.

Till det kom gamla frikyrkomän som hamnade som kyrkoreportrar på Svenska Dagbladet eller en liberalteologiskt präglad journalist från Jönköping, som blev DN:s man. Med klerikalt påbrå höll sig SDS (Sydsvenskan) med kyrkoreporter och GP i Göteborg fick en kyrkoreporter vars enda nackdel var att han begrep och blev alltmer kyrklig (dvs gillade Bertil Gärtner...) Smålandsposten hade en då yngre journalist med näsa för nyheter. Så pass att Sven Lindegård höll på att slå honom på käften vid ett prästmöte.

Erfarna journalister handlade det om med den solida bas av kunskaper som gjorde att de förstod vad som var intressanta nyheter. Och var nyheterna inte intressanta, kunde de med några enkla handgrepp göras intressanta. Några minns Expressens lilla vinjett "Frid på jorden" med stearinljus och allt. Så presenterades kyrkliga konflikter och även de mycket lokala (Stig Alkhagen i Vickleby på Öland som skrev om Monika Ljuslund i Högby på norra Öland) blev till angelägenheter för hela nationen. På Expressen visste man sedan tv:s barndom att pussla ihop två kärringar med synpunkter till en tittarstorm.

Den nya chefredaktören för Kyrkans Tidning?
Hon kommer att ge Kyrkans Tidning ny energi, tror Journalistklubbens ordförande.
Jaha. Vart tog den gamla energin vägen? Läsekretsen undrar.

Ragnar Persenius vet att berätta att Wallin jobbat på lokal och regional nivå och "eftersom kyrkan är lokal är det en bra bakgrund". Lokal? Jag trodde Kyrkan var världsvid? Glocal som bäst. Att Inger Wallin "saknar en bredare kunskap om Svenska kyrkan är inget problem, enligt Persenius", läser jag. Bredare kunskap - eller djupare kunskap? Men det räcker med att få en chefredaktör som är "bra ledare och gillar kyrkan och tror på dess roll". Vilken roll då? Som viktig aktör i civilsamhället?

Inget ont om Wallin. Hon ska ha roligt, förstår jag, för hon är "otroligt nyfiken och ska ge mig in i att lära känna kyrkan." Hon får med det där som alla vill höra: "Dessutom är jag väldigt intresserad av Svenska kyrkan - inte minst den senaste hösten har visat vilken viktig roll kyrkan spelar i samhället." Det handlar väl om flyktingfrågan. Kanske Kyrkans Tidning då skulle vilja belysa att det var Frimodig kyrka som drev den frågan 2014 och 2015 - inte de politiska partierna? Hur kommer sig detta? För en nyfiken borde detta vara högintressant, för det kunde tänkas vara så, att fördomar av skilda slag kom på skam. Det kan bli intressant det Wallin ser fram emot - att sätta sig in i Svenska kyrkan och lära känna verksamheten och redaktionen.

Sätta sig in i kyrkan, förresten, vad är det?
Kan det egentligen vara något annat än att sitta i kyrkbänken på söndagen? Sätta sig i kyrkan, typ.

Drivande och analytisk är Inger Wallin, ser jag.
Är det alldeles självklart att det blir uppskattade förmågor när det handlar om Svenska kyrkan? Eller hade det varit bättre med en chefredaktör mer anpassad efter behoven på Neues Deutschland? Vi får se. Torsdagsvis.

För vad skulle hända om Inger Wallin var nyfiken på det farliga sättet, som redaktören Kess Söderström, GP. Han satt ett kyrkomöte och kollade bibeltexter. Han kom på att det verkade som om professorn i Nya testamentets exegetik och biskopen i Göteborg Bertil E. Gärtner hade rätt när det handlade om kvinnor i prästämbetet. Det ställde till det för honom på GP:s redaktion. Så från oss alla till er alla och inte minst Inger Wallin kanske en hänvisning till en traktat jag skrev skulle passa? Om hållningen i den kommer att prägla Kyrkans Tidning, då har Svenska kyrkan oanade problem, anar jag. Det kan visa sig att de som är otroligt nyfikna kommer på missförhållanden.

Att Wallin i mötet med sin journalistkollega Bengt Olof Dikes tänkande kunde börja undra, håller jag inte för otroligt. Vad ska hon säga när hon kommer på att lagen om kvinnor som präster försvann genom ett kyrkomötesbeslut 1982? Den gäller inte längre. Demokratiska beslut röstas bort i demokratier! Och vilket liv det var om den lagen.
Kanske tar Wallin flyget till Krakow och funderar över mariaviterna, som hade kvinnliga präster men bestämde sig för att den ordningen var fel. Den sista kvinnliga prästen i Polen satt i kloster och dog där. Så kan det gå.

Inger Wallins nyfikenhet bådar gott. Kanske ställer hon också frågan om alla kvinnliga präster bland "övriga" i matrikeln och på byråkrattjänster, sådana man inte behöver vara präst för att ha. Om det nu var så viktigt att bli just präst, varför praktiserar de inte prästeriet. O, nyfikenhet!

Och då själva traktaten:
http://kyrkligsamling.se/traktat.pdf

16 kommentarer:

  1. Dag Sandahl uttalar sig om Polens Mariaviter. Han trycks vara felinformerad. Idag finns en liten grupp Mariaviter i Polen som har bevarat ordningen med kvinnor som biskopar och präster. Denna grupp, kallad Mariaviternas katolska kyrka, har inte sakramental gemenskap med några utanför gruppen. Sedan 1935 existerar inte kvinnliga präster i Mariaviternas gammalkatolska kyrka. Uppgiften att den sista kvinnliga prästen i Polen satt i kloster och dog där är felaktig. Sedan professor Rudnicki har gått ur tiden för ett år sedan finns ingen Mariavit i Krakow, om det inte tillkommit någon de senaste månaderna. Det är i det gamla Mazovien, med centrum i Plock, man finner Mariaviter, men också Warszawa, Lodz, Lublin och andra städer. Man har den senaste tiden närmat sig Utrechtunionen.

    SvaraRadera
  2. Finns det någon tradition på Kyrkans Tidning för kritisk, undersökande journalistik? En period var Lester Wikström (som tillhörde informationsavdelningen på Svenska Kyrkans Mission, när jag var informationssekreterare där på 70-talet) vikarierande redaktör. Han försökte få tidningen att agera som 'tredje statsmakt'. Men det passade inte, så när vikariatet var över, tackade tidningen för sig. Den återgick till att vara ett oförargligt församlingsblad på riksnivå.

    SvaraRadera
  3. BloggarDag och +Göran,

    -Ja, vi får väl kanske ta del av hennes undran, om hon och jag möts en gång. Jag vill i varje fall så långt försvara KT att den inte väjer för att ta upp ett antal skandaler; det vet jag av egen erfarenhet.

    +Göran upplyses om att KT inte fanns på 1970-talet. Den grundades först 1982 och har aldrig kunnat beskrivas som ett församlingsblad.
    Vad är det som +Göran har saknat i KT? Får vi en upplysning om detta?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lester Wikström var vik. red. efter vår gemensamma tid på SKM.

      Radera
    2. Vad jag saknar? Sedvanlig journalistisk granskning av dem som makten haver, i församlingar, stift och rikskyrka.

      Radera
    3. Menar BOD att påståendet att "den inte väjer för att ta upp ett antal skandaler" bör betecknas som en merit? Jag ser gärna en utveckling av den uppfattningen. Gäller det t ex alla skandaler eller enbart vissa? Hur görs urvalet och vem gör det? Osv, osv.

      Jag i Halland

      Radera
  4. Något som redaktör Wallin snarast bör göra är att öppna webb-KT så att det i sin helhet går att läsa det som publiceras där. Att kräva betalning kan möjligen partiorgan som DN och SvD ägna sig åt men knappast ett manipulerat språkrör för en organisation i en allt brantare utförslöpa. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det märkligt att publikationen som kallar sig Kyrkans Tidning (jag förmodar att man med "Kyrkans" avser just Svenska Kyrkan) inte tycks se sig ha råd att ha sin tidning nättillgänglig utan avgift och inloggningsavgifter för åtminstone sina egna medlemmar! Beror det på dålig ekonomi eller något annat. Här finns att lära av andra kristna samfund.

      Jag i Halland

      Radera
  5. BOD läser slarvigt. +Göran säger att han och Lester Wikström arbetade samtidigt på SKM på 1970-talet, inte att LW vid denna tidpunkt var vik. red. på den tidning som startades 1982. BOD slår dessutom fast att tidningen i fråga aldrig har kunnat beskrivas som ett församlingsblad, fast det var ju just precis det som +Göran gjorde nu; att sedan BOD för sin del ser det annorlunda, det är ju en helt annan historia. Märkligt att en gammal journalist ska ha så svårt med orden - har det med affekten att göra?

    SvaraRadera
  6. +Göran, John och Löwegren,

    KT har vid flera tillfällen granskat dem som har ledande (makt)positioner i kyrkan - på alla dess plan, kan tilläggas. Jag vet, ty jag har noga följt tidningen, sedan den drogs igång just 1982 och alls icke som ett "församlingsblad" John upplyses också om att varken DN eller SvD är partiorgan. De är helt fristående från politiska partier.

    Jag hoppas att KT under den nya redaktören fortsätter och intensifierar den journalistiska granskningen ej blott i rikskyrkan, stiften och på församlingsnivån. Ett bra och aktuellt tips är att granska missionsprovinsen, dess medlemsantal, representation och utveckling sedan starten.

    Jag hoppas att +Göran håller med mig om detta, eller hur?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. F D Alphadeltagaren23 januari 2016 kl. 18:09

      Skulle inte DU ta fram det, Bengt Olof Dike? Kolla om de har Alphakurser också. Det gick så dåligt sist.

      Radera
    2. Herr Dikes lek med ord tangerar Maranata-nivåer. Dagens nyheter och Svenska dagbladet fristående?? fristående??? /John

      Radera
    3. Välkommen! Missionsprovinsen är inte rädd för att granskas. Senast skedde det i artiklar av Carola Nordbäck i Svensk Kyrkotidning nr 25,26 2013.

      Fast det där med medlemsantal har du ju själv klarat av och, efter vad jag förmodar vara gediget journalistiskt arbete, kommit fram till är 200.

      Radera
  7. Representation? Var det Missionsprovinsen som drack vin för 32000:- falskan? I så fall är vi kanske några som skulle vilja överväga att gå med. Annars får vi väl ansluta oss till Kommunal.

    SvaraRadera
  8. BloggarDag,

    -Nej, nej, nej, jag menar förstås representation gällande var geografiskt i landet provinsen finns. Alltså var den är representerad.

    Det vore mig fjärran att hysa några som helst vin-eller andra alkoholtankar om provinsens företrädare,

    Vad sedan gäller Johns märkliga kommentar kvarstår faktum: ingen av tidningarna är knuten till något parti. Kolla med andra källor, får Du se, om Du inte tror mig.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera